6 km norr om Falköping på 184:an mot Skara, följ skyltning.

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.


Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

GUDHEMS  KLOSTER

ett nunnekloster

RAÄ Fornsök   -   Gudhem 72:1


Fredagen 15 juli var en härlig semesterdag då jag egentligen planerat en utflykt till Ekornavallen. Tidig start, c:a 07:30, ser ut att bli en solig dag, jag är glad.


Besöket på Ekornavallen blev helt fantastiskt och jag var helt omfamnad av historiens varma vingslag. Efter medhavd frukost bestående av äggmackor och kaffe bestämde jag mig för att göra ytterligare ett historiskt nedslag. Jag reste vidare mot Gudhems kloster.


Jag har enligt far och mor redan gjort ett besök i Gudhem någon gång i min barndom,  har dock tyvärr inga minnen därav.


Då jag anländer platsen nu 2016 känner jag genast att här är en plats som representerar mycket svensk historia.


Jag stiger ur bilen och vandrar sakta in i klosterområdet... ruinen är helt fantastisk, välskött, och väl konserverad. Mellan murarna dyker en tjej upp med en trimmer om halsen och hon håller mig sällskap under hela min vistelse på Gudhems kloster, gräsytorna är perfekt skötta.


Besöket på Gudhems klosterruin blir oförglömligt, känner stor vördnad och respekt för de människor som verkat här genom århundradena långt före min tid.

Gudhem  -  Cistercienskloster (Benediktin)

Gudhems klosterruin enligt Erik Dahlbergh i verket Suecia Antiqua et Hodierna, med Katarina Sunesdotter i förgrunden.

KLOSTRET  GRUNDAS

Gudhem är en mycket gammal samlingsplats och namnet tros betyda "gudars hem" .   I Jómsvíkingasagan står skrivet att Goðheimr var det största gudahovet i Götaland, och att här fanns 100 gudabilder samt att platsen var helgad åt Tor.


Platsen ligger på högslätten med utsikt både mot Hornborgasjön och Kinnekulle i nordväst och mot Billingen i nordöst.   Gudhem har ett fördelaktigt läge vid den gamla pilgrimsleden som gick från kontinenten via Danmark - Ätrandalen - Falan - Skara och därifrån vidare till Olav den heliges grav i Nidaros (Trondheim)  i Norge.


Gudhems nunnekloster grundades under 1160 talet (vissa historiker hävdar att 1161 är året för grundandet)  genom en kunglig donation av Karl Sverkersson. Nunnorna fick då överta kungsgården och dess redan då uppförda och ovanligt stora och påkostade treskeppiga kyrka.


De kungliga donationerna fortsatte senare med Knut Eriksson som såg till att utbyggnaden av klostret fortsatte.  I samband med donationerna fick nunnorna säkert också ytterligare gårdar, skogar och fiskevatten som skulle ge avkastning för klostrets försörjning.  Flera ytterligare donationer följde sedan under århundradena.

Vissa menar att Gudhems kloster ursprungligen var ett Benediktienkloster. (Benediktinorden grundades 529 emedan Cisterinsorden grundades av Benediktiner 1098)


Det första omnämnandet av klostret i Gudhem är i en bulla, utfärdad av påve Alexander III ca 1168, vilken gällde Gudhems kloster  ”in christo filiabus Monialibus in Gudhem salutem & apostolicam benedictionem”.


Alexander III var förövrigt den som skapade ärkebiskop-sätet i Uppsala (i gamla Uppsala) och utsåg Sveriges första svenska ärkebiskop Stefan.

Påve Alexander III

Karl Sverkerssons originalsigill

GUDHEM  LÅNGT  INNAN  KLOSTRETS  TID

Det verkar vara högst sannolikt att det på platsen för Gudhems kloster har funnits ett hednatempel kallat Godheim.


1740 uppger biskop Andreas Olavi Rhyzelius i sin Klosterbeskrifning att "Gudhem fått sitt namn af ordet Gud, emedan här skall i hednatiden varit ett afgudatempel, uppfyllt med hundrade gudar."  


Hembygdsforskaren Assar Blomberg  (sent 1800 tal)  menar vidare att templet enligt en uppgift ska ha varit helgat åt Tor. Denna uppgift är troligtvis hämtad från Jómsvíkingasagan, där Gudhem kallas för Goðheimr.  Jómsvíkingasagan är en isländsk saga som skrevs på Island omkring år 1200 (före 1220 eftersom den då redan var känd av Snorre Sturlasson).


