Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.
Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.
KÄLLOR
Stenarna står i Eggvena mellan Vårgårda och Herrljunga. Tag sikte mot Eggvena kyrka så finner du direkt Eggvena 2:1.
Med någon enkel förstudie noterar du att Eggvena 4:1 står endast 600 meter söder om kyrkan, längs med vägen, svårt att missa.
Runinskrifterna är de äldsta bevarade originaldokumenten på svenska. Runskriften fick sin största utbredning i Skandinavien och den kom att användas under mycket lång tid här hos oss.
Man tror att runskriften stammar från tiden kring Kristi födelse men man tvistar kring vilket skriftspråk som är dess förebild. De flesta är dock idag överens om att det sannolikt är det latinska alfabetet (romarnas skrift) som ligger till grund för runorna.
Runorna dyker upp i våra trakter under romersk järnålder (ca 0–400 e Kr), antagligen eftersom Norden då stod i tät kontakt med romarriket. Dessa tidiga runor omfattades av en runrad med 24 olika tecken.
Under perioden ca 500 - 700 förändrades språket i Skandinavien kraftigt. Detta medförde att man också nödgades modifiera skriftsystemet.
I början 700 talet skapades en ny runrad med endast 16 olika tecken som ersatte den äldre.
Den nya runraden togs i bruk ungefär samtidigt i hela Skandinavien.
Orsaken tros vara resultatet av en medveten skriftreform i hela Skandinavien, kanske skapad av handelsmän för att bättre kunna kommunicera kring handel och i affärer.
Runor i allmänhet
NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL
DIGITALA SVERIGES RUNINSKRIFTER - PUBLICERADE VOLYMER
https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/digitala-sveriges-runinskrifter/digitala-sveriges-runinskrifter-publicerade-volymer/
SVENSKA LANDSKAPSLAGAR - VÄSTGÖTALAGARNA, SMÅLANDSLAGEN OCH BJÄRKÖARÄTTEN
Åke Holmbäck-Elias Wessén- 1946
BOHUSLÄNS HISTORIA och BESKIFNING (1845)
Axel Emanuel Holmberg - Andra upplagan - Efter författarens död genomsedd och rättad av G. Brusewitz - 1867
ELFSYSSEL - HISTORISKA MINNEN (1864)
Gustaf Brusewitz - Faksimilupplaga 1975
RUNSTENAR I EGGVENA
RAÄ Fornsök - Eggvena 4:1 - Eggvena 2:1
Denna lördag, den 6 maj 2018 var siktet inställt på ett par runstenar i trakterna av Eggvena mellan Vårgårda och Herrljunga.
Här längs Nossan, mellan Vårgårda och Herrljunga breder stora arealer av odlingsbar mark sig ut och har under årtusendena med säkerhet erbjudit goda livs - förutsättningar.
Dessa trakter verkar varit tätbefolkade under tusentals år av det stora antalet fornlämningar från olika perioder att döma. Här finns hällkistor, resta stenar, högar och runstenar i stort antal.
Jag lät min GPS ta mig fram mot målet och helt plötsligt ljöd ur bilens högtalare ”You have arrived” !
Jag saktade in - och se på maken (!) - då jag svepte med blicken åt höger insåg jag att stenen stod alldeles bredvid vägen, således alldeles intill bilen.
Och vilken vacker sten det var, stor och med helt komplett ristning!
Parkerade bilen några hundra meter norr ut, och fot-gick omgående att känna på henne (stenen).
Tegnstenen på Eggvena åkergärde
Vg 152
Här närmar jag mig stenen till fots på vägen mellan Eggvena och Bråttensby. Om stenen står på ursprunglig plats har jag inte kunnat fastställa. Efter vad jag lärt har den genom århundradena varit nedfallen vid flera tillfällen och upprest lika många gånger.
Enligt Pehr Thams (fornforskare 1737-1820) berättelse om Carl Gustaf Gottfrid Hilfelings (tecknare 1740-1823) resa var stenen ”nedfallen 29 Aug. 1791, men blef uprest af Hilfeling Antiquarius”.
Vid olika tillfällen under 1800 talet har besökare funnit stenen stå lutande (Djurklou, Torin). Enligt en uppgift från 1899 var den ”till marken nästan nedfallen” men åter-upprestes den 30 juni samma år genom ortsbefolkningens försorg.
En ytterligare uppgift jag funnit, men som jag ej känner källan till, berättar att stenen någon gång stått vänd med höger kantsida mot vägen med ristningen vänd mot nordväst. 1993 flyttades stenen nordost 5m och placerades parallellt med vägen. Idag står stenen som sagt längs med vägen och med ristningen vänd mot sydväst.
