Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.
Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.
KÄLLOR
Efter Tjörnbron, följ väg 160 och efter c:a 3 km ser du en bilverkstad på vänster sida, sväng av mot denna, åt vänster alltså.
Parkera, sök upp den lilla vägen som löper i en tunnel under väg 160. Fotgå c:a 250 meter på denna grusväg och du skall finne en tydlig skylt som pekar åt höger och säger ”RUNSTEN”
Rävstalastenen då jag såg henne 2018
Runinskrifterna är de äldsta bevarade originaldokumenten på svenska. Runskriften fick sin största utbredning i Skandinavien och den kom att användas under mycket lång tid här hos oss.
Man tror att runskriften stammar från tiden kring Kristi födelse men man tvistar kring vilket skriftspråk som är dess förebild. De flesta är dock idag överens om att det sannolikt är det latinska alfabetet (romarnas skrift) som ligger till grund för runorna.
Runorna dyker upp i våra trakter under romersk järnålder (ca 0–400 e Kr), antagligen eftersom Norden då stod i tät kontakt med romarriket. Dessa tidiga runor omfattades av en runrad med 24 olika tecken.
Under perioden ca 500 - 700 förändrades språket i Skandinavien kraftigt. Detta medförde att man också nödgades modifiera skriftsystemet.
I början 700 talet skapades en ny runrad med endast 16 olika tecken som ersatte den äldre.
Den nya runraden togs i bruk ungefär samtidigt i hela Skandinavien.
Orsaken tros vara resultatet av en medveten skriftreform i hela Skandinavien, kanske skapad av handelsmän för att bättre kunna kommunicera kring handel och i affärer.
Runor i allmänhet
RUNSTENEN I RÄVSAL
RAÄ Fornsök - Runstenen i Valla 117:1
Denna lördag, den 2 juni 2018 var stekhet. Hade inga tydliga mål för någon historisk utflykt denna dag, men kl. 10 var det redan 25 grader varmt och jag kände mig tvingad att ta mig ut (det är ju svalt och skönt i bilen).
Tog sikte mot Tjörn och Valla socken där jag visste att Tjörns enda runsten skulle finnas.
Nästan framme, skulle bara ta av höger från väg 160 och möttes då av denna vanligt förekommande skylt i strandnära områden ”PRIVAT VÄG”. Ja ja mej ska ni inte stoppa bestämde jag och sökte upp en närliggande parkeringsplats.
Sedan tog jag fötterna i en resolut marsch på den privata vägen och nästan framme insåg jag att stenen verkade stå på en privat tomt.
Men alldeles vid uppfarten till denna tomt stod en skylt ”RUNSTEN” som visade vägen mot stenen. Detta gjorde mig trygg, jag gick med stolta steg rakt fram till stenen !
Och jag fann den !!
Rävsalastenen är den enda runsten som hittats på Tjörn. Själva bergarten är en som består av s.k. glimmerhaltig Gneis, och stenen är 1.55 m hög. Även på grann-ön Orust finns för övrigt endast en enda runsten, Hogastenen. Rävsalastenens (officiella datering) är skriven till tidig vikingatid, mer precist i ett övergångsskede mellan vendeltid och vikingatid, alltså någonstans kring 600-800 e Kr.
Vissa menar att stenen är långt yngre, kanske så ung som från 1300 talet, och att den har varit en gränssten, eller snarare ingått i en grupp stenar som markerat gräns mellan två byar. Att markera gränser mellan byar torde blivit nödvändigt i en tid då en växande befolkning medförde att den odlingsbara marken utökades så att olika byars odlingar kom att gränsa till varandra.
Regler för hur gränser skulle markeras finns beskrivet redan under 1200 talet i landskapslagarna. Gränser skulle markeras med ”rå och rör”.
Sannolikt avses med ”rå” en ”rågång” och med ”rör” ett "röse" eller resta stenar.
Äldre Västgötalagen - Jordabalken - kapitel 10 bestämmer: ”Av råmärkestenar skall man gräva två i jorden och lägga den tredje på dem. De skola bära vittne, som ligga i jorden”.
Mer om ristningens tydelse samt kring dess datering längre ned på sidan.
Bo KJ80
Mot söder (ingen ristning här).
Mot väster (ingen ristning här).
Mot nordost (här syns ristningen !).
Rävsalastenens resa
Historien har visat att Rävsalastenen har stått reste eller liggande på flera platser genom tiderna. Den här rört sig inom ett relativt litet område - se karta längre ner.
Rävsalastenen är tidigast beskriven 1756 då den ska ha stått ett stycke från stranden på gården Rävsals ägor jämte ytterligare tre resta stenar. Dessa ytterligare tre stenar är idag spårlöst försvunna, men sannolikt existerar de än idag, kanske inmurade i grunderna till byggnader i närområdet.
