Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Inglinge  hög  vid  år  2016

C:a 2 mil söder om Växjö längs riksväg 27, följ skyltning mot Ingelstad.

Hyfsat centralt i samhället ligger Inglingehögen, hittas den inte omgående, fråga lokalbefolkningen. Bra parkering och informationsskylt finns.

INGLINGE  HÖG

RAÄ Fornsök   -   Östra Torsås 1:1

Fredag eftermiddag den 9 september 2016 var jag, i samband med en tjänsteförrättning i Kalmar, på väg mot Inglinge hög. Högen ligger nästan mitt i Ingelstad samhälle ett par mil söder om Växjö i Konga härad.

Konga härad ligger mitt i det gamla folklandet Värend som är ett av de områden som förknippas med de av historikern Procopius 1  omtalade  Herulerna 2  som anses ha bosatt sig bredvid götarna i början av 500 talet efter flykten från romerska riket.  

Väl framme i Ingelstad samhälle fann jag snabbt en parkering nära högen.

Då jag precis börjat min fotvandring längs den skyltade stigen kunde jag längre fram redan ana högen. Min första tanke var att högen faktiskt verkar vara så enormt stor som jag läst att den skulle vara. Jag ökande genast på steglängd respektive stegfrekvens!

Väl framme vid foten av högen fylls man av respekt. Vilket enormt byggnadsverk man presterat här. Jag noterade också att runt högen ligger ett större gravfält. Gravfältet var säker ännu större vid den tid det var i bruk, stora delar är säkert bort-odlade i kringliggande åkrar.

När Inglinge hög anlades hade området redan använts för begravningar under många hundra år. På gravfältet finns sammanlagt 130 gravar av olika typer. Ett ganska skadat röse nordväst om Inglinge hög är sannolikt äldst. Det kan ha uppförts redan under bronsåldern, för c:a 3500 år sedan.

Den vanligaste gravformen på gravfältet är låga stensättningar, vissa gravar är endast markerade med en rest sten. På området finns även tre mindre högar samt två skeppssättningar.

Själva Inglinge hög, och den något mindre högen bredvid, uppfördes någon gång vid mitten av första årtusendet e Kr.

Inglinge hög, som är 37 meter i diameter och 6 meter hög, blev redan 1732 undersökt varvid man lär har gjort ett antal fynd som tyvärr försvunnit och därför är svåra att värdera så här i efterhand.

Dessa storhögar tjänade flera syften. De markerade att platsen var helig, reserverad för kult och religiösa ceremonier.  De visade att kungen, vars förfäder vilade i högen, hade rätten till marken i området.

På väg fram mot högen...  en perfekt dag för ett besök i historien  -  där framme ligger den  -  vilken jätte-hög !

Jag ökar genast på takten...  vilken enastående lämning detta verkar vara  -  nu småspringer jag till och med.

För ungefär 1500 år sedan lät en mäktig ätt här, mitt i folklandet Värend - Konga härad, uppföra ett gravmonument över sin (småländske) kung.  

Att orten varit av stor betydelse i forntiden  framgår, inte blott av den mängd gravhögar och stensättningar som finns i omgivningen, utan också av namnen på platser i trakten, Kongsängen, Kongsladan, Kongsbron, Kongsmaden, Kongsstigen.

Troligtvis betyder häradsnamnet Konga just Kungs härad. Mycket talar för att högen kan ses markera ett centrum för ett småkungadöme.  Kan det till och med vara så att här vilar en Herulisk kung....vem vet?

Eller är det, som många menar, kung Inge, anfadern till Sveriges äldsta Konungasläkt, Ynglingaätten som  ligger begravd här under den största högen....ja jag har inte kunskapen att ens ha en egen uppfattning härom.

På toppen av monumentet placerades en hög sten och ett stenklot.  Klotet pryddes med ornament-slingor, inhuggna av en mästare.  Den sällsynta klotstenen är ett av de allra vackraste stenkloten i Skandinavien (och för den delen i hela världen).  Klotet är gjort av granit och mäter 70 cm i diameter.

