Från Ulricehamn kör söder ut c:a 12 km på väg 157 mot Gällstad. Tag höger mot Vegby, efter c:a 1,5 km tag vänster (här kan det vara bra att ha en GPS). Efter c:a 1,5 km ligger kyrkoruinen på höger hand ned mot Sämsjön. 

Det finns en liten skylt som varslar om ovan nämnda högersväng.  Är det sommar/vår-väder kan man köra bil ända fram till ruinen.

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

SÖDRA  SÄM  KYRKORUIN

Södra  Säm  gamla  socken

RAÄ Fornsök  -  Södra Säm 49:1

Tog en dag ledigt från mitt arbete och åkte till mor & far onsdagen 14 juni 2017.  Kände att mamma ville se sig om lite och således körde vi mot hennes domäner i trakterna kring Bogesund.

Helt utan specificerade mål drog vi väster ut, efter en stund föreslog jag Torpa stenhus, där vi båda för övrigt redan varit.  Mamma biföll men då vi anlände Torpa insåg vi att vi var för tidigt på plats, säsongen börjar inte förrän 26 juni. 

Vi tog genast sikte på en annan Herrgård, Hofsnäs, på andra sidan sjön. Tyvärr verkade Hofsnäs vara abonnerat för ett bröllop eller dylikt varför vi planlöst fortsatte vår färd med grundsiktet inställt på Bogesund.

När vi rundat Sämsjöns södra spets kände jag genast igen mig, här har jag varit tidigare.  Ja ja det var ju här i faggorna jag för några år sedan besökte ett av de finaste järnålders-gravfält jag någonsin sett, Kummelibergs gravfält.

Vi fortsatte byvägen fram mellan gårdarna.  Jag tänkte att denna byväg, ganska rak och med gårdarna på ömse sidor, kändes som en gammal radby.  Hur det än må vara med den saken så är jag helt säker på att vägen och gårdarna här har funnits mycket mycket länge.

Jag hade just lokaliserat avtagsvägen mot Kummelibergs gravfält när jag, i ögonvrån, såg några låga grå murar på vänster hand ned mot Sämsjön.

Jag tvärnitade och samlade mig och frågade mamma (som inte är jätteintresserad av historia)   - Kan vi stanna här och ta en snabb titt på en historisk lämning?

Kyrkoruinen

Javisst sade mamma varpå jag vände bilen och tog oss ned mot dessa murar. Som tur var kunde man ta sig ända fram med bilen även om det var på gränsen för vad min M-utrustade BMW med dess låga sportchassi tillät.  Lämningen visade sig vara den medeltida ruinen av Säm kyrka !!

Denna ruin har jag många gånger studerat via bl.a RAÄ:s Fornsök, nu var jag av en slump här !

Södra Säm socken ligger i norra delen av Kinds härad i Västergötland och har medeltida ursprung. Prefixet ”Södra” tillkom 1886 för att skilja bebyggelsen från (Norra) Säm i Gäsene härad.

Namnet är ursprungligen Sähem med förleden sä (sjö) och efterleden hem, och betyder således boplatsen, bygden vid sjön.

Södra Säm gamla socken ligger i en skogs- och odlingsbygd i anslutning till Ätrandalen.  Socknen uppodlades tidigt och är en del av Sveriges rikaste område med fossila odlingsspår från förhistorisk tid. Trakten är också mycket rik på fornlämningar från brons- och järnålder. Exempelvis finns här ett av Västergötlands större yngre järnåldersgravfält, Kummilibergs gravfält.

Sedan nådens år 1974 innefattas Södra Söm socken i Ulricehamns kommun.

Södra Säm socken inom blå markering på Häradsekonomiska kartan från 1890 - 97.

Trots att Södra Säm kyrka vid en prostvisitation 1819 bedömdes vara i tämligen gott skick väcktes frågan om att slå ihop socknarna Säm och Gällstad samt att en helt ny kyrka skulle byggas i Gällstad. I Säm uppskattades inte idén men eftersom kyrkoherden tillsammans med socknens två största jordägare på Attorp och på Toarp drev frågan så beslöts  om sockensammanslagning samt ett nytt kyrkobygge.

1824 invigdes Gällstads nya kyrka och de flesta av den gamla kyrkans inventarier såldes på auktion med undantag för några ljuskronor och kyrkans dopfunt som hamnade i den nya kyrkan.

Åren gick och Säm gamla kyrka förföll efter hand och när Nils Gabriel Djurklou*  besöker platsen 1868 tecknar han av ruinen.

*Nils Gabriel Djurklou, (1829-1904)  var en svensk friherre, arkeolog och folklivsforskare.

