Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Gånggriften  å  Lunden - Orust  anno  2016

GÅNGGRIFT  I  LUNDEN

RAÄ Fornsök   -   Tegneby 54:1

Lördagen 24 september 2016. Känner en stor längtan efter forntiden. Kör mot Orust. Målet är en gånggrift i Lunden, västra delen av Orust, nära Nösund.

Passerar vid Rom min svärmors barndomshem, lanthandeln i Rom. Huset står kvar och är fortsatt i släktens ägo. Strax efter Rom är skyltat mot gånggriften på höger hand, en rymlig parkeringsplats med informationstavla möter mig.

Solen skiner men höstens vindar börjar kännas, friska och svala, de kändes förmodligen precis lika skönt lugnande för de människor som en gång för 5000 år sedan hade sin boplats här i närheten.

Vägen mot graven är uppmärkt med blå stolpar. Man går ett par hundra meter genom små åkerbitar som hela tiden genomskärs av berg i dagen, känns som jag trampar mycket gamla åkrar. Dessa åkerlappar duger inte till åker idag utan de används numera som bete.

Det första jag ser när jag är alldeles nära graven är en hög rest sten. Jag tänker att det måste vara en annan grav, en yngre, som anlagts invid den gamla gånggriften.  Men när jag närmar mig stenen ser jag att den har modern inskrift.

Efter studier på kammaren får jag lära att stenen är rest till minne av den arkeolog, Wilhelm Ekman, som omkom under utgrävningen av graven 1915. En av takhällarna föll ned över Ekman som omkom ögonblickligen.

Från 178 på Orust tag av mot Nösund, kör c:a 4,5 km, håll utkik efter vägskylt ”Gånggrift” på höger hand.  Finns parkering och informationsskylt.

Den gamla lanthandeln i Rom, Orust.

På väg upp mot graven som är en gånggrift i hög.

I anslutning till gånggriften står minnessten över Wilhelm Ekman.

Innan jag går ända fram till graven gör jag en stor cirkel om densamma  -  här från sydost.

Man undrar, när man står vid detta 5000 år gamla monument, vem den hövding var som fick denna enastående grav. Vilket område var han/hon kung över?  Vilka var hans/hennes grannar?  

Hur stort var hans/hennes rike....hela Orust....eller var riket mindre?  Så mycket vet jag, trots mina begränsade kunskaper, att jag kan säga med säkerhet att vi aldrig kommer att kunna skaffa oss vetskapen härom.

Från söder,  (in)-gången finns under enbuskarna till höger i bild.

Från nordväst.

( graven var dock i sitt ursprungliga skick täckt av en hög av torv och jord )

Här syns den takhäll över gången som ligger närmast kammaren,  den s.k nyckelstenen.

Som referens till hällarnas storlek visar jag här ett av mina välväxta ben med en sko från finska Karhu.

Några av de fina gravfynden från graven.    En elegant formad och dekorerad så kallad fotskål av lera och en skafthålsyxa.

Uppmätning av graven, gjord i samband med Vilhelm Ekmans utgrävning 1915.

Måndag den 20:e september 1915 förolyckades Kandidat Vilhelm Ekman i samband med undersökningen av denna gånggrift.

Vid 10-11 tiden på förmiddagen var Ekman och hans kollega Arvid Enqvist samt två arbetare från trakten fullt sysselsatta med utgrävningarna av gånggriften. Enqvist och de två arbetarna höll på att sålla material från kammarens bottenlager medan Ekman grävde vid en av vägghällarna.

Han hade precis funnit en stenyxa när de andra kunde se hur konstruktionen började röra på sig och kollapsa över Ekman som stod på knä och grävde. Döden var ögonblicklig och det var bara med stor möda som de övriga kunde få fram hans kropp under hällen.

Den lokala sjuksköterskan blev kallad till platsen för att bekräfta dödsfallet och den planerade middagen till Ekmans ära förvandlades till ett sorgemöte. Ekman som hade bott i Nösund under flera månader hade blivit en uppskattad person i trakten och dödsfallet levde kvar i lokalbefolkningens minne så sent som på 1980 talet.

De enorma takhällarna, tre till antalet, var då graven byggdes en enda mega-enorm häll!!    Det var under en av dessa häll-delar som Vilhelm Ekman mötte döden.