Tag sikte mot Skalunda på Kålland så skall du där finna både kyrka och hög. Använd förslagsvis GPS.
Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.
Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.
KÄLLOR
SKALUNDA KYRKA
NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL
RES MED VÄSTGÖTA-BENGTSSON - ljudband och karta, 1987. Utgiven på två kassettband som bekostats av mediaföretaget INFOMEDIA i SKÖVDE och SPARBANKEN ALFA i Skaraborg.
RAÄ Fornsök - Skalunda 7:1
Onsdagen den 10 juli anno 2019, min tredje dag av sommarsemestern detta år gjorde jag min första semester-utflykt till vår gemensamma historia.
Resan gick mot ett av mina favorit-områden, Kålland. Bl.a. omfattades ett planerat återbesök å Skalunda. Var på plats här vid kyrkan 22 april i samma år, i samband med ett fördjupat besök vid Skalundahögen.
Vid april-besöket var kyrkan såklart låst. Tänkte mig då att göra ett återbesök under den svenska industrisemestern då jag av erfarenhet noterat att många kyrkor då har öppna dörrar.
OK, nu var jag på plats vid Skalunda kyrka, 10 juli anno 2019. Solen sken från blå himmel, jag vandrade raskt fram till dörren å vapenhuset......låst..?!
Jag tar mig då lika raskt till den västra entrén, till den s.k. ”Dalbodörren”.....låst !?!?! Jag står här ej alls ensam, jag hör både tyskt, franskt och danskt tungomål vid dörren.
Mycket besviken inser jag att församlingen i Skalunda inte är intresserade av att sprida kunskap kring sin egen så fina kyrka och trakt, jag blir i sinnet mycket ledsen.
Beslutar mig trots allt att ändå göra ett litet reportage och en studie av kyrkan varpå jag aktiverar min drönare.
Kyrkan i Skalunda
Senare kompletterades långhuset av ett nytt kor i öster. Hur det ursprungliga koret såg ut, vet man inte då det ersattes av detta nya med rakt korslut redan innan medeltiden gick mot sitt slut.
Vapenhus och sakristia tillkom troligen samtidigt med att valv slogs under 1400 talet. Mot slutet av 1800 talet togs valven ner och ersattes med trätak.
Skalandæ bo var ett av de åtta ”bon” som fanns i Västergötland.
Således bör här under medeltiden legat en kungsgård för Skalunda bo. Skalunda torde varit en mycket viktig plats.
Västergötlands bon var en tidigmedeltida indelning av landskapet Västergötland i olika bygder, grupperade omkring de kungsgårdar som tillhörde Uppsala öd.
Bo-indelningens ålder och ursprung är inte känd.
Skalundahögen, som ligger alldeles intill kyrkan är ännu ett bevis för traktens stora betydelse under mycket tid.
VÄSTERGÖTLANDS MUSEUM
https://digitaltmuseum.se/search/?q=skalunda+kyrka&aq=owner%3F%3A%22S-VGM%22
SVENSKA KYRKAN
Invändig besiktning av kyrkan kunde genomföras 200713 - se längst ner.
Skalunda kyrka bygdes någon gång under 1100 talet. Kyrkan stil är romansk och den är uppförd av finhuggen sandstens-kvader (långhuset). Kyrkans arkitektur och utsmyckningar tyder på att den är uppförd under engelskt inflytande.
Ursprungligen bestod kyrkan endast av ett rektangulärt långhus med en port åt väster, den så kallade ”Dalbodörren”.
Således är långhuset ursprungligt och man menar sig kunna datera det ganska exakt till slutet av 1140 talet.
Skalunda kyrka från sydöst i nådens år 2019.
Exteriör av kyrkan från sydöst.
Fotografiet togs 1938 och är skänkt av Anders Granqvist till Västergötlands museum år 1981.
Luftfärd över långhusets nock, inklusive vy över Skalundahögen och sjön Vänern, anno 2019.
