Svårt att missa om man har vägarna förbi Kungälv.

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Bohus  fästning  då  jag  stod  här  anno  2014

BOHUS   FÄSTNING

RAÄ Fornsök   -   Kungälv 9:1

Bohus fästning byggdes 1308 av Norges kung Håkon Magnusson för att försvara det som då var Norges sydligaste gräns.  Fästningen ansågs länge vara ett av Nordens största och starkaste fästen vilket visat sig stämma, trots 14 belägringar har fästningen aldrig blivit intagen.

Medeltiden igenom är Bohus fästning en viktig mötesplats för Nordens styrande män och kvinnor.  Från Bohus utkrävdes tull av fartygstrafiken på älven, varigenom staden Lödöse till slut tvangs flytta närmare älvmynningen.

Under Nordiska sjuårskriget 1563-1567 utsatte svenskarna Bohus fästning för sex hårda belägringar,  men utan framgång.  Den sista belägringen slutande med en katastrof för svenskarna som fått namnet  ”Bohusiska smällen”,  mer om smällen finns längre ned på sidan.

Bohus fästning kom att vara ömsom norskt,  danskt och svenskt om vart annat i närmare 400 år.  I mitten av 1700 talet hade fästningen tjänat ut sin roll som gränsfäste och borgen lämnades åt sitt förfall.

År 1925 övertog dåvarande statliga Byggnadsstyrelsen Bohus fästningsruin.  År 1934 inleddes ett omfattande renoveringsarbete,  och renovering pågår faktiskt än idag, tack och lov för det.

Det finns såklart långt mycket mer att berätta om Bohus fästning - men jag väljer här att stanna vid denna sumariska beskrivning.

Ett sönderfallande Bohus fästning teknat ur fågelperspektiv vid en inventering år 1771.  Avbildningen är daterad den 14 december 1771 och signerad av  E L Löwenhielm.

Förborgen, huvudporten anas direkt till höger i bilden.

Norra borgområdet.

Borggården i söder.

Från sydväst  -  mot nordost  -  mot bastionen Kyrkohornet.    Vilket fantastiskt stenhantverk !

Panorama mot öster från fästningens östra utsida. På östra sidan av Göta älv anas här Skårdals skate.  Detta lilla landområde har en speciell historia.

Skårdals skate kan definieras som en exklav som under omkring 200 år fram till 1658 tillhörde Norge/Danmark, men samtidigt saknade landgräns till dessa länder.  

Gränsen mellan Norge/Danmark gick längs Göta älv.  Öster om älven var Sverige med den lilla exklaven Skårs skate som var omringad av Sverige och i väster avskuret av Göta älv.

Det innebar att innevånarna i byn Skårdal (nuvarande Bohus) och norra delen av gamla byn Surte hade skattskyldighet i Norge/Danmark och tillhörde norsk/danska Bohusläns rättsväsende, men tillhörde samtidigt den svenska kristna församlingen i svenska Nödinge.

Känner att detta ämne - Skårdals skate - måste behandlas separat, jag återkommer i ämnet.

SKÅRDALS  SKATE

BOHUS FÄSTNING

NORSK/DANSKA SKÅRDALS SKATE

SVERIGE

NORGE/

DANMARK

Skårdals skate i öster samt borgens östra sida visas i denna skakiga filmsnutt.

Fyra  notiser  angående  strider  vid  Bohus

BOHUSISKA   SMÄLLEN   1566

Bohus fästning har fått uppleva otaliga stridigheter under sina nästan 400 aktiva år.  Striderna har uteslutande stått mellan de tre kombatanterna Sverige - Norge - Danmark.  

Under Nordiska Sjuårskriget var Bohus fästning i danska händer.  

1566 gjorde svenska armen ett försök att inta Bohus fästning.   Den 5 mars bröt den svenska huvudstyrkan upp från Alingsås och marscherade mot Göta älv och Bohus. Den 20 mars var även belägringsartilleriet framme vid Bohus och den 23:e började man beskjuta murarna från Fontinberget norr om fästningen.