Mina studier har inte med säkerhet kunnat konstatera Rävsalastenens ursprungliga plats. Min egen beskrivning/gissning av stenens resa är följande :
Stenens ursprunglig plats bör vara endast något hundratal meter nordost om dagens dito. Där sägs det, som nämnts ovan, att stenen ska ha samsats med ytterligare tre resta stenar.
Nästa plats för Rävsalastenen är sannolikt såsom mursten i grunden på ett torp i närområdet. Man vet att stenen vid slutet av 1700 talet låg inmurad i grunden till ett torp vid ”Runkullen”. Har inte kunnat finna ”Runkullen” på äldre kartor över området, men jag antar att den kulle som åsyftas är just den kulle vid vars fot stenen står idag. Kullen är idag bebyggt med ett hus som ursprungligen kan ha varit byggt som tidigast under 1800 talet.
Nästa plats gissar jag är en bit ut i åkern på östra sidan av nämnda kulle som troligtvis gått under namnet ”Runkullen”. De nuvarande skadorna på stenens ena sida tros ha tillkommit någon gång under 1800 talet då stenen flyttades från torpet till denna plats. Sannolikt revs torpet och då man fann runstenen bestämdes att den skulle resas intill för att kunna beskådas av intresserade människor.
Sista flytten av Rävsalstenen kom till, gissar jag, för att den stod i vägen ute i åkern för bonden som då brukade åkern. Stenen kom då att flyttas till västra sidan och närmare kullen där stenen tidigare tjänat som murster i torpets grund. Där står Rävsalastenen idag !
1.
2.
3.
4.
Jag har också noterat en ytterligare utsaga kring stenens placering som möjligen skulle göra min ovan beskrivning felaktig. Det är Axel Emanuel Holmberg som i sitt arbete ”Bohusläns Historia och Beskrifning” del III som utgavs 1845*, som beskriver stenens placering så som ”På Runtången på Räfsals mark”.
Jag hittar en plats på kartan som benämns ”Runntången”, hyfsat nära stenens nuvarande placering, spännande. Runntången visar sig vara en udde alldeles öster om den udde ”Hästudden” där Rävsalastenen står idag.
Min bedömning är dock att Holmbergs ”Runtången” ej syftar på denna närliggande udde, det känns som en ologiskt lång flytt av en runsten tycker jag.
Stavningen är ju ej heller exakt överensstämmande och Holmbergs arbete är ju daterat till 1845, då ju stenen, som flera källor menar, då stod i omedelbar närhet av den plats där den står idag.
Holmberg skriver i ”Bohusläns Historia och Beskrifning” del III från 1845 följande :
”På Runtången å Räfsals mark står en runsten af 3 alnars höjd. Den var ännu vid den tid då förra upplagan utgafs kringsatt af 3 mindre stenhällar, hvilka tydligen utvisade dess egenskap av af ägoskillnad. Traditionen vill eljest, att en konung Ridulf skall vara derunder begrafven. Namnet läses ännu på stenen, ehuru den på sednare åren blifvit illa skadad och sönderspräckt”.
Mina uppgifter är hämtade ur andra upplagan som utkom 1867, sex år efter författarens död. Denna upplaga är ”genomsedd och rättad” av Gustaf Brusewits.
*
Denna bild är troligtvis tagen år 1924, fotograf är en man vid namn Dan Samuelsson, gissningsvis boende i närheten av stenen. Bilden tror jag är tagen då stenen stod på sin ursprungliga plats (1).
Beskrivningen av bilden lyder : Runsten vid Rävsal, Valla. Pojke i skärm-mössa och kortbyxor betraktar stenen.
Svårt att bedöma vinklar och avstånd utifrån dessa bilder och med mitt hastiga besök och de minnesbilder jag hann skaffa.
Stenen torde här stå i sitt läge "på åkern" (3). Fotograf Anders Hedwall, 1958.
Här redovisas ett par fina bild-dokument från senare tider !
Troligtvis har den udde som varit hemvist för stenen sedan länge(Hästudden) av lokalbefolkningen givits namnet ”Runtången” just för att en runsten stod på denna tång.
Inskriptionen - tolkningar
Kring det som upphovsmannen till denna sten med ristning ville förmedla finns såklart väldigt många idéer och tankar.
I vår moderna tid finns mycken forskning kring runor och man tror sig idag kunna tyda exakt vad som här står ristat. Men att sedan tolka vad upphovsmannen avsett med detta meddelande tror jag ingen med säkerhet kan säga.
Min egen uppfattning kring runskriftens historia och dess olika varianter i vår region (Skandinaven) hoppas jag kunna återkomma till och att beskriva längre fram i tiden.
De runor som finns på Rävsalastenen anses (officiellet) vara ristade i brytningstiden mellan Vendel och Vikingatid. De flesta tecken i ristningen är Vikingatida men just runan ”H” i ordet "hariwulfs" anses dock vara urnordisk, alltså från en äldre typ av runor. Just denna urnordiska runa (H) har givit att man vill datera ristningen till tiden c:a 600 - 800 e. Kr.