P.E. Lindskog skriver i sin bok ”Försök till en kort beskrifning om Skara Stift” (1812-1816) om Eggvena ”Gamla minnesmärken bestå dels uti några på särskildte ställen uppreste högre stenar, af hvilka somlige äro med runor försedde.. ” och vidare ”Af Runstenarne träffast 2:ne på Fölene kyrkogård, en på Eggvena åkergärde och en ligger till trappsten vid Remmene kyrkodörr”.
Runstenen på Eggvena åkergärde är daterad till omkring 1000 talet och är av bergarten grå granit.
Jag står nu äntligen mycket nära stenen. Den är mycket vacker och med en välavvägd ristning där mästaren säkert med noggranna förberedelser lyckats rymma hela meddelandet inom stenens omkrets. Många gånger har jag noterat på andra stenar, att det avsedda meddelandet inte rymts i omkretsen av stenen utan man har fått göra tillägg innanför själva omkretsens runlinjer, med både en och två rader.
Mitt på stenen har mästaren ristat ett mycket vackert kors. Mästaren eller hans uppdragsgivare (eller kanske båda två) har sannolikt lämnat hedendomen för kristendomen. Detta kors ger att stenen kan dateras till cirka år 1000 då kristendomen hade börjat vinna mark i västra Sverige.
Själva meddelandes lydelse har tolkats och det har då visat sig att stenen är en s.k. ”tegn-sten”. Tegn, thegn eller tägn var ett begrepp - en titel - som användes i Skandinavien och England. Ordets betydelse i Skandinavien är något oklar. Enligt Riksantikvarieämbetet är de två huvudalternativen ”fri bonde” respektive ”krigare, medlem av kungens hird”.
Förekomsten av ”tegnstenar” i Sverige är absolut störst i Västergötland. Här ska enligt uppgift 18 stenar finnas emedan endast 8 stenar i Södermanland, 1 i Östergötland, 5 i Skåne och 2 i Småland.
kunuar : resþi : stin : þani : eftÍR : kana : bunta : sin : þegn harþa kuþan
Gunnvar reste denna sten efter Kane, sin make,en mycket god tägn
Här är en bild tagen 1969 då stenen stod alldeles intill vägen samt vänd med höger kantsida mot vägen. Stenen flyttades som sagt - 1993 - 5 meter åt nordost samt vändes så att den kom att stå parallellt med vägen.
Heder åt mina föregångare !
Och här nedan presenteras ytterligare en runsten, stenen vid Eggvena kyrka. I samma ögonblick jag såg den kände jag att denna sten måste vara ristad av samma mästare som ristade den på Eggvena åkergärde.
Min känsla visade sig efter studier på kammaren vara bekräftad av flera kännare kring runstenenars väsen !
Tegnstenen vid Eggvena kyrka
Vg 151
Vid Eggvena kyrkas södra ingång till tornet står en runsten uppställd mot väggen. Eggvena kyrka ligger endast c:a 600 meter norr om runstenen på Eggvena åkergärde.
Då man har sett båda dessa stenar, och dessutom betänker avståndet stenarna sinsemellan, finns det nästan ingen tveksamhet över att stenarna ristats av samma mästare.
Själva ristningarna har samma djup och grovlek, samma tecken-stil samt korsen i stenarnas mitt är näst intill identiska.
Uppgifter om stenens ursprungliga placering saknas. Enligt C. G. G. Hilfeling ligger stenen år 1791 ”i Äggvena Vapenhus vid dörren mycket skadad”. Det låter som att Hilfeling menar att stenen låg i golvet på vapenhuset, vilket mina studier här med kan bekräfta.
Stenens nuvarande uppställning, till vänster om Eggvena kyrkas södra ingång, erhöll stenen 1938 genom Riksantikvarieämbetets försorg.
Den här ristningen är ett exempel av många där ristaren tycks ha slarvat något vad gäller förberedelser avseende runornas disposition. De två siste runorna har hamnat för sig själva utanför övriga runors ramlinjer.
Runstenen vid Eggvena kyrka är daterad till omkring 1000 talet och stenen är av bergarten grå granit, precis som ”systerstenen” på Eggvena åkergärde. Konstigt skulle det ju vara med en annan datering då jag ju själv med stor säkerhet menar att de båda stenarna är ristade av samma mästare.
: uifast : risþi:sti ... R : uifa : hrþa : kuþan : þegn :
Vifast reste denna sten efter Vive, en mycket god tägn
YTTERLIGARE RANNSAKNINGAR
Även runstene vid Eggvena kyrka finns återgiven i ”Rannsakningar efter antikviteter” 1667 - 1684 (här finns korset med). Faktum är, som ni ser, att de båda stenarna finns på samma sida.
Man förstår att stenen har skadats sedan denna teckning gjordes då stenens överdel redovisas här samtidigt som den ju saknas idag.
Faktum är att även rotändan av stenen är skadad, därför står stenen idag uppställd på den i markytan synliga grundstenen. V em vet, kanske fanns vid rotändan ytterligare en ”rad” av runor ?
Heder igen, åt mina föregångare !
