RAÄ Fornsök   -   Nårunga 27:2


Det är söndag igen, den 26/3 2017, och det är dagen efter mitt besök på Kvinnestads borg strax söder om Vårgårda.


Hemkommen efter Kvinnestads-besöket fann jag vid mina studier på kammaren att borgen kan ha haft inblandning i slaget vid Herrevadsbro 1251 såsom ett fäste för Birger jarl.  Denna lärdom ligger bakom mitt besök här vid Herrevadsbro strax norr om Nårunga denna söndag.


Jag kom iväg hyfsat tidigt denna söndag och vädret var perfekt, klarblå himmel och 10 grader varmt. Lätt att hitta, skyltat från vägen och en stor parkering vid ett gammalt sågverk, jag var ensam på platsen.


Vidare saknades skyltning ner till bron, men det ter sig ändå självklart vart du ska gå, platsen har en stark historisk dragningskraft, det finns egentligen bara en traktorstig att välja. Stigen går rakt över åkrarna i sluttningen ner mot Säveån.


Jag tänker där jag går över åkern att här kom tysken (tillsammans med sin svenske härförare Filip Knutsson)   då år 1251 på väg ner mot bron över Säveån. Alltså jag har bestämt att tro att de kom från söder, kanske längs ridvägarna längs Viskandalen och dess norra sjösystem, Öresjö - Ärtingen - Säven och kanske med siktet inställt på bron över Säveån.


Samtidigt föreställer jag mig att Birger jarl med sina styrkor var på väg från Kvinnestads borg mot samma bro via den gamla hålvägen norr om bron.


Exakt hur och exakt var slaget stod är omöjligt att säga, men på båda sidor om bron över Säveån finns idag stora åkrar och öppen mark lämpliga för batalj, slaget  stod antagligen på södra eller norra sidan av Säveån, flera källor pekar mot södra sidan.


En annan fråga jag ofta ställer mig är hur stridande härar, vid t.ex 1200 talet, inför strider som denna lyckades korsa varandras vägar (finna varandra).

Fyra km norr om Alingsås på E20, Bälinge, tag av mot Ljurhalla. Efter c:a 9 km ser du skylt ”Herrevadsbro” mot vänster, parkera vid sågverket.


Givetvis fanns kunskapare som gick före hären för att lokalisera fienden när härarna fanns någorlunda nära varandra.


Men hur kunde man veta när och hyfsat exakt vilken väg fienden tog, så att man kunde möta och bekämpa  dem helt utan hjälp av GPS och satelliter?


Min egen teori kring denna fråga är att det skulle kunna vara så att det under medeltiden helt enkelt fanns mycket få ridvägar att transportera sig på, vilket gjorde att möjligheten att finna fienden var realistisk.  Vintertid var det kanske än lättare eftersom det då endast fanns frusna vattenvägar att välja.


Denna problematik, kring hur man kunde ha vetskap om fiendens trupprörelser över ett helt rike t.ex Sverige, finner jag mycket intressant och jag räknar med att kunna återkomma i ärendet.

Bakgrund

Om bakgrunden till slaget vid Herrevadsbro skulle jag kunna skriva en hel bok, i stället gör jag här en komprimerad utläggning. Vi ska inför denna utläggning ha i åtanke att den Svenska historie-eliten i Uppsala menar (möjligen numer menade) att slaget stod vid en bro över Kolbäcksån i Västmanland vilket jag finner högst tveksamt. Vad vi vet säkert är att  slaget vid Herrevadsbro stod år 1251.


Vi vet också att kungen sedan länge satt på Visingsö.  Det synes mig således orimligt att upprorsmakarna, som kom söder ifrån med sina tyska legoknektar, skulle kunna tagit sig ostörda genom Östergötland ända upp till Västmanland. 


Dessutom är det ju så att Stockholm så som stad började byggas först efter det att slaget vid Herrevadsbro (Nårunga) haft sitt ståndande. Och skulle det vara så att upprorsmakarna i stället haft siktet inställt på Uppsala så är det ju så att Uppsala först omtalas som stad år 1300. ( det äldsta stadssigillet härrör från 1302).


I denna min utläggning kommer jag inte ägna argumentationen/bevisningen för att slaget stod i Västergötland något större utrymme, utan jag fokuserar på att beskriva förloppet så som min övertygelse säger mig att (och var) det utspelade sig.


Den långa maktkamp mellan Erikska och Sverkerska ätten som handlade om att kunna ta makten över dessa två landskap och styra riket som under hela denna maktkamp styrdes från Visingsö, Näs borg, har vid tiden för slaget vid Herrevadsbro pågått sedan 1130 talet.


De avgörande striderna om maktherraväldet i denna landskapsfederation, alltså Västergötland och Östergötland, står hela tiden i Västergötland.  1208 står ett slag vid Kungslena, 1210 står ytterligare ett slag vid Gestilren, båda platserna ligger mellan Falköping och Tidaholm, och vid båda slagen avgår Erikska ätten med segern under ledning av Erik Knutsson (~1208-1216), trots att Sverkerska ätten får hjälp från danskar och tyskar.


Erik Knutsson fick dock inte njuta av sina segrar speciellt länge då han dör 1216. Han efterlämnade två döttrar, men hustrun födde en son, Erik Eriksson, efter hans bortgång. I detta läge lyckades Sverkerska ätten ännu en gång rycka åt sig makten genom Johan Sverkersson. När så sedan Johan Sverkersson dör 1222, var Sverkerska ätten utdöd på manssidan och Erikska ätten hade definitivt avgått med segern om makten i det gryende riket Sverige.

Förberedelser

Slaget

Filip Knutsson (Knut Långes son) samlade sina anhängare då han var rädd att gå samma öde till mötes som sin bror (Holmger Knutsson). Med sig på sitt uppbåd hade Filip sin systerson Knut Magnuson.