Efter att ha avfyrat nästan 3000 kulor beordrads klockan 6 på morgonen tre dagar senare stormning.  Med 10 fänikor anföll svenskarna den bräsch som skjutits i muren,  men tre gånger kastades de tillbaka av de danska och norska försvararna.  Vid fjärde anfallet intogs huvudtornet "Röde Torn" och en svensk flagga placerades på toppen.

Två försvarande landsknektar -soldaten Sund och dito Mekelberg - anmälde sig då frivilligt till att göra ett försök att spränga tornet,  och erbjudandet antogs av försvarsledningen, samtidigt man lovade att sörja för deras familjer, då detta var ett säkert självmordsuppdrag.  

Genom att rulla ner en fullpackad krutkärra till krutförrådet i tornets källare och antända med en kort stubin sprängdes tornet i luften.   En krönikör skrev senare att "Svenskarna blev som kråkor och andra fåglar förda upp under himmelen och icke en kom därifrån med livet”.   Cirka 250 svenska soldater beräknas ha funnits i tornet vid smällen.

De svenska anfallen fortsatte men hade förlorat sin kraft.  Dansk förstärkning under härföraren Daniel Rantzau marscherade från Halland och nådde Göta älv den 30 april, och svenskarna drog sig tillbaka in mot Västergötland.

Totalt hade svenskarna förlorat ca 2300 man under belägringen, enligt dansk källa.   Den danska styrkan hade minskat till ca 150 man och både proviant och ammunition höll på att ta slut.  Men rsultatet av den svenska belägringen gav att danskarna hade stått pall.

Den danske befälhavaren Ulfstand höll sitt löfte till soldaten Sunds efterlevande, och gården Röset på Hisingen skänktes till hans efterkommande för all framtid.   Motsvarande gåva till soldaten Mekelberg är inte känd.

Här står jag i nådens år i "Röde Torns" källare - där krutet exploderade.   De väggar som syns på bilden är vad som blev kvar av tornet ”Röde Torn” efter explosionen vid ”Bohusiska smällen” anno 1566.

HANIBALSFEJDEN  1645

Vid tiden för Hanibalsfejden var Bohus fästning i dansk/norska händer.

Sverige startade krig mot Danmark i december 1643,  fejden kom att kallas Hannibalsfejden efter ståthållaren i Norge, Hannibal Sehestad .  Ett norsk-danskt mål var att isolera och belägra Göteborg,  och då användes Bohus fästning som stödjepunkt.  

Under 1644-45 förekom strider mellan svenska och dansk-norska trupper då svenskarna anföll skansar i Skårdals skate (landområdet på östra sidan av Göta älv i höjd med fästningen).

I början av augusti 1645 intensifierades striderna utefter östra älvstranden mellan Nödinge och Skårdal.   Efter ytterligare hårda strider drog sig de danska trupperna tillbaka över älven på natten till 7 augusti,  men man gjorde också motanfall för att hindra svenskarnas påbörjade artilleribeskjutning av fästningen.

Natten till den 13 augusti intogs den danska redutten (mindre fältskans) på Fiskarholmen av svenskarna,  men återtogs morgonen därpå av de danska styrkorna efter kraftig beskjutning från fartyg och kanonbestyckade pråmar ute i älven.

Mellan den 14 och 18 augusti besköts fästningen av svenskt artilleri både från Hisingen och inlandssidan.   Strax därefter avtalades om 48 timmars vapenvila.  Svenskarna förberedde då en stormning av fästningen och man var då helt inställda på en häftig drabbning.

Men just innan vapenvilan var tilll ända kom beskedet:   Fred hade slutits i Brömsebro den 13 augusti,  samma dag som Ny-Kungälv brändes.

Freden innebar att Danmark-Norge avträdde de norska landskapen Jämtland och Härjedalen,  samt de danska öarna Gotland och Ösel till Sverige.

Sverige erhöll dessutom Halland under 30 år samt viss tullfrihet i Öresund,  också för svenska besittningar på andra sidan Östersjön.

