Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.

Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Bäsingen  2019

C:a 15 km sydöst om Vara, parkera vid Larvs kyrka.  Från kyrkans södra parkering är det endast 100 meters  fotmarsch längs Kyrkliden och du skall finna Bäsingen på höger hand.

BÄSINGEN  &  VÄDERKULLEN

RAÄ Fornsök   -   Larv 22:1  (Bäsingen)

                            Larv 19:1   (Väderkullen)

Denna lördag den 16 mars anno 2019 var jag på resa mot trakterna kring Larv.  Dagens plan var att besöka ett flertal intressanta historiska platser i detta område.

Bl.a. var siktet inställt på en en storhög vid namn Bäsingen.   I samma veva fann jag ytterligare en storhög på gångavstånd från Bäsingen, nämligen Väderkullen, endast 500 meter österut.

Jag gissar att förbi Larv har löpt en mycket gammal väg.  Här längs den södra kanten av den bördiga Vara-slätten ligger storhögarna och gravfälten tätt.  

Den danska krigsmakten ska anno 1611, under Kalmarkriget passerat här, sannolikt på väg mot Danmark.  

Man tog då Larv kyrkas stora klocka med sig så som krigsbyte.  Den kom några dagar senare att hamna i Tarsled.

Traditionen säger att ”Då danskarna kom till Tarsled, satte kvinnorna i Tarsled efter dem och slog på grytlock, hojtade och skrek, så danskarna trodde det var en hel krigshär efter dem.  

De satte till att köra så fort, så att lasset med klockan välte och de var så rädda för svensken, att de ej hann stanna för att ta upp klockan”.

På så sätt ska Larv kyrkas storklocka hamnat i klock - stapeln  vid Tarsleds kyrka.

Då Tarsleds kyrka revs år 1863, eftersom man uppfört en för Tarsled och Herrljunga församlingar gemensam kyrka i Herrljunga, kom så storklockan från Larv att hänga i Herrljunga nya kyrkas torn och där den hänger den än idag.

P-E Lindskog skriver i ”Försök till en korrekt beskrifning om Skara Stift” (1812-1816) ang. fornlämningar i området:

”Ättehögar finns månge, der antingen förnäme Ämbetsmän och Hjeltar eller ock rike Odalmän blifvit begrafne.  

Sådant kan rönas af bekante namn på dem, såsom Bastugu-kulle, der en Lagman Bäsing skall vara lagd”.

Storhögen kallas också för Larva Bäsing och ligger på ett ganska litet gravfält med stensättningar som idag är övertorvade och svåra att upptäcka.

Här i Skandinavien har man begravt sina anhöriga i storhögar ända sedan bronsåldern. Bäsingen liksom det omgivande gravfältet är dock sannolikt från järnåldern.  Att vi inte vet mer om våra västgötska anförvanter beror av det faktum att mycket litet av våra fornlämningar här är utgrävda och undersökta.  

Nästan allt kraft har, sedan vi under 1800 talet upptäckte vårt intresse för forntiden och fram tills dags dato, lagts på att undersöka lämningar i området kring Uppland.   Detta faktum är hårt att acceptera för en västgöte/smålänning, då sannolikt utgrävningar i vår del av Sverige skulle leda till en total revidering av vår tidiga skandinaviska historia samt av riksbildningen av Sverige.

En sägen berättar att  ”Larva Bäsing är uppkastad över en kung, som hette Bäse. Han föll i ett slag på Larvs hed. Även alla Bäses män, vilka stupade i striden, blev lagda i samma hög. Och ofantliga skatter lär ha lagts in i den högen”.

Bäsingen mot väster.   Högen är 30 meter i diameter och 5 meter hög  och har påfallande branta sidor.

Jag nalkas Bäsingen från väster.   ????????????

Väderkullen

Endast c:a 500 meter öster om Bäsingen finns en plats vid namn Onsjö kullar.  På en av dessa kullar finns ytterligare en storhög som fått namnet Väderkullen.  De båda storhögarna ligger på synavstånd från varandra och undertecknad undrar om det kan vara så att dalgången dem emellan varit en viktig färdväg då man ju ofta anlade dessa gravar på platser invid färdvägar / farleder så att de skulle ses av så många förbipasserande som möjligt.

Högen har genom ett fynd år 1866 av en sölja och en remtunga* av förgyllt brons som troligen har suttit på ett bälte, daterats till vendeltid (550 - 800 e Kr).

Mot öster, högen är 23 meter i diameter och 2,7 meter hög och högen är ovanligt välbevarad.

Utsikt mot väster från Väderkullens södra fot.  Endast trädens grenverk skymmer sikten mot Bäsingen.

Sölja och remtunga är delar av ett bälte och de bildar tillsammans ett slags spänne för att sluta bältets båda ändar.

*

SÖLJA

REMTUNGA