Kör av E20 mot Lödöse, studera kartan och sök en lämplig parkering, t.ex vid Hedens fotbollsplan.  Sök sedan efter elljusspåret c:a 300 m mot sydväst. Från elljusspåret är det sedan skyltat mot bergets topp.

RAÄ Fornsök   -   Sankt Peder 22:1


I samband med en tjänsteförrättning om fredagen 18 augusti gjorde jag ett försök att hitta en gammal avrättningsplats strax söder om (gamla) Lödöse.


Då jag funnit en lämplig parkeringsplats vid en förskola nedanför Galgebergets västra sida tog jag till fots sikte på mot toppen av berget.  Dess västra sida är allt för brant varför jag tog mig motsols upp på skrå.


Efter att ha vandrat något hundratal meter på ett elljusspår på bergets västra sida fann jag en stig som såg ut att leda mot toppen. Jag tog stigen och strax såg jag en skylt med text som löd ”Tingbergs Kulle” !

Tingbergs kulle  -  historia

Jag fortsatte stigen fram som blev allt brantare samtidigt som jag tänkte att jag sannolikt gick samma väg som de människor gjort en gång då de var på väg till den plats där de skulle tvingas lämna jordelivet.


Strax noterade jag att skogens karaktär ändrades från tät lövskog till gles granskog och det såg ut som om jag snart skulle vara framme på bergets topp, på avrättningsplatsen.


Då jag anträdde den gran-bevuxna platån högst upp på berget förstod jag omgående att här har otäcka scener utspelat sig.  Man känner platsens egna väsen, känns lite som att man går in i ett avskilt rum, avskilt från vardagens normala rörelse. 


Här är tyst, inga trafikljud från E45:an, inga mänskliga röster, inget lövprassel, endast vinden i de höga granarna hörs, jag ryser till.

Sista biten upp till den gamla avrättningsplatsen.  Skogen byter här skepnad från tät lövskog till hög, tätväxt granskog.

Offentlig avrättning tillämpades i Sverige under medeltiden som metod vid rättsskipning.  Denna form av rättsskipning var även vanligt förekommande under 1600 och 1700 talen för att under 1800 talet bli allt mer sällsynt.


Metoderna för att ta livet av dödsdömda har i historien varit många och även under senare tider fanns ett flertal metoder att tillgå.  Halshuggning med skarpslipad bila var under senare tider den vanligaste metoden i Sverige. Halshuggning sågs som en förhållandevis human metod, i synnerhet om den gjordes med svärd, med begränsat lidande, om redskapet var i bra skick och skarprättaren var skicklig nog att lyckas vid första försöket.  Vidare förekom ytterligare skändning av kroppen efter halshuggningen genom s.k. stegling.


Stegling innebar att man spikade fast en avrättad persons kropp, huvud eller andra extremiteter på en påle i förnedrande och avskräckande syfte.


Bränning på bål blev mycket vanlig under 1600 talets häxprocesser men har även förekommit ända in i 1700 talet.


För att vanhedra de som avrättats så gällde oftast att de begravdes direkt på avrättningsplatsen. Detta gjorde att de ej kom i vigd jord och att de, enligt kristen tro, således utestängdes från saligheten i paradiset.


Avrättningsmetoderna och varianter av dessa var som sagt många och jag väljer här att lämna dessa med de här ovan nämnda två exempel.


Bödeln har haft många namn t.ex. mästerman eller stupagreve. Bödeln hade ofta medhjälpare, dessa kallades rackare eller rackardrängar.  Under 1600 talet blev det svårt att rekrytera bödlar. Detta ledde till att många redan dödsdömda fångar utsågs till uppgiften mot att de då kunde få undslippa sitt eget straff.  Innan bödeln började tjänstgöra var det vanligt att fick öronen avskurna eller stadens märke inbränt på kroppen, så att han skulle bli lätt att identifiera om han avvek från sin syssla.


I Sverige avskaffades dödsstraffet i fredstid 30 juni 1921 och dödsstraff kom att för sista gången tillämpas 1910.

