Lördagen den 26 mars anno 2022 - dagen före övergång till sommartid - erfor jag en stor önskan att en stund få vistas i vår historia.

Det hade varit snöfritt en längre tid - visserligen kyligt - men jag gav mig trots kyla av på en av 2022 års första utflykter.

Huvudmålet för resan var Mårby gravfält som ligger stax sydväst Hornborgasjön. Efter besök å gravfältet - som också gav ett oplanerat bonus-besök vid Mårby kyrkoruin - var siktet nu inställt på en runsten vid Håkantorp någon mil rakt österut från Mårby.

Men jag missade avfarten till runstenen hårfint, och så lite uppgiven på väg söderut och mot Göteborg fick jag i ögonvrån syn på en stor stenkammargrav å vänster hand varpå jag tvär-bromsade och svängde av.

Jag hade av en slump råkat hamna vid den stora gånggriften i Rössberga. Vid studier hemma på kammaren förstod jag att på samma åker finns ytterligare fyra gånggrifter. Några av dessa är mer eller mindre bortodlade emedan den jag funnit är i gott skick och konserverad.

Mina källor är många och av olika karaktär. Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar. Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker, jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter. Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

GÅNGGRIFTEN VID RÖSSBERGA

Längs Varnhemsvägen strax öster om Hornborgasjön - mellan Ekornavallen och Tornbjörntorp i riktning söder ligger gånggriften helt synlig från vägen å vänster hand.

Parkeringsplats och informationsskylt finnes.

Gånggriften i Rössberga

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

DIGITALT MUSEUM - Falbygdens museum

https://digitaltmuseum.se/021016755875/utgravningar-av-ganggrift-i-rossberga

GRAVRITUALER VID GÅNGGRIFTERNA PÅ FALBYGDEN

C/D-Uppsats i arkeologi av Liza Israelsson, HT 2005 ä Lunds Universitet

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1331308&fileOId=1331309

Gånggrifterna så som gravplats föregicks av dösar och efterföljdes av hällkistor. Samtliga dessa gravskick kallas med ett samlingsnamn för megalitgravar (av grekiska mega = stor, och lithos = sten).

Detta gravskick, att gravsätta sina anhöriga i stenkammare förekom i Sverige under perioden c:a 3600 f Kr - c:a 1800 f Kr. Gravskicket spreds till Sverige från södra Europa där man långt tidigare hade börjat bygga megalitgravar. Således byggdes de första ”Svenska” megalitgravarna i södra Sverige för att senare spridas norrut.

Den största spridningen skedde längs Västkusten och vidare in i Västergötland, alltså den väg som kulturspridningen i vårt land alltid i huvudsak följt, från söder - längs västkusten norrut och senare mot nordost.

Rössberga gånggrift undersöktes av Carl Cullberg* år 1962. Undersökningen av gånggriften anses än idag vara den mest omfattande av utgrävda gånggrifter i Sverige.

Gånggrifterna har ursprungligen utgjort gravar för tidiga jordbrukande befolkningsgrupper. I Rössbergagånggriften har antalet gravlagda bestämts till minst 128 personer och de är både män och kvinnor. C14-dateringar visar att begravningar i Rössberga har skett kontinuerligt under hela c:a 1000 års tid.

Av de 16 indiverer man gjort C14-undersökningar på ger att c:a hälften av dessa har gravlagts under mellanneolitisk Trattbägartid ( 3300-3000 f.Kr. ) emedan en fjärdedel har gravlagts under den senare delen av mellanneolitikum ( 3000-2350 f.Kr ). Ett mindre antal under senneolitikum och bronsålder.

Här visas överflygning av denna mycket speciella gånggrift som genomfördes 26:e mars anno 2022. Särskilt roligt att jag hamnade hos henne helt av en slump då jag var på väg till en helt annan lämning från forna tider.

Jag är så klart mycket tacksam över att hamnat här vid vår grundligast undersökta gånggrift - mer om utgrävningen nedan.

