Cirka 10 km nordost om Alingsås. Längs väg 1890 från Alingsås mot Sollebrunn, efter c:a 20 km finner man kyrkoruinen å väster hand. Använd GPS.
Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.
Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.
KÄLLOR
BORGSTENA KYRKORUIN
NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL
Digitalt museum
RAÄ Fornsök - Bergstena 15:1
Lördag 20 oktober i nådens år 2018 hade jag tänkt mig att besöka ett par kyrkoruinen längs väg 42 mellan Alingsås och Sollebrunn.
Störst intresse hade jag egentligen för Bergstena kyrkoruin, ety här sägs ligga begravda medlemmar ur den adliga ätten Lilliehöök.
Denna ätt har jag flera gånger stött på vid studier kring lämningar jag besökt.
Men detta besök handlar dock om en annan, helt närliggande kyrka. Någon mil nordost om Alingsås ligger lämningarna efter Lena gamla kyrka.
Av någon anledning verkar det vara mycket tunt med information kring denna kyrka, åtminstone när det gäller information på internet.
Vad jag funnit är att kyrkan byggdes under 1300 talet och stod kvar till år 1835. Detta står nämligen att läsa på den minnessten som restes här på platsen 1959. Detta är i stora drag den enda information jag lyckats finna.
Nästan framme vid ruinen insåg jag att traktorvägen som skulle leda mig de sista 200 meterna kändes privat. Hittade en parkering för bilen vid vägskälet och antog så en uppfriskande fotmarsch mot ruinen.
Passerade några mindre gamla gårdar som ej verkade vara i bruk. Nådde till sist gården som skulle vara ruinens granne.
Kom i samspråk med det unga paret som hyrde bostad i den gamla mangårdsbyggnaden, mest för att berätta om mitt ärende invid deras bostad.
Båda kände vagt till att det skulle finnas en minnessten en bit in i fårhagen och de pekade ut en ungefärlig riktning. Jag traskade iväg i sagda riktning, första får-staketet gav mig en kännbar elektrisk stöt, tvangs hålla en lägre profil i min fortsatta vandring.
Ganska snart i den tuviga terrängen fick jag syn på stenen, jag var på plats.
Kort beskrivning å Bergstena kyrka
Kyrkan hade legat i en svag sluttning mot öster, 50 meter från bergsknallens högsta punkt. Kändes lite ovanligt med den placeringen då tidiga kyrkor oftast är placerade högst upp på en höjd.
Kanske är det så att denna placering högst upp på höjder (och gamla hedniska tempelplatser och dito gravhögar) var vanligt just för de första kristna kyrkorna i vårt område, de som byggdes under 1100-1200 talen.
Lena kyrka sägs ju vara byggd under 1300 talet. Kanske det då inte var lika viktigt för den kristna kyrkan att ”utplåna” de hedniska föreställningarna genom att bebygga hedningarnas heliga platser.
Kunde först inte se några lämningar efter kyrkan, inga murar, inte ens en enda sten. Men efter en stunds anpassning till platsen kunde jag se jordvallar som torde varit kyrkans murar.
Lite förvånande var möjligen det att dessa vallar markerade en kyrka som i sin längdriktning stod i SV - NO.
Minnesstenen bedömer jag stå på platsen för altaret.
Inte mycket har jag funnit kring Bergstena kyrkas 600 åriga historia. Vid ett besök å ruinen idag kan man avgöra att det varit en liten kyrka, yttermåtten var (och är) c:a 16 x 12 meter.
Kyrkan är troligtvis uppförd under 1200 talet och klart är att den saknade utbyggnad för kor. Byggtekniken som använts i murarna var för den tiden den vanliga skalmurs-tekniken, d.v.s. med gråstensblock på in- och utsidan och mellanrummet fyllt med kullersten och grus. Detta är i stort sett det lilla jag funnit kring kyrkans tidiga historia.
KOLBÄCKS GÅRD
LENA KYRKORUIN
LENA NYA KYRKA
FULLERSTADS GAMLA KYRKA
BERGSTENA KYRKORUIN
VÅRGÅRDA
Utgrävningen
De en gång tre små närliggande kyrkorna väster om Vårgårda, Bergstena, Lena och Fullestad kyrka befanns alla i början av 1800 talet vara i dåligt skick. Samtidigt som socknarna växte i folkmängd så att det i alla tre kyrkor blev allt för trångt i kyrkbänkarna väcktes tanken på en ny och större gemensam kyrka.
