RAÄ Fornsök   -   Göteborg 135:1


Så var det en sådan där söndag igen, hade inget särskilt att göra, allmänt söndagsdyster, 16 augusti 2015. Tog beslutet att resa mig från soffan och göra den korta resan från min bostad till Skansen Lejonet.


Skansen ligger idag litet svåråtkomlig mellan E6:ans viadukter och järnvägens rangerbangård. Fann dock snart vägen  till skansen, parkerade nedanför berget, och tog sedan apostlahästarna upp mot skansen där den ligger högst upp på Gullberget.


På vägen upp kan man ana resterna från skansens föregångare, Gullbergsklippans fäste, som man tror har anor från 1200 talet.  Under promenaden fylls jag med tankar kring hur mycket spännande historia som passerat här, allt från vardagsliv till ond bråd död under otaliga belägringar med tillhörande strider, mycket har timat här.


Vid mitt besök var skansen låst. Skansen förvaltas av Götiska Förbundet, som i sin tur hyr ut delar av skansen till en restaurang. Götiska förbundet har under sommartid visningar av skansen. Jag kommer att komplettera denna sida med interiöra bilder då jag bevistat en visning.


Fästet har varit helt omgivet av vatten. Så sent som under 1500 talet tror man att Göta älvs strandlinje gått alldeles nedanför fästets norra sida. Idag har älven dragit sig undan 500 meter norrut. På östra sidan rinner än idag Gullbergsån som en bit söderut byter namn till Mölndalsån. Mot söder och väster fanns en grävd vallgrav.  Byggnaden reser sig 57 meter över havet, och är 29 meter hög, skansen var ett mastodontbygge på sin tid med drygt 7 meter tjocka väggar!


År 1692 fick skansen en tornprydnad, ett förgyllt lejon krönt med en krona, som i högra tassen lyfter ett svärd. Lejonet ersattes senare av en träkula, men när byggnadens tak år 1891 förstördes av en eldsvåda bestämdes att ett lejon på nytt skulle pryda tornet. Arkitekten Eugen Thorburn ritade det nya lejonet, fyra meter högt och utfört i koppar, vilket kom på plats den 3 mars 1893.


Sök dig till Kruthusgatan, följ diskret skylt mot skansen, parkera vid foten av Gullberget, informationsskylt finns.

Birger Jarls (Magnussons) vapensköld.

Gravyr av Göteborg från Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna 1690-1710. I förgrunden ses Gullberget med Skansen Lejonet som här kallas Leo Gothicus. Till vänster i bild syns Dahlbergs andra och något senare skansbygge i Göteborg, skansen Kronan.

1700 talet
Skansen Westgöta Leijon fick aldrig visa sin stridsduglighet då inga fler strider i området förekom efter att fästet blev färdigt. Skansen var då den var satt i beredskap bemannad med 100 mans besättning och 21 kanoner. Även om inga strider inträffade så förekom övningar i fästet. Besiktningsprotokoll från 1700 talet vittnar om skjutövningar från skansen. Bland annat anmärktes på att flera kanoners eldrör voro slitna och att lavetterna var slitna. Däremot var skansen i övrigt i gott skick. Inget fuskbygge således.
                                              
                                                 1800 talet
När man i början av 1800-talet beslöt att rasera stadens befästningar, befanns utanverken till Westgötha Leijon vara i gott   skick. Då  de  ej  stod  i vägen  för  vare  sig be byggelse   eller   trafik  fick   de  stå   kvar. Skansen var fängelse en perion och 1822 anlades ett upplag för en ammunitionsfabrik xom låg strax nedanför skansberget.


                                           1900 - 2000 talet
När man i början av 1800-talet beslöt att rasera stadens befästningar, befanns utanverken till Westgötha Leijon vara i gott   skick. Då  de  ej  stod  i vägen för vare sig bebyggelse eller trafik fick den stå kvar.  Efter att skansen 1908 byggts om till förråd för de s.k landstormsförbunden blev den ånyo öde från 1942.  Då skansen var en populär plats för bl.a bostadslösa drabbades den av brand vid flera tillfällen, vilket ledde till att träbjälklagen raserades och kvar fanns bara murarna.

