RAÄ Fornsök   -   Stenkyrka 197:1


Hade just släppt av övriga familjen på Landvetter flygplats då de ämnade semestra en vecka på Menorca, klockan var endast 07 om morgonen, och jag var på väg till Tjörn.


Denna vecka tänkte jag passa på att göra flera historiska utflykter och jag började med att söka upp en plats för en kyrkoruin som jag, av tidsbrist, senast jag var i faggorna tvingades hoppa över.


Platsen för den gamla kyrkan ligger nästan mitt på Tjörn, i Stenkyrka socken. Körde enligt GPS:en och parkerade vid Billströmska Folkhögskolan. Sedan fick jag promenera mot platsen. Gick mitt ute på åkrarna för att runda den bondgård som låg i direkt riktning mot mitt mål.


Snart såg jag den bergsknalle bakom vilken jag bedömde jag skulle vara framme.  Och snart såg jag ett träkors, jag hade nått målet med denna utflykt.


Efter mina förstudier hade jag inte lyckats förstå om något av den gamla kyrkan skulle kunna ses ovan mark, nu visste jag, inga rester ligger i dagen.


Vad jag läst mig till är att denna kyrka troligtvis har varit en gårdskyrka. Alltså en privat kyrka på en stormansgård.  Jag är osäker på hur många människor den kan ha tjänat.


Gissningsvis levde flera familjer på en stormansgård, samtidigt gissar jag att närliggande mindre gårdar som hade ett nära samröre med stormansgården kanske också nyttjade kyrkan.  Man undrar också hur man kunde knyta en präst till kyrkan. Hade en stormansgård resurser att hysa en helt egen ”privat” präst?


Kyrkan

Från Tjörnbron - kör mot Kållekärr - tag sedan sikte mot Billströmska folkhögskolan.  Parkera på folkhögskolans parkering och gå sedan till fots mot målet med hjälp av GPS i telefonen.

Vid lämningar som denna, som helt ligger dold under jord, blir ändå känslan av historia påtaglig. Man ställer sig där man bedömer att kyrkans ingång fanns och sedan panorerar med blicken ut över landskapet och tänker på alla människor som vandrat hit för sin andliga lekamen.


Kanske glada sällskap inför ett bröllop, kanske människor med sänkta huvuden i sorg inför en begravning.  Såg dessa människor ungefär samma omgivningar som jag gör nu i nådens år 2017? Frågorna blir många när man stått där en stund, det är så jag gör för att få kontakt med historien.

Inte mycket skrivet har jag funnit om denna kyrka.  Den enda betydande källa jag hittat, och den visade sig vara den bästa, är beskrivningen från utgrävningen av kyrkan som gjordes 1964 av den då nyblivne fil dr Johan Pettersson.  Således bygger nedan beskrivning av Vårfru kyrkoruins historia i stort uteslutande på Johan Petterssons forskning och utgrävning av densamma.


Att utgrävningen gjordes av en person som inte var arkeolog till yrket finner jag intressant. Hur som helst, Johan Pettersson föddes 1923 i Uddevalla och han blev filosofie doktor efter att ha disputerat vid Lunds universitet 1953 på avhandlingen  ”Den svenska Skagerakkustens fiskebebyggelse: en etnologisk studie”.  Samtidigt studerade han teologi och han prästvigdes i Västerås domkyrka 1954. 


Som jag förstår kom Johans yrkesliv att ägnas åt prästerskapet och vid sin pensionering var han kyrkoadjunkt i just Stenkyrka, Klövdals och Valla församlingars pastorat på Tjörn, Göteborgs stift.  Han kom dock att publicera flera böcker i ämnet arkeologi och historia bl.a två böcker som behandlar hällristningar på Tjörn.  Jag har sökt och sökt, men ej funnit något endaste fotografi på Johan Pettersson, hade varit så skönt att få se hur han såg ut denna spännande kille men vi får alla leva vidare utan denna kännedom.

Mina källor

Grävningen

Fullmakt

Redan under 1940 talet hade Johan planer på att göra en utgrävning av lämningarna efter Vårfrukyrkan i Stenkyrka socken, Bohuslän.  Tillstånd för en utgrävning söktes 1954, och Riksantikvarieämbetets fullmakt utfärdades den 27 april samma år. 