Skalunda kyrka ur riksantikvarien Johan Peringskiöld d.ä:s Monumenta Sveo-Gothorum som publicerades c:a 1700.
Notera liljestenen över porten i vapenhuset !
Monumenta Sveo-Gothorum var tänkt att vara en sammanställning av kyrkorna i Sverige.
Uppdraget att sammanställa arbetet uppfattar undertecknad så som att de båda herrarna, Peringskiöld / Hadorph fått som ett gemensamt uppdrag, även om arbetet då det var klart kom att kallas just efter den som slutförde det (Peringskiöld).
Huruvida det var Peringskiöld eller Hadorph som avbildade just denna kyrka veta vi ej. Men vi vet att det var Hadorph som beskrev henne i text.
Texten lyder: ”Skalene är en välbyggd stenkyrkia, huälft, uthan steen torn, sielfwa bolen välhuggen sten, och mäkta slätt upmurat. Sångahuset och vapenhuset hade man tillbygd af gråsten. En skiön sakerstia. Ett Lijtet trätorn ståår på westre gaflen å taket wid pass 2 alnar ifrån gafveln , dher hänger en lijten wäl ljudande gammal klocka.”
Peringskiöld nådde sin höga position så som riksantikvarie bl.a beroende på sitt släktskap med sin föregångare på samma ämbete, riksantikvarie Johan Hadorph vilken Peringskiöld efterträdde vid Hadorphs död.
Dalbodörren
Lyssna här på Västgöta-Bengtsson när han förklarar varför dörren kallas just ”Dalbodörren” , ge honom 4 minuter.
Ljudupptagningen kommer från en inspelning som gjordes år 1987 och sedan utgavs på två kassettband.
Här i den västra gaveln finns den så kallade ”Dalbodörren”. Dörren har fått sitt namn genom dess betydelse för Dalborna som levde tvärs över Dalbosjön, västerut i Vänern.
Hadorph & Peringskiöld
Johan Hadorph 1630 - 1693.
Hadorph utsågs till riksantikvarie år 1666 och innehade tjänsten till sin död.
Hadorph och Olof Rudbeck d.ä. var länge osams på grund av deras olikartade förhållning i fråga om metod och fornforskningens syfte. Hadorph ställde sig skeptisk till Rudbecks fantasifulla och dåligt underbyggda teorier.
Denna inställning gentemot Rudbecks grova historieförfalskning högaktas av undertecknad. (mig själv alltså...Steffe)
Undertecknad vill mena att över huvud taget inga arbeten av Rudbeck har något som helst värde i den svenska historieskrivningen. Rudbeck var en historieförfalskare av mycket hög rang och alla hans arbeten borde märkas med ”DJUPT FÖRFALSKAD INFORMATION” i samtliga arkiv.
Bilden här ovan är beskuren av undertecknad, originalet finns hos Nationalmuseum i Stockholm.
Johan Peringskiöld 1654 - 1720.
Peringskiöld fick ämbetet som riksantikvarie vid Hadorps död.
Redan som student hade Peringskiöld tyvärr kommit under inflytande av Rudbeck, och han har i litteraturen karakteriserats som en "i huvudsak ... troende rudbeckian" (Lindroth). I det avseendet skilde han sig avsevärt från den kritiskt inställda föregångaren Johan Hadorph.
Denna rudbeckianska syn gör undertecknad besviken och tveksam till Peringskiölds arbeten.
Samtidigt måste man vara tacksam över att han publicerade bl.a. den ännu alltjämt brukbara Monumenta Sveo-Gothorum ety där kan man studera många av våra medeltida kyrkor som idag endast är ruiner.
Bilden här ovan är beskuren av undertecknad, originalet finns hos Nationalmuseum i Stockholm.
Runstenar & Skalunda kyrka
Ovan dörren till vapenhuset, så som en balk ligger en vacker liljesten.
Liljestenen.... vilket enastående konstverk !
