Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.


Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Mössebergs  fornborg  -  stod  här  anno  2015

Kör väg 184 norrut från Falköping c:a 5 km, sväng vänster mot Östra Tunhem, efter c: 4 km tag vänster (liten skylt finns) upp mot borgen, c:a 500 m skogsväg. Informationsskylt finns.

MÖSSEBERGS   FORNBORG

RAÄ Fornsök   -   Vilske-Kleva 113:1


En lördag i juli 2015 bestämde jag mig för att söka upp Mössebergs fornborg som jag tidigare studerat något.   Det var ju en bit att åka, tog mig till Falköping och sedan rakt upp på berget via den väg som alla turister tar.


Stannade till vid restaurangen för att läsa in mig på kartan.  Tog mig (med bil såklart)  sedan rakt över berget på en smal grusväg, passerade den lilla sjön Bergsjön som finns på platån,  sedan nerför bergets branta västra sida till Vilske - Kleva.


Fortsatte sedan norrut på skrå upp för berget mot Östra Tunhem, där haffade jag en bonde och frågade om vägen till borgen.  Det visade sig då att jag kört förbi den lilla avfarten som faktiskt till och med visade sig vara skyltad  ”Fornborg”.  


Sedan gick det snabbt att hitta fram, vid parkeringen möttes jag av en vidunderlig utsikt åt norr, väster och öster.


Kunde genast konstatera att det här måste ha varit en stor och mäktig borg.  Jag såg flera hundra meter långa och breda partier med murrester.





Det här visade sig bli en mycket lyckad utflykt.   Jag vandrade runt hela borgen  (1,5 km)  på vallar och längs med stupen i väster,  hela tiden med mina tankar hos dem som levt och verkat här.


Mössebergs Fornborg är belägen högt uppe på en utskjutare på Mössebergs nordspets som kallas för "Stångaberget".   Namnet Mösseberg skrevs år 1325 Myrsubiærgh,  som är en sammansättning av orden myr, sjö,  berg  och kommer sig av att det finns myrar och en sjö överst på platån.


Borgens omkrets är 1150 meter och begränsas längs tre sidor av 770 meter långa vallar av kallmurad gråsten, sand och jord.  

Den fjärde sidan,  mot väster,  saknar vallar men där stupar berget brant 80 m. rakt nedåt.   Längs fyra sektioner,  med en sammanlagd längd av över 400 m,  har borgvallarna varit dubbla och fungerat som extra förstärkning vid flacka partier.




I vallarna har man hittat rester av stolphål. Man har tolkat detta som att det funnits en palissad nedstucken i murarna.


Man menar att merparten av de cirka 5000 m³ sten inte har tagits på platsen,  utan forslats dit från bergets fot.




Vilket otroligt arbete !!   Man imponeras omåttligt av våra starka förfäder som levde under järnålder !

Från parkeringen  -  mot norr.


Under borgens aktiva tid gissar jag att den täta skog som idag täcker borgplatån och området runt borgen inte fanns eller var avverkad.  Fri sikt från borgen i alla väderstreck torde varit av vital vikt.  Just i riktning norr är vegetationen för närvarande låg vilket jag uppskattar.

Längs med vallen i riktning mot väster.   Man har förtjänstfullt avverkat skog längsmed vallen runt borgen.

Utsikten mot nordväst,  här finns inga vallar då berget stupar 80 m lodrätt,  närmare kanten än så här vågade jag inte gå

Utsikten mot väster,  samma säkerhetsavstånd gäller vid detta stup.

Vandrar på östra vallen i riktning mot norr.

Här ovan en promenad längs norra vallen  -  som huvudsakligen består av dubbla vallar.


Man har länge hävdat att Mössebergs fornborg stammar från järnålder  -  men efter moderna studier tror man nu att borgen är långt mycket äldre.    Undertecknad menar att denna moderna uppfattning torde stämma  -  lämningar från borgen kan visa på järnålder,  men vi måste förstå att i dessa trakter har människor framlevt sina liv långt tidigare.


Säkert har människor även i mycket tidigare epoker stått inför krigiska angrepp och måst söka lämpliga platser för skydd.  


Det ligger ju i människans DNA en tydlig läggning av krigisk natur - det borde ju alla vi idag kunna inse om man bara tar sig en titt ut över vår värld.     Inte mycket av empati finns att finna i denna art  -  människan.

Så var detta äventyr slut.     


Mycket nöjd och belåten låter jag min trotjänare föra mig nerför berget och sedan vidare hem.