Först sökte de Folkungarna stöd hos Norges kung Håkon den gamle. Håkon gav dock inget stöd utan hänvisade till en överenskommelse mellan honom och Birger Jarl från 1249, där man avtalat ”att det skulle vara fred mellan Norge och Sverige, ovänner av den ene eller andre skulle icke trivas eller tålas i den andres rike”. Dessutom låg Håkon i förhandlingar med Birger jarl om ett giftermål mellan sin son och Birgers dotter Rikissa. Samtidigt medförde detta möte säkert att Birger i god tid fick reda på de Folkungarnas planer. Kanske fick Birger även uppgifter kring upprorsmännens planerade härvägar genom Västergötland vilket iså fall givit honom den stora fördelen att kraftsamla på ”rätt” ställe/ställen. 


När nu Folkungarna inte fick något stöd av Norge, vände de sig till den danske kungen Erik Plogpenning där man hänvisades söderut till stormännen i Vendland, d.v.s. nuvarande tyska och polska östersjökusten.  Där lyckades de bättre, man värvade en stor här bestående av vender och tyskar villiga att slåss mot betalning. Troligen fick man hjälp med överskeppningen till det dansk/svenska fastlandet norr om Öresund/Kattegatt, vart man landsteg är oklart, troligen vid någon av de bäst lämpade platserna vid Hallands kust för vidare marsch mot Sveriges hjärta.


När den Folkungarna nådde trakten kring Häradsvad slog man läger på åkrarna vid Säveåns södra strand.  Kanske var planen då att som stödjepunkt erövra Kvinnestads borg som var ett av Birger Jarls fästen och låg endast någon mil nordost om lägerplatsen.

Väldigt lite går att med säkerhet säga som beskriver händelserna i slaget vid Herrevadsbro 1251. Det som finns att tillgå är de fåtal skrivna källor som finns samt det som berättas i den muntliga traditionen.  Vissa menar att det aldrig kom till ett regelrätt slag utan att segern vanns av Birger genom slugt förhandlande som ledde till att Folkungarnas ledare svekfullt togs av daga. 


Andra källor antyder ett mer regelrätt slag vilket stämmer med min egen övertygelse föregick halshuggningen av Filip och Knut.  Jag har svårt att se att Folkungarna skulle kunna övertalas till en fredlig upplösning av denna maktstrid efter de kostsamma och tidskrävande förberedelser de gjort genom genom att leja legoknektar och sedan ta sig ända upp, och en bit i i Västergötland.

Erik  Läspe  &  Halte    mot    Knut  Långe

Erik  Läspe  &  Halte    mot    Holmger  Knutsson

Erik Läspe regerar nu riket fram till sin död 1250. Erik saknade arvingar vilket betydde att även den Erikska ätten nu var utdöd.


Landets mäktigaste man, Joar Blå, utlyser genast ett möte för att utse ny konung. Bara åtta dagar efter Eriks död, den 10 februari, väljs Birger Jarls tioårige son Valdemar till kung i Linköpings domkyrka. Birger jarl var gift med Eriks syster Ingeborg Eriksdotter , Valdemar var således en systerson till den barnlöse Erik Läspe.


Kungavalet skedde medan Birger jarl befann sig på korståg i det inre av Finland och där han bland annat grundade  Tavastehus slott. Då Birger återvände hem ska han ha blivit rasande över detta val av kung. I samband med Birgers kraftiga reaktion ska Joar Blå ha yppat de bevingade orden ”Om det inte passar, ta då din son och gör vad du vill, jag kan lätt skaka fram en annan kung under min kappa”.


År 1260 gifte sig Valdemar sig med Sofia Eriksdotter av Danmark. Giftermålet skedde sannolikt i Jönköping men platsen kan även vara Öninge i Ödeshög, Erikskrönikan uppger Ymninge.


Under Valdemars första sexton år som kung var hans far Birger jarl den faktiske regenten. Birger jarls maktövertagande resulterade i att Birger kunde ta kontroll över riksstyrelsen. Birger jarl satte omgående igång arbetet med att göra Sverige till ett stabilare rike med skatteinkomster, borgar, ståndssamhälle, enhetlig valuta, med mera.


Folkungarna kände sig återigen förbigångna. De ratade tronpretendenterna Filip Knutsson (Knut Långes son) och Knut Magnusson gjorde då uppror och samlade en blandad här av framför allt tyska legoknektar.




Här har vi nu läget inför den kommande striden om makten över Sverige, Västergötland och Östergötland. Det slag som kom att stå vid Herrevadsbro i Västergötland och som några menar markerade startpunkten för ett enat Sverige.

När Knut Långe dör 1234 försöker hans son Holmger Knutsson till Ymseborg att ta kunganamn men hinner aldrig att hyllas som kung eftersom kung Erik Läspe då hade återvänt till Sverige. Erik återtog makten med hjälp av danska trupper och jarlen Ulf Fase (Ulf jarl). Var detta eventuella slag skulle ha stått vet man idag ej.


P.E Lindskog beskriver en tradition från Sparresäter (ej att förväxla med ett senare slag vid Sparrsätra), norr om Skövde i Västergötland, som säger att slaget stått där, och att det kanske var där som Knut Långe dog, vem vet?


Holmger Knutsson gjorde senare ytterligare ett försök att ta makten då han 1247 samlar sina upproriska vänner bland Folkungarna och beger sig på jakt efter kungen. Kring detta slag finns mer skrivet om i källorna och man tror sig veta var det stod.


De båda härarna möttes vid Sparrsätra någon dryg mil nordväst om Enköping. Den kungatrogna styrkan leddes av Nils Sparre till Tofta om vilken man inte vet så mycket. Folkungarna förlorade slaget och motståndet mot kungligt centralstyre och skatter hade fått sig en rejäl knäck.


Holmger flyr efter slaget till Gästrikland där han dock letas upp och tas till fånga för att året därpå, 1248, halshuggas av Birger jarl.  Hans nära förbundne Filip Larsson tvingades gå i landsflykt.