På grund av det ringa lokala intresset att ekonomiskt stödja undersökningen kunde emellertid utgrävningen äga rum först tio år senare och då med otillräckliga anslag. Detta gjorde att undersökningen måste förenklas så långt som möjligt. Bland arbeten, som rimligen borde ha utförts, men som måst underlåtas, märkas kartläggning, sektionsritningar, fullständig avvägning av golvnivåer, sållning och vidare undersökningar utanför kyrkans grundmurar.


I valet mellan att företaga undersökningen eller icke fingo dock betänkligheterna vika, och arbetet utfördes 5—50 maj 1964. Tack vare en storartad frivillig insats av medlemmar i Svenska Lands- bygdens Studieförbund och Tjörns hembygdsförening nåddes resultat, som få anses fullt tillfredsställande.

Murarna

Johan Pettersson planerade redan under 1940 talet att söka genomföra en utgrävning av lämningarna efter Vårfrukyrkan. Tillstånd till en utgrävning söktes 1954, och Riksantikvarieämbetets fullmakt utfärdades den 27 april samma år.


Det bristande lokala intresset att ekonomiskt stödja undersökningen gjorde att utgrävningen kom att genomföras först tio år senare och då med otillräckliga anslag. Detta gjorde att utgrävningen måste förenklas så långt som möjligt på det att arbeten, som rimligen borde ha utförts så som noggrann kartläggning, sektionsritningar, fullständig avvägning av golvnivåer och vidare undersökningar utanför kyrkans grundmurar ej kunde genomföras.


I valet mellan att genomföra undersökningen eller ej bestämdes, trots ovan angivna brister, att ändå skrida till verket och således gjordes utgrävningen  5 - 30 maj 1964.

På grund av den begränsade budgeten för utgrävningen var det från början meningen att endast kyrkans grundmurar skulle friläggas medan kyrkans inre skulle lämnas orört.  Men ett livligt intresse från bygdens boende lockade fram skaror av frivilliga med vilkas hjälp även de viktiga partierna inuti själva kyrkorummet kunde undersökas.

Bild ur Johan Petterssons bok ”VOR FRUE KIRCKE  -  Studier i Tjörns medeltid - 1966”.  

Johan Pettersson inleder sin skrift om kyrkan: ”Källorna till vår kunskap om kyrkan i Hellers utmark äro få och torftiga”.  Här nedan beskrivs ett antal av de källor som Johan redovisar vari alla nämner Vårfru kyrka. Undertecknad (jag själv alltså)  har i vissa delar skaffat någon fördjupning i några av dessa källor.

Johans källor

Heller

På gården Hellers inägor, strax söder om gården, i Stenkyrka socken på Tjörn har en liten stenkyrka en gång stått. Man kan än i dag, med någon god vilja, ana något av de obetydliga markeringarna efter kyrkans grundmurar.


Gårdsnamnet Heller innehåller det norsk-isländska ordet ”hellir” som har betydelsen ”klipphåla” eller ”överhängande bergvägg”.   Ännu i vår tid ligger gården Hellers byggnader kvar invid den bergvägg som vetter mot Säby och Hovlanda dalgång. 1354 bar gården det än mer talande namnet ”Underhelli”  alltså "under klippan”.

1700 tal

1700:1  -  Från tidigt 1700 tal finns en källa genom en geometrisk karta upprättad av Erich Kuus år 1709.  Kartan visar marken som hör till gården Kyrkeby.  I texten på kartan som beskriver markförhållandena på Kyrkebys ägor finns en stycke där Vårfrukyrkan omnämns,  ”hwarest en Kyrkia tillförne warit uppbyggd” se nedan.


På kartan finns en liten avbildning som visar kyrkoruinen på sin plats upp på Hellers inägor mellan de små klipphöjderna.   Detta visar att Vårfru kyrkoruin vid denna tid fortfarande ligger på Kyrkebys mark.


Senare kommer marken där kyrkoruinen står att tillhöra granngården Heller, vilket den för övrigt gör än idag.  Texten på kartan har jag som sagt svårt att tyda men möjligen står här att Kyrkebyn är en ”öde gård” och även gården Häller omnämns i sammanhanget.

Ur Chorographia Bahusensis thet är: Bahus-Läns Beskrifning”  Se större bild här.

