Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.
Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.
KÄLLOR
50 m söder om Sparlösa kyrka, parkera vid församlingshemmet. Stenen finns i en egen liten gul byggnad med stora glaspartier, svårt att missa.
Sparlösastenen då jag stod invid henne 2015
SPARLÖSASTENEN
RAÄ Fornsök - Sparlösa 13:1
Åter igen en söndagsutflykt. 27 september 2015 hade jag siktet inställt på Sparlösastenen. Passade samtidigt på att göra ytterligare två historiska nedslag under utflykten, nämligen på närliggande Levene Äng och på Kungskullen.
Sparlösastenen skulle enligt mina studier vara en av de två tidigaste skrivna dokument i vår svenska historia.
Mina förväntningar blev med råge uppfyllda då jag stod framför detta mästerverk. Stenen är helt sagolik, fyra sidor fulla med vackra runor och spännande bildkonst från 800 talet.
Man förstår att denna trakt i Västergötland måste varit ett betydelsefullt och rikt område i 800 talets Sverige.
Att kunna tillverka en sten med sådana konstnärliga kvalitéer samt att man innehade kunskaper i skriftspråk tyder på att området bör ha varit ett centrum för stor kunskap och med stor makt.
Att hugga denna sten måste ha krävt stora överskott av resurser under en tid då de flesta människor i trakten troligtvis lade all kraft på att skaffa föda och husrum för att över huvud taget överleva i den bistra verkligheten.
Den äldre vikingatiden har efterlämnat två unika monument i Sverige, Sparlösastenen och Rökstenen. De har tillkommit omkring år 800 och är ristade med 16-typiga s.k kortkvistrunor (rökrunor) men också runor av äldre urnordisk typ förkekommer.
Medan Rökstenen med sina över 700 runtecken utgör vår forntids största litterära minnesmärke är Sparlösastenen unik genom sin egenartade bildframställning. Av stenens bilder återstår idag endast de tunt ristade konturerna som en gång bildade underlag för en kontrastrik färgsättning. Några motiv har en lätt reliefverkan genom att konstnären utnyttjat ojämnheter i stenens yta.
Att runskriften är lika svårtydd som bildframställningen beror inte bara på att den till stora delar gått förlorad, utan beror också av vår bristande kunskap i runskrift och forntidens föreställningsvärld.
Inskriften har tolkats som antingen ett rättsdokument eller som en saga om släktfejder. Min alldeles egen gissning är att ristningarna på de fyra olika sidorna verkar ha blivit till vid olika tidpunkter, med olika innebörd. Kanske är ristningarna gjorda efter hand för att hedra personer inom samma släkt i kontinuerlig ordning ?
Anno 2015
Vg 119
Senare - år 1848 revs den gamla kyrkan och ersattes med nuvarande Sparlösa kyrka, där stenhalvorna åter igen murades in - ett sorgligt förfarande.
De två delarna av stenen monterades där efter ihop och placerades ute i det fria. Utomhus-klimatet visade sig dock skada stenen, då den vittrades hårt av väder och vind. Stenen transporterades senare till Stockholm och kom genom Riksantikvarieämbetets försorg att konserveras - ett gott förfarande.
Efter konservering i Stockholm återbördades stenen 1982. Den fick då sin nuvarande placering och kom strax därefter att få ett eget hus som skulle borga för att stenen ska kunna beskådas av många generationer långt efter vår.
Här lastas stenen för vidare transport till Stockholm.
Sparlösastenen upptäcktes 1669, den satt då inmurad i södra korväggen på Sparlösas dåvarande kyrka. En teckning av stenen i korväggen från detta tillfälle är det äldsta kända dokumentet om Sparlösastenen - se ovan.
I samband med en ombyggnad av koret 1685 klövs stenen och de två delarna murades åter in - var för sig.
Ovan ses nuvarande Sparlösa kyrka med de två delarna av Sprlösastenen före uttagningen av de samma år 1937.
Då stenhalvorna tagits ut ur muren upptäckte man att det fanns ristningar även på de dolda sidorna. Man beslöt att ta ut stenarna från kyrkväggen och att göra ett försök att återställa stenen till sitt ursprunliga samlade tidsdokument.
1982
Denna sida av runstenen uppfylls av bildframställning innehållande fem olika motiv utan skönjbara sammanhang, dock inga runtecken.
Längst ned ser man en ryttare med draget svärd, följt av ett mindre djur som påminner om en hjort.
Ovanför syns ett fläckigt lejonliknande djur med unge.
Mittpartiet upptas av ett stort skepp. De höga stävarna, styråran, råseglet och den antydda vimpeln har vikingatida karaktär. Högst upp i riggen sitter två fåglar.
Överst syns en praktfull byggnad i resvirke med bred portal och jättelik dörring.
Dessa bilder kan anspela på händelser eller berättelser som sedan länge är glömda. Ingen har ännu lyckats ge dem en överygande tolkning.
