Cirka 10 km nordost om Alingsås, på vägen mot Sollebrunn.  Här finns en avtagsväg mot öster, denna anträdes lämpligen till fots av respekt för de boende längs denna.  Använd GPS.

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

LENA  KYRKORUIN

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

Digitalt museum - Västergötlands museum

https://digitaltmuseum.se/021017202268/lena-sn

RAÄ Fornsök   -   Lena 17:1

Lördag 20 oktober i nådens år 2018 hade jag tänkt mig att besöka ett par kyrkoruinen längs väg 42 mellan Alingsås och Sollebrunn.

Störst intresse hade jag egentligen för Bergstena kyrkoruin, ety här sägs ligga begravda medlemmar ur den adliga ätten Lilliehöök.

Denna ätt har jag flera gånger stött på vid studier kring lämningar jag besökt.

Men detta besök handlar dock om en annan, helt närliggande kyrka.  Någon mil nordost om Alingsås ligger lämningarna efter Lena gamla kyrka. 

Av någon anledning verkar det vara mycket tunt med information kring denna kyrka, åtminstone när det gäller information på internet.

Vad jag funnit är att kyrkan byggdes under 1300 talet och stod kvar till år 1835.  Detta står nämligen att läsa på den minnessten som restes här på platsen 1959.  Detta är i stora drag den enda information jag lyckats finna.

Nästan framme vid ruinen insåg jag att traktorvägen som skulle leda mig de sista 200 meterna kändes privat.  Hittade en parkering för bilen vid vägskälet och antog så en uppfriskande fotmarsch mot ruinen.

Passerade några mindre gamla gårdar som ej verkade vara i bruk. Nådde till sist gården som skulle vara ruinens granne.

Kom i samspråk med det unga paret som hyrde bostad i den gamla mangårdsbyggnaden, mest för att berätta om mitt ärende invid deras bostad.

Båda kände vagt till att det skulle finnas en minnessten en bit in i fårhagen och de pekade ut en  ungefärlig riktning.  Jag traskade iväg i sagda riktning, första får-staketet gav mig en kännbar elektrisk stöt, tvangs hålla en lägre profil i min fortsatta vandring.

Ganska snart i den tuviga terrängen fick jag syn på stenen, jag var på plats. 

FÖRSÖK TILL EN KORT BESKRIFNING OM SKARA STIFT

P.E.  LINDSKOG

Faksimil från 1812 - 1816 års utgåva

Något om Lena kyrka och om hennes grannar

Kyrkan hade legat i en svag sluttning mot öster, 50 meter från bergsknallens högsta punkt.  Kändes lite ovanligt med den placeringen då tidiga kyrkor oftast är placerade högst upp på en höjd.

Kanske är det så att denna placering högst upp på höjder (och gamla hedniska tempelplatser och dito gravhögar) var vanligt just för de första kristna kyrkorna i vårt område, de som byggdes under 1100-1200 talen.

Lena kyrka sägs ju vara byggd under 1300 talet. Kanske det då inte var lika viktigt för den kristna kyrkan att ”utplåna” de hedniska föreställningarna genom att bebygga hedningarnas heliga platser.

Kunde först inte se några lämningar efter kyrkan, inga murar, inte ens en enda sten.  Men efter en stunds anpassning till platsen kunde jag se jordvallar som torde varit kyrkans murar. 

Lite förvånande var möjligen det att dessa vallar markerade en kyrka som i sin längdriktning stod i SV - NO.  Minnesstenen bedömer jag stå på platsen för altaret.

Lena medeltidskyrka kyrka, tillsammans med ytterligare två små närliggande kyrkor från samma tid, väster om Vårgårda - Lena, Bergstena och Fullestad kyrka befanns alla i början av 1800 talet vara i dåligt skick.   Samtidigt som socknarna växte i folkmängd så att det i alla tre kyrkor blev allt för trångt i kyrkbänkarna väcktes tanken på en ny och större gemensam kyrka. 

Under en kyrkovisitation 1808 föreslogs, genom dåvarande ägaren av Kolbäcks gård, Carl-Fredrik von Mentzer, att bäst vore att sammanföra dessa tre kyrkor till en ny gemensam och större kyrka.

Beslut härom fattades 1817, och två år senare gav Kunglig Majestät (Karl XIV Johan) sitt tillstånd för de tre socknarna att sammanbygga sina gudstjänstlokaler  ”till en gemensam ljus och rymlig kyrka”.