                           


                                             Erikskrönikan berättar  :

Så, efter att Sverkerska ätten nu var utdöd, valdes Erik Eriksson som ännu var omyndig till kung över riket -Västergötlands och Östergötlands -  regent 1222.  Jag väljer att i fortsättningen i denna artikel kalla Erik Eriksson vid en kort variant av hans tillnamn (Erik Läspe och Halte) för Erik Läspe.  Om Erik sägs i sitt eftermäle att han ”ej var framstående i ridderliga ting” (man menade kanske tornerspel och dylikt), troligen var han just halt och hade något talfel.


Då Erik Läspe valdes till kung fanns det de tronkandidater som upplevde sig förbigångna, dessa fanns bl.a hos Folkungarna. Bland annat Folkungen Knut Långe (som var jarl under Erik Läspe) som menade sig vara tronföljare så som sonsonson till Erik den helige och därmed medlem av Erikska ätten (Knut Långe var alltså sannolikt bror- eller systersonson till Knut Eriksson och därmed syssling till kung Erik Läspe).


År 1229, då Erik var tretton år, ställer sig Knut Långe i spetsen för ett uppror och den 29 november 1229 möts de kungatrogna och Folkungarna vid Olustra, i källorna även skrivet Olustrum.  Slaget slutar med en svår motgång för de kungatrogna och Erik Läspe flyr till Danmark där han ju har sin släkt på sin mors (Rikissa av Danmark) sida.  År 1231 kröns Knut Långe till Sveriges konung.


Det råder viss osäkerhet om var slaget den 29 november egentligen utspelas. Huvudalternativen är Alvastra i Östergötland respektive Ostra i Sundby socken (nära Eskilstuna) i Södermanland. Utan att kunna styrka min uppfattning (just för att jag i dagsläget saknar kunskap att döma i frågan) hoppas och tror jag att slaget stod vid Alvastra.

Valdemar  -  Birger Jarls son

Erikska  &  Sverkerska  ätten

Mynt slaget för kung Knut Långe

Erik Läspes sigill

Holmger Knutssons gravtäcke, tillverkat i tunt grönt siden broderad dekor i guld och silke.  I mitten av täcket ses  Holmger Knutson omgiven av det Erikska och Folkkungaättens vapen.


Svenskt arbete tillskriven Albert Pärlstickare, förvaras å Historiska Museet.   Holmger är begravd i Skoklosters kyrka.

Karl Sverkerssons sigill, Karl var den andre regenten i den Sverkerska ätten efter Sverker den äldre. Sigillet är det äldsta bevarade svenska kungasigillet, Karl dog 12 april 1167 på Visingsö.

Knut Erikssons sigill, Knut var den andre regenten i Erikska ätten efter Erik den helige, Knut dog 1195.

Kung Valdemar Birgerssons sigill.

Birger Jarls sigill.

Filip Knutssson  &  co

Förutom den information Birger troligen fick av kung Håkon så är chansen stor att information även kom från danskt håll då ju Birgers kontakter även där var goda. Erik Plogpennings dotter Sofia kom senare att gifta sig med Birgers son Valdemar.  Man kan även tänka sig att viktig information kom till Birgers kännedom via tyska källor då kontakten Hansan vid tillfället goda.


Eftersom Birger nu visste att Filip och Folkungarna var på väg startade han sina förberedelser genom att samla trupp och befästa viktiga platser för att möta Folkungarnas i Västergötland. Hären bestod troligtvis av soldater från Västergötland då han knappast haft tid att resa till Mälartrakten för att samla manskap på den korta tiden som stod till buds.


Bland annat sägs i traditionen att Birger hade ett fäste i Kvinnestads borg samt att Birger själv möjligen befann sig vid ett annat av sina gods, Lagmansholm.  Troligtvis kom så Birger med sin här från någon av dessa fästen, eller kanske från flera, och lägrade sig på den andra sidan av Säveån.

Birger  jarl

Härvägar

Hädelsen vid Herrevadsbro inträffade 1251 vilket ju är väldigt länge sedan och det finns inga dokument som kan säga oss något säkert om upprorsmakarnas härväg. Det saknas ju även kunskap om Birger Jarls dito även om här finns några antydningar som menar att Birger med sin här redan fanns i närheten av Herrevadsbro då upprorsmakarna dök upp.


De färdvägar som användes under 1200 talet var med all säkerhet ridvägar som förenat byggderna. Dessa ridvägar torde vara ungefär desamma som användes under 1500 talet.


För mer långväga transporter fanns större kända stråk, det var dessa som nyttjades som härvägar under krigiska aktiviteter. Kända exempel på sådana stråk i södra Sverige är t.ex Nissanstigen mellan Halmstad och Bottnaryd. Ätranstigen mellan Falkenberg, via Åsunden och upp mot Vartofta sammanfaller åtminstone delvis med den s.k Redvägen.


Dessa stråk som vi har dokumenterade från 1500 talet, bl.a genom beskrivningar av trupptransporter under Nordiska sjuårskriget är med stor säkerhet desamma som nyttjades under 1200 talet, och säkert långt tidigare än så.


Det som finns att tillgå när det gäller Filip Knutsson och Knut Magnusson med sin legohär och dess härväg är några försök gjorda av militärhistoriskt lärda som med hjälp av tidsangivelser och kunskap om tidsåtgång för militära förflyttningar framfört möjliga scenarion. Samtidigt ska vi komma ihåg att vi ju inte heller har kunskap om de stridande styrkornas storlek vilket ju påverkar tidsåtgången vid förflyttningar avsevärt.  Dessa scenarior är specifikt beskrivna för upprorsmakarnas sista uppmarsch in emot bron över Säveån vid Häradsvad.


