Örnäsbergets  fornborg - året  var  2016

Parkera vid Toleredsskolan, vid hyreshuset alldeles öster om skolan finns en tydlig stig som går upp mot berget, efter 250 m tag stigen åt vänster mot toppen. Väl uppe på toppen finns vidare vägvisning mot murarna.

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

ÖRNÄSBERGETS  FORNBORG

RAÄ Fornsök   -  Skepplanda 17:1

En stekhet söndag i augusti 2016 skulle jag göra ett andra försök att hitta Örnäsbergets fornborg på östra sidan av Göta älv i höjd med Skepplanda.  

Jag hade redan gjorde ett försök en kall höstdag för drygt ett och ett halvt år sedan.  Den gången angrep jag berget från norra sidan men jag fann vägarna smala och svåra att komma fram på, varför jag avbröt expeditionen den gången.

Nu hösten 2016 var tanken att istället angripa berget från söder.   Det visade sig nu att jag inte kom så nära med bil som jag planerat utan jag fick fotgå en ganska lång bit för att komma nära berget.  Väl framme vid bergets fot insåg jag att från denna sida, syd-sydväst,  var det alldeles för brant,  ja helt enkelt omöjligt att ta sig upp på berget.

Min nya strategi blev att åter göra ett försök från norra sidan.   Det var bara att vända om mot bilen och sedan ta sig runt berget med bil.

Då jag anlände norra sidan av berget denna gång var jag tuffare,  vägen blev sämre och sämre, men jag tänkte att nu får det bära eller brista - jag kör på.   När jag efter ett tag fann mig på väg uppför berget blev vägen bättre och jag kunde forcera nästan alla höjdmeter med bil,  vilket sällan är fallet när man ska undersöka fornborgar.  

Det blir nästan alltid långa fotmarscher,  ofta i sumpiga marker och självfallet mycket brant ”klättring” som avslutning.  Denna expedition verkade bli bekvämare och jag hittade till och med en bra parkering/vändplats högt uppe på berget.

Nu gällde det att med hjälp av GPS ta sikte mot borgen och fotgå de sista höjdmeterna.  

Efter c:a 150 meter fick jag första kontakten med en gammal kallmurad vall, jag hade nått målet.

Till fots på väg mot Örnäsberget från söder korsar jag här Grönån.  Grönån rinner ut i Göta älv vid gården Hamnen som var en tullstation mellan Sverige och Danmark innan freden vid Roskilde 1658 då Bohuslän tillföll Sverige.

Tänk om detta är Beowulfs hembyggd !!

Beowulfkvädet är ett engelskt epos skriven på fornengelska någon gång mellan 700 och 1000.    Den enda idag kvarvarande handskriften är daterad till mellan 975 och 1025.

Kvädet utspelar sig i dagens Danmark och södra Sverige.   I kvädet kämpar Beowulf, en av Geaternas hjältar, mot flera fiender bl.a. monstret Grendel, som föröder kungsgården Heorot och dess invånare i Danmark.

Det finns de som menar att Beowulfs hem ska ha legat området kring Örnäsberget och Alvhem. Antagandet stärks av att Beowulfkvädet berättar att Geaternas (Götarnas) kungsgård låg nära havet och nära ett brant berg, Earnanäs (kanske Örnäs).

Geaternas hamnplats låg enligt kvädet ”under beorge” (under eller vid berget).  Det ligger faktiskt en gård vid foten av Örnäsberget än idag,  gården heter Hamnen.  

Grönån var säkert seglingsbar ända in i järnåldern och var då såklart en viktig transportled in mot Västergötland. Givetvis har även många krigs-härar passerat genom Grönåns dalgång på väg mot det inre av Västergötland.

Grönåns dalgång fortsatte att vara en viktig transportled även då vägar anlades så som komplement eller ersättning till vattenvägar.  I dalgången löpte en väg som ledde upp och igenom det svårforcerade Risveden mot Gräfsnäs.  

På ömse sidor om vägen ligger två fornborgar,  Rapungabergets fornborg respektive Angertuvans fornborg.  Borgarnas läge visar på att vägen var en mycket viktig transportled.  Dagens väg längs Grönån från Skepplanda till Gräfsnäs har samma sträckning som den alltid haft.

Beowulf

Första kontakten med Örnäsbergets fornborg, en 40 meter lång tydlig vall på norra sluttningen.  

Örnäsets fornborg ligger på ett högt berg med naturligt skydd i väster o söder.    Borgen är c:a 150 x 200 m stor och erbjuder en fantastisk utsikt över Göta älv, norrut och söder ut.

Här gör jag ett försök att promenera på muren.  Än idag kan man se kallmurade partier som jag förmodar är ursprungliga, fantastiskt!!

Örnäsbergets fornborg ligger i ett område med mycket intressant historia. I området finns ytterligare två fornborgar som tillsammans ”omsluter” Alvhems kungsgård.  

Kanske kan det vara så att Alvhem har varit centrum i ett kungarike, kanske någon gång under järnåldern?

Man undrar till vilket kungarike och till vilka borgarna en gång hörde...

Amatörhistorikern och företrädaren av  västgötaskolan, Carl Otto Fasth ville förlägga Beowulfs gård Örnnäs (Earnanæs) till Örnäsberget.

Andra menar att Aranäs vid Vänern är den plats Beowulf  bebodde.  Själv frågar jag mej om inte själva Alvhems kungsgård borde platsa som ett alternativ ?

Jag bedömer att havsnivån i Sverige, då fornborgarna var mest aktiva kring 500 talet var mellan 5 och 10 m högre jämfört med idag.  

Göta älvs strandkant låg således på den tiden mycket närmare Örnäsbergets fot,  jag gissar på att hela älvdalens bredd i höjd med Tjurholmen var öppet vatten,  det vill säga att älven då var 1,5 km bred just här.

Från norr och öster är sluttningen ganska flack, det är såklart här de flesta resterna av vallar och murar finns.  

Här är en liten sänka i sluttningen mot öster som man förstärkt genom att bygga en mur högst upp isänkan.    Idag är de stenar som finns kvar nedrasade,  men det är ändå en tydlig lämning från våra föregångare.

Här kommer jag fram till borgens högsta punkt, vid västra kanten där berget stupar nästan lodrätt ner mot älvdalen.

Här har man en perfekt vy över Tjurholmen som fram till 1658 tillhörde Norge,  precis som övriga Bohuslän,   Göta älv var då riksgräns mellan Sverige och Norge.

Tjurholmen hade före 1658 haft rollen som neutral mötesplats för förhandlingar mellan Sverige, Norge och Danmark.    Samtidigt har ön också lika många gånger tjänat som militär stödjepunkt vid alla de krigiska situationer länderna emellan.

Det mest kända mötet som ägt rum på Tjurholmen är det möte mellan den norske kungen Håkon Magnusson  och den svenske Birger Magnusson (son till Magnus Ladulås), som ägde rum den 17 mars 1303.    Syftet med just detta möte var att sluta fördrag om var gränsen mellan deras riken skulle dragas.