• inget RAÄ-nummer •


Åter en söndagsutflykt.  Har varit ganska dåligt med historiska utflykter innevarande år 2021 - än sämre med uppdateringar på denna hemsida.

Skyller detta på mina problem med min gamla och snart omöjliga programvara för web-design.


Ja ja - hur som helst - denna dag den 22 augusti anno 2021 var jag i Vårgårda-trakten på jakt efter några historiska nedslag. 


Bristfälliga förstudier gjorde att jag lade mest tid på att leta efter domarringar och gravfält utan att lyckas finna dem.


Beslöt efter en stund att bege mej mot Siene kyrka för att strax söder därom försöka hitta en mystisk rest sten i skogen, den s.k. Pjukestenen (vilken jag senare även fann).


Men då jag åsåg Siene kyrka kunde jag inte komma på om jag gjort någon studie av henne tidigare - parkerade således vid kyrkogården och anträdde så den samma.


Så häpen jag blev då jag insåg att kyrkan var olåst!  Trodde att de sommar-öppna kyrkorna nu var stängda för denna säsong.


Det blev utvändiga såsom invändiga studier samt till och med överflygningar med drönaren - kort sagt en total-besiktning !

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.


Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Nu finns nya E20 i dessa trakter - har svårt att beskriva vägen från denna då jag är mer bekant vid gamla E20.


Från Vårgårda - tag gamla E20 söder ut - efter c:a 3km skall du finna skylt som pekar vänster mot Siene.


Om c:a 2km skall du finna kyrkan på vänster hand.

Siene kyrka

VÄSTGÖTAVÄGAR  del  I

Måns Mannerfelt - 1938

APPELBERGS BOKTRYCKERI AB

Siene skrevs under medeltid ”Sighene”.  Namnet har betydelsen ”sank betesmark” och betydelsen åsyftar de sanka betesmarker man hade att bruka invid Säveån.


Siene kyrka ligger i en fornlämningsrik trakt.  Här finns lämningar från stenålder med kontinuitet ända fram till våra dagar.  Siene har således länge varit en eftertraktad plats att leva på och säkert också att regera över.


Områdets läge i geografin har säkert avgjort detta t.ex genom att här fanns goda möjligheter för odling och endast fem hundra meter från Siene kyrka flyter Säveån som haft en stor betydelse i forna dagar såsom färdväg.


Även en av de fåtaliga land-väga färdvägarna under den långt senare medeltiden, passerad just genom Siene. Den medeltida landvägen mellan Lödöse och Jönköping passerade här förbi och den gick sannolikt just invid Siene kyrka.


Vägen gick från Nylöse mot Alingsås via Siene - Snipebro - Falköping - Orreholmen - sedan vidare längs våra tiders  väg nr. 47 och sedan via Mullsjö till Jönköping.

Urklipp från ”Västgötavägar del 1” av Måns Mannerfelt publicerad 1938.


Kartan beskriver en ”Skisserad framställning av Eriksgatan - såvitt den framgår av medeltida urkunder - jämte tillstötande huvudvägar”  (ur S.T.F:s årsbok 1929).


Man kan här förstå att vägen från Nylöse åt nordost, under medeltiden delade sig vid Siene - tog man vänster här hamnade man i Skara - tog man i stället höger hamnade man, via Falköping, i Jönköping.

Siene

höger

Bilden här ovan återfinns på Wikipedias sida om Siene kyrka - här kan man tydligt se att tympanonen inte är monterad på söderväggen så som den äro idag.


Tyvärr saknas uppgift om när fotografiet är taget !   Av bilden att döma gissar undertecknad grovt att det kan handla om allt från 1900 till 1920.


Man undrar var tympanonen fanns när fotografiet togs - sannolikt låg det på kyrkvinden eller i någon förrådsbod.   Så har man senare funnit stenen och - gissar jag - tänkt att montera den i sitt ursprungliga läge, över den igensatta ursprungliga ingången till kyrkan.


Dock upptäckte man då att den platsen ju var upptagen av två epitafium över Johnas Kjempenfeldt, varpå man beslöt att välja att montera tympanonen just ovanför dessa.    (Jag bara spekulerar här)

När sattes tympanonen upp  ?