1400 tal

Det allra tidigaste meddelandet om Vårfrukyrkans existens på Tjörn finns i ”Biskop Eysteins jordebog”. Själva jordeboken är upprättad i slutet av 1300 talet och den kom att kallades för ”den Röde Bog” på grund av bokens röda pärmar.


I en senare tillfogad anteckning i boken får man veta att ”den heliga jungfru Marias kapell (Vårfru Kyrka) nära Stenkyrka på Tjörn invigts dagen efter den helige Blasius dag av den vördnadsvärde fadern i Kristus, herr Johannes, biskop av Oslo, i Herrans är 1430”.  (invigningen är en återinvigning)

Del av Erich Kuus karta från 1709.  Texten lyder ”Een öde Kyrkia”  

Se hela kartan här.

1700:2  -  I en annan källa omnämner Johan Oedman, präst och författare, kyrkan i sin bok  ”Chorographia Bahusensis thet är: Bahus-Läns Beskrifning” som utkom 1746. Här skriver han, i ett kapitel om Tjörns inre och om bl.a Stenkyrka, att:   ”Man finner Rudera eller Qwarlefwor af en kyrcka, som kallades Wår Frue Kyrcka effter Christi Moder Maria : Men emedan hon war för lijten åt församlingen, som årligen tiltog, blef Stenkyrckan Tyffts ett Odals hemmans Och Prästegårds Ägor, i Stället till Moderkyrcka upförd”.       

1500 tal

Vårfrukyrkan omtalas i den norske biskopen Jens Nilssøns Visitatsbøger og reiseoptegnelser.  Vid Nilssøns visitationsresa den 8 april 1594  meddelas hur biskopen färdas förbi "en gammel forfalden stenkircke kallis Vor Frue kircke, vdj huilcken holdis ingen tienniste”.   Kyrkan var således en ruin år 1594.

Ur Visitatsbøger og reiseoptegnelser  -  nedtecknad i nådens år 1597, här ovan återgivet i ett långt senare tryck.

Biskop Jens Nilssøn 1538-1600

Stenkyrka kyrka på Tyfts ägor så som den ser ut nu för tiden.

Vårfru kyrka så som den eventuellt såg ut vid cirka 1150.  Bildmontaget (mot nordväst) här ovan är mitt egenhändiga försök i att söka skapa en bild av hur denna gårdskyrka en gång såg ut då den stod på sin plats. 

Kyrkan jag här på bilden applicerat å Hellers ägor är gjord med hjälp av Suntaks kyrka (strax söder om Tidaholm) som ju är en 1100 tals-kyrka som existerar än idag.

Jens Nilssøn, 1538 - 1600, var en norsk biskop i Oslo, men han var också diktare och författare. Han utgav under sin levnad flera böcker i olika ämnen vilket gör att han är en av de personer i Danmark-Norge före 1600 talet som man känner väl .


Han umgicks med en stor del av samtidens främsta personligheter i Danmark och han brevväxlade med bland andra Tycho Brahe.  Särskilt är han känd för sina Visitationsböcker som han lät  ”drängen” Oluf Børgessøn nedtecktna under sina många visitationsresor i sitt stift. 


Nilssøn var också mycket intresserad av Norges förhistoria, bl.a arbetade han för bevarandet av flera medeltida handskrifter, t.ex  Jǫfraskinna.  


Denna handskrift som idag tyvärr är försvunnen omfattade delar av Snorre Sturlasons Heimskringla, nämligen stycket från Ynglingasaga till Olav den heliges saga.

En sida ur Biskop Eysteins jordebog som skrevs under slutet av 1300 talet och början av 1400 talet.  Jordeboken är en viktig informationskälla om den norska kyrkans ekonomi och ägor under denna period. Arbetet med boken lär ha påbörjats omkring 1390 och den är skriven av eller för biskop Eystein Aslakson i Oslo.  Tyvärr har jag ej kunnat finna den sida där kapellet omnämns. Boken förvaras idag hos Riksarkivet i Oslo.

Något säkert årtal för när stenkyrkan byggdes har ej kunnat konstateras.  Tiden för dess uppförande måste bli en gissning, eller ges ett grovt tidsspann. Troligtvis byggdes den under 1100 talet eller möjligen 1200 talet.  Mer precis än så kan man inte vara då den först under 1300 talet dyker upp i skrivna dokument.  