Upprorsmakarnas härväg har med stor säkerhet varit någon av ovan nämnda kända stråk genom södra Sverige i sin strävan att möta Birger Jarls styrkor och att nedgöra dem. Vilken förhandsinformation de hade kring var man skulle söka denna träff är okänt. Jag gissar på att man tog sikte på Sveriges, vid tiden, hjärta, d.v.s Skara-trakten. Man kände säkert till Birgers ”försvarslinje” mot söder och dess fästen och var således beredda på strid någonstans i höjd med Säveån. Birger jarl hade flera starka fästen strax norr om Säveån, bland andra Stynaborg, Lagmansholm, Kvinnestads Borg, Vädersholm och Vist slott m.fl.


Nedan redovisar jag mina egna gissningar kring upprorsmakarnas härväg med hänsyn taget till de fåtal uppgifter och antaganden härom gjorda av militärhistoriskt kunniga. Samtidigt är det ju så att man helt utan experternas sakkunskap härvid med säkerhet kan säga att Filip o Knut tog någon av nedan redovisade väger eftersom dessa var, nättupp, de enda möjliga framkomliga vägarna vid 1200 talet mitt om man var på väg mot Sveriges hjärta och ville undvika stora omvägar.  Jag bedömer att dessa kunniga militärhistoriska experter har mest att delge oss kring den sista biten in mot själva sammanstötningen - vid Herrevadsbro i Västergötland - se längre ned på sidan.


Värt att notera är att de skrivna källorna menar att då upprorsmakarna mötte Birger jarl stod man på var sin sida om Säveån, med största sannolikhet kom upprorsmakarna från söder och Birger jarl från norr.  I mina gissade alternativa härvägar här nedan

HERREVADSBRO

KVINNESTADS BORG

STYNABORG

FAGRANÄS - VÄDERSHOLM

VIST  SLOTT

LAGMANSHOLM

Alt. 1a   -  Ätranstigen/Redvägen från Falkenberg -  viker av mot Borås vid Hillared  -  Borås  -             

Hillared

Fristad  -  öster om Säven  -  längs Säveåns norra sida till Herravadsbro.

sida till Herrevadsbro. (Ger en trolig stridsplats Säveåns NORRA ev. SÖDRA sida)

Alt. 2b  -  ....  från Borås kan man ha gått nordväst mot Hedared  -  längsmed Sävens västra sida till

till Herrevadsbro.  (Ger en trolig stridsplats Säveåns SÖDRA sida)

Mitt helt egna alternativa förslag.  Har aldrig läst om detta alternativ så som härväg i något sammanhang.  Men utan djupare studier av kartan synes mig denna väg varit ett gott alternativ då man från söder hade avsikten att nå Sveriges hjärta, det inre av Västergötland.  Samtidigt menar de militärhistoriska experterna att Filip och Knut sannolikt inföll mot Häradsvad via passet norrut från Bollebygd samtidigt menar man att de kommit från Viskanstigen, Borås till Bollebygd.  Jag menar att mitt eget alternativa förslag med start Kungsbackafjorden Lygnern, Sätila och till Bollebyggd känns naturligare. Den innebär minimal transport på landvägar och bör således vara det snabbaste alternativet för uppmarsch.

Alt. 3a   -  Från Kungsbackafjorden / Fjärås  -  Sätila  -  Bollebygd  -  Töllsjö  -  Nårunga  -

Alt. 1b  -  ....  från Borås kan man ha gått nordväst mot Hedared  -  längsmed Sävens västra sida till

till Herrevadsbro.  (Ger en trolig stridsplats Säveåns SÖDRA sida)

(Ger en trolig stridsplats Säveåns NORRA ev. SÖDRA sida)

Herrevadsbro. (Ger en trolig stridsplats Säveåns SÖDRA sida)

Alt. 3b  -  ....  från Bollebygd kan man gått nordost mot Hedared -  längsmed Sävens västra sida till

till Herrevadsbro.  (Ger en trolig stridsplats Säveåns SÖDRA sida)

Noterbart är också att båda mina alternativ till härväg innebär att upprorsmakarna ankom Säveån från dess södra sida vilket jag själv anser vara det mest troliga scenariot för slaget vid Herrevadsbro 1251.

Ungefärlig sträckning för en av Birger Jarls försvarslinjer mot söder / Danmark. (egen uppfattning)

Det råder viss tveksamhet kring om Sverige hade tillgång till ”korridoren” till Västerhavet och Älvsborgs fästning vid tiden för slaget.

Uppmarsch  -  de  stora  stråken

Uppmarschen  -  sista  biten

Ovan en bild som visar möjliga uppmarchvägar, sista biten in emot Häradsvad o Herrevadsbro.  I ovan föreslagna avslutande delar av möjliga härvägar är hänsyn tagen till uppgifter från militärhistorikernas förmodanden, dock med egna tolkningar av undertecknad.     


Vid mina studier har jag fått uppfattningen att Birger Jarl med sina styrkor fanns på plats innan upprorsmakarna anlände Häradsvad.  Om inte annat så verkar forskningen nästan uteslutande fokuserat på upprorsmakarnas härväg från Tyskland / Danmark och upp igenom Västergötland.   


Jag gissar att Birger i god tid lät samla sina styrkor från något eller några av hans närliggande fästen, säkert fanns även  reserver kvar vid dessa då slaget stod.       


Givetvis finns inga säkra uppgifter kring någon av de stridandes härvägar och detsamma gäller även turerna kring själva slaget.  Men jag tänker mig att Birger är på plats i Häradsvad mid sina trupper och förskansar sig emedan man inväntar upprorsmakarnas här.  Givetvis finns ”kunskapare” från båda sidor ute i markerna, jag tror ingen av de båda sidorna drabbades av överraskning när man nalkades varandra.

KVINNESTADS BORG

STYNABORG

LAGMANSHOLM

HERREVADSBRO

TÖLLSJÖ
HEDARED
FRITSLA

SÄVEN

Mitt alldeles egna huvudförslag (grönt) visar att man tog sig vidare från Töllsjö upp via Tarabo till Hult där man tog av norrut på en väg som i fordom sägs gått ända fram till åkrarna ned mot Säveån vid Häradsvad. 