Siene kyrka mot  sydost.  


Kyrkan är som sagt byggd under 1100 talet men nuvarande vapenhus (här i förgrunden) av sten byggdes så sent som 1942 i samband med en stor renovering.  Dock visar gamla fotografier att ett dylikt av sten fanns där redan före renoveringen (föga förvånande).  Ytterligare tidigare fotografier visar ett vapenhus av trä.


Ursprungligen hade kyrkan ingång från söder men den har flyttats till dagens läge - via vapenhuset från norr.

Inne i vapenhuset förvaras kyrkans gamla järnbeslagna port - undertecknad hoppas att det är kyrkans ursprungliga port - men han vet inget visst.


Vid portens fot står också en gammal kassakista med tre lås.  Kanske var det så att tre betrodda personer hade var sin nyckel så att kistan endast kunde öppnas när samtliga dessa tre voro samlade. . .

På kyrkans södervägg återfinns dessa tre inmurade stenar.  De två nederst är epitafium över en Johnas Kjempenfeldt som avgått med döden 21 aug. anno 1677.  Han var militär och uppnådde överstes grad och han tjänstgjorde bl.a. som kommendant på Ny-Elfsborg.


Stenen högst upp är särskilt intressant - det är en s.k. tympanonsten. Dessa stenar dateras till 1100 talet och det är just denna sten som avgjort dateringen av Siene kyrka till 1100 talet.


Placeringen av stenen är inte den ursprungliga.  Tympanonstenar har sin vanliga placering ovan fönster eller dörrar  och de har sitt ursprung i grekiska arkitektur och blev populära hos oss under 1100 talet. 


Stenen har sannolikt varit placerad över kyrkans ursprungliga södra port, kanske i just detta läge horisontellt sett.

Motivet på tympanonen beskriver kättjan som straffas i helvetet.  En kvinna håller en orm mot vardera sina bröst, där de verkar ha bitit sig fast.  Hon är omgiven av två män som riktar föremål mot hennes huvud.


Dessa motiv där kvinnor blir ormarnas offer förekommer i Frankrike under 1100 talet och traditionen spred sig vidare upp till vårt område under samma sekel.

Tympanonen

Ovan fotografi togs av Nils Ivan Svensson den 11 maj 1951.  Här ser man att tympanonen har kommit på plats i sitt nuvarande läge.  Det här är det äldsta fotografi jag hittat där tympanonen är på sin nuvarande plats.


Således veta vi då att senast 1951 kom stenen upp på väggen - men sannolikt några decennium tidigare.

Interiör

Interiört kan nämnas att det fram till 1788 fanns en skiljevägg mellan långhus och kor, en s.k. triumfbåge, som revs detta år i samband med en större reparation av kyrkan.  Samtidigt byggdes koret ut till sin nuvarande tresidiga form med fönster på vardera sida av altaret.


Predikstolen är tillverkad under 1600 talet - det är ett vanligt mönster att våra tidiga stenkyrkor får predikstol under detta århundrade.

Dopfunten är daterad till tidigt 1200 tal - kanske är det Siene kyrkas första dopfunt av sten . . ?  


Funten är näst intill odekorerad och stilen är vanlig i denna del av Västergötland - man kallar typen för just Siene-typen.


På bilden å vänster hand syns urtappnings-hålet vilket de flesta dopfuntar från medeltiden är försedda med.


Dopvattnet var vigt och heligt och fick därför inte kastas bort som annat vatten.


Genom att släppa ut dopvattnet genom urtappnings-hålet rann det ut genom dopfuntens fot och vidare ut i den heliga jorden under kyrkan.

På kyrkans södra långvägg hänger ett skulpterat triumfkrusifix av trä.   Krusifixet dateras till 1400 talet.

Några överflygningar.


Notera grusvägen som löper öster om kyrkan . . . . . . kan mycket väl vara den medeltida vägen mellan Nylöse  (nya Lödöse)  och Jönköping  (Junakoping).