Högen har med sin höjd, sin resta sten och sitt unika klot, fascinerat människor i århundraden. Högen har varit föremål för många mytbildningar, bland annat den om vad som händer med den som flyttar på det berömda stenklotet....

Under de många århundraden som passerat så har ofta lokalbefolkningen lagt beslag på högarnas stenar för att användas som byggmaterial.  Det är därför mycket sällsynt att de sparsamt förekommande stenkloten finns kvar, det finns endast några få bevarade.

Platsen anses tidigt ha utgjort tingsplats och här menar legenden att Dacke talade till smålänningarna. Ett av skälen till att klotet har bevarats är troligen just det faktum att platsen sent övergavs så som tingsplats. Inglingehögen var områdets tingsplats ända in på 1800-talet !!!

Här ses Erik Dahlbergs, i vanlig ordning kraftigt överdrivna, version av Inglingehögen troligtvis avbildad någon  gång mellan 1660 -1670.  Notera utgrävningen / plundringen som skett av den mindre västra högen.

Tänk att här står jag nu, i nådens år 2016, på samma plats som Erik Dahlberg stod då han avbildade Inglinge högarna, man blir berörd !

Klotet enligt Erik Dahlberg.

En av gravfältets två skeppssättningar.

En grav markerad med en rest sten.

Så, då var mitt besök vid Inglinge hög slut och jag lämnar motvilligt gravfältet.  Jag fick en fantastisk stund här och det var magiskt att stå vid en kungagrav, sannolikt vilar här kungen över ett av de småländska folklanden, Värend.

Jag tänker på våra förfäder som verkade i en annan tid - jag känner mycket stor respekt för dem och jag hedrar dem.

Procopius var en historiker från Caesarea  i det Östromerska riket (i dagens Palestina) död c:a 554.

För Sveriges historia är Prokopios viktig då han berättar om en gotisk invandring av stammar från Thule vilket avser Skandinavien, till det romerska riket.

Herulerna var på 300 talet ofta romerska hjälptrupper i många romerska krig. Om Thule berättar Procopius till exempel om småkonungadömena, om vintermörkret, gudarna, julfesten, människooffer mm vilket är viktig information om livet i våra trakter vid den tiden.

Historikerna är inte helt ense om varifrån Herulerna egentligen kom och vart de tog vägen i den vida världen. Man har bara de beskrivningar som bygger på uppgifter som finns i antika skrifter att tillgå, vissa forskare till och med betvivlar folkslagets existens.

Många forskare menar dock att Herulerna absolut har existerat som ett folk och att de har band till södra Skandinavien. Enligt Jordanes hade de fördrivits från sina hem av danerna (skandinaver) innan de deltog i folkvandringarna på kontinenten.

Runt 250 e Kr dök enligt Jordanes en grupp upp vid Svarta havet som härjade tillsammans med goter, till dess att stammarna började bli oense. Herulerna besegrades av den östgotiske kungen Ermanarik  och inordnades sedan i hans stora rike i nuvarande sydryssland.

Herulerna var senare delaktiga i många krig i flera delar av det romerska riket, de slogs i Gallien (Frankrike, Belgien), Spanien och på Balkan (bl.a Aten och Sparta).

Den grekiske historikern Procopios berättar om dem och hävdar att Herulerna efter ett stort nederlag splittrades i två grupper, en som bosatte sig i Illyricum (romersk provins omfattade västra delen av Balkanhalvön) och en som vandrade norrut och vidare genom danernas land och sedan bosatte sig i Thule på andra sidan havet. De bosatte sig i närheten av en folkrik stam som kallades för Gautoi, vilket bara kan tolkas som Götarna.

1

2

Vy över gravfältet från högens topp.

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

SVECIA ANTIQUA  ET  HODIERNA

Erik Dahlberg  -  1716

Mitt exemplar utgivet 2014 - Mimers bokförlag Göteborg

ISBN  978-91-87391-40-6