Väg 127 mellan Värnamo och Vrigstad, följ skyltning till klosterruinen,  svårt att missa.

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

NYDALA  KLOSTER

ett mknkkloster

Nydala  -  Cistercienskloster

● inget RAÄ-nummer ●

Åter igen passade jag på att göra ett historiskt nedslag i samband med tjänsteförrättning. På vägen hem från Kalmar sjukhus stannade jag till vid Nydala klosterruin som ligger intill sjön Ruskens norra spets, c:a 3 mil nordost om Värnamo.

Man känner redan då man närmar sig att trakten varit av stor betydelse en gång i historien. Kan inte sätta punkten på vad som gör denna inverkan på mig, men något är det.

Har många gånger funderat på hur valet av plats gjordes då våra kloster anlades. Det var ju så att munkarna fick mark och gårdar i donation av mäktiga givare som på så sätt hoppades på absolution (ligga bättre till hos den allsmäktige guden).  

Och då var ju platsen/orten för klostret given. Sedan kan jag gissa att den exakta byggplatsen för klosterbyggnaderna valdes av munkarna själva då de ju hade stor kunskap i byggteknik, sanitetsteknik, vattentillförsel, odling mm.

Nydala klosterruin enligt Erik Dahlbergh i verket Suecia antiqua et hodierna.

"Ruiner och lämningar av det förr så ståtliga Nydåla kloster i Småland, som det ser ut efter Kristian Tyranns mordbrand år 1520"

(verket tecknades på plats av Erik Dahlberg -1694 - gravör var Johannes van den Aveelen från Holland)

KLOSTRET  GRUNDANDAS

Unders juni månad 1143 lades grunden till både Alvastra kloster i Östergötland vid Vättern och det småländska Nydala kloster vid sjön Ruskens norra strand i nuvarande Värnamo kommun.   Vilket av de båda klostren som blev det första i Sverige kan jag inte avgöra, antar att det blir oavgjort i det ”racet”.  

Nydala kloster, på latin Nova vallis,  grundades år 1143 genom de franska cisteciensermunkarna.   På anstiftan av kung Sverker den äldere sändes en skara munkar för att uppföra klosteranläggningen. Arbetet med den centrala anläggningen tog dryga 100 år varför Nydala kloster kom att invigas först år 1266.

Namnet Nydala (Nova Vallis - Den nya dalen) är en tydlig anspelning på cisterciensernas moderkloster i franska Clairvaux  (Den klara/ljusa dalen).

Marken hade biskop Gisle i Linköping skänkt, och gåvan bestod av ett antal gårdar jämte räntor och en betydlig del av biskopstionden i förläning.  Flera stora donationer följde sedan under århundradena.

Klostret anlades på gränsen mellan de historiska folklanden Njudung och Finnveden.  Både Alvastra och Nydala tillkom sannolikt genom ett försök av  Sverker den äldre  att försöka knyta Småland starkare under sig och kyrkan.

De småländska folklanden

DONATORER   &   UNDERSTÖDJARE

Biskop Gisle

Nydalas förste donator var biskop Gisle från Linköping vilken skänkte munkarna mark, ett antal gårdar jämte räntor och en betydlig del av biskopstionden samt fiskerätt i närliggande sjöar.

Ingen avbildning är känd av biskop Gisle.

1140 - talet

Sverker den äldre

Sverker den äldre sägs ha givit klostret stöd i olika former.  Sverkers plan var troligtvis att genom detta stöd samtidigt  kunna knyta Småland starkare under sig och kyrkan.  

Vad gäller hans drottning Ulvhild skulle man kunna gissa på att  hon på grund av sitt osedvanligt syndiga leverne, på detta vis, ville försäkra sig på absolution  (Ulvhild menas ha varit bl.a giftmörderska och en stor intrigmakerska).

Bilden till höger, som är del av en väggrelief i Heda kyrka strax norr om Ödeshög, skall enligt traditionen föreställa kung Sverker den äldre.

1140 - talet

FÖRSVARARE

Byggandet av Nydala kloster gick mycket långsamt och problemen var många. Dels beroende det på att man hamnat i en riktig avkrok med bristande möjlighet till kontakt med bestämmande organ mm.  