I Jómsvíkingasagan står - som sagt - att Goðheimr var det största gudahovet i Götaland, med 100 gudabilder och helgat åt Tor.  Således verkar det som att trakten kring Gudhem varit en plats av mycket stor betydelse under hednatid.

Intill klosterruinen finns ett stort gravfält från järnålder.  Här gravsatte man sina döda ända in på 900 talet då kristendomen kom att förändra gravskicket och de döde istället skulle begravas på kristet vis invid en kyrka.


Det är troligt att den första kyrkan i Gudhem tillkom på denna plats vid denna tid.


Förutom de förkristna gravarna har man också hittat mycket exklusiva föremål som tyder på att Gudhem var en centralplats kanske redan under 300 talet.


Någonstans i närheten av klosterruinen låg den stormansgård som sedan utvecklades till ett kungligt gods, en kungsgård.

Foto från en utgrävning 1984.    Här hittades då gravar från 800-900 talet.

NUNNORNAS  FLYTT-KARUSELL

Birger Magnussons (Magnus Ladulås son) förmyndare, marsken Torgil Knutsson hade 1304 bjudit Birgers och dennes bröder Erik och Valdemar till Aranäs för att här göra ett medlingsförsök mellan bröderna. En förlikning bröderna emellan uppnåddes. Dock beslöt bröderna senare att bäst vore om Torgil oskadliggjordes.  Torgil kom att avrättas 1305 i Stockholm, efter att bröderna dessförinnan fängslat honom vid Lena Borg invid Tidaholms stad.


Efter marskens död skänktes Aranäs 1308 av Erik och Valdemar till Gudhems kloster, med villkoret att nunnorna inom ett år skulle flytta till dit.  Orsaken till flytten, menade bröderna, skulle vara att Aranäs genom sitt utmärkta läge skulle vara bättre än Gudhem.


Flytten blev dock fördröjd och en tid senare blev det så att Eriks son (kung Magnus Eriksson) 1334 i stället skänkt gården Rackeby på Kålland till Gudhems kloster och så kom nunnorna i stället att flytta dit och här stannade man åtminstone till 1349.


Detta år (1384) skänktes Aranäs återigen, denna gång av kung Magnus, och två år senare omtalas där ett kloster. Gudhemsnunnorna bodde där i ungefär tio år varefter man återvände till Gudhem som blev konventets hemvist till reformationen.


Efter riksdagen i Västerås 1527 (Västerås recess) drogs Gudhem in till kronan. Gustav Vasa skänkte 1528 Gudhems kloster med dess enorma underlydande jordar till riddaren Nils Olofsson. Riddare Nils åtog sig en viss avgift till kronan samt att ge abbedissan och de nunnor, som icke ville lämna Gudhem, deras nödtorftiga underhåll till döddagar.


Men redan ett år senare inträffade olyckan att klosterhusen förstördes i en eldsvåda. Nunnorna tvingades söka sig bostäder hos allmogen i kringliggande byar. Abbedissan gjorde en hemställan till konungen att få klostret återuppbyggt, men framställningen möttes med avslag, och allt sedan dess har Gudhem varit en ruin.


Ruinerna användes senare som stenbrott. Ännu vid 1600 talets slut var kyrkans murar bevarade upp till takhöjd.

Klosteranläggningen grävdes ut och konserverades i etapper mellan 1828 - 1969.


Gudhem räknas som ett av Sveriges allra första kloster efter Vreta kloster (1100) och Alvastra kloster (1143).  


Erik Magnussons sigill

Birger Magnussons sigill

Valdemar Magnussons sigill

LIVET  I  KLOSTER

Under medeltiden var klostren den enda möjligheten för kvinnor att få utbildning och kunna ägna sig åt intellektuell verksamhet. Kvinnorna som sökte sig till klostren, eller placerades där av släkten, förband sig att följa de stränga klosterreglerna och leva enligt ordens vilja.


Det värdsliga livet med nöjen och frestelser lämnades för klosterlivets inrutade vardag. Men i gengäld fick de lära sig att läsa och skriva, ägna tid åt att tänka, filosofera över livets mysterier och den religiösa världsordningen.


