Precis norr om Peter Celsings Härlanda kyrka i Kålltorp, Göteborg.
Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.
Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.
KÄLLOR
HÄRLANDA KYRKORUIN
NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL
GÖTEBORGS STADSMUSEUM
RAÄ Fornsök - Göteborg 132:1
Härlanda kyrkoruin ligger alldeles intill den moderna Härlanda kyrka, ritad av Peter Celsing och invigd 1958, och endast ett par hundra meter från min bostad. Jag har gjort många besök vid ruinen men just idag, sista dagen av året 2015 tog jag kameran med mig för att göra ett litet reportage.
Kyrkan är daterad till 1100 talets förra hälft - alltså en tidig kristen kyrka på våra breddgrader.
1400 tal
Kyrkan har namn efter den gamla kyrkbyn som nämns år 1474 ”Herlandæ by”.
1500 tal
Det som finns i skriftliga källor kring kyrkan är mycket magert. Det viktigaste dokumentet är ett brev från Gustav Vasa den 28 augusti 1528, vari han stadgar att Härlanda kyrka "må nedbrytes".
Nedbrytningen skulle ske av två orsaker, dels behövdes byggnads-material till bygget av en ny kyrka i det av kungen prioriterade Nya Lödöse. Dels skulle en byggnad på höjden varpå kyrkan låg kunna bli användbar för en potentiell angripare (dansken) med sitt utsökta läge för bombardemang av nedanför liggande Nya Lödöse.
Han skriver "om feyd påkomme, som gudht förbjudhe, komme thå samma kyrke och capell fijenderne til måtto stadhen under ögonen".
Nedbrytning genomfördes och mycket sten från kyrkan kom att användas som byggnadsmaterial i Nya Lödöse.
Ruinen hittas & undersöks
1600 tal
Under kommande sekel omnämns Härlanda kyrka i ett brev 1692 från rådmannen i Göteborg Lars Böker till Olof Rudbeck att ruinen "ännu för ögonen wisas".
1700 tal
Några år senare, 1747, finns en markering på en karta av
S. Anthelius "rudera af Herlanda kyrka" (Stadsingenjörskontoret). Därefter inträder den totala tystnaden.
Av lokalbefolkningen hade området sedan gammalt kallats för "Kyrkbacken", vilket inte hindrade att man ostört lät området beväxas med sly och buskar och delvis fungera som avstjälpningsplats mellan potatislanden.
I början av 1920 talet började man bygga villor på Bagargårdsbergens östsida i närheten av Stora Härlanda landeri (som låg ungefär där Peter Celsings kyrka ligger i dag). Sannolikt togs vid dessa villa-byggen en del sten från den gamla ruinen.
Till slut kom det till myndigheternas kännedom att den skräpiga kullen kunde gömma ett fornminne och på hösten 1925 kom en utgrävning till stånd.
Utgrävningen skedde i stor hast inför den stundande vintern och arbetet leddes av museiintendenten Carl R. af Ugglas , som "icke utan en viss förtjusning" berättade om det "synnerligen sällsynta fyndet" !
Den framgrävda ruinen bestod av murrester i höjd varierande mellan 0.5 och 1.5 m. Kyrkan var inte stor, den mätte knappt 20 x 10 m och bestod av ett mot öster något avsmalnande rektangulärt långhus och ett kor med rak östvägg.
Murarna var kraftiga, drygt metertjocka av granit och stenen ansågs påfallande väl huggen. Inga spår av tegel kunde finnas vilket gör att man gissar att taktäckningen var av trä.
Kyrkan hade två portar i långhuset, en på västra gaveln - huvudingång - och en i sydgaveln endast ett par meter från sydvästra hörnet.
✱
Efter utgrävningens avslutande iordningsställdes kyrkplatsen med ruinen till en park. En stenmur byggdes runt området och ett högt träkors restes i det tidigare koret.
Bilden är från ett vykort daterat 1945, idag är träden helt uppvuxna och platsen lummig till sin karaktär.
Fotografi från utgrävningen av Härlanda Kyrkoruin år 1925. Bild: Göteborgs stadsmuseum.
Dokument från utgrävningen 1925 som visar kyrkans förmodade utseende.
Bild: Göteborgs stadsmuseum.
Av särskilt intresse ansågs vara resterna av en s.k triumfbåge, öppningen mellan långhus och kor. Öppningen var smal, endast 1.3 meter, så församlingen kan inte ha sett särskilt mycket av prästernas agerande i koret.
Denna plan och idé var vanlig i katolska kyrkor - ofta var öppningen i triumfbågen dessutom försedd med ett skarnk av trä för att ytterligare försvåra menlighetens möjligheter att se prästen. Undertecknad har svårt att förstå denna katolska idé.
Ett par av stenarna till rundbågen hittades. På vardera sidan av rundbågen fanns sedan en uttagen halvrund nisch med måtten 0.4 x 1.2 m, omfattad med kraftiga stenlister. Nischerna har omslutit och bildat bakgrund för var sitt sidoaltare. Resterna av dessa nischer kan beskådas än idag.
Exakt hur kyrkan har sett ut under sin verksamma tid kan man såklart inte säkert bestämma. Man kan förmoda att fönstren var få och små så som i övriga medeltida kyrkor. Att fönster sannolikt funnits visar några små glasfragment med spår av färg som påträffades vid utgrävningen.
Sammanfattningsvis kan konstateras att murresterna från gamla Härlanda kyrka är det äldsta byggnadsverket inom Göteborgs gränser.
Strax före det att utgrävningarna kom till stånd såg platsen för Härlanda kyrkoruin ut så som här ovan. Stora Härlanda landeri som det såg ut vid tiden ses i bakgrunden. Bild: Göteborgs stadsmuseum.
Ruinen anno 2015
Härlanda kyrkoruin anno 2015 - mot nordost.
Längs med västra gaveln med huvudingången.
Huvudingången, man ser tydligt var karm och tröskel varit monterade.
Östra väggen mot koret, här syns de båda nischerna som bildat bakgrund för var sitt sidoaltare kring triumfbågen.
Norra nischen.
Södra nischen.
Mot västra gaveln med huvudingången.
Känner på muren och önskar att stenar kunde tala.
Carl R. af Ugglas född 1884 på Forsmarks bruk, Uppsala län och död 1946 i Stockholm.
Mellan 1919 och 1923 var han teaterkritiker i Göteborgs Dagblad och från 1923 intendent vid Göteborgs museum.
År 1926 blev han hjertbergsk antikvarie vid Vitterhets- , historie- antikvitetsakedemien. och samt från 1933 antikvarie och avdelningsföreståndare vid Statens historiska museum. i Stockholm.
✱
Först en skymt av Celsings Härlanda kyrka, sedan går jag in i Härlanda gamla kyrka.