Mot slutet av 1800 talet hade den gamla fina kyrkan intagit formen av en ruin.  Gran planterades på den gamla kyrkogården som vid 1920 talet hade vuxit upp till en mörk och tät skog.  Spåren efter kyrkan riskerade nu att helt försvinna.

År 1937 fick Erik B. Lundberg* av Riksantikvarieämbetet i uppdrag att konservera ruinen.  Till sin hjälp i arbetet hade Lundberg  en grupp samvetsömma/vapenfria värnpliktiga.

Det är resultatet av denna konserverade ruin man möts av på platsen idag. 

Kyrkoruinen från öster då utgrävningen precis har startat.   Det var inte mycket ovan mark som avslöjade att en kyrkoruin fanns här.    Inga hjälpmedel annat än spade och handkraft fanns att tillgå.   

Notera den historieintresserade kon till höger i bild!

Absiden var i gott skick, endast några få ilagningar av sten gjordes här.  Långhusets och vapenhusets murar kompletterades med ett skift sten. 

Notera Sämsjön bakom de två träden.

Utdrag ur "Redogörelse för utgrävning och konservering av S. Säms kyrkoruin, S. Säms sn i Västergötland 1938"

.  .  .  .  .  .  .  .  

Konserveringen

Absiden var den enda del av ruinen där murbruk kom till användning. Murverket var här i betydligt gott tillstånd och blev det blott frågan om att mura i en och annan sten här och var, jämna av och avtäcka med cementbruk. Dessa obetydliga ingrepp kommo föga att förändra absidens kontur.

Altaret påmurades ett skift.

Långhuset förhöjdes ett stenskift i kallmur och likaså vapenhuset. På murarna lades dubbla lager grästorv.

Kyrkogården

Kyrkogårdsmuren, en oregelbunden fyrsiding, var till långa sträckor raserad och sten bortförd. Av det stenmaterial, som blivit över sedan ruinen iordningställts, upplades en ny mur. En ingångsöppning förlades till södra mursträckan. Ursprungligen torde ingången ha legat mitt emot kyrkdörren, alltså åt väster.

Fynden

I fyllningen utanför vapenhusets södra vägg hittades en stor, kvdr. nyckelskylt, enkelt utsmidd. Denna förvaras jämte några bitar målad puts (bruna ränder på vit botten) och spikar i Säms skola.

I absiden hittades vid sållning av jord från golvytan:

13 kopparmynt

6 silvermynt

1 bronsknapp

1 ljuspipa

1 nithuvud av brons

I fyllningen inne i koret hittades en huggen sten till en fönsteromramning, som visade sig passa samman med den solbänk till ett smalt korfönster, som för något år sedan påträffats i ån strax öster om kyrkan.

Väl rekonstruerade grundmurar å långhuset och även vapenhuset synes här.

Här är konserveringen av ruinen nästan helt färdig, endast absiden väntar på sitt dubbla lager av grästorv.

Avslutningsvis vill jag här visa Erik B. Lundbergs uppmätning av ruinen.

(uppmätningen är del av rapporten 1938 till Riksantikvarien).

Konservering  1937  - 1938

Erik B. Lundberg (1912-1988)  var en svensk antikvarie, kulturminnesvårdare och författare.

Han föddes i Landskrons, växte upp i Visby och lämnade jordelivet i Stockholm.

1944 anställdes Erik vid Riksantikvarieämbetet och kom som byggnadsarkeolog att arbeta med många spännande undersökningar i Sverige som t.ex. Glimmingehus, Lindholmens borgruin, Stegeborgs slottsruin och Dragsmarks klosterruin.

Bilden till höger är beskuren och hämtad ur Fornvännen 84 - Erik besöker Björkö 1984.

*

Arkeologisk  utgrävning  2009

Utgrävningar anno 2009 som leddes av arkeolog Claes Theliander visade att Säm gamla kyrka troligen uppförts 1250 - 1300, samt att den även haft en äldre föregångare byggd av trä.

Det enligt mig själv viktigaste resultatet av denna utgrävning var att kyrkan kunde dateras.  I övrigt gjorde man, som alltid vid utgrävningar av kyrkor, flera gravfynd och man kunde bekräfta det gravkor i övergången mellan absid och långhus som grävdes fram 1938 i samband med Erik B. Lundbergs konservering av ruinen.   Man noterade också att gravkoret var murat med 0,3 x 0,2 m stora stenar med blålera som bindmedel.

Man gjorde ett antal C14-analyser och kunde konstatera gravar från så tidigt som början av 900 talet.  Detta visar med säkerhet på att platsen använts för gravsättningar under mycket lång tid. 