I början av 1970 talet väcktes tanken inom ordenssällskapet Götiska Förbundet på att renovera skansen Lejonet och den 4 september 1974 återinvigdes den av kung Carl XVI Gustaf.  Skansen hyrs sedan 1975 av Götiska Förbundet på 50 år.

Här har jag stannat till på grundstenarna till föregångaren till skansen och blickar där ifrån upp mot själva skansen Lejonet.

Skansens södra sida.

Skansens västra sida.

Enda ingången i skansen, den finns på norra sidan.

Nordöstra hörnet.

Här i denna kanonembrasyr har många hemlösa tagit nattvila, under hyfsat varma årstider, har jag hört.

Vykort, från söder med förvaltarebostaden nedanför Gullberget, troligen 1940 tal.

En av Erik Dahlberghs originalritningar, en sektion av skansen Westgötha Leijonet.

Anmärkning från mitt besök 2017:  Antagligen är denna ritning ett förslag, kanske ett diskussionsunderlag ety här syns endast fem våningar och jag vet nu att det finns sex våningar. Mellan ritningens entréplan och plan 2 finns ytterligare ett plan, låg takhöjd dock och troligtvis använt som logi till soldaterna.

Erik Dahlbergh, porträtterad av sin vän David Klöcker Ehrenstrahl.

Erik Dahlberghs vapen.


Väldigt mycket intressant historia har passerat här på skansen Lejonet. Fästet har varit i ömsom norska, svenska och danska händer under de århundraden den var aktiv. Anläggningen har nedbränts och återuppbyggts många gånger och därför haft flera olika utföranden genom åren. Dens skans vi ser idag stod klar 1689 efter ritningar av Erik Dahlbergh. Här nedan redogör jag för några få händelser som kortfattat beskriver skansens utveckling.




1200 talet

År 1253 kom den svenske riksmarsken Birger Jarl hit med en här på 6000 man. Redan dagen efter anlände kung Håkon av Norge till Birgers läger vid Gullbergs ängar. Man planerade att tillsammans tåga mot Danmark och kung Håkons flotta låg redan ankrad utanför Öckerö, allt var ordnat för ett kraftfullt anfall mot Danmark. Till Birgers läger kom samtidigt danska sändebud, två biskopar, femton riddare och ”många andra”. Den stora sammankomsten slutade med förlikning och Birger Jarl bjöd därefter på ett gästabud i dagarna tre i sitt härläger på Gullbergs ängar.



1300 talet

År 1303 framträder fästet Gullberg för första gången. I Erikskrönikan berättas hur kung Håkon av Norge upplåtit Kongahälla åt hertigarna Erik och Valdemar under deras fejd med sin bror kung Birger. Birger lät då bygga ”ett hus å Gullbergs hed starkt och fast”. Förmodligen var detta ”hus” endast en enkel skans eller stadigt hus omgivet av pallisad och vakttorn, men utan några vidare fortifikationsverk.  Såvitt jag förstått var detta ”hus” ett murat hus i två - tre våningar omgärdat av murar och/eller palissader. Denna anläggning omfattade hela Gullberget och även den lägre platån i söder vilket ger att denna anläggning till ytan var större än dagens skansen Lejonet.



1400 talet

Gullbergs fäste utvecklades under 1400 talet av den svenske marsken Thord Bonde. 1455 lät Bonde bygga ett starkare fäste på Gullberget och ytterligare en skans på Billingberget vid Älvsborgsfjorden (där senare Gamla Älvsborgs slott kom att byggas). Gullbergs fäste, eller Gullbergs Hus, som det också benämndes skulle hindra danska strövtåg utmed Göta älv och i mot svenska inlandet. Fästet bestod endast av murar, inget torn eller utanverk, och dess stridskraft var inte stor. Således jämnade danskarna fästet med marken så snart de hade möjlighet. 1469 återuppbyggdes fästet av kung Karl Knutsson (Bonde), bara för att redan samma år erövras och jämnas med marken av danskarna.



