Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

DÖSEN   I   VALLA

RAÄ Fornsök   -   Valla 15:1

På väg hem från en tjänsteförrättning i Uddevalla tog jag vägen om Tjörn. Siktet var inställt på en fin dös som skulle ligga inte långt ifrån Valla kyrka.  Besöket skedde 15 december 2015.

Med ena ögat på GPS:en och det andra på vägen, började jag närma mig platsen. Tidigare studier hade givit att dösen borde vara synlig från vägen. Detta visade sig vara helt riktigt, nu såg jag dösen där framme, alldeles invid vägen!

Man vet som sagt inte jättemycket om dessa tidiga megaliter. Ett rimligt antagande är att dösen jag nu står framför anlades för 5000 år sedan, förmodligen för en betydande person i trakten.

Den stod då inte ”naken” som idag, utan den var täckt av sten, torv och jord så att den bildade en hög. Människorna som byggde dösen har säkert haft sin bostad i en by alldeles i närheten, där man hade sin boskap och odlade sin jord, kanske i nådens år 2985 f Kr.

Efter studier av kartan vågar jag mig på den vågade gissningen att när att dösen byggdes låg den alldeles intill  vattnenlinjen.

Tjörn var vid den tiden var en samling mindre öar med mellanliggande smala sund. Jag gissar vidare på att dagens havsvik, Svanviks kile, nådde ända fram till dösen.  Idag är avståndet till vattnet c:a 1,5 km.

Dösen har undersökts 1915 i samband med att  den restaurerades. Inga fynd gjordes då i kammaren, där fanns endast gul sand.

Själv undrar jag vad restaureringen exakt omfattade, om stenarna vi ser idag stod exakt i samma läge som de gjorde då graven anlades...?

Jag vill ju helst önska att stenarna ska ha stått i sina exakta lägen allt sedan dösen byggdes, fast det är väl att önska sig för mycket.

En mäktig upplevelse är det lik väl, att i dag kunna beskåda denna vackra och välbehållna dös.

Från Valla kyrka på Tjörn, kör en km väster ut, håll ögonen på vänster sida av vägen, svårt att missa dösen, parkera lämpligen 100 m efter dösen på vänster sida, av vägen, informationsskylt finns.

Dösen  i  Valla  i  nådens  år  2015

Dösen mot sydost.  

Ha i åtanke när ni beskådar dösen - att så här naken var den inte då den anlades - då var den helt täckt av en hög av torv.

På väg upp mot dösen, en överväldigande känsla av sammanhang slår mig.

Mot nordost.   Hällarna som utgjort väggar till ingången syns här till höger.

Här syns tydligt vägg-hällarna till ingången, ingången är riktad rakt mot söder.  

Takhällen över ingångens saknas tyvärr, den ligger antagligen i en husgrund vid någon av de närliggande gårdarna eller kanske så som en bro över något litet vattendrag i närheten.

Mot norr  -  från ingången.  

Här har några, kanske många människor krupit med sina döde släktingar framför eller efter sig.

Ett varv runt dösen, motsols.   Notera stenålders-människans skugga som sveper över hällarna.

Inifrån  Valla-dösens  kammare.

Dösens kammare anses av de flesta lärda ha varit avsedd för gravsättning av en enda person  -  men samtidigt saknas ofta spåren efter gravläggningarna helt och hållet.  

Det förekommer även de dösar där man kunnat påvisas att dessa har användts under flera århundraden efter det att de anlagts.

Således blir det svårt, för att inte säga omöjligt att säkert bekräfta vare sig den ena eller den andra uppfattningen.

Undertecknad vill här ändå passa på att ge sin egen uppfattning, baserad både på de lärdas syn på saken och på min egen känsla.  (känslan för en grav och dess historia erhålls genom långvarig närvaro vid aktuell grav)

Undertecknad gissar att dösar har använts både för helt separata begravningar och för begravningar av hela ätter genom långa tider.  

Sannolikt har det funnits en initial tanke kring gravskicket då dösarna först anlades - men hur detta gravskick såg ut kan jag inte riktigt uppbåda min känsla att avgöra.  

Gravskicket   i  dösarnas  tid . . .

På takhällen finns 17 skålgropar,  troligtvis har de med offerriter att göra, och är vanliga hos samtliga tre megalit-typer.

Förekomsten av skålgropar tyder på att  -  så som vissa av de lärde menar  -  dösarna täcktes av en hög av torv och jord, men att just takhällen lämnades synlig ovan jord högst upp på högen.  

Här kunde man då under efterkommande århundraden offra i skålgroparna till heder av de döda och samtidigt till gudarna.

Jag hedrar här mina sedan länge hädangångna förfäder.