Under en kyrkovisitation 1808 föreslogs, genom dåvarande ägaren av Kolbäcks gård, Carl-Fredrik von Mentzer, att bäst vore att sammanföra dessa tre kyrkor till en ny gemensam och större kyrka.
Beslut härom fattades 1817, och två år senare gav Kunglig Majestät (Karl XIV Johan) sitt tillstånd för de tre socknarna att sammanbygga sina gudstjänstlokaler ”till en gemensam ljus och rymlig kyrka”.
På en kyrkostämma 1837 föreslog Mentzer att socknen skulle lösa in Bergstena kyrka och använda den som sockenmagasin eller skola. Bönderna vägrade och föredrog enhälligt försäljning och rivning. Tvisten slutade med att Mentzer själv köpte kyrkan den 6 mars 1843 mot en revers utan borgensförbindelser lydande på 200 Rdr.
Mentzer fann ingen nyttig användning av kyrkan och beslöt så att ändå riva densamma. Så kom Bergstena kyrka att rivas någon gång senare under 1840 talet. Mentzer behövde vid denna tid göra stora reparationer och ombyggnader på sin gård Kolbäck, och eftersom han var mycket rädd om sin skog (sannolikt en snål överklass-människa, så som ju dessa plägar vara än idag) passade det honom utmärkt att hämta sten och trävirke från den gamla kyrkan.
På Kolbäck byggdes vid tiden en ny ladugård, en ny ekonomibyggnad väster om mangårdsbyggnaden, och mangårdens gamla källaren reparerades. På dessa platser kan man än idag finna material från den gamla kyrkan, se bild nedan.
År 1954 gjordes en utgrävning av kyrkan. I koret (alltså invid långhusets östra kortvägg) fann man då en gravkammare med kistor prydda med kopparbeslag och vapensköldar. Kistornas namnplåtar visade att gravkoret tillhört ätten Lilliehöök. Mer om utgrävningen här nedan.
Det berättas, att då Kolbäcks dagsverkare rev kyrkan och bröt sönder predikstolen, kom en av dem ut med famnen full av granna bilder - Mentzer som då stod där, ska då ha frågat: - Hur tror du det går med dig nu då du behandlar änglar på så vis?
Torparen svarade: - Med mig går det nog bra, för jag gör detta på befallning. Det blir värre för Hans Nåd !
Här ovan en bild som visar plankor i taket å Kolbäcks mangårds-källare. Sannolikt kommer just dessa plankor från Bergstena 1200 tals-kyrka i samband med renoveringen av Kolbäck som ju Carl-Fredrik von Mentzer genomförde någon gång under 1840 talet.
Foto: Gustaf Ewald, 1954.
1954 gjordes en utgrävning av ruinen under ledning av Landsantikvarien i Vänersborg Sven-Axel Hallbäck. Utgrävningen som sådan kom till stånd genom stiftsjägmästare Malcolm Lilliehöök, Skara.
Ätten Lilliehök har en stark anknytning till området och till Bergstena kyrka. Ätten har varit ägare till den närliggande gården Kolbäck sedan 1400 talet och fram till en bit in i 1800 talet. Vidare hade gällt, genom muntlig tradition, att i Bergstena kyrka skulle finnas ett gravkor för ättlingar av Lilliehöökska ätten.
Vid utgrävningen hittades inom stenkyrkans väggar bl.a. de förkolnade resterna av en träsyll. 80 cm av denna syll kunde friläggas och i densamma fanns ovala hål som sannolikt varit fästen för stående stolpar. Sannolikt är dessa fynd rester av en stavkyrka i trä som har föregått stenkyrkan som så senare kom att byggas på samma plats under 1300 talet.
Under utgrävningarna hittades också det gravkor man eftersökte, det Lilliehöökska gravkoret. Gravkoret var placera under golvet i kyrkans korparti (sydöstra hörnet av kyrkan). Kammare mätte 2,5 x 2 meter och bestod av träväggar och hade ett golv av ek.