Lena och Bergstena kyrkor kom båda att rivas emedan Fullestads kyrka står kvar på platsen där hon byggdes än idag. 

Lena  kyrkoruin  anno  2018  e.Kr.

Här har jag första kontakten med den gamla kyrkan, jag ser minnessten där framme på sluttningen ned mot Säveån.

Jag närmar mig.  

Efter en stunds studium av platsen vågar jag mena att minnesstenen sannolikt står på platsen för altaret.   Just genom det faktum att det finns så lite information att hämta kring kyrkan, och av det faktum att kyrkoruinen är nästintill utplånad, ger mig en särskilt varm känsla för denna kyrka.

Framme !

P.E Lindskog skriver i sin ”Försök till en korrt beskrifning om SKARA STIFT” om Lena gamla kyrka då den fortfarande stod upp (1812-1816): 

”LENA Moderkyrka, hvarifrån är till Alingsås 1 mil, till Skara 7 1/2, till Göteborg 5 1/2, till Wernersborg 6 och till Borås 6 mil, är försedd med trätorn, hvari hänga 2:ne klåckor; den större af desse är ganska gammal med oläslig munkstil omkring ofvan och nedan”.

Minnesstenen, min i stort sett enda källa till de minimala fakta jag lyckats finna rörande Lena gamla kyrka.  Här står att den uppfördes under 1300 talet och att den stått på sin plats till 1835.

Inget står att läsa om vem som reste stenen, ej heller ges någon information om varför och hur kyrkan kom att sluta sina dagar.

Här har jag handpåläggning på en kristen gravsten.  Denna sten är antagligen den enda kvarvarande från Lena medeltida kyrkogård.  Den har med säkerhet haft sin plats annorstädes ety den står nu lutande inom den kedjegård som omger minnesstenen.

Bilden är tagen från gravstenens baksida men jag kan försäkra att framsidans inskrift var omöjlig att tyda.  Dock har jag funnit ett tidigare fotografi av samma sten, tagen 1924, då den stod på (kanske) sin ursprungliga plats, se nedan.

Här en bild (enligt undertecknad samma sten som den på bilden med handpåläggningen) som togs av Gustaf Ewald *  2 maj anno 1924.   Här står stenen troligtvis på sin ursprungliga plats. 

Tyvärr klarar undertecknad ej att tyda några av de namn som finns på korsets bas.  Vad som tydligt kan utläsas är att överst på stenen står ”IHS” (det medeltida Kristusmonogrammet vilket är en förkortning för namnet Jesus) samt årtalet 1705.

Gustaf Ewald, född Gustafsson, 30 mars 1884 på gården Grimstorp i Hudene socken,  död 18 april 1976 i Alingsås var en svensk fotograf, journalist och hembygdsforskare. 

Jag stöter ofta på Gustaf i mina studier av Västgötska lämningar från gamla tider.  Har skaffat mig flera av hans böcker och det handlar här om fantastiska fotografier !

*

Ewald var äldste sonen till lantbrukaren Gustaf Andersson och dennes hustru Kristina. Som fjortonåring fick han sin första artikel publicerad i Elsborgs Läns Tidning och som nittonåring började han resa runt i bygderna och fotografera, samtidigt som han skaffade material till artiklar, som publicerades i ortspressen.

Efter att ha verkat som kringresande fotograf i nästan tio år, öppnade han 1913 "Ewalds Fotografiateljé" i ett nybyggt hus, som han själv hade ritat i Herrljunga.  

1915 erbjöds och fick anställning som chefredaktör för Elfsborgs Nyheter i Alingsås, och år  1920 köpte han tidningen med tryckeri och kvarstod som redaktör och ansvarig utgivare fram till 1924.

Sedan tidningen sålts var Ewald fri att ge sig ut på forskningsresor i Västergötland och efter några år hade han tagit hundratals foton, som möjliggjorde utgivandet av tre omfattande bildverk åren 1926-1930.

Mest kända av hans tryckta alster är de tre böckerna Västergötland i bilder (1926), Västergötlands kyrkor i ord och bild (1929) och Västergötland i ord och bild (1930).

GUSTAF  EWALD  1916

GUSTAF EWALDS VÄSTERGÖTLAND I ORD OCH BILD

Sammanställd av Claes-Håkan Jacobson 1984

ISBN 91-7810-024-0