Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Hällkistan i Vikan

Tag sikte på Vikans kross (Skanska), Arendal Hisingen. Finn en parkering vid krossen och använd sedan GPS.

HÄLLKISTAN I VIKAN

RAÄ Fornsök - Lundby 267:1

Helt utan planering kände jag, lördagen 14 april, att det nu äntligen var dags för årets (2018) första historiska nedslag.

Hade kvällen innan, helt flyktigt, läst om en hyfsat väl bevarad hällkista vid Vikan på Hisingen. Den kistan fick det bli !

Via GPS tog jag mig till Skanskas kross i Vikan på Hisingen, parkerade, bilen, satte igång GPS:en och sedan bar det iväg.

___________________

Hällkistan i Vikan antas vara anlagd i slutfasen av bondestenåldern, c:a 2400-1800 f Kr. Kammaren är c:a 1,7×3,5 meter stor och ligger orienterad i nordväst-sydostlig riktning. Ingången är placerad i sydost.

Den har sin plats i ett område rikt på fornlämningar från äldsta stenålder till yngre järnålder.

Området alldeles i anslutning till graven har varit en boplats som använts under mycket lång tid. Man har här gjort fynd som C14-daterats från tiden 3650-3100 f. Kr ända fram till folkvandringstid, 390-550 e Kr.

Boplatsen och hällkistan är idag belägna på en nivå 20 - 27 meter över havet.

Vid tiden för gravens anläggande samt även under bronsålder stod havsnivån c:a 15 - 20 m högre jämfört med idag.

Boplatsen och graven var då belägna i en sydsluttning i en skyddad vik av den stora havsvik som Göta älv vid denna tid var. Platsen måste varit perfekt med fantastisk kvällssol och vacker utsikt över viken (Vika) !

Göta älvs utbredning vid tiden för kistans anläggande.

Dagens vattenlinje.

Kistan ligger idag på en liten lövskogs-beklädd flik in i Skanskas stora bergtäkt. Man blir orolig då man konstaterar detta läge, att kistan en dag kommer att förintas i de privata företagens omutliga strävan efter att tjäna mer och mer pengar till sina aktieägare.

År 2009 genomförde Riksantikvarieämbetet en arkeologisk förundersökning av området kring hällkistan på uppdrag av Skanska Vikans Kross. Undersökningen föranleddes av att Skanska planerar att anlägga kompost och att utöka sin bergtäkt.

Främst dokumenterades boplats-spår från sten- och främst bronsålder samt nyare tid. Platsen tycks varit bebodd kontinuerligt under mycket lång tid.

Dateringen av hällkistan bygger på kunskap om hällkistbyggarna samt av fynd gjorda på platsen. Dessa pekar mot att hällkistan är anlagd för c:a 4000 år sedan.

Det framkom dock under förundersökningen spår som skulle kunna tyda på att den hällkista som idag syns över mark är byggd ovan en tidigare kista. Kanske är det så att den kista vi idag ser ovan mark är en senare grav byggd ovanpå den ursprungliga....?

Då man idag studerar hällkistan som tydligt syns ovan mark kan man ana att några tunnare hällar överlagrats av denna (dagens) kistas grövre hällar.

De tunna hällarna synes dessutom vara anlagda på en lägre nivå och skulle då möjligen kunna höra till en tidigare anlagd kista.

Vidare har man, som tidigare här nämnts, i området kring graven gjort fynd som har C14-daterats till folkvandringstid (390–550 e Kr).

Kanske hade hällkistorna en rituell betydelse även för människor som levde under senare tider, bronsålder / järnålder, alltså långt efter hällkistebyggarnas tid ?

Kanske ville någon här, under folkvandringstid, hedra en viktig person som avlidit genom att anlägga en stenkammargrav så som man kände till att förfäderna gjort i forna tider.

Man beslöt kanske att bygga kistan på en redan känd grav från stenåldern.....vem vet ? Endast en utgrävning kan ge oss svar.

Ovanstående observationer, att det kanske här rör sig om två kistor, samt de C14-undersökta fynden skulle kunna tyda på att vi här har en kista från stenåldern samt ytterligare en långt senare anlagd kista från brons- eller järnålder, mycket spännande !

Denna bild tog jag per anno 2018, helt utan förkunskapen att det här skulle kunna röra sig om två kistor.