Klostret hade problem med att få in de gåvor man så väl behövde och dessutom var lovade att få.  Dessutom hade munkarna stora problem med ständiga överfall och plundringsförsök.

Ärkebiskop Absalon

År 1178 skrev biskop Absalon, ärkebiskop i Lund ett brev till invånarna i Njudung, Värend  och Finnveden där han förbjöd dem att förgripa sig på egendom eller personer i Nydala kyrka.

I annat fall kunde man ytterst komma att drabbas av bannlysning från vilken ingen annan än påven eller möjligen ärkebiskopen själv kunde lösa en. Dog man som bannlyst och framhärdande i sin synd skulle man inte få någon kyrklig begravning dundrade Absalon.

Bilden till höger är en del av Absalons gravsten i Sorø klosterkyrka på Själland.  Faktum är att hela klosterkyrkan i Sorø står kvar i sin helhet än idag.  Den borde man allt besöka en dag!

1180 - talet

Ärkebiskop Andreas Sunesen

Absalons efterträdare Andreas Sunesen befallde år 1201 under hot om bannlysning att Nydala klosters egendomar skulle lämnas i fred och att ingen olovandes fick föra bort eller förminska brödernas egendom.

Dessutom krävde han att all plundring eller stöld skulle upphöra, att inga inga våldsdåd, mord eller anlagda bränder fick förekomma på klostrets ägor.

Andreas dog 1228 och är begravd i Lunds domkyrka en minnessten över honom finns där.

1120 - talet

Kardinalbiskop Vilhelm av Sabina

Efter att den påvlige legaten Vilhelm av Sabina (alt av Medina)  bevistat ett kyrkomöte i Skänninge 1248 begav han sig till ett möte med kung Erik den läspe och halte på Visingsöborgen Näs där han den 6 mars utfärdade ett avlatsbrev för klostret.

Klostret stod inte klart vid Vilhelms Norden-besök och skulle inte komma att invigas förrän år 1266.

Bilden till höger visar Vilhelm av Sabinas sigill 1248.

1250 - talet

Påvlige legaten Guido

För att locka hit folk till Nydala klosters invigning skrev den påvlige legaten Guido (Erland Erlandsen) ett diplom, utfärdat i Kalmar i juni 1266, där alla som kom hit lovades ett år och fyrtio dagars avlat. Erland var bror till ärkebiskopen i Lund Jacob Erlandsen.

Men inte heller efter att klostret invigts fick munkarna det så värst mycket bättre. Ovan nämnde legaten Guido fick på hösten 1266 skriva till biskop Henrik i Linköping med en befallning om att den egendom som vissa personer med fräckhet och våld tagit från klostret skulle återlämnas.

Bilden till höger visar Guidos (Erlands) brors, ärkebiskop Jacob Erlandsens sigill (i brist på annat).

1260 - talet

PLUNDRING

Nydala Kloster våldgästades och plundrades av Kristian II med den danska armén då denna var på hemväg efter Stockholms blodbad år 1521 efter att ha varit i Jönköping och gjort upp räkningen med bröderna Ribbing (se nedan).   De anlände Nydala kloster för att ta natthärbärge.  Den danska hären mottogs av munkarna som naturligtvis inte kunde neka kungen och hans följe att komma in i klostret.  

Krönikörer anger att Kristian II själv var närvarande men detta är en omöjlighet då han dagen efter undertecknade ett brev i Köpenhamn.

Enligt samma krönikörer skulle kungen efter att på kyndelsmässodagen slagit nattläger vid klostret och under natten rikligt undfägnats av munkarna, på morgonen därpå ha låtit ta upp en vak i isen på Rusken och däri dränkt abboten och sex eller tolv (utsagorna är här oeniga) klosterbröder.

Munkarna gjorde efteråt några noteringar i sina böcker om händelserna som hade timat, och följande hände:

” Mitt under pågående morgonmässa rusar danska knektar in och griper samtliga munkar, inklusive abotten Arvid Håkansson.  Med bundna händer förs de ut på Ruskens is där abotten och elva munkar vräks ner i en vak. Abotten lyckas ta sig loss från sitt rep och ta sig upp ur vaken, men tvingas av soldaterna ner i det iskalla vattnet igen där de med sina lansar håller kvar honom under ytan tills han slutar kämpa emot...”