Värt att notera är att man under utgrävningen 1964 fann tecken som tyder på att stenkyrkan troligtvis haft en föregångare av trä!!


Ett alldeles eget försök till datering av stenkyrkan gör jag här med beaktande av bl.a kyrkans ringa storlek, stenmaterialet och byggtekniken av murarna i densamma samt av fynd gjorda vid utgrävningen. 


Storlek

Så kallade ”högendiskyrkor” (gårdskyrkor) var privata kyrkor byggda av stormanna-familjer i ett tidigt skede i Nordens kristnande. Vårfrukyrkans ringa storlek tyder på att den mycket väl kan (eller till och med troligtvis) varit en sådan”privatkyrka”, åtminstone initialt under dess aktiva tid.


Byggteknik

Att bygga väggar i skalmursteknik blev vanlig i kyrkobyggandet i Sverige under 1100 talet. I Vårfrukyrkan kan man se att långhusets skalmurar är välbyggda i denna teknik emedan koret, som sannolikt är ett senare tillbygge, är byggda i en mindre noggrann variant som blev vanlig under senmedeltiden, från 1300 talet och framåt.  Korets tidstypiska byggnadsteknik (senare än 1300 tal) ger att långhuset mycket väl kan vara 1100 tal.


Fynd vid utgrävning

Bland annat hittades flera Norska brakteater som dateras till 1200 tal inne i kyrkan.  Detta ger att kyrkan sannolikt stod på sin plats senast under 1200 talet. (eller som jag vill tro redan under 1100 talet)


(En brakteat är ett mynt eller en amulett i formen av ett hängsmycke. Benämningen kommer från latinets bractea i betydelsen tunn plåt)

Utgrävningen blottade en nästan kvadratisk byggnad (benämns ”långhus” i fortsättningen) med en mindre, korliknande del åt öster. Denna korliknaden del benämns ”kor” i fortsättningen trots att något altare eller rester därav inte kunde konstateras.  


Långhuset var invändigt 6 m långt och 6,5 m brett och dess största murtjocklek var c:a 1,7 m.  En ingång har funnits mitt på västra sidan. Möjligen har det också funnits en  öppning i muren i sydöst som kan ha varit en ingång.


Koret var invändigt c:a 4,5 m långt och 3,2 m brett och dess största murtjocklek var c:a 1,6 m. Koret är i förhållande till den större byggnadshälften förskjutet åt norr, så att kyrkan fått en asymmetrisk planform.


Alla yttermurar i kyrkan har varit skalmurar.  Bäst bevarad befanns södra långhusmurens östra hälft vara, vilken vilar på en 30 - 40 cm utskjutande sockel.  Murens ytterliv bestod av liggande och kantstående råstenar med alla mellanrum väl kilade och fyllda med kalkbruk emedan murens innerliv bestått av liggande sten i kalkbruk.  Skalmurens kärna har varit fylld av småsten i hårt kalkbruk.


Murarna i koret visade sig vara betydligt slarvigare uppförda och bestå av mindre omsorgsfullt vald sten.   Sammanfogningen mellan stenarna verkar här påfallande lös samt skalmurens fyllning består av jord stället för, som i långhusets murat, småsten och fast kalkbruk.  Vidare tyder inget på att kormurarna legat i förband med långhusmurarna.


De olikheter som finns i murarnas byggtekniska kvalité visar på att kyrkans långhus och kor inte är samtida med varandra.  Möjligen kan långhuset ha sträckt sig något längre österut, då muren mellan långhus och kor inte är ursprunglig.  Under denna mellanvägg hittades flera gravar. 


Orsaken till dessa gravars placering är antingen att:

1.  Långhuset i någon tidigare period har haft en längre utsträckning mot öster så att graven kan tolkas vara anlagd                           inom långhusets väggar.

2.   Gravarna härstammar från en eventuell tidigare träkyrka.



Sammantagen tolkning av ovan iakttagelser ger att långhuset sannolikt är byggt först och att koret är en tillbyggnad på detta.

