Grå-Lars   fornborg  året  2018  (e.Kr.)

Gör en förstudie, mellan Skogome-anstalten och Albatross Golfbana mitt på Hisingen, ligger borgen på östra sidan av Lerbäcksvägen.  Ingen skyltning finns, använd GPS.

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

GRÅ-LARS  FORNBORG

RAÄ Fornsök   -   Säve 145:1

Med måndagen 6 augusti år 2018 inleddes min sista sommar-semester-vecka detta år.  

Mina planer för denna vecka omfattade bl.a. ett återbesök på Kinne kulle.  Denna utflykt var planerad att gå av stapeln å tisdagen samma vecka.

Detta var således dagen före den mycket emotsedda utflykt till trakterna i Svearikets vagga och jag kände en slags ”resfeber”.  Gick mest och vankade fram och åter och ville endast få tiden att gå snabbt.

Beslöt då plötsligt att göra en snabb-utflykt nu direkt  för att just se till att få tiden att gå.

Det blev Hisingen, som så ofta när jag snabbt vill komma historien nära.  Hisingen ligger nära min boplats och är fullproppad av historiska lämningar från många epoker.

Jag tog sikte mot Grå-Lars fornborg i Skogome!

Efter något strul kring att hitta en plats att parkera bilen kunde jag med hjälp av GPS och god vana att finna fornborgar påbörja klättringen mot bergets högsta område.

Då jag närmade mig högsta delen möttes jag av något som skulle kunna vara en rest av en kallmur om än en aningen tveksam sådan.

Väl uppe på bergets högsta punkt möttes jag av en strålande utsikt mot väster och Kvillen.

Kvillen var vid borgens aktiva tid ett vattendrag som delade ön Hisingen i två större delar.  Kvillen mynnar i  Nordre älv i norr, och i Göta älv i söder.

De nordiska fornborgarna antas ha varit i bruk från Kristi födelse till vikingatid, ett fåtal fornborgar tros även ha använts under medeltiden.

Undertecknad skulle dock inte bli förvånad om det faktiskt skulle visa sig att dessa borgar har existerat även under en del av bronsåldern.

Vad man kan se är att dessa borgar ofta är belägna högt upp på svårintagliga berg och att de ofta är placerade utmed viktiga kommunikationsleder, oftast  längs vattenleder.

Så tycks även vara fallet för Grå-Lars borg eftersom Kvillen vid borgens aktiva tid var en bred vattenled som - som sagt - delade Hisingen i två delar.

Idag är Kvillen en bördig dalgång med den lilla Kvillebäcken som en rest av den breda vattenleden som en gång här fanns.

Filmsekvensen visar strandlinjen intill Grå-Lars borg vid år 0 och som den är idag, anno 2018.   Bl.a. ser man här att Kvilleån vid år 0 och säkert flera hundra år därefter har varit seglingsbar.

Jag angriper berget från söder.   En bra bit upp mot borgen möter jag min första (eventuella) kontakt med borgbyggarnas konstruktioner.   Det här skulle mycket väl kunna vara en rest av en kallmur.

Vidare på väg upp längs bergets från söder.   Angreppsriktning söder är för övrigt oftast den tuffaste riktningen att angripa en fornborg ifrån.  Varför jag valde denna riktning har att göra med den plats jag fann att parkera bilen på.

Detta faktum, att södra sidan oftast har de brantaste stupen och att det är den angreppsriktningen som bör undvikas när det handlar om att besöka fornborgar beror av riktningen som inlandsisen hade vid den senaste nedisningen (Weichselistiden).  

Isen rörde sig då i riktning från nordost mot sydväst.   Weichselistiden startar ungefär för 115 000 år sedan och isen började dra sig tillbaks för omkring 11500 år sedan.  

Isen hyvlade av berggrunden, så att berghällar och klippor fick en form med dels en brant läsida, från vilken det bröts loss både stora och små stenblock och dels med en mer rundad stötsida.  Den rundade stötsidan är oftast den från nordöst emedan den branta läsidan brukar återfinnas från sydväst.  Därav bör fornborgar på höga berg anträdas från stötsidan, alltså från nordost.

På kala hällar kan man ofta se isräfflor, som visar rörelseriktningen. Stenar fastfrusna i isen åstadkom isräfflorna.

Ska just anträda borgområdet tror jag, genomsvett efter klättringen och nu har det också börjat regna.   Möts då här av den tydligaste lämningen efter borgbyggarna som jag hittade på Grå-Lars borg.   Här planar berget ut i en ganska smal yta strax innan man når högst upp.  

Här är platsen som måste varit självklar att anlägga försvarskonstruktioner på.  Denna rest av en kallmur bedömer undertecknad med stor sannolikhet vara en rest av de murar som byggdes här för kanske 2000 år sedan, eller för den delen kanske redan för 3000 år sedan...

På borgens högsta punkt!  En vid utsikt mot väster och den västra delen av Hisingen.   Nedan de branta stupen ligger Kvillen, den vattenbarriär som delade Hisingen i två delar vid tiden.

Jag lyckades aldrig helt bestämma borgens utbredning.  Enligt RAÄ var borgens yta c:a 150 x 130 m i nord-sydlig utbredning.

Här anträder jag bergets högsta punkt, filmar mot väster emedan regnet tilltar.  

Är för lite göteborgare för att kunna avgöra vilka byggnader som syns i filmen.   Säkert är dock att här på Grå-Lars har människor för mycket länge sedan stått för att spana över Kvillen,  sannolikt oftast under ofredstider.

Känner mig hedrad av att få tillfälle att stå här på samma plats i fredstid,  anno 2018.

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

Spår av inlandsisen öster om Vänersborg

https://studentportal.gu.se/digitalAssets/1323/1323000_b619-klar---kopia.pdf