KORT OM DÖDSSTRAFFET

Här på Tingberget strax söder om den stora medeltidsstaden Lödöse var redan under medeltiden Ale härads avrättningsplats förlagd.  Avrättningsplatsen var sannolikt knuten till den medeltida tingsplatsen för Lödöse stad och därav har berget fått sitt namn. Säkert är det åtskilliga själar som här på bergets högsta punkt tvingats lämna jordelivet under grymma umbäranden. 


Hur berget har varit bevuxet under århundradena har jag ingen aning om men under min stund på jorden så synes hela berget vara beväxt av företrädesvis lövskog, stundom tät, emedan just platån på dess högsta punkt helt byter skepnad till torr barrig mark med höga granar.  Denna plötsliga förändring av skogstyp gör att platsen känns ... onormal ... är ordet som bäst beskriver den känslan jag upplever.

Bödelstaxa från år 1736.  Foto från fängelsehålan å Torpa stenhus. Noterbart här är att ”Tungans avskärande” endast inbringade 2 Daler till Bödeln.

TINGBERGS  KULLE

Själva avrättningsplatsen som ligger på denna platå högst upp på berget bjöd antagligen på en vidunderlig utsikt mot väster och över Göta älvdalen, idag är utsikten skymd av lövsly.  Platån är en nästan cirkelrund yta om 30 meters diameter, markerad av sju på ungefär lika avstånd liggande stenblock.


I dag 160 år efter de sista avrättningarna här på platsen har marken sjunkit ner på flera ställen. Kan det vara där som de sista som avrättades på Tingbergs kulle har sina sista viloplatser?  På bilden här ovan synes marken vara mycket ”gropig”.

Kan inte förklara varför jag känner så, men min gissning är att under avrättningsplatsens aktiva tid så såg man till att hålla undervegetationen nere mot väster just för att de dödsdömda skulle få se en sista syn av Göta älvdalen och Guds under av skönheten i naturen.

Så svårt det är att fånga skiftningar i naturen på bild !  Då jag stod här i augusti 2017 kunde jag tydligt urskilja fördjupningar i marken.  Dessa förekom i flertal över hela platåns yta och jag tror mig att med säkerhet kunna säga att detta är markeringar efter ”begravningar”.  Sannolikt härhör dessa synliga fördjupningar till de senare avrättningarna med efterföljande ”begravningar”.   I mitten på bilden här ovan har jag försökt att föreviga en av dessa gravar.

DE  SISTA  AVRÄTTNINGARNA

YXAN

På Tingbergs kulle har många avrättningar ägt rum, många olika metoder att ta livet från människor lär ha förekommit.  Man vet att bränning på bål har förekommit på Tingbergs kulle exempelvis då en mordbrännerska från Alvhem brändes på bål här år 1698.


Långt senare, en onsdag den 22 april 1857, hade tusentals människor samlats vid Tingbergs kulle.  Som inför en större händelse vibrerar luften av både skräck och förväntan. En stämning som nog hade kunnat beskrivas som både tryckt och uppsluppen på en och samma gång.


Publikens förväntningar handlar om att få en skymt av när mördarna och postrånarna Karl-Gustav Björk och Anders Daniel Nattsén möter bödeln och blir halshuggna inför publik. Även pressen finns på plats för att skriva om det fasansfulla skådespelet.


Karl-Gustav och Anders Daniel fördes för sista förberedelsen till en fångkammare på gården Gårda* i Lödöse.  På avrättningsdagen var sockenmännen skyldiga att göra vakt i fångprocessionen och bilda spetsgård kring avrättningsplatsen.  Spetsgården var ett skrank, gjort av spetsade pålar eller störar, ställda tätt och i kryss runt kring det område som inte fick beträdas av menigheten.  Spetsgården skulle också hindra de dödsdömda från att försöka fly.  Enligt sägnen benådades den dödsdömde om han lyckades ta sig ut genom spetsgården.


Ett vittne som närvarade vid avrättningen berättar :  – Profossen hade på sig en hög hatt och en rock.  Yxan hade han i en fin låda.  När den förste rånaren halshöggs ska profossen ha tagit ett skutt och sedan skiljt huvudet från kroppen.  Han som väntade på sin tur ska ha gått runt platsen flera gånger, innan han också fick möta sitt öde.