Här syns samtliga de kvarvarande hällarna och de åskådliggör resonemanget som framförs i Riksantikvarieämbetets förundersökning, anno 2009, att det här möjligen kan röra sig om just två kistor från två olika epoker.

De stora kraftiga hällarna i bakgrunden skulle enligt detta resonemang kunna vara så sena som från folkvandringstid (390–550 e Kr), emedan de lägre liggande och tunnare hällarna här i förgrunden skulle kunna vara de ursprungliga från bondestenåldern (2400-1800 f Kr).

En av dessa lågt liggande och tunna (och kanske äldsta) hällar markeras här ovan i rött.

Mitt besök vid hällkistan i Vikan anno 2018

Anländer från söder med näsan mot norr i stor upphetsning !

Från söder igen - fast närmare.

Tidigare undersökningar av graven

Johan Alin var arkeolog och folkskollärare, född 1 mars 1879 i Östra Vimmerlöv i Skåne.

Alin var såsom många av de första generationer arkeologer ej anställd som sådan, utan hade det så som en bisyssla samtidigt som han då fick tillfälle att odla sitt stora intresse för forntiden.

Johan Alins arkeologiska arbete omfattade bl.a. arbete med fornlämningsinventeringar, besiktningar och restaureringar av fornlämningar i västra Sverige, under ledning av Georg Sarauw, chef för den arkeologiska avdelningen vid Göteborgs museum.

Alins viktigaste insats som arkeolog var hans inblandning i upptäckten av den berömda stenåldersboplatsen, Sandarna i Majorna, Göteborg.

Alin dog 28 september 1944 och han ligger begravd på Östra Kyrkogården i Göteborg.

Johan Alin 1879 - 1944

Foto från ”Fornvännen 1945”

Johan Alin gjorde 1917 en besiktning av Hällkistan i Vikan. Jag har sökt efter dokumentation från denna besiktning, utan framgång. Dock har jag funnit några fotografier från tillfället, tagna av Johan.

Dessa bilder ger intressant information kring, framför allt, hur vegetationen kring hällkistan och de närliggande boplatserna så radikalt förändrats fram till våra dagar, samt givetvis också hur urbaniseringen totalt förändrat dess miljö.

Vegetationen är helt förändrad sedan ovan foto togs av Johan Alin 1917.

Mot söder med Götaälv och inloppet till Göteborg i fonden.

Dalen var vid den tiden betesmarker till gården Vikan och är idag helt beväxt med lövskog. Intressant också att notera att berget i öster (vänster i bild) helt saknar skog. Hällkistan kan anas i mitten av den röda kvadraten om man har skarp syn.

Hällkistan syns här något bättre.

I mitten av kvadraten kan man ana en sten som är något ljusare än omgivande betesmark.

Här är ytterligare ett fotografi av Johan Alin från 1917. Hällkistan ses här från sydväst, jämför med fotografiet nedan.

Även här ses hällkistan (nästan) från sydväst. Dock står fotografen här närmare objektet och riktningen på objektivet är tyvärr mer från ovan. Notera den täta undervegetationen jämfört med det öppna lanskap som Alin möttes av.

Fotograf, Stefan Gustafsson 2018.

Slutord

Min oro för gravens framtida existens har minskats i takt med mina studier kring hur Göteborgs stad tänker sig framtiden för detta område.

I här ovan nämnda, av Riksantikvarieämbetet, arkeologiska förundersökning från 2009 sägs i dess ”Slutsats och förslag till åtgärder” att fem av de sex undersökta boplatserna ”bör slutundersökas och att helhetsperspektivet bör prioriteras”. Detta tolkar jag så som att bevarandet av dessa fem boplatser är underordnat framtida exploatering.

Dock sägs vidare om boplats 268 och om hällkistan (267) att: ”Undantagna är Lundby 267 och 268. Det är tänkt att graven (267) ska bevaras och ett område i dess närhet fredas”, gott så.

Vidare har jag kunnat läsa i Göteborgs stads ”Detaljplan för verksamheter vid Halvorsäng inom stadsdelen Biskopsgården i Göteborg” per anno 2014 att här fastläggts att ”Planens avgränsning har tagit hänsyn till hällkistan Lundby 267 med omkringliggande boplats Lundby 268 och lämnas helt utanför planområdet”.

Ovanstående utlåtanden från ansvariga myndigheter ger att vi sannolikt kan räkna med att denna intressanta hällkista kommer att få stå kvar på sin plats under ytterligare en tid, gott så.