Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.
Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.
KÄLLOR
LÅNGDÖSEN I SVENSBY
RAÄ Fornsök - Säve 57:1
13 mars 2016, klockan är 10:30 och jag är på väg ut på 2016 års första historiska vårutflykt. Känns härligt att komma ut till vår historia igen, +2˚C, svag vind, mulet och nya vattentäta (Gore-Tex) kängor på fötterna.
Har en längre tid varit nyfiken på att besöka en långdös. Runddösar har jag hunnit med några stycken redan, men långdösar är mer sällsynta i vårt land, inte minst här på västkusten.
Den enda långdösen i Göteborgstrakten finns på Hisingen, närmare bestämt i Säve, och den kallas i folkmun för ”Drottning Hackas Grav”.
Med fjärilar i magen och spänd av förväntan tog jag sikte mot Säve. Bilfärden tog mig 20 minuter och jag ”spikade” dösen endast med hjälp av mitt kartminne!
Lätt att parkera och dösen ligger bara 50 meter från vägen på en åkerlapp.
Då jag tagit mig över elstängslet kunde jag med stor vördsamhet närma mig dösen. Jag fylls ofta med en känsla av ogripbar tidsuppfattning då jag nalkas en fornlämning.
Ju äldre lämningen är desto med påtaglig blir denna upplevelse av min egen obetydlighet i det stora sammanhanget. Det är en storslagen känsla och jag gillar den.
1 km sydost om Säve på Hisingen, alldeles där Svensbyvägen går under Norrleden. Parkering finns utmed Svensbyvägen, dösen ligger bara 50 m norr om vägen. Informationsskylt finns.
Undersökning och beslut om flytt
Långdösen i Svensby är daterad till 2500 f Kr och är således Göteborgs äldsta byggnadsminne.
Undersökningen av dösen framtvingades av den trafikled (Norrleden) som planerades att byggas 1978-1979.
Kulturminnesvårdande myndigheter förordade en dragning av vägen som skulle ge minst störningar på landskapets helhetsbild. Denna sträckning kom dock att skära rakt över en fornlämning som vid tiden ansågs vara en hällkista, den s.k Drottning Hackas grav.
Graven undersöktes redan 1851 av Gustaf Henrik Brusewitz, en svensk målare, fornforskare och museiintendent i Göteborg.
Han gjorde själv då bedömningen att graven var en långdös och gjorde vid tillfället teckningen här nedan.
Vid den senare s.k Göteborgsinventeringen 1916, betecknades fornlämningen så som en hällkista, en bild från undersökningen kan ses här nedan.
G.H Brusewits - självporträtt i olja 1887.
Nu när vägprojektet så skulle genomföras restes frågan om arkeologisk undersökning och borttagande av Drottning Hackas grav. Man beslöt att inleda undersökningen och planen var att sedan frakta bort resterna av graven.
Efter fyra veckors utgrävning stod det dock klart att fornlämningen inte var en hällkista utan en för Göteborgsområdet helt unik megalitgrav - en långdös, precis som Bruzevits avbildat och menat 100 år tidigare.
Dagen därpå slog pressen larm, Göteborgarna kunde läsa i GP att en 4500 år gammal grav skulle offras för trafiken. Opinionen för gravens bevarande blev stark, allt ifrån vanliga medborgare till kommunalrådet krävde att graven skulle räddas.
Efter många turer fram och tillbaka mellan myndigheter, muséet, kommunfullmäktige m.fl kom man till avslut. Gatukontoret tog kostnaderna för att flytta och återuppbygga dösen 10m öster om sin ursprungliga plats, samt att konservera stenblocken som var i dåligt skick.
Muséet och Chalmers tog hand om arkeologisk arbetsledning och Fastighetskontoret löste markfrågan med markägaren. Så här i nådens år 2016 ryser jag av tanken att vi då 1978 kunde gått miste om en unik fornlämning på grund av prestige, ekonomiska hänsynstaganden och okunskap hos inblandade aktörer.
Men sagan slutade lyckligt, Drottning Hackas grav flyttades och räddades därmed till kommande generationers nytta.
G.H Brusewits - 1851.
1851
1916
Fotografi från Göteborgsinventeringen 1916.
NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL
GÖTEBORGS POSTEN - 2019
https://www.gp.se/kultur/kultur/göteborgs-äldsta-byggnadsverk-1.15707387
DET GAMLA GÖTEBORG
https://gamlagoteborg.se/2014/12/01/gustaf-henrik-brusewitz/
GÖTEBORGS STADSMUSEUM. ARKEOLOGISK ARKIVRAPPORT 1978:05. - Säve 57 och 200 Svensby. Drottning Hackas grav. Långdös, yngre stenålder och boplatsområde, stenålder
UR GÖTEBORGS STADSMUSEUMS ARKEOLOGISKA RAPPORT ANNO 1978
Alternativet att bevara graven i sitt ursprungliga läge. Skiss inför val av plats för graven Arkitektbyrån Söderblom & Palm.
Alternativet att återuppbygga graven i nytt läge.
Skiss inför val av plats för graven Arkitektbyrån Söderblom & Palm.