Har inte kunnat finna något foto av Sven-Axel Hallbäck vid just själva utgrävningen av Bergstena kyrka.
Vi får här i stället hålla till godo men ett fotografi av - här till höger Sven-Axel, vid hällristningar i Evenstorp.
”Hällristingarna imålas av landsantikvarie Sven-Axel Hallbäck under överinseende av markägaren och lantbrukaren Aron Andersson som åskådare”.
Foto: Wille Ängermark 1965
Skiss från utgrävningarna 1954 (bearbetad av Steffe). Ytterst gråstens-murarna från 1300 tals-kyrkan. Innanför ses grundstenar från en äldre stavkyrka i trä.
Inritad finns även den 80 cm långa syll-stocken från en tidigare stavkyrka som hittades ”in situ”.
Syll-stocken med tre ovala hål. I hålen har tapparna från de stående stolparna förankrats.
Detta är sannolikt syllen från en stavkyrka som stått på platsen innan stenkyrkan byggdes.
Syll-stocken ”in situ”, just innanför kyrkans entré i söder.
Foto från utgrävningen 1954.
När man efter en tids grävande påträffade gravkoret konstaterades att de översta kistorna var svårt skadade. Då kyrkan revs hade byggnadsrester och sten vräkts ner i gravkoret, även märken efter tidigare grävningar kunde iakttagas.
Man kunde strax konstatera lämningar efter tre enkla träkistor sammanfogade med järnspik och järnbeslag. Inga ornament eller namnplåtar hittades varför de som här gravlagts förblir för oss okända.
Här gräver man i kyrkans sydöstra hörn och snart ska man finna det Lilliehöökska gravkoret. Tycker mig själv kunna ana stavkyrkans östra grundmur mitt i bilden. Strax höger om denna ska man strax finna gravkoret.
Foto från utgrävningen 1954.
När man efter en tids grävande påträffade gravkoret konstaterades att de översta kistorna var mycket svårt skadade.
Då kyrkan under 1840 talet revs hade byggnadsrester och sten vräkts ner i gravkammaren, även märken efter tidigare grävningar kunde iakttagas. Man kunde konstatera lämningar efter tre enkla träkistor sammanfogade med järnspik och järnbeslag. Inga ornament eller namnplåtar hittades varför dessa tre gravlagda människor förblir för oss okända.
Då man nådde bottenskiftet i gravkammaren kunde konstateras att alla lämningar här var så gott som helt oskadda. Även här fann man, tätt intill varandra, tre kistor av trä vilandes på tre ekstockar. De två yttersta var s.k. praktkistor, kistan i söder var försedd med kopparbeslag, tre på varje långsida och ett i respektive kortsida. Dessa beslag torde vara infästningar för bär-handtag. Någon namnplåt på kistan kunde inte hittas varför även den som gravsattes här blir för oss okänd.
Kistan mot norr har varit klädd med tyg eller läder samt varit försedd med rika utsirningar av silver. På kistan var fästat bokstäverna ”I.H.S”, ett kors, samt årtalet ”1627” allt i silver. Vidare var fästat vid kistan bokstäverna ”M.H.D” samt två vapensköldar, även dessa utav silver.
Fotografiet här ovan, från utgrävningarna 1954 av vad som sannolikt är Märta Henriksson Gyllensparres kista visar några av de bokstäver man fann samt de båda vapensköldarna.
Ur ett dokument från utgrävningarna visas här ovan den redovisade uppställningen av bokstäverna och vapensköldarna.
Med stor säkerhet blev denna uppställning inte helt korrekt redovisad under utgrävningen - utan den riktiga ordningsföljden lär har varit M.H.D mellan de båda vapensköldarna vilket torde visa att här vilar Märta . Henriksson . Gyllensparre död 1627.
Vapensköldarna har konstaterats vara nr.138 Gyllensparre och nr. 72 Store.
Far till Märta var Henrik Jönsson Gyllensparre och hennes mor var Margareta Carlsdotter Store.
Märta var gift med Hans Månsson Lilliehöök till Kolbäck.
