Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Röset  på  Brattöfjäll  då  jag  stod  där  anno  2016

Skaffa först någon karta som visar rösets exakta plats! Strax norr om E20 i höjd löper Lexbyvägen mellan Gamlestaden och Lerum.

Parkera bilen vid Lexby skola och promenera några hundra meter österut efter Gamla Lexbyvägen tills nu finner en informationsskylt.

Tag här den branta naturstigen norrut i sänkan och när du kan ana en mosse på vänster hand, tag av vänster, följ bergets högsta del rakt väster ut 500 m. Röset ligger på bergets sydvästra kant.

RÖSET  PÅ  BRATTEFJÄLL

RAÄ Fornsök   -   Partille 12:1

Dagen före midsommarafton 2016 tog jag sikte mot en lämning som jag många gånger kunnat se från vägen mellan min bostad och Kåhög vid Jonsered. Idag var dagen då jag skulle stå vid ett bronsåldersröse på en mycket hög plats, på den sydvästra klippan av Brattefjäll 60 meter ovan Lexby i Partille.

Just då jag antog vandringen mot fjället började ett behagligt duggregn falla, min papperskopia av en karta från internet blev genast oläslig. Jag fick lita till mitt kartminne.

Inledningen på promenaden var flack och behaglig, asfalterad cykelväg och plana stigar, men halvvägs framme blev stigen ohyggligt brant.

Min förhoppning var att det skulle finnas upptrampade, ouppmärkta stigar fram till röset då det ju ligger i bebodda trakter och ligger på en mycket spektakulär plats. Röset ligger högst upp på ett berg med lodrät klippa ner mot Lexbyskolan och torde vara väl känd för befolkningen på orten.

Efter 20 minuters vandring på en stig i brant lutning utan att finna någon avtagsstig i riktning (väster) mot röset beslöt jag att frivandra i terrängen.

Efter några hundra meter insåg jag att jag vikit av för tidigt, jag var nu tvungen att gå tillbaks eller att helt enkelt klättra upp för berget. Det fick bli klättring.

Under klättringen insåg jag att jag inte är 25 år längre, hade problem med med balansen.  Då jag väl var uppe och på rätt höjdnivå bestämde jag att bergsklättring från och med nu får utgå vid mina kommande vandringar.

Jag fortsatte västerut längs bergsryggen och snart överraskades jag av att marken blev svart, även träden syntes vara förkolnade nedtill. Har hade nyligen varit en skogsbrand, vilket jag på tillbakavägen fick bekräftat av en vandrare jag mötte på väg ner.

Nu började jag mellan träden se utsikter högt över säveåns dalgång och jag förstod att jag var på rätt väg. Och mycket riktigt, snart var jag framme vid röset. Skogsbranden hade nått ända ut till klippan som utgör den sydvästra änden på berget och till röset.

Utsikten var formidabel. Just denna dag medgav inte vädret utsikt till havet, vilket enligt skrivna källor annars ska vara synligt här ifrån.

Röset är kraftigt skadat, vilket inte är förvånande. Trots den ganska krävande skogsklättringen fram till röset torde platsen vara både känd och en spännande för traktens folk.

Jag såg många lämningar efter grillplatser och dryckesbehållare (läs ölburkar). Skulle inte förvåna mig om mycket sten från röset rullats fram till stupet och sedan under jubel rullats över kanten.

Röset har säkert varit mycket större och mycket sten saknas idag. De stenar som ligger kvar är kraftigt om-plockade och röset som helhet är tyvärr helt förstört.

Flera större hällar står på högkant i röset vilket får mig att misstänka att de som först plundrat röset har funnit och stulit de gravgåvor som följt den storman som här begrovs någon gång under bronsåldern.

På väg fram till röset möttes jag av bränd mark.  En skogsbrand hade rasat här bara två veckor före mitt besök.

Här hittar jag röset.  Ser direkt att det är kraftigt skadat.

Mot söder.

Från utsikten vänder jag här mot röset , riktning norr.

Mot utsikten, riktning sydväst.

Här står två släta hällar som antagligen var delar av kistan under röset.  Tyvärr tror jag att de som en gång plundrat graven har lyckats stjäla en del av vårt gemensamma kulturarv.