Kyrkoruinens föregångare som var en kyrka byggd av trä kan således säkerställas.  Vidare kan man då mycket väl föreställa sig att här före träkyrkan, varit en plats för hednisk rit.   Vem vet?  

Lösfynd som påträffades var bl.a :

-    Puts med spår av bemålning

-    Glas

-    Handsmidda spikar

-    Pilgrimsmussla

-    Mynt  (det äldsta är präglat 1319-1340)

-    Brakteat

-    Röd glaspärla

Del av den äldsta karta över Säm by jag kunnat finna.  Kartan är ritad 1648 och ingår i lantmätaren Nils Ericsons geometriska jordebok över Torpa friherreskap. 

Kyrkan (utan torn) omgärdad av kyrkomuren syns nederst på kartan.  Gården närmast kyrkan, Bosgården (3), skulle senare under 1800 talet komma att ta sten från den förfallande kyrkan till bygget av en ny ladugård.

Schakt söder om långhusmuren. Notera det stenskodda stolphålet i förgrunden. Kan stolphålet möjligen varit del av den tidigare träkyrkan....eller kanske från någon än tidigare byggnad eller konstruktion?

Från schakt i sydvästra hörnet vid övergången mellan absid och långhus ses här långhusets grundsockel samt hörnet på det gravkor som påträffades redan 1938

Del av Pilgrimsmussla.

Glaspärla.

Skal av en pilgrimsmussla var en vanlig  souvenir från pilgrimsresor t.ex från Santiago de Compostella. 

Här i Säm har nio gravar inom stenkyrkans murar fått en mussla så som gravgåva.

Glaspärlor var på modet under vikingatiden (~700 - 1100).

Mot bakgrund av vad man funnit vid undersökningarna 2009 finner jag det högst troligt att vikingar vilar här,  i och invid Säm kyrkoruin.

Södra  Säm  kyrkoruin  anno  2017

Något  kort  om  medeltida  kyrkoarkitektur

Den utan jämförelse vanligaste kyrkan i 1100 talets Västergötland bestod av ett långhus med ett smalare kor med eller utan absid i öster och ibland ett torn i väster.  Men ruinen efter Södra Säm gamla kyrka ser inte riktigt ut på det viset utan kyrkan har haft ett långhus utan kor och med absiden anslutandes direkt mot långhusets östra vägg. Kyrkan har varit en s.k absidsal.

Denna planlösning – absidsalen – är mycket ovanlig i Skandinavien.  Man känner endast till ytterligare en i Västergötland,  Agnetorps kyrka i Tidaholm, daterad till 1100 talet.   Absiden i Agnetorp revs dock redan på 1300 talet och ersattes av ett traditionellt rakslutet kor.

Varför vissa medeltida kyrkori Sverige avviker från dess samtida skandinaviska arkitektoniska tradition med långhus - kor - och absid vet man inte säkert.   Det kan vara så att byggherrarna i dessa fall haft kännedom om,  och inspirerats av andra arkitektoniska traditioner som t.ex. den bysantinska arkitekturen där det var vanligt med kupoler och absider. 

En annan idé är att man vid bygget av kyrkan ändrat utförandet under byggnationen.  Efter att ha byggt absid och kor  har man av någon anledning valt att inte fortsätta bygget så som planerat utan istället förlängt det tänkta koret och gjort det till ett långhus.

Vem vet? ......inte jag i alla fall.

Säms gamla kyrka omkring år 1800 strax innan perioden av förfall inträdde .

Akvarell av Björn Gidstam 2010.  Bilden ingår i Rapport 2010:12 ARKEOLOGISK FORSKNINGSUNDERSÖKNING 2009 av Claes Theliander & Clas Tollin.

Mot sydost, vapenhuset i förgrunden.

Mot öster, vapenhuset i förgrunden.  Till vänster i bild skymtar Bosgårdens ladugård som är byggd av sten från kyrkan.

Medeltida hantverk, åtminstone det nedre skiftet (det andra skiftet tillkom vid konserveringen 1938).

Sydöstra hörnet av långhuset, absiden åt höger i bild. 

Mot väster, absiden i förgrunden.

Nordöstra hörnet av långhuset, absiden till vänster i bild. 

Altaret i absiden. 

Ett filmsvep i absiden.

Drygt 200 meter sydöst om kyrkoruinen syns på en äldre karta ”en gammal kyrkogård”. Arkeologer fann på denna plats resterna av ett träkapell från 1100 talets början, kanske en offerkyrka för resande eller ett gårdskapell. 

Detta kapell hade jag inte kännedom om då jag och mamma besökte Säm kyrkoruin vilket medför att jag kommer att återkomma till kapellet för studier av detsamma.  

Fler  spännande  lämningar  kring  Säm  kyrkoruin

KÄLLOR