Alt. 3a  -

Alt. 1b  -

Alt. 2b

Alt. 3b

Detta alternativ avslutas genom att man tog sig vidare från Hedared (till vilket man kommit från delvis olika håll)  längs Sävens västra strand till Nårtunga, varefter sista biten in emot Häradsvad sammanfaller med alt. 3a.

Alt. 1a  -

Alt. 2a

Detta alternativ avslutas genom att man tog sig vidare från Fritsla längs Sävens östra strand vidare utefter Säveåns norra strand fram till Häradsvad.   Genom detta alternativ synes mig mest naturligt om man anländer platsen för slaget på ”fel” sida.  En annan möjlighet är ju att man efter att man passerat Säven helt enkelt gick över Säveån och därmed hamnade på ”rätt” sida.

Ovan kartskiss är en egen tolkning av karta i ”Birger Jarl och slaget vid Nårunga” av Jan Skoglöw 1990.

Schematisk försvars - gruppering

Huvudanfalls-riktning

Motanfall med rytteri

NORR
NORR
NORR
SÄVEÅN

Reserver

Den äldsta skrivna källa vi har där händelserna vid Herrevadsbro är ”Håkon Håkonssons Saga”, skriven av Sturla Tordason 1265-1265. Sturla var en isländsk storman, historiker och skald och var brorsån till Snorre Sturlason.


Sturla bör ha haft goda möjligheter att skaffa sig kunskap om nordisk politik och dito händelser. Sagan är ju närmast samtida med slaget. Detta faktum gör att många anser Håkon Håkonssons Saga som den källan som kan tillskrivas störst trovärdighet när det kommer till händelserna vid Herrevadsbro.


Håkon Håkonssons Saga berättar i nedanstående stycke om giftermålet mellan Birgers dotter, Rikissa, och Håkons son, Magnus Lagaböter, i Oslo som pågick mer eller mindre samtidigt med slaget vid Herrestadsbro:

Folkungarna

Birger Jarl

Håkon  Håkonssons  Saga

I ovanstående stycke synes mig tala om att strid föregått halshuggningarna av Filip och Knut.  Och därefter tycks det mig som att tyskar (men troligtvis även eventuella danskar) massakrerats på slagfältet emedan upprorsmakarnas svenska soldater verkar ha skonats.  Enligt min uppfattning talar ovanstående beskrivning för att regelrätta strider sanolikt har utkämpats vid Herrevadsbro 1251.

Erikskönikan

Den näst äldsta källa vi har är Erikskrönikan, även kallad (den första) rimkrönikan. Den är således skriven på vers och författad ungefär kring 1330 talet. Erikskrönikan är en propagandaskrift som utgår från hertig Erik Magnusson (Birger Jarls sonson) men som egentligen handlar om hans efterföljande, författaren är okänd.


Som källa anses krönikan ha något mindre trovärdighet beträffande beskrivning av slaget vid Herrevadsbro jämfört med Håkon Håkonssons Saga.  Även i sin helhet kan krönikan sägas vara av blandad kvalitet så som historisk källa.


När det handlar om slaget vid Herrevadsbro så förekommer osäkerhet kring fakta av den enkla anledningen att krönikan är skriven 80-100 år efter händelsen.  Vidare kan fakta påverkats av just det faktum att texten är skriven på vers. Författaren har parallellt med att beskriva historiska händelser haft att ta hänsyn till versmått och rim vilket mycket väl kan ha gjort att fakta kommit i andra hand.



Erikskrönikan är också den enda kända källa som kan hänvisas till av dem som vill förlägga slaget vid Kolbäck i Västmanland. Efter vad jag funnit så nämns ”Vesmanna lande” i endast  en av de tjugotalet avskrifter som finns av Erikskrönikan, dessutom finns många olika beskrivningar som klargör orsaken till att ”Vesmanna lande vid Herwadzbro” omnämns, som pekar på att Häradsvad vid Säveån är platsen där slaget stod.

Birge jerl ok biscop Kol   — Var Herra gaff ther til eth tool —   the loffwado them tro oc sworo them edha oc villo them felugha til sik ledha ok talado for them yffrid slät ok sagdo at the villo haffwat til sät, swa at folkunga lagdo thera vapn nid, thy at biscop Kol haffde sworet them frid, ok gingo til thera ower ena aa.


Ther loth them jerlin hoffwod aff slaa. ”

Här följer nu mitt helt egna försök till översättning av den gröna delen av detta lilla stycke från fornsvenska till modern dito.  Har sökt mycket noga efter Erikskrönikan i översättning till modern svenska utan framgång.

Tyder på att ett slag föregått halshuggningarna

” Folke Jerl (jarl under Erik Knutsson och Folkungarnas upphovsman) var en erliken man, rikesins forman tha war han.  Han war swa höwelik, dugande oc wiis, swa at alle men gaffwo honom priis, thet han var en erligh herra.


Han doo affbrat oc thy var verra. Han hafi'de ena  starka vällugha slekt.   


The lifdo sidhan med digher ospekt oc striddo opta med digher makt, swa som här er för i bokenne sakt.

Een aff them heet junker Karl (son till Ulf fase, Folkunge)Han satte sik amoth Birge järl. Birge jerl ville ok han fordriffwa ok alla the ner honom ville bliffwa. Folkunga sampnado sik ather tha ok toko folk hwar the kunno faa, uplenzska, danska oc nordmen soma ok thydiska men som vidherla koma.


The wordo tha swikne i rette tro innan Vesmanna lande vid Herwadzbro. 

" Så ble det gjort i stand til stort gjestebud i Oslo, og den unge kongen feiret bryllup med jomfru Rikissa.