Andra ögonvittnen berättar om att några ville ha blod av de avrättade, något som enligt gamla seder skulle skydda mot epilepsi.  En gammal farbror ville också ha en av de avrättades stövlar.  – Han tyckte väl att det var synd på ett par fina stövlar att de skulle grävas ner.


Efter avrättningen skingrades folkmassan och de avlivade kropparna fördes undan för att antvardas i jorden i nära anslutning till schavotten och därmed hade de, Karl-Gustav Björk och Anders Daniel Nattsén, tagit sina straff. De två var de sista som avrättades på Tingbergs kulle.



Anledningen till att Karl-Gustav och Anders Daniel denna aprildag står inför bödeln var rånet av postskjutsen mellan Vänersborg och Göteborg som utspelade sig tre år tidigare.  Detaljerna kring denna händelse finns att läsa HÄR.

Vid mitt besök på Tingbergs kulle i augusti 2017 kunde jag läsa på informationsskylten att den yxa som användes vid den sista avrättningen här skulle finnas att beskåda på Alingsås museum.  Detta gjorde mig nyfiken varför jag på hemvägen kontaktade museet.  Jag fick då veta att yxan precis hade magasinerats efter att ha varit utställd på museet under flera år !


Men jag var välkommen att komma och titta på yxan i magasinet, men jag ombads vänta till efter den 7 oktober. Anledningen till denna väntan var att man för närvarande jobbade mycket hårt på museet med en ny permanent utställning som skulle invigas just den 7 oktober.


Den 9 oktober tar jag så kontakt med Alingsås museum igen, bara för att få veta att de redan hunnit låna ut yxan och att den nu finns att se på Lödöse museum som har en utställning i samband med 160-årsminnet av den sista avrättningen i Lödöse (på Tingbergs kulle).


Fredagen 13 oktober sätter jag mig i bilen och far upp till Lödöse. Förväntansfull stiger jag in genom entrén och meddelar mitt ärende vid informationsdisken, bara för att få veta att yxan inte är uppackad än.  Den kommer att vara utställd från och med söndag den 15:e ...... nu börjar jag tröttna.  På väg ut ser jag den tomma glasmontern som är i ordning-ställd för yxan.


Onsdag 18 oktober.  Äntligen, nu står jag framför yxan!   Ett otäckt men mycket intressant föremål.

Även de handklovar som här ligger bredvid yxan användes i samband med avrättningarna på Tingbergs kulle 1857.

Mina studier visar att viss osäkerhet råder kring vilken skarprättare som utförde avrättningen på Tingbergs kulle 1857. På Lödöse museums Facebooksida anges att det var Göteborgs siste skarprättare Olow Wilhelm Bergendahl.  Dock, enligt flera andra källor, tillträdde Bergendahl sitt uppdrag som skarprättare först 1863, och vid midsommar samma år ska han ha utfört sin första avrättning i Fristad utanför Borås.


Bergendahls föregångare i yrket var en man vid namn Johannes Jansson vilken påbörjade sin bana som skarprättare år

1850.  Janssons mest uppmärksammaste avrättning anses vara den av postrånaren Jonas Falk den 21 november 1855 på Svedmon utanför Habo (källa: Bohus Elfsborgs Caroliner).  Säkert är också att Johansson var skarprättare 30 juni 1854 på Tingbergs kulle då 22-årige dubbelmördaren Andreas Segerberg avrättades.


Jag är mot ovanstående beskrivning näst intill säker på att skarprättare på Tingbergs kulle onsdagen den 22 april 1857 var Johannes Johansson.  Att det var yxan här ovan som användes vid tillfället verkar vara säkerställt.

Har sökt utan framgång efter platsen för gården Gårda.  Kanske har någon av gårdarna som ligger precis nedanför Tingbergets  branta stup mot väster en gång haft namnet Gårda.  Gården bör ju rimligen ha legat i närheten av avrättningsplatsen.  Kanske återkommer jag en dag i frågan !

*

Förhoppningsvis finner jag tid att studera yxans stämplar. Troligtvis representerar de smeden som gjort yxan, eller kan det vara stämplar som hör till yxans ägare.....Johannes Johansson??