Några fotografier från utgrävningen då gånggriften var helt frilagd.

Här ovan har jag lagt ihop två bilder från utgrävningen så att hela den frilagda gånggriften ses från ovan.

Övre bilden visar kammaren med de invändiga nisch-hällarna.

Nedre bilden visar gången och fasadhällarna vid gångens mynning.

Gångens två inre hällpar (till vänster och höger i bild) från öster. Helt framgrävda och lutande utåt från gångens lopp.

Mitt i bilden (3) en av kammarens sidohällar å dess västra vägg.

Östra delen av norra kammarhälften.

Här ses ett antal nisch-hällar intill en av kammarens sidohällar. Just hur gånggrifterna byggdes veta vi en del om. Men just kring de riter, processioner eller ceremonier som brukades vid gravläggningen av avlidna anhöriga veta vi föga.

Med stor sannolikhet är dessa nischer inom kammaren initialt avsedda som gravplats för ndast för en individ. Men då gånggrifterna kom att användas under långa tider så har avlidna senare placerats även utanför nischerna - först längs med kammarens omslutande hällar där plats fanns och senare var som helst i kammaren där plats funnos.

De som gravsatts i gånggriften tycks inta ha flyttats ut även då det började bli ont om plats häri. I Rösslanda gånggrift menar man att uppskattningsvis 128 individer är gravlagda - men mörkertalet torde vara mycket stort. Helt klart är ändå att gånggriften inte har varit dimensionerad för 128 individer.

P.S.

För undertecknads räkning vill jag här meddela att det här är den första gånggrift jag besökt som har fasadhällar uppresta framför gångens mynning.

Fasadhällarnas funktion / betydelse har jag inte kunnat skaffa mig kunskap om.

D.S.

Här ses skifferpackning mellan två sidohällar. I förgrunden vid sidohällarnas bas ses stödstenar för dessa.

Denna byggteknikska detalj - att täta mellan sidohällar - har undertecknad kunnat konstatera vid flera av de väst-svenska gånggrifterna. Tätningarna har gjorts för att hindra jord och sand från den kringliggande högen som omslöt gånggriftan att tränga in i kammaren. Fantastiskt att här (om än på ett fotografi) kunna se att tätningarna ligger kvar i ursprungligt läge.

Grundlig utgrävning - 1962

Från boken som Carl Cullberg kunde utgiva efter genomfört arbete med den grundliga undersökningen av gånggriften Valtorp 2:1 i Rössberga kan man förstå att vi har en svensk industriman att tacka för att nämnda undersökning över huvud taget kunde genomföras.

Det förhöll sig nämligen så att marken som denna gånggrift var belägen på (tillsammans med ytterligare fyra gånggrifter) var Rössbergas kalkbruks mark, som i sin tur ägdes av Aktiebolaget Ytong.

Ägare och ledare för Ytong AB vid tiden var Bertil Carlén som tycks ha haft ett genuint intresse i ämnet historia. Genom Carléns "frikostighet" (undertecknad gissar att både undersökning och utgivning av nämnda bok av Cullberg i stort har bekostats av Ytong AB) kunde denna grundliga undersökning av gånggriften Valtorp 2:1 i Rössberga genomföras.

Ett fotografi som togs i samband med Cullbergs utgrävning 1962. Uppgifter om fotograf saknas.

MEGALITGRAVEN I RÖSSBERGA

Ugrävningsrapport av Carl Cullberg - 1963

Carl Cullberg, född den 24 april 1930 i Halmstad och sedan död 19 januari 2020 i Uddevalla, var en svensk museiman. Cullberg promoverades till filosofie doktor och blev docent vid Göteborgs universitet.

Han var därefter anställd vid Göteborgs arkeologiska museum, Statens historiska museum och Bohusläns museum.

Cullberg publicerade skrifter i museifrågor, arkeologi och marinteknologi. Han invaldes också så som ledamot av Vitterhetsakandemien anno 2000. Cullberg vilar på Partille södra griftegård.