Da gjestebudet var over, fór svearna (Svenskarna) hjem, og kongen gav dem prektige gaver da de reiste.   De gav seg på veg og kom fram til Birger jarl.  Men mens de var i Norge, hadde det hendt mye i Svearike.


Da hadde Birger jarl kjempet ved Hervadsbro med de herrene som før er nevnt, begge Filippus'ene og Knut Magnusson.  De overgav seg alle sammen. Men jarlen lot halshogge alle, og mange andre også, mest tyskere.    De fleste av svenskerne gav han grid. Siden stilnet ufreden i Svitjod.


Folk dømte så ulikt om det verket som jarlen hade utført, men det kom mye an på hvem som talte, venner eller uvenner av jarlen "


Erik konunge lyckades då bätter

och vann då seger i Sparsäther

Folkunga flydde och han tappat

Den blev döder som var skapat

Till Gästringa land flydde Holmger då

Där låt konung Erik han få

och låt sedan hugga honom huvudet av

och låt honom följa vänliga till grav

Summering  -  slaget

Det finns idag två uppfattningar om var i Sverige händelsen utspelade sig, vissa menar Västmanland, andra menar Västergötland.  Mina studier har givit mig känslan att den tidigare (nuvarande?) gängse uppfattning om att Västmanland är platsen för slaget, sakta har börjat att få ge vika för uppfattningen att  Västergötland istället är den riktiga platsen.


På samma sätt har ju uppfattningen om att Svearikets vagga stått i Västergötland vunnit mark sedan Dag Ståhlsjö på bred front tog upp ämnet under 1980 talet.  Att det i dessa dagar, 2000 talet, är nästan helt tyst i denna fråga tror jag beror på att de som med sådan säkerhet menade att vaggan låg i Uppland är nu utdöda och att efterföljarna har en helt annan, något mer ödmjuk och kanske mer sanningssökande, uppfattning.


Hur det än är med denna svenska historie-strid så är jag för min egen del övertygad om att slaget vid Herrevadsbro stod i Västergötland.  Om platsen dessutom skulle visa sig stämma med den bro som sedan urminnes tider varit slagen över Säveån vid dagens Häradsvad, så blir jag bara mycket glad.  Och det finns faktiskt en del fakta och några lämningar i området som talar för Häradsvad som rätt plats.  Man skulle självklart kunna få klarhet i frågan om man genomförde utgrävningar på platsen, men i vanlig ordning står intressanta historiska platser i Västergötlad outgrävda....


Jag har redan låtit meddela läsaren att jag i denna artikel inte avser göra någon stor utläggning för att försöka visa på vilken av de två ”tävlande” platserna som har störst anledning att kallas för ”rätt” plats. Endast några få historiska tolkningar och fynd som är avgörande i min egen övertygelse om vart slaget stod redovisas nedan.


Händelsen ligger mycket lång tillbaks i tiden, snart 800 år, vilket ger att några säkra uppgifter om var slaget stod, hur slaget utspelade sig mm, kommer vi aldrig att kunna få.


Jag, och säkert de flesta som intresserar sig för historia, vill dock med säkerhet mena att två tronpretendenter möttes på en plats som hette Herwadzbro någonstans i södra halvan av det som idag är Sverige, händelsen inträffade med stor sannolikhet 1251. 

Min övertygelse om att Västergötland är rätt plats kan kort beskrivas genom att riket Sverige vid tiden för slaget sedan länge styrdes från Visingsö, kungarna regerade från kungaborgen Näs. Visserligen närmar vi oss, vid tiden för slaget, grästider för när makten började förskjutas mot Uppland, men denna process hade precis startat varför jag menar att de som angrep Sverige vid den tiden angrep Västergötland i första hand, Östergötland i andra hand och Uppland inte alls.


Självklart var detta rike väl vaktat av flera befästa kungsgårdar och borgar som var strategiskt placerade för att möta angripare. Dessa angripare torde oftast kommit från väster, öster eller söder, säker var söderifrån kommande anfall de vanligaste då vägarna längs vattendragen säkert varit de mest farbara.

Vid 1200 talets mitt styrdes Sverige från Visingsö

Då man studerar förekomsten av borgar från den aktuella tiden ser man mönster, borgarna finns på flera platser längs vattenvägarna in mot Västergötland, man kan även ana försvarslinjer i väst-östlig riktning. Vid tiden för slaget i Herrevadsbro var troligen Älvsborgs fästning i svensk hand även om härom råder viss tveksamhet. Från väster via (möjligen)  Älvsborgs fästning - Stynaborg - Lagmansholm - Kvinnestadsborg - Fagranäs - Vädersholm - Vist slott - Jönköpings hus till Rumlaborg löper en stark försvarslinje. Det betyder att man hade en försvarslinje från dagens Göteborg, via Alingsås, Ulricehamn till Huskvarna. Dessa ansträngningar tyder på att Västergötland vid tiden var ett maktcentra som ofta utsattes för angrepp söderifrån.

Befästningar och försvarslinjer

Fynd och muntlig tradition

Kvinnestads borg som ligger några km nordost om Häradsvad har omnämnts som inblandad vid slaget. Undersökningar av borgkullarna har skett vid minst ett tillfälle, troligtvis vid två tillfällen.  P-E Lindskog skriver i ”Försök till en korrekt beskrifning om Skara Stift” (1812-1816) att man ”för flere år sedan” har gjort ett flertal intressanta fynd på borgkullarna. Bl.a fann man grunden till en byggnad, tegel, knivar, järnkulor mm.


Under några år på 1980 talet gjordes arkeologiska provundersökningar av Rune Ekre, Lödöse museum. De fynd man då gjorde tycker jag klart visar på att har varit en borg och att dess ålder minst går tillbaks till 1300 talet. Man fann bl.a ca 20 mynt från 1300 talet, rikligt med hästskor, hästskosöm, fragment av ryttarutrustning, armborstpilar, hovslagarverktyg, stridshammare, blosshållare mm. 