Vårfru  kyrka  i  juli  anno  2017

Då jag rundade en bergsknalle med blicken mot nordväst fick jag syn på träkorset som markerar kyrkans plats. Jag fylldes av en mäktig känsla då jag för mitt inre såg kyrkan i dess helhet som om det vore en söndag för 700 år sedan och hela kyrkbacken var full av socknens kyrkobesökare.

Våra tidiga kyrkor här i Norden placerades ofta på eller invid gamla hedniska kultplatser. De gamla kultplatserna stod ofta på höga höjder eller dito berg, således står många av våra gamla kyrkor idag just på höga höjder.  Platsen för just Vårfrukyrka är mer av en plan öppen yta, den stod på en ”sadel”  mellan två bergsknallar.  


Precis då jag lämnar platsen (vid mitt juli-besök) och ska runda en av dessa bergsknallar, alldeles invid platsen där Vårfrukyrka stod, ser jag denna lite speciella gran.  Jag har tidigare stött på liknande granar vid ett antal förmodade gamla hedniska kultplatser.  Dessa granar, menas det, är ättlingar från en art som funnits på dessa platser i tusentals år och som har ovanligt kraftiga grenar som ska ha lämpat sig väl att hänga tunga offer i, djur och för den delen även människor.  


Just detta exemplar är inget praktexempel på de granar med abnormt grova grenar som jag här åsyftar, men granen här intill Vårfrukyrka påminner i dess struktur (ej hög men bred) om dessa grova ”offergranar” och den står precis invid foten av en hög bergsknalle......

Uppmätning ur Johan Petterssons bok ”VOR FRUE KIRCKE  -  Studier i Tjörns medeltid - 1966”.   Notera skeletten av en vuxen människa och ett barn som hittades under långskeppets östra mur.

Här ses skelettet av en vuxen människa under väggen mellan långhus och kor (koret syns nästan i sin helhet åt höger i bild).

Bild ur Johan Petterssons bok ”VOR FRUE KIRCKE  -  Studier i Tjörns medeltid - 1966”.

Datering

Fynden

Fynd som härstammar från själva byggnaden var bl.a bitar av rödbränt taktegel av senmedeltida datum, fönsterspröjsar av bly samt fragment av grönaktigt fönsterglas.


Bland fynden av föremål för religiöst bruk kan nämnas en bärnstenspärla som troligen har suttit på ett radband, ett antal bronsbleck som kan ha varit bokbeslag till kyrkans böcker.


Gravfynden består förutom rester av kistor och skelettdelar av en hålkälad bronsring samt ett spänne av tunt bronsbleck.


Övriga fynd består av mynt och brakteater.  Mynten är norska (c:a1240-1280) och danska (c:a 1450).  Brakteaterna är även de norska och danska och daterade 1200-1420.

Utgrävning

Tjörn i moderna tider, typ 2017.

Området kring gården Häller mitt på Tjörn på en modern karta.   Både gården Häller och Tyft är mycket gamla, båda fanns sannolikt redan under medeltiden.  

VÅRFRUKYRKA

Stenkyrka  kyrka

Tjörn

Annars finns inte mycket skrivet om Vårfrukyrkan på Tjörn och man vet således ej med säkerhet hur gammal den är.  Det mesta pekar dock på att kyrkan byggdes under 1100 talet eller möjligen under 1200 talet.  Man tror att kyrkan var en s.k ”högendiskyrka”.  Dessa var privata kyrkor byggda av stormanna-familjer i ett tidigt skede i Nordens kristnande.


Ordet högendis härleds från isländskans hœgindi (bänkkudde), ett ord som senare gav det svenska ordet hyende, en  ålderdomlig beteckning för dyna.  Kanske kan man känna in betydelsen av ”bekvämlighet” i ordet?



Det finns ett antal skrivna källor som nämner kyrkan vid olika tidpunkter under medeltiden. Bland annat finns en källa, Biskop Eysteins jordebok, som beskriver invigningen av kyrkan år 1430. Denna invigning är en återinvigning efter att kyrkan stått oanvänd en längre period efter en brand. Att kyrkan har brunnit har konstaterats vid utgrävning av densamma.  Vid denna invigning kallas kyrkan ”den heliga jungfru Marias kapell” vilket visar att kyrkan var tillägnad jungfru Maria.