Kartskiss över det yttre försvaret runt Bohus,  sett från den svenska östra stranden av Göta älv anno 1645.

Detalj från svensk situationskarta vid general Lars Kaggs belägring av Bohus fästning i augusti 1645.   Bland annat syns (13) här,  platsen för det dansk-norska sänkverket med försvars-redutt.

KRABBEFEJDEN  1657

Vid tiden för Krabbefejden var Bohus fästning fortsatt i dansk/norska händer.

Den 5 juni 1657 förklarade Danmark Sverige krig, kriget kom att i Västsverige kallas Krabbefejden efter den danske befälhavaren Iver Krabbe.   Den dansk-norska taktiken var att attackera in på svenskt område och att använda Bohus som bas mellan attackerna.

Några dagar in i juli skickade Krabbe en flottilj med flera jakter bemannademed flera kompanier soldater och några lätta kanoner från fästningen uppför Göta älv till ön Tjurholmen och trakten däromkring.   Därefter följde diverse stridshandlingar i Götaälvdalen under sommaren och hösten 1657.  

Trots att Krabbe hade initiativet i kriget kom den 5 mars beskedet att :   på grund av freden i Roskilde skulle Krabbe överlämna Bohus fästning och län till  "hans kierlighed kongen af Sveriges fuldmegtige".    

Den 18 mars 1658 tågade den danska garnisonen ut från Bohus,  och dagen efter tågade "hans grevliga excellens" general Erik Stenbock i spetsen för fem kompanier till häst (dragoner), och nio fanor ryttare in på Kungälvs marknadsplats alldeles under fästningen.

General Iver Krabbe överlämnade så slottsnycklarna till Stenbock vid ingången till försvarsverken,  och därefter avlägsnade sig Krabbe och svenskarna red in i fästningen.

Bohus fästning och Kungälvs stad i sitt gamla läge alldeles invid borgen.  Då Bohus blev svenskt 1658 beordrade kung Karl X Gustav att staden skulle ödeläggas och innevånarna beordrades att flytta till Göteborg eller Marstrand.

GYLDENLØVEFEJDEN  1678

Vid tiden för Gyldenløvefejden var Bohus fästning i svenska händer.

Den 2 september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige.  Kriget kom att kallas Gyldenlövefejden i Västsverige efter ståthållaren i Norge Ulrik Fredrik Gyldenløve.

1678 råkade Bohus fästning ut för en sista belägring, den skulle bli den svåraste av dem alla.   Fästningen ansattes då under nästan två månader av en belägringsstyrka på ca 15 000 norrmän och danskar med 43 kanoner och 12 mörsare

under Gyldenløve.

De från början drygt 800 svenska och finska försvararna under överkommendanten, överste  Fredrik von Börstell, skulle ha blivit tvungna att ge sig, om inte Gustav Otto Stenbock i sista stund ankommit med hjälp.

Efter belägringen noterades cirka 400 överlevande i fästningen, cirka 300 döda och 120 sårade, "dem armar och ben avskjutne voro".

De svenske gick segrande ur striden men borgen blev näst intill totalförstörd.   Borgen byggdes upp på nytt men nu utan prakt och utsmyckning,  istället med en mer fortifikatorisk prägel.   Det är denna borg vi ser ruinen av idag,  himla tur att den finns kvar och att den underhålls av Statens Fastighetsverk.

Bohus fästning sedd från det norska lägret på Fontinberget nordost om fästningen under belägringen 1678.

Här ovan en avbildning gjord av svenske Erik Dahlbergh och senare publicerad i hans stora praktverk Suecia antiqua et hodierna.  Dahlberg startade sitt arbete med verket 1660 vilket betyder att han teoretiskt skulle kunna ha bevittnat striderna.  

Suecia antiqua et hodierna blev aldrig helt färdigt - Dahlberg dog 1703.    1716 beslöt man slutligen att utge vad som då fanns färdigtryckt.