Säkert har borgen varit aktiv vid tiden för slaget och dess närhet till Häradsvad styrker min övertygelse om vart slaget stod. Kanske var det som vissa menar att Folkungarna hade tagit sikte mot Kvinnestads borg för att skaffa sig en stödjepunkt inför vidare strider längre in i Västergötland.

En massgrav sägs finnas i närheten av Herrevadsbro vid Säveån.  Vid min besiktning av platsen fann jag denna på ett ödegärde endast 500 m från själva bron och endast 50 m från säveåns norra strand.  Här finns flera mindre resta stenar spridda över en ganska stor yta. Helt klart är detta ett gravfält, men av stenarnas storlek verkar det inte vara ett gravfält från t.ex järnåldern utan troligen avsevärt yngre.


Fyra av dessa stenar står i linje, öst-västlig riktning.  Detta skulle kunna tyda på en kristen grav för flera personer.  Denna typ av gravar förekommer även på västkusten och där kallas de för Holländargravar.  Dessa gravar är massgravar efter förlista sjömän.


Den muntliga traditionen i området talar om detta gravfält som just ”Holländargraven”.  Och en massgrav kan det mycket väl vara, men här vilar nog i sjömän utan i så fall snarare stupade soldater från slaget vid Herrevadsbro 1251.

Birger jarl och biskop Kol (säger/ropar) ”Vår Herre gav till er ätt (Folkungarna) tillåtelse”, de (Birger och Kol) lovade dem tro och svor dem eder och ville de låta sig ledas, och talade för dem mycket vackert och sade att de ville ha fred, så att folkungarna lade sina vapen ned, ty biskop Kol hade svurit dem frid, och gick sedan till dem (Birger och Kol) över en å.


Där lät jarlen deras huvuden avslå (huggas av).

ÄLVSBORGS FÄSTNING

Intressant  i  närheten

En mycket spännande uppgift jag funnit i samband med mina studier kring slaget vid Herrevadsbro är att det enligt vissa källor samt enligt muntlig tradition ska ha funnits en numer försvunnen stad inte långt från Herrevadsbro i Västergötland. 


Den ska ha legat något söder om ”Norska bron” samt väster om hemmanet Ön under 1200 talet och staden ska ha haft namnet ”Norevalla”.   Jag gissar att om staden funnits så var den nog mer av en större by.


Jag lockas av att tro att Norevalla varit inblandad i striderna kring Herrevadsbro och då blivet nedbränd och kanske därefter ej blivit återuppbyggd.  Bara en gissning såklart, och det blir antagligen svårt att belägga stadens existens då den varit försvunnen i c:a 800 år. 


Men uppgiften är väldigt spännande varför jag gjorde ett besök i området och avsökte en del av detsamma, givetvis utan att finna några spår efter staden.  Det är ju också svårt att säga om jag sökte på rätt plats, beskrivningen av läget för staden är ju grov. 


Vad jag fann vid min okulärbesiktning av platsen var svår-förklarade ”gropar” i terrängen. Inledningsvis jublade jag inombords och trodde jag funnit Norevalla, men efter någon stunds funderingar gissar jag på att det var någon typ av täckt jag funnit. Stenbrott tänkte jag, eller kanske har här varit dammar för fiskodling då ju platsen ligger alldeles invid Säveån.  Återigen, endast arkeologiska provgrävningar skulle kunna resultera i ett säkert svar.....

Norska bron över Säveån.... undrar varför den heter så.... säkert har här stått norrmän någon gång i historien.... torde haft att göra med krigiska aktiviteter....   Min egen försiktiga gissning är i alla fall att bron är byggd vid mitten av 1700 talet.


Den muntliga traditionen säger att söder om Norska bron och väster om hemmanet Ön har legat en stad, Norevalla.  Staden ska ha legat på båda sidor om Säveån, här står jag alldeles söder om Norska bron i nådens år 2017.

Ur  ”Försök till en korrekt beskrifning om Skara Stift”  (1812-1816)  av  P-E Lindskog.

” På västra sidan om hemmanet Öna uti Norunga insocken vid Säfve å, säges fordom hafva legat en liten Stad eller By, som hetat Norevalla och skall gifvit namn åt Pastoratet.


Dess illa stenlagde gator vill menige man upvisa uti två delar, som innesluta en oval ljungkulle, 150 alnar lång och 50 bred. Strax utanför den visade södra gatan rinner Säfve å, öfver hvilken skall varit en bro och skall staden eller byn legat på bägge sidor om ån. ”

Promenad över den gamla bron, ”Norska bron”, över Säveån i Norunga Socken i nådens år 2017.

Här har jag börjat mitt sökande efter Norevalla, stöter då på dessa tydliga stora gropar i marken och tänker genast att

jag har funnit den försvunna staden Norevalla !!! 


När jag lugnat mej något blir jag tveksam kring min förmåga, och tänker att dessa tydliga markeringar i marken borde någon annan intresserad ha funnit före mig.  Ytterligare senare tänker jag att kanske är det inga rester efter byggnader jag ser, utan kanske är det en täckt av någon mineral eller kanske fiskdammar....ja ja jag kan inte avgöra vad det är, men spännande var det att vandra här.

Jag söker den försvunna staden Norvalla, ”uti Norunga socken vid Säfve å”.

HERREVADSBRO

Min egen uppskattning av området för den eventuella staden Norevalla. Uppskattningen bygger på uppgifter från skrivna källor likväl från uppgifter i den muntliga traditionen.

Området för min egen högst amatörmässiga okulärbesiktning av platsen.

NOREVALLA ?

NORSKA

BRON

Tydliga gropar och vallar kan jag se, groparna är ungefär stora som hus.