Längs med sockeln å södra fasaden, koret i förgrunden. Notera skillnaden i byggteknik, det ursprungliga långhuset med vackert profilhuggen sockel och det senare tillkomna koret med sockel av grovhuggen natursten.
En av de två runstenarna som står intill kyrkan. Båda stenarna har varit inmurade i kyrkan men under modern tid har de lyfts ut och ställts upp för allmän beskådan.
Här syns ett fragment från ytterligare en runsten. Fragmentet kan än idag skådas inmurat i korets södra vägg.
Då jag såg dessa grova granar kom jag genast att tänka på vår hedniska historia. Granar som dessa har jag vid flera gamla kultplatser kunnat konstatera.
Våra tidiga kyrkor här i Norden placerades ofta på eller invid gamla hedniska kultplatser. De gamla kultplatserna var ofta placerade på höga höjder, således står många av våra gamla kyrkor idag just på höga höjder. Platsen för Skalunda kyrka är inte en typisk ”hög-placerad” kyrka, men vi vet att endast 25 meter nordväst om kyrkan ligger en gravhög som är långt äldre än kyrkan.
Just där, kring högen ser jag flera exemplar av denna lite speciella gran. Jag har tidigare stött på liknande granar vid ett antal förmodade gamla hedniska kultplatser. Dessa granar menas av vissa vara ättlingar från en art som funnits på dessa platser i tusentals år och som har ovanligt kraftiga grenar som ska ha lämpat sig väl att hänga tunga offer i, djur och för den delen även människor.
Just dessa exemplar i Skalunda är inga praktexemplar av de granar med abnormt grova grenar som jag här åsyftar, men de påminner i deras struktur (ej hög men bred) om dessa grova ”offergranar” och de står precis invid och kanske till och med på en gravhög....?
Jag är säker på min sak, Skalunda kyrka är anlagd på en plats med en hednisk historia ! Jag står här på en kultplats, känner i min själ att här har människor haft viktiga göromål för sig under mycket lång tid, långt innan Skalunda kyrka byggdes.
Grova granar
Återbesök anno 2020 e.Kr.
För nästan exakt ett år sedan, vid mitt senaste besök å denna kyrka, passerade jag nu igen helt oplanerat Skalunda (på väg mellan två andra kyrkor från samma period) och beslöt då att kort stanna till för att se om kyrkan möjligen stod öppen detta år.
En stor ”beach-flagga” mötte mej vid parkeringen med texten ”ÖPPET” !! Vad trevligt, jag går in !
Noterar inne i kyrkan att hon blivit utsatt för kraftfulla renoveringar genom åren så att det medeltida uttrycket är nästan helt utplånat. Men ändå en härlig känsla att få komma in i en så gammal och en så vacker kyrka.
Mot öster och koret.
Resultatet av de arbeten som utfördes under 1800 talet är tråkigt att se. I samband med att ett nytt kor då byggdes så revs kyrkans valv och ett nytt plant bräd-tak monterades. Vidare revs samtidigt den ursprungliga triumfbågen.
Så sent som anno 1996 hittades en mycket spännande uthuggen figur på långhusets sydöstra hörn, ett par meter upp från marken räknat.
Denna öst-vägg är ursprunglig, och kanske är arbetet ett ursprungligt dito av den högt kompetente stenhuggaren och kanske är det hans/hennes egen signatur..? Man vet inte.
Det finns de som menar att ut-huggningen motsvarar samma symbol som återfinns på mynt som präglats av Olof Skötkonung. Sannerligen spännande - men svårt att leda i bevis.
Två framsidor av mynt som torde vara präglade under 995 - 1005 genom Olof Skötkonungs försorg.
Nämnda nyligen upptäckta symbol å Skalunda kyrkas öst-vägg skulle kunna vara den samma som symbolen på Olof Skötkonungs mynt som här ovan är markerade med röd färg.
VÄSTGÖTADELEN AV MONUMENTA SVEO-GOTHORUM
ISBN 978-91-97879-3-7 - 2012