För att helt kunna uppfatta stenens kraft och historia, måste man besöka den, försiktigt lägga händerna på den, känna och försöka föreställa sig den tid då stenen höggs.
Man fylls av en obeskrivlig känsla av vördnad och respekt då man är hos denna sten.
Inskriften på denna sida är delvis utplånad. Det som kan läsas på de tre skriftbanden är från vänster räknat:
---t---la kaf rau- at kialt(i) * …a sa- faþiR ubsal faþiR suaþ a-a-u--ba …-omas notu auk takaR ÷ aslriku lu--R ukþ-t a(i)u(i)sl
… gav … i gengäld. Då (?) satt fadern i Upsal (?), fadern som … nätter och dagar. Alrik lu(bi)r fruktade (?) ej (?) Öjuls …
Delar av texten kan tolkas så att Öjuls fader, Erik, hade säte i Upsal. Mansnamnet Erik kan tolkas som ”härskaren framför andra” eller som ”den synnerligen mäktige”. Erik var ett återkommande namn i den Ivarska och Lodbroksa kungaätten som verkade från 700 talet till 1000 talet.
Kanske är den Erik som nämns på Sparlösastenen Erik Anundsson, den Erik som Snorre Sturlasson nämner i Heimskringla, som efterträdde sin far Anund Upsale på sent 800 tal. Erik Anundsson regerade samtidigt som Harald Hårfager enade Norge.
Många inom Sveaskolan menar att det ”Upsal” som skrivs på stenen ska syfta på Uppsala i Uppland. Jag och många fler menar idag att ”Upsal” troligtvis syftar på en uppsal.
En förklaring till ordet eller namnet Upsal kan vara att sal betyder hall, en byggnad rest på en högt belägen plats, eller möjligen en geografiskt längre norrut liggande plats, ”salen där uppe”. Helt klart, menar jag, är att det ”Upsal” som nämns på Sparlösastenen inte syftar till dagens stad Uppsala i Svealand.
En annan idé om begreppet Upsal är, enligt Mac Key att namnet inte alls syftar till ”salen där uppe” utan har istället med en soldyrkarkult att göra. Kanske betyder Upsal ”den uppgående solens tempel” eftersom våra förfäder innan de blev asadyrkare, hyllade solen, kanske med blodiga midvinterblot då solen kom upp rakt i sydost, genom eller över ett fast landmärke.
Vem vet?
På denna sida av stenen dominerar bilden av två stora fåglar. Den övre vars huvud avbildats rakt framifrån, har fått sin form av naturliga ojämnheter i stenen och liknar en uggla.
Den undre har lång hals och har därför uppfattats som en trana. Ugglan anfalls av en orm, vars kropp slingrar sig kring båda fåglarna.
I nedre högra hörnet syns ytterligare en orm.
Texten börjar längst ned till vänster och fortsätter med två korta rader till vänster sida om bilden.
Därefter de två raderna till höger, och ytterligare fyra rader vid toppen. Det är osäkert i vilken ordning dessa senaste rader ska läsas.
De lodräta runraderna:
…s---n(u)(R)-a-- þat sikmar aiti makuR airikis makin(i)aru þuno * aft aiuis uk raþ runoR þaR raki-ukutu iu þar suaþ aliriku lu(b)u faþi '
… att Sigmar (alt. Segerfrejdad) heter (må kallas) Eriks son … väldig strid (?) Efter Öjul (är stenen rest?) och tyd runorna där, de från gudarna stammande, som Alrik lubu ristade.
Skriften som löper nedifrån och upp börjar med 27 halvmeter höga runor:
a¤iuls kaf ÷ airikis sunR kaf alrik- -
Öjuls, Eriks son, gav, (likaså) gav Alrik
Innebörden är dunkel. Ett avsnitt längre fram i inskriften antyder att stenen ursprungligen restes efter en man med namnet Öjul.
'
Längs övre kanten löper en yngre runrad, troligen ritad på 1000 talet, som börjar i nedre högra hörnet, som lyder:
kisli : karþi : iftiR : kunar : bruþur [:] kubl : þisi
Gisle gjorde (inskriften)efter sin broder Gunnar
Nederst anas en mansgestalt som mödosamt bär upp en balk smyckad med en korsfris.
De vågräta raderna högst upp på stenen: ui(u)-am …--ukrþsar(s)k(s)nuibin- ---kunR(u)k(l)ius-- …iu
(till dessa runrader har jag inte kunnat hitta någon tolkning, jag kommer att utöka min egen forskning kring dessa, återkommer)
Helt klart tycks det handla om en väldig strid och att stenen är rest till Öjuls minne
En obeskrivlig känsla att få lägga handen på en runsten från 800 talet, man blir varm inombords, jag önskar att alla skulle kunna få uppleva denna känsla av sammanhang.
By the way, kan templet högst upp på Sparlösastenen här, möjligen vara det Ubsola som Adam av Bremen omskrev i sin beskrivning av Skandinavien på 1000 talet?
Vem vet?
