Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Smithska  udden  då  vi  räkna  2016

Kör mot Näset, 3 km sydväst om Västra Frölunda, försök att hitta till Smithska udden, där finns en stor parkeringsplats. Tag sedan fötterna mot sydost upp på bergets högsta punkt. GPS och kartstudier underlättar.

RÖSE  Å  SMITHSKA  UDDEN

RAÄ Fornsök   -   Västra Frölunda 4:1

Ett arbetsmöte i Mölndal avslutades redan 10:30, då reste jag mig bums, tackade för mig och for i ilfart ut mot Smithska udden.  Där var målet ett av alla de fina rösen som ligger utmed havet längs med västkusten från Varberg till en bit in i Norge.

GPS:en var redan förberedd och inställd. Ganska trasslig väg fram till parkeringen vid Smithska udden, sedan var det vandring till fots med GPS:en i handen.

Nu är ju inte GPS alltid fullt pålitlig men av erfarenhet så vet jag ungefär var mina förfäder valde att placera sina gravplatser.   Nästan alltid i högsta läget i omgivningen och i de fall graven ligger i närheten av farleder så valdes alltid en plats som var väl synlig för förbipasserande.

Med dessa parametrar i bakhuvudet avlöpte sökningen helt perfekt,  jag spikade röset.   Ett stort röse,  jag uppskattar det till 10 m i diameter, som låg direkt på urberget.  

Rösen som detta byggdes under bronsåldern (1800-500 f Kr).  Efter studier vet jag nu att just detta röse har fått sin jämna och fina form genom en sentida restaurering.  

Man kan förmoda att i rösets mitt ligger en människa som haft en central position i trakten på sin tid. Troligtvis ligger där den dödes brända eller obrända ben i en kista av hällar.

På väg upp mot högsta punkten, tar en titt ut över havet, och sedan fortsätter jag sökningen    -    och nu ser jag det !!

Jag noterade direkt att röset inte hade den där vackert mjukt svepande formen som rösen brukar ha.  Helt klart är att de som byggde röset hade en mer utvecklad känsla för form än de sentida människor som i modern tid utförde restaurationen av det samma.

Röset från norr.

Röset från väster.