1500 talet

När Gustav Vasa under sitt befrielsekrig fick tid över för denna del av landet återuppstod Gullbergs fäste 1522, men förstördes åter igen följande år av danskarna. Skansen återuppbyggdes emellertid och gjordes starkare än furut, försågs med vallar, vattengravar och utanverk, så att borgen omsider blev ett ganska respektabelt fäste. Under Gustav Vasas söners regeringstid fortsatte utbyggnader och förstärkningar så att när Gustav II Adolf tillträdde regeringen befanns Gullbergs fäste i ett gott försvarsskick. Det torde då haft utseendet av en typisk vasaborg. Överst på klippan med byggnader runt om en inre borggård samt ett runt fast torn. Utanför detta var bergets sidor inklädda med stenmurar försedda med vakttorn. Nedanför klippan åt söder en extra försvarsmur och utanför denna en vattengrav som förband Gullbergs vassar med Gullbergsån. Fästet var alltså helt omgivet av vatten och sumpmark. Infarten till borgen var troligtvis från sydost och utanför porten fanns det sedvanliga utanverket ”Swingeln”.

Skansen  Lejonet  anno  2015

Den tredje tornprydnaden på skansen Göta Lejon. Bilden är tagen på Bleck- & Plåtslageribolaget i Göteborg 1893. Innehavaren Simon Olsson i ljus hatt, tillsammans med de arbetare som förfärdigat mästerverket.

Reviderad 170606 med invändigt besök !


1600 talet

Så som den vasaborg fästet nu var. så såg det säkert ut när den danske kungen Christian IV, natten till den 27 januari 1612, med nattlig överrumpling försökte inta Gullberg. Just den här striden är väl dokumenterad, den strid som de svenske vann, genom rådigt ingripande av frun till fästets kommendant, Emerencia Krakow.    Läs med om denna spännande strid här.


En karta från 1677 visar skansens läge där man kan se att Göta älvs strandlinje på den tiden gick alldeles intill Gullberget. Göta älv liknade mer en havsvik än den älv den är i dag.    Ta en närmare titt på denna fina karta här.


Senare under 1600 talet framlade Erik Dahlbergh 1684 sin stora plan för omdaning och utbyggnad av Göteborgs befästningar. Han hade tänkt sig fasta försvarstorn eller skansar, en på Ryssåsen samt en på Gullbergsklippan. Det blev senare de båda skansarna Kronan och Westgötha Leijonet. 22 juni 1687 godkände Karl XI ritningarna till skansen på Gullbergsklippan. Men redan tidigare hade man påbörjat schaktningarna och grundstenen till skansen lades av Dahlbergh den 22 juni 1687 (samma dag som ritningarna godkänts), ”medh wanlige ceremonier, inscription, medallier och mynt och gaf tornet det namnet Westgötha Leijonet, varuppå murarbetet i Herrans Nådn begyntes som här nedan widare förmäler”.

Gullbergs fäste från öster, notera att hela skansberget är omgärdat även den lägre liggande södra (vänster) platån.  Modellen finns inne i skansen Lejonet.

Från norr, notera att huvud-entren till anläggningen ligger från norr precis som idag.

Nationaldagsfirande  2017  på  skansen Lejonet

Vid frukost denna dag, nationaldagen 2017, läste min fru i GP på paddan att man hade visning av skansen Lejonet idag samt att där traditionsenligt skulle skjutas salut.  Då vi inte hade några gemensamma planer för denna dag var det ett enkelt beslut för mig vad jag skulle göra denna dag.


Dessutom ville jag passa på att få en gnutta motion varför jag beslöt att ta mig till skansen ”by foot”.


Vädret var strålande, lagom varmt med friska vindar.  Jag fick en skön promenad och hann på vägen med att anskaffa en enkel fika att förtära på någon klippa vid skansen.


Anlände skansen vid prick 11.00 vilket var den utsatta tiden för öppningen.


