Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.
Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.
KÄLLOR
Tag sikte på Lundby nya kyrka, stenarna på södra sidan av kyrkan, alldeles intill kyrkogårdsmuren, svårt att missa, lätt att parkera, informationsskylt finns.
Invid Lundby nya kyrka då vi räkna 2016
SANNEGÅRDSMONUMENTET
RAÄ Fornsök - Lundby 44:1, Lundby 44:2,
En ganska händelsefattig lördag i september 2016 beslöt jag att göra en lokal historisk utflykt.
Just vid denna utflykt lurade jag med mig min fru Linda genom att locka med en promenad kring Lundby kyrka.
Det låg ju viss sanning i mitt erbjudande då de resta stenar jag siktade på står just intill Lundby nya-nya kyrka på Hisingen.
Det blev ingen lång promenad, men för egen del blev upplevelsen mycket fin, då stenarna var praktfulla. Och i vanlig ordning infann sig hos mig den där fina känslan av att stå på en plats där våra förfäder för mycket länge sedan begravt sina anhöriga.
Jag bedömer ändå att även Linda haft viss behållning då vädret var perfekt och lite natur fanns ändå alldeles invid stenarna.
Här står fyra fantastiskt ståtliga stenar som alla är rester av ett järnåldersgravfält. Gravfältet har tidigare sträckt sig längre söderut men den delen har försvunnit i samband med att en grustäkt togs upp i mitten av 1800 talet av okänsliga moderna människor.
Två av stenarna har flyttats, emedan övriga två troligen står på sina ursprungliga platser. Flera utgrävningar har gjorts på delar av det försvunna gravfältet bl.a. en som genomfördes 1941. Gravarna är 2000 år gamla och bestod av stenkretsar och mitt i varje stenkrets fanns en gravgömma med en urna som innehöll de brända benen från den döde.
Även vid de resta stenarna har man genomfört utgrävningar dock utan att finna några spår av gravar. Man fann däremot spår av en boplats från järnåldern med krukskärvor, en kniv av järn samt en vävtyngd.
Dessa fyra resta stenar är i princip allt som finns kvar att uppleva av det gamla järnåldersgravfältet. Stenarna och platsen har fått namnet Sannegårdsmonumentet.
Här syns alla fyra stenar på en rak linje. Det råder tveksamheter kring vilka två stenar som anses stå i ursprungligt läge.
Jag har bl.a identifierat felaktig numrering av stenarna i Arkeologisk rapport 1976:5, samt tveksamma hänvisningar i RAÄ Fornsök. Det mesta tyder dock på att den mindre stenen till höger här i förgrunden (Lundby 44:2) är en av de två som står i sitt ursprungliga läge. Den större stenen till vänster tros vara flyttad, den har ett antal borrhål gjorda i modern tid vilka tros ha gjorts i samband med ett lyft av stenen.
En orientering av stenarnas placering och benämningar enl RAÄ.
Här ovan markerar jag kyrkan som "Lundby nya-nya kyrka" eftersom det ligger till så att i Lundby har funnits tre kyrkor.
Den första medeltida kyrkan står kvar som ett smycke än idag en bit här ifrån. Lundby nya kyrka (som syns på en bild längre ned på sidan) brann ned till grunden år 1993.
Den kyrka jag kallar "Lundby nya-nya kyrka" är den kyrka som står på platsen idag - intill de resta stenarna.
Lundby 44:1 - den vackraste stenen efter smaken hos undertecknad.
Lundby 44:1 - den vackraste stenen.
Lundby 44:1 till vänster, tillverkad av granit - Lunby 44:2 till höger, tillverkad av gnejs.
Äldre afbildningar af monumenten
Tuschteckning av G.Brusewitz* 1851. Hisingen verkar närmast obebodd vid den tiden. Brusewitz har antagligen stått på Brattåsberget sydväst om monumentet då han gjorde teckningen.
På den delvis ännu bevarade grusåsen bakom gården ser man Sannegårdsmonumentet i sin ursprunglig form - eller åtminstone i den form monumentet hade år 1851.
Man ser ingen kyrka på teckningen eftersom det skulle dröja till 1886 innan den kom att byggas på platsen invid det gamla gravfältet.
Här ett foto taget mot nordväst 1941 i samband med utgrävningar i grustaget sydost om Lundby nya kyrka.
X markerar läget för de två, förmodat, flyttade stenarna (Lundby 44:1 och 3) som nu står vid Sannegårdsmonumentet. Den Lundby nya kyrka som syns på bilden brann ned till grunden 1993 varpå den nya "Nya-Nya Lundby kyrka" byggdes.
Man kan notera att 1941 var bebyggelsen på Hisingen fortsatt måttlig.
LUNDBY NYA-NYA KYRKA
Här ett fotografi taget mot öster 1948, Ramberget syns i bakgrunden. Här syns alla fyra stenar på en rad i samma lägen de står idag.
Även 1948 synes bebyggelsen på Hisingen fortsatt vara måttligt jämfört med idag.
Lundby 44:3, tillverkad av granit. Även denna sten har ett antal moderna borrhål varför man tror att även denna sten har flyttats i modern tid.
Här ser man en lagning gjord i modern tid, kanske uppstod skadan i samband med en flytt av stenen.
Lundby 44:4, tillverkad av granit, stenen tros stå i ursprungligt läge. Stenen har varit mycket trasig och den är lagad med cement i modern tid.
Tänker en god stund på mina föregångare här på Hisingen.
* Gustaf Henrik Brusewitz
Gustaf Henrik Brusewitz född 3 oktober 1812 i Göteborg, död 16 juni 1899. Brusewitz visade tidigt artistiska anlag och kom att studera vid Konstakademien i Stockholm. Efter fleråriga fortsatta studier i utlandet slog han sig sedermera ned i hemstaden.
För sin hembygds historia och fornminnen hyste Brusewitz en stor kärlek. Vid sitt staffli sysslade han gärna med att i bild framställa hembygdsmotiv och ämnen ur Göteborgs och Bohusläns historia från äldre tider.
Brusewitz arkeologiska och historiska studier föranledde Göteborgs museum att år 1865 kalla honom till den då nyinrättade intendentsbefattningen vid museets historisk-etnografiska avdelning, som i sig även innefattade de arkeologiska samlingarna.
Hans första uppgift här blev att ordna avdelningen samt över densamma upprätta en katalog. Han var en nitisk samlare och företog på 1870 talet under flera år långa fotvandringar i Bohuslän, då han dels skaffade museet nya föremål, dels avtecknade fasta fornlämningar m. m.
Gustaf Henrik Brusewitz
(självporträtt i olja 1887)