Denna version av händelsen blev snabbt känd över större delen av Småland och förklarar varför småländska bönder själva reste sig mot den danska kronan och deras fogdar.   Smålänningarna befriade sig själva utan inblandning av dalkarlar eller andra hjälptrupper.

Vidare inträffade många andra övergrepp i den danska härens återtåg genom Småland - bland annat en grym händelse då man passerade igenom staden Jönköping     -   läs här nedan om hur bröderna Ribbing mötte döden redan i sina barna-år.

Del av Gustav Vasas Blodbadsplanch , munkarna dränks.

BRÖDERNA  RIBBING  I  JÖNKÖPING

Följande historia är väl känd för historieintresserade svenskar och särskilt väl känd borde den vara för Jönköpingsborna av idag.  Händelsen är grym och berömd för dess rörande innehåll när det kommer till den grymma hantering av människoliv som förekom vid tiden för händelsen.

Bröderna Ribbing var av adlig härkomst och var inblandade i den resning mot Kristian II som Gustav Vasa initierat.  Allmogen i Östergötland och i norra Småland var tveksamma till resningen då de menade att Gustav Vasa mest försökte att se till sin egen vinning eftersom han bl.a ville se till att få uppbära räntan på  sina gods i Småland.  Han ska då ha mötts av ”skäktor och pilar”.

Men i november alldeles efter Kristian II:s kröning till Sveriges kung (1 november 1520) och det efterföljande Stockholms blodbad insåg adeln att en resning nu måste till.  Resningen skall ha varit ledd av bröderna Ribbing. En av bröderna,  Lindorm Ribbing, hade tidigare varit fogde i Västbo och Sunnerbo under den tidigare avlidne Sten Sture d.y.

Resningen i Småland slogs ned av med hjälp av västgötskt frälse med Ture Jönsson (Tre Rosor) och hans Östbo-fogde Arvid Trulsson i spetsen.   Detta uppror resulterade i en rad avrättningar i Jönköping även om stridigheterna fortsatte i Västbo och Sunnerbo under 1521.

En grym historia när två små gossar avrättades

Bilden här nedan är tagen i Jönköping, vid Barnarpsgatan mot norr - man ser här Västerhuset i fonden.   Söderifrån kommande väg mot Jönköping var Nissastigen som kom in i staden i ungefär där dagens Barnarpsgata korsar Västra Storgatan.   Det är just här som nedan bild är tagen.

Just här låg det medeltida Jönköpings torg med stadens Rådhus.  Det vi ser på bilden är ungefär nordösta hörnet på torget,  i det sydöstra hörnet sitter Magnus Birgersson (Ladulås) staty sedan 1984  (vid korsningen Barnarpsgatan/ Skolgatan).

På detta torg har bedrivits en aktiv torghandel under lång tid.  Men torget har också varit skådeplatsen för en mycket mycket brutal avrättning anno 1523.

I december 1523 befann sig Kristian II (Tyrann) i Sverige på sin Eriksgata i Jönköping. Han hade ju 1520 under  Stockholms blodbad låtit avrätta en stor del av den svenska aristokratin.  

I Jönköpingstrakten bodde två bröder, Peder Ribbing och Lindorm Ribbing, som båda varit delaktiga i ett upprorsförsök riktat mot Kristian.  Dessa lät han avrätta på ovan nämnda torg.  Men det räcker inte med detta och här citeras  Horace Maaryat * som 1863 i sin reseskildring  "Ett År i Sverige" skrev vad han snappat upp  - att även barnen till en av Ribbings-bröderna skulle dö.

Historien är sann - så tillvida att pojkarna Ribbing och deras fäder faktiskt avrättades i Jönköping 1523.  

Berättelsen om den förtvivlade bödeln förekommer på många ställen i historien.  Till exempel lät Gustav Vasa beställa en propagandaplansch, den s k Blodbadsplanschen och på denna finns bland annat just avrättnings-scenen av bröderna Ribbing med.