De tränades i olika hantverk så som sömnad, broderi, gjutning och bokbinderi mm, liksom i odlingskonst. De hantverksprodukter som nunnorna framställde kunde användas i det egna klostret eller säljas för att ge inkomster.  


I åkern väster om klostret har man funnit spår efter omfattande gjuteriverksamhet som kan knytas till klostret. Några få av fynden som gjorts vid utgrävningar redovisas härunder, flera av dem säkerligen tillverkade av nunnorna vid Gudhems kloster.

GJUTET KUGGHJUL  TILL EN KLOCKA

SMIDD LJUSHÅLLARE

PINCETT

GJUTEN BLOCKLÅS-NYCKEL

Inne i klostret verkade två kategorier av kvinnor.  Nunnorna skötte det huvudsakliga gudstjänstlivet och administrerade klostret. Mer praktiska sysslor som köksarbete, städning och arbete i trädgården sköttes av leksystrarna. Leksystrarna kom ofta från allmogen medan nunnorna oftast kom från stormannasläkter.


Livet i klostret var asketiskt, man levde i fattigdom och kyskhet. Kontakterna med livet utanför murarna var begränsade utom för klostrets föreståndare, abbedissan, som styrde över både världsliga och andliga frågor.  Abbedissan vigdes till sitt ämbete av biskopen i stiftet.


Om höst och vinter var det kallt, fuktigt och dragit, både i kyrkan och i klosterlängorna. Egentliga värmekällor saknades i de flesta utrymmen. Det var också mörkt och svårt att både läsa och handarbeta. Man tände vaxljus men dessa var dyra varor varför man ofta satt inne i koret med dessa sysslor under vintern då där alltid brann några ljus.

GUDHEMS  KLOSTER  ANNO  2016

Mot sydväst.

Klosterkyrkans entré mot norr, syns på bilden ovan filmen.  Katarina Sunesdotters grav finns alldeles innanför entrén.  Bilderna nedan visar entrén, notera resterna av det fina stenarbete som en gång i tiden omfattade hela entrén.

Katarina Sunesdotters gravhäll  -  det är en kopia av originalet som förvaras på Historiska Museet i Stockholm.

I de kvarvarande väggarna kan man tydligt se att de romanska rundbågarna ersatts av gotiska spetsvalv.


Den romanska arkitekturen var den första stilen i Europas konsthistoria med rötter i det romerska riket, stilen var dominerande mellan 1000 - 1100 talet.  


Den efterföljande Gotisk arkitekturen är en stil som uppstod i Frankrike på 1100 talet och som fick sitt genombrott i resten av Europa på 1200 talet.  Det romanska stilidealet innebar bl.a rundbågiga former på  murade valv, emedan det gotiska dito innebar spetsbågiga valv.     

Här står vi i mittskeppet framför lekmannaaltaret och ser mot öster, längst fram i högkoret står högaltaret.

Notera nivåskillnaden i golvet, jag gissar att här började den gamla kyrkans högkor som förlängdes då kyrkan byggdes ut 1160.  


Redan innan klostret grundades fanns här en  gårdskyrka som ursprungligen tillhörde kungsgården och den är något äldre, troligen uppförd redan i början av 1100 talet.

Högaltaret, altaret användes endast av nunnorna.

Södra koret, osäkert åt vem altaret uppförts. I förgrunden syns en markering/nivåskillnad i golvet. Jag tror att den markerar gränsen för utbyggnaden av gårdskyrkan 1160.

Dessa huggna kors förekommer på många stenar i väggarna.  Jag har ej hittills kunnat utröna dess funktion men med stor sannolikhet har det med religiös symbolik att göra.  Jag forskar vidare i ämnet, en vacker dag har jag svaret och då kommer det att återfinnas här.

Här finns vigvattenkärlet bevarat!  Kärlet var placerat i klosterkyrkan, alldeles innanför dörren till klostret. Då man gick in, och ut från kyrkan bestänkte man sig med vigvatten. Vigvatten symboliserar det blod som flöt ur Kristi sår på korset.

Från klosterkyrkan leder denna dörr in till korsgången i klostret.  Rakt fram syns östra korsgången.

Utsikt mot klosterträdgården genom en gotisk ljusöppning

Kanske såg klostret ut såhär en bit in på 1200 talet.   Norr om klosterkyrkan låg klosterlängorna och väster om, utanför muren låg sockenkyrkan.


