- 4000

- 1800

- 500

0

1050

2000

S  T  E  N  Å  L  D  E  R

BRONSÅLDER

J Ä R N Å L D E R

MEDELTID

Steffes   utflykter

RESTA  STENAR  &  GRAVFÄLT

RESTA   STENAR   &   GRAVFÄLT

Med resta stenar som gravmarkörer avses ett stenblock som ställs upprätt i marken.  Resta stenar förekommer  som enskild sten, tillsammans med flera stenar som bildar ett gravfält, som skeppssättning, som domarringar samt så som runstenar.  

Försök till datering av dessa lämningar blir högst ungefärlig.  Men resta stenar som samlat begrepp brukar dateras till ungefär yngre bronsålder - äldre järnålder   (1000 fKr - 1000 eKr).   Stenarna här nedan beskrivs i vad man menar vara ungefär kronologisk ordning, med domarringen som den äldsta

Domarring är en stenkrets, oftast med udda antal stenar. Här finns olika uppfattningar kring dess funktion. Vissa menar att det är gravmarkörer, emedan andra menar att de använts som tingsplatser.  Man menar då att det vid varje sten satt en utvald domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli oavgjord.  

En annan tanke som jag också gillar, är att en domarring skulle kunna vara både en gravplats och en tingsplats.   En stormansgrav i form av en hög, som sedan vårdats av efterlevande generationer och kanske med tiden blivit en kultplats.   Kanske för att hedra den döde stormannen i graven, beslöts att hålla rådslag eller ting där uppå.    Kanske man då vid senare tider också försåg högen med en stenkrets.....

De flesta av Sveriges domarringar hittar man i Jönköpings Län och före detta Skaraborgs Län men de förekommer också i övriga Götaland samt i Mälardalen och Skåne.

Enskilda stenar (bautasten) markerar oftast platsen för gravplatsen, dock förkommer att stenen är rest på en helt annan plats än just själva begravningsplatsen, ungefär enligt det mönster som de senare runstenarna kom att göra. Runstenarna sägs ju beskriva en minnesvård över döda som t.ex inte återkommit efter ett härnadståg.

Skeppssättning är en stenkrets med den spets-ovala formen av ett skepp. Skeppssättningar är ofta gravar, ofta med urnor eller en brandgrav inom kretsen, men i vissa fall har ingen grav återfunnits vid utgrävningar.

De flesta skeppssättningar finns i Sydsverige, men även ett stort antal i Danmark och Norge.  Ett fåtal exempel finns också i Tyskland och i Baltikum.

Skeppssättningar dateras vanligen till järnålder men de förekommer också tidigare från en period i slutet av bronsåldern.  Man menar att de tidigaste skeppssättningarna skiljer sig från de senare genom att stenarna står tätt inpå varandra jämfört med de från järnåldern som  står med större avstånd till varandra.

Stensättningar förekommer ofta tillsammans på gravfält, och dateras oftast till yngre järnåldern. De varierar i form, ovala, tre-sidiga s.k treuddar eller fyrkanter.  Vanligast är dock oansenliga runda stensättningar av jord- och stenfyllning, ofta med synliga stenar i ytan och ibland med en kantkedja av stenar.  

Stensättningarna är ofta låga och kan vara svåra att upptäcka bland markens vegetation och kan lätt förväxlas med odlingsrösen.

Runsten är en med omsorg utvald sten, eller monolit, försedd med runor inhuggna av en runristare.  Stenarna är inga direkta gravmarkörer utan oftast minnesstenar över människor (oftast stormän) som fallit i en strid långt ifrån sin hembygd.  

Runstenar förekommer i hela det nordiska kulturområdet – Sverige, Norge och Danmark, samt i vissa områden med nordiskt inflytande.  De äldsta stenarna finns i Norge, Danmark och södra Sverige.  

De absolut flesta runstenarna i Sverige finns i landskapen kring Mälardalen.  Detta torde bero av att samtida samhällen i t.ex. Västergötland då redan lämnat denna kultur och inträtt i det kristna samfundet.

Gryby gravfält vid Grebbestad - teckning av

Gustaf Brusewitz  1879.