Det visar sig i och med ovanstående kunskaper kring det Lilliehöökska gravkoret i Bergstena kyrkoruin att en annan Lilliehöök som tidigare väckt mitt intresse för ätten, Bengt Christoffersson Lilliehöök (1612-1665) och den här ovan beskrivna Märta Henriksdotter Gyllensparre (död 1627) har levat i samtid och säkert varit bekanta.
Bengts far (Christoffer Månsson) var bror till Märtas make (Hans Månsson).
Efter det att utgrävningarna av Bergstena gamla kyrka var avslutade 1955 hölls en begravnings-gudstjänst där de lämningar man fann efter medlemmar ur den Lilliehöökska ätten återbegrovs uti en nytillverkad kopparkista.
Här till vänster i vidstående bild ses utgrävningens initiativtagare, ur den Lilliehökska ätten, Malcolm Wilhelmsson-Lilliehöök, vid återbegtravningen av hans ättlingar som sedan länge vilat i jorden under Bergstena gamla kyrkas golv.
Bredvid Malcolm står denna Allahelgons-dag år 1955, Sven-Axel Hallbäck.
Foto 1955, fotograf okänd.
Bergstena kyrka året 2018 e.Kr.
Pérotin ska ha varit den mest berömda eleven vid ”Notre Dame école de polyphonie” som var en musikskola i Paris med sin aktiva period mellan 1160 till 1250.
Man studerade här sång och komposition och man hade som student en nära relation till katedralen i Notre Dame, därav skolans namn.
Pérotin är en av mycket få kompositörer från denna tid vars namn har blivit bevarat och med säkerhet kunnat kopplas till specifika kompositioner.
Denna kunskap har vi att tacka för genom en anonym engelsk student vid samma skola och dennes vittnesbörd i form av skrifter där Pérotin beskrivs som person och där även kompositioner med säkerhet kan kopplas till just Pérotin.
*
Pérotin ses här spelande på små kyrkklockor. Del av en målning som tror jag finns i Notre Dame.
Står här med näsan riktad mot öster med Bergstena gamla kyrkas västergavel i förgrunden, känns fint att stå här. Notera den moderna industrin, Perssons Träteknik i bakgrunden.
Nordöstra hörnet.
Här står jag med näsan riktad mot norr.
Således står jag framför kyrkans entré (som ju så som ofta återfinns i södra väggen å medeltida kyrkor).
En kort vandring i Bergstena gamla kyrka till tidstypisk musik av (Magnus) Pérotin* som var en kompositör med sin aktiva tid under 1200 talet. Han verkade också under epitetet ”Pérotin den Store” och han framlevde sitt liv i Frankrike.
Här i kyrkans södra vägg finner jag denna minnes-platta som berättar om ätten Lilliehöök och dess koppling till den närliggande gården Kolbäck. Spännande !
Här en bearbetad sten. Svårt att säga var den haft sin plats i kyrkan, kanske är det en fönster- alt. dörr-omfattning.
Med denna handpåläggning på ruinens västra kortvägg går mina tankar här till alla de som vandrat före mig i detta jordeliv, särskilt till de som långt före min tid framlevt sina liv här i dessa trakter mellan Vårgårda och Sollebrunn.
Ätten Lilliehöök till Kolbäck
Ätterna Lilliehöök har genealogiskt sett ursprungligen bestått av tre grenar, nämligen Fårdala (utdöd), Kolbäck och Gälared.
Alla tre ätterna är utgrenade ur en sedan 1462 känd västgötsk frälseätt med väpnaren och häradshövdingen i Kulings och Bjärke härad, Bertil Persson (Pedersson) så som den äldste stamfadern.
Vid Riddarhusets grundande 1625 bestod släkten av ovan nämnda tre grenar. Genom ett förbiseende vid samman- ställningen av riddarhus-genealogernas första redaktion under 1760 talet kom Gälaredsgrenen att felaktigt införas på Fårdalagrenens stamtavla. Då den ursprungliga Fårdalagrenen dog ut 1801 underlät man på Riddarhuskansliet att avföra ätten. Således kom Gälaredsätten att kvarstå så som adlig ätt.