Hariþulfs · staina [R]
Ridulvs (eller Redulvs) stenar
Självklart finns flera olika tolkningar av denna korta ordalydelses och dess betydelse. Ett par av dessa redovisas här nedan.
1. Riksantikvarieämbetets tolkning (gravmarkör) :
En tolkning som får stå för Riksantikvarieämbetet föreslår att stenen markerar en grav, även om man på informationsskylten vid stenens nuvarande plats ödmjukt låter skina igenom att tolkningen endast handlar om en gissning.
Ordet ”stenar” syftar på den grupp av stenar som Rävsalastenen ursprungligen sägs ha ingått i. Herjulf är snarare namnet på den döde än på den som ristade inskriften. Efterleden är ordet ”uly”, d.v.s varg och förleden antingen ”Red” = ärorik, eller ”Her” = här, krigarskara. Vad ristningen här vill förmedla är oklart, kanske markerar de en platsen för en grav för en storman på orten .
2. Gustaf Brusewitz tolkning :
Andra hävdar, som ovan antytts, att stenen/stenarna varit en gränsmarkering. Dessa idéer har presenterats av bl.a. Gustaf Brusewitz, fornforskare och museiintendent i Göteborg (1812-1899).
Brusewitz skriver i sitt arbete ”Elfsyssel” som utgavs 1864 * :
Emellertid läser man ännu helt tydligt: "...ll a rithulfs...” hvilket då det konfronteras med den längre fram, under Stala, socken afbildade runstenen vid Hoga, torde visa sig betyda: ”tveggia auraboll Rithulfs”
d.v.s. ” två öreboll jord tillhöra Rithultf ”.
Alltså, Brusewitz menar att runraden på den skadade stenen ursprungligen ska ha haft en längre ordalydelse och att de runor vi ser idag bara är ett fragment av en längre lydelse.
Han syftar även här till ordalydelser å Hogastenen (även Hogastenens ristningar är dock föremål för olika tolkningar)
Brusewitz fortsätter :
Det öfriga af skriften torde hafva antydt, att stenen eller stenarne utvisa hvarest de två öresbolen vidtaga. Jag säger "stenarne,” ty enligt Ödman, har här stått fem stenari rad, enligt Holmberg, en sten, omgifven af tre smärre, men må hända ursprungligen af fyra, i öfverensstämmelse med Uplandslagens stadga om ”rå och rör” .
Vidare gör Brusewitz ett försök att knyta runorna till ett köpebrev, daterat 1360, och undertecknat av en ”redulfuer a refsala”.
Mina uppgifter är hämtade ur en Faksimilupplaga som utkom 1975.
*
Utan att jag själv har en tillstymmelse till kunskap i ämnet runor, varken tidiga eller sena sådana, så vågar jag ändå tillskriva Gustaf Brusewitz tolkning mycket stor sanningshalt.
Stenen är med största sannolikhet en sten som, tillsammans med ett antal fler stenar, markerat gräns mellan två eller fler byars ägor. Om sedan Brusewitz har rätt i sitt försök att knyta runorna till ett köpebrev daterat 1360 och undertecknat av ”redulfuer a refsala” där ”refsala” åsyftar gården som än i dag heter Rävsal och ligger i närheten av stenen vågar jag inte med säkerhet skriva under på.
Jag uppfattar att de runor som finns på stenen idag synes mycket gamla och nötta, långt mer nötta än andra stenar som man med stor säkerhet daterat så som Vikingatida.
Min egen slutliga känsla är att Rävsalastenen med stor säkerhet har ingått i en gränsmarkering mellan gårdar. Samtidigt tilltalar mig den tolkning av de kvarvarande runornas tydelse som säger, enligt Brusewitz, - här gränsar till ägor som tillhör Redulfer / Herulfer.
Min egen gissning är att att denna Redulfer som åsyftas på stenen var en storman vid namn Redulfer som levde i detta område på norra Tjörn, inte under 1360 talet utan någon gång under perioden 600 - 800 talet.
min egen tolkning av Rävstalastenen
Heder åt de människor som levde här på Tjörn i tiden mellan Vendel och Vikingatid !
NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL
DE BORTGLÖMDA STENARNA
Kandidatuppsats Holger Kusel, Högskolan på Gotland-2012 http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:538494/FULLTEXT01.pdf
SVENSKA LANDSKAPSLAGAR - VÄSTGÖTALAGARNA, SMÅLANDSLAGEN OCH BJÄRKÖARÄTTEN
Åke Holmbäck-Elias Wessén- 1946
BOHUSLÄNS HISTORIA och BESKIFNING (1845)
Axel Emanuel Holmberg - Andra upplagan - Efter författarens död genomsedd och rättad av G. Brusewitz - 1867
ELFSYSSEL - HISTORISKA MINNEN (1864)
Gustaf Brusewitz - Faksimilupplaga 1975