På östra sidan gick landsvägen mellan Skara och Falköping, säkert livligt trafikerad året om.   Intill vägen låg Östra huset som både var prästbostad och gästhus för långväga resenärer.


På den öppna platsen söder om klosterkyrkan hölls ofta mässor för menighet och vägfarare. Här kunde också hållas marknader i samband med kyrkliga högtider.


Illustration av Janusz Grenberger, bilden finns på en informationsskylt vid Gudhem.

DONATORER

Gudhems nunnekloster har alltid varit förknippat med olika kungar.   Att kunna få ett kloster etablerat var hett eftertraktat bland makthavare eftersom munkarna och nunnorna förde med sig både kunskap, läkekonst mm. vilket skulle kunna bidra till att förstärka makten över populationen.


Katarina Sunesdotter

Förutom de första donatorerna, Karl Sverkersson och Knut Eriksson följer många andra genom århundradena. Stora donationer gjordse bl.a av drottning Katarina Sunesdotter. Hon var änka till kung Erik läspe och halte och dotter till Sune Folkesson (Bjälboätten) . Då Erik avlider endast 34 år gammal testamenterar den barnlösa Katarina större delen av sin förmögenhet till Gudhems kloster.  Att denna östgötska lagmansdotter gynnar ett västgötskt cistercienserkloster och som änka drar sig tillbaka hit kan möjligen bero på att Erik jordats i Varnhem och att hennes faster just blivit abbedissa i Gudhem.



Katarina och maken Erik Eriksson hade inga barn och efter Eriks död 1250 gifte drottning Katarina inte om sig utan drog sig tillbaka som leksyster till Gudhems kloster.  Katarina levde sina sista år på Gudhem där hon också avled år 1252, barnlös, och hon får sin gravplats i kyrkan.


Änkedrottningen var oerhört förmögen och klostret fick en stor donation av Katarina, hon skänkte bl.a. "allt hon äger av lös och fast egendom i Västergötland samt hennes del i Danmark på villkor att avkastningen av dessa ägodelar går till uppbyggnad av klostret". Innehållet i testamentet blir antagligen till på inrådan av bl.a. Birger Jarl.   Ordalydelsen i testamentet finns att läsa här.



Katarina tillbringade sina sista levnadsår som leksyster i klostret. Härmed tryggas hennes gravplats i kyrkans södra del, ett år innan förbudet mot den typ av upphöjda gravsättning inom en kyrka upphävs.  Av intresse är att denna donation visar på änkans ärvda ställning. Änkor hade hittills varit attraktiva giftobjekt. Kanske detta är orsak till Birgers intresse för att i lag reglera kvinnors arv.  Året efter Katarinas testament bytte Birger Jarl till sig flera av Katarinas skänkta gårdar och jordar.

Till vänster:  Katarina Sunesdotters gravhäll i Gudhem anno 2016.  Avbildningen av drottningen i relief är Nordens största och förnämsta gravskulptur. Lockhällen som idag finns i klosterruinen är en kopia.


I mitten:  Originalet finns i Statens Historiska Museum i Stockholm.


Till höger:  I Gudhems klostermuseum finns ytterligare en kopia av Katarinas gravhäll med rekonstruerade detaljer och bemålning.

(placeholder)

NORR

SOCKENKYRKAN

GÄSTHUS & PRÄSTBOSTAD

Margareta Valdemarsdotter


Även unionsdrottning Margareta skänkte stora jordegendomar till klostret. 1392 fick nunnorna en större donation bestående av flera gods som drottningen övertagit från riddaren Heyne Snakenborg, anhängare till den dåvarande svenske kungen Albrekt av Mecklenburg.  


Snakenborg var en av flera män som fungerade som fogdar åt Albrekt i Västergötland.  Margareta önskade i gengäld få ett Maria-altare uppfört inne i klosterkyrkan där mässor skulle läsas för henne och hennes närmaste.


Våren 1397 ska Margareta ha företagit en reduktion av gåvan. I reduktionsbrevet står dock att godsen skulle tillfalla klostret efter drottningens död.  Under hennes livstid skulle klostret i stället få 10 mark svenska penningar i årlig ränta.


Eftersom 1392 års donationsbrev inte anger godsens avkastning, endast att därav skulle bekostas ett altare i kyrkan samt en årlig fest, varvid nunnorna skulle förplägas med öl, går det inte att avgöra om donationen minskade eller ökade 1397.