Då jag vandrat omkring i någon halvtimme hamnar jag här...vid Säveåns södra strand i det område som skulle kunna vara platsen för Norevalla stads (bys) södra sida, jag ryser i vanlig ordning vid en tanke så som denna.  Norska bron syns i bildens mitt, slagen över Säveån, säkert har här funnits en bro i evinnerliga tider.

1000 m

HERREVADSBRO

MASSGRAV /KRIGSGRAV ?

500 m

Steffe 2017
Steffe 2017
Steffe 2017
Steffe 2017
Steffe 2017
NORR
NORR

Herrevadsbro från norra sidan av Säveån anno 2017,  jag gissar att denna sida besatts av Berger jarls styrkor.

Dessa fyra stenar står i hyfsad rak linje, den närmast kameran är ju tveksam, men kan ha flyttats.

Massgraven ligger endast 500 m från Herrevadsbro, samt alldeles intill Säveån. Får anses vara en naturlig plats för en krigsgrav, invid, eller mitt på stridsplatsen.

Herrevadsbro  anno  2017

Mot  Herrevadsbro  från  söder

En bit av upprorsmakarnas härväg, uppmarschen mot Herrevadsbro, här är det c:a 1 km kvar till bron.  Denna gamla väg är en del av en möjlig härväg som Folkungarnas trupp använde 1251, se kartan nedan.

BILDEN ÄR TAGEN HÄR

Här har Folkungarna endast några hundra meter kvar till bron.  Någon information om hur striden utvecklade sig finns ej att tillgå, möjligt är dock att strider kan ha utkämpats på dessa åkrar söder om Säveån.

Endast 500 m kvar till bron.

Fram mot bron.

Mot  Herrevadsbro  från  norr

En mycket gammal väg, som bitvis är en hålväg, leder fram till Herrevadsbro från norr.  Kanske gick Birger jarls här på denna väg...

Gammal kallmurad förstärkning av vägen.

Här är vägen sedd från hästryggen (hade kameran på lång pinne).

Från höjden norr om bron, jag gissar att den var väl befäst av Birgers styrkor, samt att reserver fanns på åkrarna ytterligare norr om.

En soldat ur Berger jarls här kämpar sig här fram mot bron, han är fast besluten att göra allt i sin makt för att slå fienden, han störs dock av de där förbaskade el-stängslen man ser överallt i markerna nu för tiden.

Avslutningsvis vill jag nämna ytterligare en källa, från 1719, som styrker min övertygelse om att Häradsvad i Västergötland är platsen för slaget vid Herrevadsbro.


I Nils Hufwudsson Dals ”Bœrusia” från år 1719 står att läsa följande:

”Herwadsbro, som är bekant för slaget med Folkungarna är i Norunga försambling och thetta härad (Gesene) beläget.”



Nils Hufwudsson Dal föddes 19 januari 1690 i Borås, dör 1740 i Stockholm, var en historiegraf och akademiskt skolad publicist  och tillika översättare från latin och isländska.


Han är mest ihågkommen för en kultur-historiskt intressant skildring av Borås, Bœrusia (1719).




Jag har precis just nu, 2017-04-22, klockan är 18.12, beställt denna bok, ”Bœrusia”. 


Vill också här passa på att rekommendera www.bokborsen.se, de har precis allt man kan tänkas vilja ha.

Till utgåvan av Bœrusia gjorde författaren Nils Hufwedsson Dal denna teckning av en knalle.

Alt. 2a   -  Viskanstigen från Varberg  -  Borås  -  Fristad  -  öster om Säven  -  längs Säveåns norra                   

Endast c:a 50 m söder om krigsgraven finns en lämning som antages vara en s.k gropvall.  Gropvallar grävdes fordom av bönder för att hålla oönskade djur ute från sina åkrar och/eller för att hindra sina egna djur att rymma. De lade upp jorden åt ena hållet för att skapa ett dike och en vall, på vallen lade man sedan ris mm för att ytterligare förstärka avspärrningen.


Jag har väl ingen anledning att ifrågasätta om denna dikes-liknade lämning är en gropvall eller ej.  Om det inte vore för det att den mer eller mindre exakt sammanfaller med Birger jarls förmodade försvarsställning vid slaget vid Herrevadsbro.


Då jag studerat satellitbilder (Google Earth) såg jag tydligt gropvallen, och det visar sig som sagt att den ligger helt rätt för att kunna passa in i ovan nämnda försvarslinje.


Dock måste man hindra sig något för att inte ryckas med i euforiskt önsketänkande då man annars lätt kan tolka in nätt upp vad som helst att passa in i önskad situation eller på önskad plats.  Det är snart 800 år sedan slaget stod i detta område, en så pass grund och liten konstruktion, endast grävd i jorden, torde ju ha suddats ut av tidens tand, och varit bortodlad för länge sedan. 


Men jag kan trots detta nyktra tänkande inte helt släppa tanken på att denna gropvall kanske från början (1251) varit en enkel fältmässigt grävd försvarsvall, skyttevärn. Min tanke är att denna vall, efter att krigsmännen lämnat platsen, har vidare använts av bönderna på orten så som just en gropvall.....?   Ja ja, jag förstår vad ni tänker.....nu har han (Steffe) helt tappat det, du fabulerar han friskt, rena gissningar...   Och, jo då, jag kan hålla med om att det handlar om rena gissningen från min sida, men rent teoretiskt kan man inte avskriva min gissning med 100% - ig säkerhet.  Det skulle kunna vara så att jag här står framför en rest av en grävd försvarsvall från 1251, jag håller det för möjlig i alla fall.

GROPVALLEN

HERREVADSBRO

KRIGSGRAVEN

DÖM  SJÄLVA .......

GROPVALLEN

Här är den tidigaste karta jag funnit över platsen för slaget. Kartan är geometrisk avmätning från 1708.  Herrevadsbro finns utmärkt på kartan, och det säger ju inget om hur det såg ut 1251, men man kan nog med stor säkerhet mena att bron har funnits här även då, och säkert långt tidigare också.

hemmanet

ÖN ?