Efter fika i solen, som avlöpte ganska snabbt ety jag längtade in, tog jag så skansens innanmäte i besittning.  Med pirrande spänning i kroppen tog jag mig till ingången.

På väg, här på Redbergsvägen i höjd med Danska vägen ser jag skansen. (vid horisonten)

Från Svingeln !

Har nu passerat under järnvägen och känner nu igen mig.

Framför den enda ingången till skansen.  Alla försvagande nödvändiga konstruktioner som t.ex ingången och trappor som löper i murväggarna är placerade i norra sidan. Detta för att från norr fanns inget fast land inom (kanon-) skotthåll som kunde nå skansen.  Göta älv var norr om skansen mycket bred och vattnet nådde ända fram till skansberget.

Innanför ingången står den yttre originaldörren exponerad.

Man har bestämt att låta den stå inomhus, efter att ha varit utsatt för väder och vind under mer än 300 år, för att kunna bevara den för framtiden.  Dörren är förstärkt av fastnitade uttjänta harnesk.

Här syns den mitt i skansen placerade trappan som löper (förbi plan 2) till plan 3.

Här under golvet i entréplan finns brunnen. Denna har på senare år slutat föra vatten sedan man placerat ett ställverk här.

Trapporna från entréplan till tredje våningen.

Tredje våningen, ett svep upp mot taket där luckan finns som användes för att hissa upp och ned kanoner.

Öppningen i yttermuren på våning tre där kanoner hissades upp och ned från marken.  Jag vågade mig inte ut på gallerdurken.

Grova dimensioner gäller i skansens alla delar.

Från våning tre når man våning två via en lucka i golvet.  Denna våning har knappt ståhöjd och saknar fönster, man tror att den använts som logi för soldaterna.

Utsikt mot norr och Göta älv via kanonport på våning tre.  Göta älv var mycket bred i höjd med skansen under 1500 och 1600 talen, faktum är att södra älvstranden då låg alldeles nedanför skansen.  Idag har älven dragit sig norrut c:a 600 meter.

Trappan mellan våning fyra och tre.

Ett vertikalt svep från våning fyra upp mot de nedmonterade våningarna fem och sex.  Krokarna i taket användes då man hissade upp och ned kanoner mellan våning fyra, fem och sex.  Gluggarna högst upp i taket är luckor för att ventilera krutrök.  Sådana luckor finns på fler platser i skansen inte minst i våning ett som var planet med flest kanoner.

Dessa nischer som finns på våning fem kunde bemannas av soldater som genom de mindre luckorna i yttermuren kunde kasta dåtidens granater och allehanda bråte över den lede fienden.

Utsikt mot söder via kanonport på våning fyra. Har man bra syn, kan man härifrån se resterna  av Göteborgs stadsfästning rakt i söder.

Åter på markplan igen.  Innan jag går ut tänker jag en stund på hur det måtte ha känts för 300 år sedan då (dubbel-) dörren stängdes inför en väntande belägring.  Skansen var dimensionerad för att klara en belägring i sex månader med full styrka, 100 man.

Jag går ut.

Här marscherar Hemvärnet med fanan inför den stundande salutskjutningen, 21 skott ska de bli.

iPhonen klarar inte att återge ljudvolymen av salvorna, men det small bra vill jag säga och tryckvågen skrämde mig vid första salvan så att jag nästan tappade telefonen, trots att jag ju var beredd !  Saluten var proffsig, all heder till Hemvärnet

Så lämnar jag skansen Lejonet för denna gång.  Nöjd och belåten med att nu ha studerat både in- och utsidan.  Men skansen är så spännande att jag säkert kommer att återvända för ytterligare studier eller kanske bara för att avnjuta en kanelbulle på historisk mark.


Tilläggas skall att skansen Lejonet faktiskt aldrig kom att hamna i strid.  Dock har här på platsen utkämpats många strider under skansens föregångares tid.  Föregångaren var som sagt Gullbergs fäste som stod här på Gullberget redan under 1200 talet.