På Riddarhuset finns idag de adliga ätterna nr 1 Lilliehöök af Fårdala (Gälaredsgrenen, som är den yngre av de båda levande grenarna) och nr 66 Lilliehöök av Gälared och Kolbäck (Kolbäcksgrenen).
Den Lilliehöökska vapenskölden i Riddarhuset. Så som jag uppfattar det så gäller denna sköld för samtliga tre ätterna sprungna ur Bertil Persson (Pedersson) - ätten.
Skölden beskriver en hök i övre fältet o en halv lilja i nedre fältet.
Bertil Persson (Pedersson) omtalas i skriftliga dokument från 1400 talets senare del och som stod så som ägare till gården Kolbäck 1463.
Gården Kolbäck fick Bertil genom gifte med Gunilla Torbjörnsdotter som var dotter till Torbjörn Jonsson Slätt (Gumsehuvud) och Ingrid Björnsdotter (Ett sjöblad), som var den föregående ägaren.
Bertil Persson (Pedersson) är den förste med säkerhet kände stamfadern för ätterna Lilliehöök af Gälared och Kolbäck samt Lilliehöök af Fårdala. Namnet Lilliehöök användes första gången 1633.
Den Lilliehöök som i mina tidigare studier kring flera andra platser har fångat mitt intresse är Bengt Christoffersson Lilliehöök (1612-1665). Denne Bengt var barnbarns-barnbarns-barn till Lilliehöökska ättens stamfader Bertil Persson (Pedersson).
Något om (min) Bengts liv och gärning finns att läsa på sidan som behandlar Halmstads slott för den som är intresserad.
Kolbäcks gård
Kolbäcks mangårdsbyggnad anno 2018. Byggnaden som stod på platsen under tiden för Beril Persson (Pedersson) (1463) kan möjligen delvis vara den samma som står där idag ! Fantastiskt om så vore fallet !
Mangårdsbyggnaden av idag på Kolbäck menar man vara byggd någon gång under 1500 talet. Den var då en byggnad i endast ett plan, våning två är en senare påbyggnad. Fantastiskt ändå att vi här står framför en byggnad med bottenvåningen stammande från 1500 talet ! Alltså dess grund och dess väggar har stått här under 500 år !
Här sydväst om mangårdsbyggnaden ligger gårdens ekonomibyggnader. Det lilla magasinet närmast kameran är byggt under 1500 talet, fantastiskt att det står kvar !
Dagens ägare av gården vårdar huset ömt. Inte mycket har förändrats sedan 1500 talet, tre sidor har fått lockpanel emedan den nordöstra gaveln visar sin ursprungliga nakna timmervägg.
Denna gamla timmervägg visar två spännande lämningar. Notera här att de tre nedersta skiften utgörs av mycket grovt timmer av ek. Över dessa tre ek-skift är det timmer av gran.
Hela magasinet är byggt enligt denna princip och allt timmer är sannolikt original. Att ek-timret är är från senast tidigt 1600 tal vet man med säkerhet då timret har tydliga spår från dansk beskjutning som timade under 1600 talet. Titta noga på gavelns mitt i ektimret, där syns ett dussintal tydliga hål efter danska kulor.
Idag ägs Kolbäck av bröderna Johansson. En av bröderna, Jerker, berättar för mig att även mangårdsbyggnaden är byggd enligt denna princip och är sannolikt samtida med magasinet. I ett rum har man tagit fram timmerväggen och där ligger också tre skift av mycket grovt ek-timmer nederst. Då huset byggdes var det dock ett enplanshus, våning två har tillkommit i senare tider.
Två - av många fler - danska minnen från 1600 talet i närbild.
Av infallsvinkeln i skotthålen kan man avgöra varifrån de kommit. Jag finner att salvorna avlossats från två olika platser.
Några salvor har kommit från mangårdsbyggnadens trädgård, från vänster om de höga träden.
Ytterligare salvor har avlossats vinkelrätt mot magasinets gavel ungefär från flygelbyggnaden på bilden ovan.
Sällan har endast ena sidan i krig rätt, jag väljer här att hedra både de svenska och de danska soldater som här hade en träff vid Kolbäck för c:a 400 år sedan.
Givetvis går mina tankar också, till de arma civila människor som kom att drabbas.
Situationsplan.