Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

600 m söder om Sollebrunn på väg 190, tag höger, följ skyltning mot Erska kyrka, parkera på kyrkans p-plats, informationsskylt finns.

Erska  Lunde  gravfält  2015

GRAVFÄLTET  VID  ERSKA  LUNDE

RAÄ Fornsök   -   Erska 8:1

Återigen är jag ute på historiesafari. Det är tisdag en mulen dag i juli 2015, övriga familjen är i på några dagars resa i Tallin.  Hade jag inte varit så flygrädd hade jag säkert varit med i Tallin, där finns ju mycket intressant svensk och estninsk historia att studera.

Men som sagt, ensam på ett gravfält från järnåldern är ju inte fy skam det heller.

Gravfältet omfattar 80 små högar, 40 runda stensättningar och 3 treuddar. Treuddar är ju som ni säkert vet, tre-sidiga stensättningar med insvängda sidor.

De små högarna ligger tätt ihop, kraftig vegetation av blåbärsris och ormbunkar gör det lite svårt att se gravhögarna.

Gravfältet har säkert utgjort begravningsplats för befolkningen i en närbelägen gård eller by under järnåldern. Troligtvis har detta gravfält använts tills dess att man efter kristendomens införande började begrava sina anförvanter på den intilliggande kyrkogården (Erska kyrka).

Dessa små högar är sannolikt brandgravar som ju var det vanligaste gravskicket under järnåldern.

Gravfältet är så väl täckt av marknära vegitation, ormbunkar, kirskål m.m. som gör att de små gravhögarna är svåra att urskilja.   Särskilt svårt att se dem så här på ett fotografi - man bör ta sig till platsen för att se dem med sina egna ögon.

Följer en stig som ger mig en skön vandring genom gravfältet med god tid att reflektera kring de som vilar här.

Här ligger en hög inne på den långt senare anlagda kristna kyrkans vigda jord.   Man undrar vad den gravlagde hedningen egentligen tycker om det.