Historien om den hemska avrättningen blev med andra ord ett led i den propaganda som Gustav Vasa drev mot den danske kungen.

Blodbadsplanschen  -  hela planschen HÄR

Den del av Blodbadspalanschen som beskriver avrättningen av bröderna Ribbing i Jönköping.

" Några dagar sednare såg han på gatan två unga söner af den mördade ädlingen , den ena sex , den an dra åtta år gammal ; han fruktade , att i dem kunde hämnare uppväxa , och befallde , att de skulle afrättas . Den äldsta gossen leddes först fram , och snart var hans unga lif ut släckt ."

" När den yngre brodern såg det strömmande blodet och de röda fläckarna på broderns kläder , förstod han icke , hvad det betydde , utan vände sig till bödeln och sade : » Käre man , fläcka icke min skjorta så som min broders , då får jag ris af min moder » ".

" Sjelvfa bödeln brast i tårar, kastade ifrån sig svärdet och utbrast:  » hellre vill jag fläcka min skjorta än din!  »".

En ny bödel skaffades då snabbt fram och både pojken och den medlisamma bödeln kom så att avrättas.

KLOSTRET  AVVECKLAS  OCH  FÖRFALLER

Klostret återinvigdes 1524 men drogs slutligen in av Gustav Vasa 1529.  I samband med indragningen förekom stridigheter med lokalbefolkningen som inte ville acceptera att klosteregendomen skulle få världsliga herrar.

Vid indragningen ägde Nydala klosters över 250 gårdar, däribland nuvarande Ottenby kungsgård på Öland och stora väl sammanhållna landområden nordväst, norr och nordöst om sjön Rusken och var därmed det rikaste cistercienserklostret i Sverige och den största jordägaren i Småland.

Här gjorde sig kung Gustav Vasa sig och Kronan en riktigt stor hacka.

Då Nydala kloster anlades tror man att sjön Rusken mer eller mindre omringade klostret så att man torrskodd endast kunde nå klostret från söder.

Nydala mot sydväst enligt sentida skiss.  Rusken ses här nå ända fram till klosterområdets västra sida.

Ritning över Nydala kloster med klosterkyrkan till vänster med väggarna i svart skraffering.

Kyrkan  är säkert identifierad då den delvis är bevarad till våra dagar.  Själva klostrets byggnader ses här till höger om kyrkan.  Själva klostret är idag osynliga över markytan, men säkert kartlagda genom arkeologiska undersökningar.

NYDALA  KLOSTER  ANNO  2016  A.D.

Klostret mot nordost  -  Bondkyrkan till vänster i bild.

Här står jag i den raserade delen av kyrkans västra gavel.  

Trätornet i väster byggdes i början av 1700 talet då kyrkan åter skulle tas i drift.

Klosterkyrkan mot sydväst, nästan samma riktning som Erik Dahlberg stod uti en gång på 1600 talet.

se högst upp på sidan.

Betänk, bara en stund  -  att denna fasad av koret mot öster är ursprunglig,  alltså det stammar från 1100 talet  -  man hisnar !

Stenarna i marken markerar väggarna till de raserade klosterbyggnaderna söder om kyrkan.

Klostrets brunn som låg och fortfarande ligger i klostergården.

Koret mot öster.  

Allt utom proportionerna av rummet har förändrats genom tiderna.  Då cisteciensermunkarna byggde klostret gällde klosterregler som sade att rummet skulle vara enkelt och fritt från utsmyckningar.

Gissar att munkarna skulle ogilla altartavlan som jag gissar är ett 1600 tals-arbete.

Bondkyrkan, klostrets forna portkapell.

Enligt den regelbok som cistercienserna följde var portkapellet, som i dag kallas för bondekyrkan, en av de fem byggnader som skulle finnas när man etablerade ett nytt kloster.  Portkapellet var till för besökare som annars inte hade tillträde till klosterkyrkan.

Koret i bondekyrkan.

Vid ruderna av ett par mindre av klostrets ekonomibyggnader öster om klostret.

Stenarbete med rötter i 1100 talet efter Kristus.

Respektfull handpåläggning.