Kyrkan har alltså varit aktiv från någon gång under 1100 eller 1200 talet fram till att den brann ned vid uppskattningsvis år 1330.  Sedan har den stått oanvänd tills det att den byggdes upp på nytt och återinvigdes 1430.


När Vårfrukyrka slutligen revs vet man ej.  Dess ersättare kom att byggas på en annan plats, på gården Tyfts ägor och fick namnet Stenkyrka kyrka. Denna kyrka ersattes 1843 av en ny kyrka och det är den som står på platsen idag.


Sannolikt har Vårfrukyrka under en period varit i bruk parallellt med ”den första” Stenkyrka kyrka.  1594 nämner dock biskop Jens Nilssøn  ”Vor Frue kircke, vdj huilcken holdis ingen tienniste” (Vår Frus kyrka, uti vilken ingen (guds)tjänst hålles.


Genom detta Nilssøns utlåtande, tillsammans med ett ytterligare som han ger oss 1597, "... en forfalden stenn kircke Vor fru kircke. . .”   kan vi konstatera att Vårfrukyrkans aktiva tid var över före 1590 talet.

Branden

Vid utgrävningen studerades kulturlager i ett schakt inne i långhuset. Man fann här två kalklager med vardera omkring 5 cm tjocklek och som skildes åt av ett c:a 13 cm tjockt jordlager.


Det är tydligt att dessa kalklager utgjort två golv från olika tider.  Att datera de båda golven var dock inte möjligt då inga daterande fynd gjordes i dessa lager.  Åldersskillnaden mellan de båda golven kan därför vara hur liten som helst och hur hög som helst upp till ett par hundra år. 


Det undre kalklagret röjer emellertid, att byggnaden eldhärjats. Detta kalklager är starkt sotblandat och på sina ställen är kalklagret helt ersatt av ett rent sotlager av ungefär 5 cm tjocklek.  Detta lager har varit kyrkans nedbrunna och förkolnade takresning samt ev. träinredning.  Jordlagret ovanpå kan antingen vara påförd fyllnad eller vegetabiliska rester från de år kyrkan stått utan tak och omslutit ett litet stycke grönskande mark.

Det övre kalklagret är rester av det golv kyrkan fick i samband med återinvigningen 1430. Bild ur Johan Petterssons bok ”VOR FRUE KIRCKE  -  Studier i Tjörns medeltid - 1966”.

Vid biskopens visitationsresa den 9 augusti 1597 omnämns "... en forfalden stenn kircke Vor fru kircke. . .”.

Att stå vid platsen där denna lilla gårdskyrka stått och att samtidigt tänka på dessa rader, skrivna under 1500 talet,  ger mig tydligt kännbara rysningar över hela min kropps ytskikt (över hela huden). 


Insikten om historiens jämna framfart och dess obevekliga rörelse i tid, ger mig en varm upplevelse av tillhörighet i ett större sammanhang.  Kort sagt, min egen död känns allt mer naturlig och därför helt harmlös.

Ur Visitatsbøger og reiseoptegnelser  -  nedtecknad i nådens år 1594, här ovan återgivet i ett långt senare tryck.

Allmänt

Kyrkeby

Platsen där kyrkan stod tillhör som sagt idag gården Heller.  Men som jag tolkar källorna så tillhörde marken under 1300 talet en annan gård, kanske var det till och med så att kyrkans byggherre en gång levde på denna gård.


I Kungahälla klosters jordebok 1354 förekommer bl.a en ”Kirkiuby” på Tjörn. Även Kirkiubys landskyld (arrende) uppges här, vilket tyder på att Kirkiuby inte avser en by utan en gård.


Ordet ”kyrkeby” går tillbaka på det gamla norska ”kirkjubær”, d.v.s. ”en gård, på vilken det står en kyrka”.  Det har således inte varit fråga om en by utan om en ”bær” med betydelsen ”bostad” (isl. bær =bostad)


Troligtvis har denna gård först hetat Bö och efter det att kyrkan byggdes fått namnet Kyrkebö som senare omvandlats till Kyrkeby.


Kyrkeby var ett s.k. Castellehemman under Kastelle Kloster i Kongahälla (läs om klostret här) och gården förekommer i flera av klostrets jordeböcker.  I flera av dessa jordeböcker finns en anteckning om ”att förmedling skett” år 1629 och vid den sista anteckningen härom tillfogas ”ty här uthelåtes”.  Trolitvis har därefter Kyrkeby uppgått i gården Hellers ägor.  För övrigt var även gården Heller var ett Castellehemman.