Denna klassificering så som hällkista kom att gälla vid Riksantikvarieämbetets inventeringar, både 1964 och 1973.
Jag tycker det verkar besynnerligt att man vid båda dessa tillfällen inte tog större notis av Bruzevits bedömning från 1841.
Möjligen kan det bero på att Bruzevits undersökning och hans teckning gjordes 100 år tidigare samt att graven förmodligen var starkt skadad och således kanske svårbedömd...?
1978
Skiss ur ”Göteborgs stadsmuseum arkeologisk arkivrapport nr 1978:5” som visar gravens nya placering jämfört med ursprunglig
Ansvarig för utgrävningen som startade 10 juli 1978 var Ulf Hultberg. Utgrävningarna blev ett omfattande arbete då inmätningar och dokumentation utfördes minutiöst eftersom hela graven skulle återmonteras med alla stenar, mått, höjder och plus-höjder i exakt korrekta lägen på den nya platsen.
Även gravplatsens hela underbyggnad med olika material, skikt, stenpackningar, förstärkningar för att stabilisera väggblocken i vertikalt läge samt kallmurningar för att stabilisera blocken i sidled skulle dokumenteras.
Givetvis skulle även alla fynd registreras och mätas in i sina exakta lägen som ju görs vid alla arkeologiska utgrävningar.
Att här beskriva hela utgrävningens förlopp torde bli allt för omfattande varför jag väljer att endast visa ett urval intressanta bilder hämtade ur ”Göteborgs stadsmuseum arkeologisk arkivrapport nr 1978:5”, som något beskriver utgrävningens förlopp.
UTGRÄVNING OCH ÅTERUPPBYGGNAD
Flygbild från 1978 som visar dösens ursprungliga placering innan Norrleden byggdes.
Dalgången med öppen mark som löper från vänster till höger i bilden var för 4500 år sedan en havsvik. Dösen byggdes alltså helt nära strandkanten.
Dalgången som löper uppåt/norrut är Djupedal som också den var en smal havsvik för 4500 år sedan. Ytterligare 4 km norrut flyter Nordre älv.
Dösen efter framrensning av blockpackningen. Blockpackningen anlades som en grund för dösen väggblock samt dess kantblock.
När blockpackningen avlägsnats framträder kallmuren mellan de resta kantblocken. Kallmurens funktion var att stabilisera blocken i sidled samt att (gissar undertecknad) att motstå trycket av högens massor att tränga in i själva gravkammaren..
Kallmur mellan två kantblock.
Under blockpackningen längs kantkedjan ligger stödblock för att stabilisera blocken så att de ej faller framåt.
Kammaren frilagd från baksidan, ingången syns till väster högst upp.
Gången med stenbädden under tröskeln. Gångens sidoblock som syns här lyckades inte konserveras utan kasserades. Markeringar av betong i marken vid dösen i det nya läget visar deras ursprungliga lägen.
Kallmur mellan två block i kammaren.
Långdösen i Svensby anno 2016
Gångens sidoblock med sina dubbla trösklar kunde inte räddas vid konserveringen utan markeras här av låga fundament av betong.
De 8 kvarvarande kantblocken tros ursprungligen ha varit 15 st. Man kunde konstatera de saknade stenarnas tidigare lägen under utgrävningen, då graven återuppbyggdes markerades dessa med låga fundament i betong.
Norrleden i bakgrunden.
Sorgligt ändå, att vara medveten om att denna mång-tusenåriga grav fått flytta på sig för att en väg skulle byggas just här.
Baksidan.
Kallmur mellan kantblock, original !
Ägnar mina förfäder en tanke.
Bara ett varv till !! .... (moturs)
Sägnen om Drottning Hacka
Enligt den lokala folktraditionen ”skall en Drottning Hacka ligga begravd i kistan och omkring denna skall en guldring ligga. Drottning Hacka lärde bönderna att odla sin säd. Hon delade till varje bonde en hacka och en skäppa säd och lärde dem att så.”
De lärde hävdar idag att drottning Hacka-sägnen är en variant av en vanligt förekommande berättelsetyp som är spridd i hela Europa och omfattas av gruppen odlingssägner. En känd sägen i gruppen kallas Disa-sägnen och den anses ha rötter i orientalisk berättartradition. Disa-sägnen är känd i Norden genom Ragnar Lodbroks saga som är en nordisk fornaldarsaga från 1200 talet. Ovanstående omständigheter gör sägnen om Drottning Hacka till en vandringssägen!
I kraftigt sammanfattad version löd sägnen om Drottning Hacka enligt nedan :
Det levde en kung samtidigt som en svår hungersnöd drabbade landet. Kungens föreslag att var tredje människa borde dödas för att spara på födan. Men kungen hade en drottning som var klokare. Hon föreslog att i stället förse alla dessa utvalda människor med en hacka samt en kappe korn med utsäde och sedan skicka iväg dem att söka mark för nyodling.
Kungen ska ha tyckt rådet var gott och följt det, och härav ska drottningen ha fått sitt namn.
De små stenrösen, så kallade ”hackerör”, som man stundom finner i landskapet ska också de ha fått sitt namn härigenom.
Kappe
Hacka