X

Kompletterande  bilder  från  mitt  återbesök  i  oktober  2017

Under mina studier av Vårfrukyrka på min kammare under hösten snubblade jag över en uppgift som gjorde gällande att träkorset, som jag förutsatte, markerade kyrkans plats, i själva verket var placerad 15 meter öster om kyrkans kor.  Detta medförde att de flesta av mina fotografier tagna vid mitt besök i juli visade på en något felande placering.


För att råda bot på denna malör avvaktade jag till en av få soliga dagar i början av oktober för att göra ett återbesök och för att skaffa mig adekvata fotografier på kyrkans riktiga läge.  Kan tyckas petigt när det endast handlade om 15 meters felmarginal, men det kändes viktigt att besöka, och återge exakt rätt plats.


Vid återbesöket valde jag att nalkas platsen från ett annat håll jämfört med det första besöket, nämligen från väster.

Här kommer jag fram till Vårfrukyrkan från väster.  Intressant är att jämföra denna bild med den ovan (då jag anlände platsen från öster) vad gäller ljuset.  Då i juli månad, visserligen om förmiddagen, föreligger ett varmt sommarljus emedan nu i oktober, förvisso om eftermiddagen, råder ett blekare och skarpare höstljus.

1.

2.

I marken kan man se förhöjda ”vallar” som bör visa murarnas lägen.  Dessa stenar som ligger i dagen bedömer jag vara stenar i kyrkans murar.   De stämmer väl, i riktning och läge, med dessa markeringar.  På flygfotot nedan som togs i samband med utgrävningarna har jag markerat troliga lägen för dessa stenar.

X

Här trodde jag att kyrkan stod vid mitt första besök.

Här stod verkligen kyrkan.

Korset

Ö

V

Korset

Vårfrukyrka

Ö

V

1.

2.

Åter igen har jag använt Suntaks kyrka som modell för att skapa en bild av hur det kan ha sett ut på platsen när Vårfrukyrkan stod här.  Det som skiljer Suntaks kyrkas plan från Vårfrukyrkas dito är det att ingen absid fanns hos Vårfru kyrka, i övrigt torde de båda kyrkorna varit varandra lika.  En annan skillnad är den att Vårfrukyrkas storlek var klart mindre jämfört med Suntaks.

Ö

V

Heder åt mina hädangångna anförvanter som i trakterna av denna kyrka framlevt sina liv  under hårda livsbetingelser!


De som först byggde och de som besökte denna kyrka var de människor som tagit det svåra beslutet att absolut lämna hedendomen och sina gamla gudar för en ny trosuppfattning.  Det kan inte ha varit ett lätt beslut att fatta !

Mot nordväst.

Jag går från det avsiktligt ”felplacerade korset västerut, in genom koret och vidare genom långhuset för att sedan vända mig norrut mot gården Häller.  Det är dock inte Hällers byggnader som syns här ety gården ligger dold under de klippor som vetter mot norr och Säby å, utan de byggnader vi ser tillhör gården Haketorp på dalgångens södersluttning ned mot Säby å.

Detta flygfoto  togs bara några timmar innan kyrkgrunden skottades igen efter avslutade utgrävningar.  Här har jag markerat de två stenar som jag gissar är de två som idag ligger synliga i gräsnivå.

Korset

Kyrkans korrkta plats enligt mina senare studier.

Del av Erich Kuus karta från 1709.  Texten som beskriver markförhållandena på Kyrkebys ägor.


”hwarest en Kyrkia tillförne warit uppbyggd” har jag lyckats identifiera, skulle dock vara mycket intressant att kunna läsa och förstå även resterande text.   De få övriga ord jag tror mig lyckats tyda syns i blå färg här ovan.

Bronsspännet som ursprungligen visat dekorationer föreställande fem franska liljor.  Spännet är troligtvis en gravgåva som följt den döde i graven.

Silvermynt, troligen präglat av den Norske kungen Erik ”Prästhatare” Magnusson (1280-1299).

Ett svep med kameran längs kyrkans södervägg, avslutas med vinkelrät vändning norrut längs väggen mellan långhus och kor.