RAÄ Fornsök   -   Runstenen  Hov 52:2

                            Gravfältet  Hov 52:1


Denna lördag, 5 augusti 2017, visade sig bli en ovanligt välmatad historisk upptäcksfärd. Inte mindre än åtta historiska nedslags varav fyra kyrkor hann jag med denna dag. 


Förutsättningarna för en lyckad dag fanns, vädret var perfekt, soligt med några vita molntussar på en annars klarblå himmel.  Att det dessutom var lördag och drygt en vecka kvar av semestern bidrog till succén.


Utflykten var ganska väl planerad och samtlig nedslag låg som på ett pärlband i trakterna söder om Herrljunga.


Här nedan redovisas i all enkelhet utflyktens första nedslag, runstenen i Fröstorp, Gäsene härad.


Runstenen står rest i ett omgivande gravfält troligtvis i sitt ursprungliga läge vänd mot den mycket gamla byvägen av vilken man fortfarande kan ana spåren.


Gravfältet ligger en dryg km norr om Annelund, c:a 200 m öster om vägen mellan Annelund och Hudene. 400 m österut från stenen räknat flyter Nossan som i forna tider var en mycket viktig vattenled.


Gravfältet består av flera runda stensättningar som är kraftigt övertorvade och i flera fall skadade av åkerbruk. Bland gravarna ligger odlingsrösen uppkastade vilket gör det svårt att med säkerhet bestämma gravfältets begränsningar.


Vidare finns här en fin liten skeppssättning alldeles intill åkerkanten.  Man får genast känslan av att gravfältet varit större en gång i tiden och att de åkrar som omringar gravfältet i själva verket varit gravplatser.


Vid studier på kammaren finner jag rön som tyder på att denna teori sannolikt är riktig.

Från Annelund i Gäsene härad, kör norrut mot Hudene c:a 1 km, tag vänster mot Fröstorp. Efter 200 m ligger gravfältet på vänster hand alldeles invid vägen.

I ett område som en cirkel med diameter c:a 300 m finns ytterligare tre mindre gravfält samt enstaka stensättningar och resta stenar.  Jag gissar att hela denna yta en gång varit ett större sammanhängande gravfält.


Här har man begravt sina anhöriga kanske redan under    stenåldern och sedan vidare genom brons- och järnåldern.  De gravar som är synliga idag är från tiden mellan bronsålder och järnålder (c:a 500 f Kr) och fram genom järnåldern.


Runstenen har sannolikt stått på denna sin ursprungliga plats sedan någon gång under 1000 talet e Kr.

_____________________________________________

GRAVFÄLT

STENSÄTTNING - RÖSEN

200 m

Här ses skeppssättningen mot sydväst.  Notera den fantastiska stävstenen närmast kameran!

Här står runstenen under björken, och just hitom stenen går den urgamla byvägen fram i nord-sydlig sträckning.  Platsen valdes av runornas upphovsman, Tord,  just för att stenens meddelande skulle kunna läsas av så många som möjligt då man trafikerade vägen.  Mer om runorna längre ned på sidan.

Stenen (Vg 157) i nådens år 2017 och här har den stått i något 1000 tal år, hisnande !

..... och efter Esbjörn, sin broder, en mycket dugande ung man.

.....    • uk • eftR • esburn • brþur • sin • trk • hrþa • kþan •

Tord  reste denna sten efter Funnen,  sin  fader,  en mycket god tegn,   .....

þahn, tegn eller thegn tros vara ett begrepp eller en titel som användes i Skandinavien och England under vikingatiden.  I Sverige förekommer ordet på runstenar och då ofta i sammansättningen "en mycket god tägn". I England förekommer ordet i handskrivna dokument.


I engelskan har ordet troligtvis beskrivit en aristokratisk klass i en rang underordnad earlarna (engelsk adelstitel).


Ordets betydelse i Norden är mer oklar.  Två förklaringar förekommer, den ena menar att betydelsen är ”fri bonde”, ”odalsman” emedan den andra förklaringen ger att betydelsen är ”krigare”, ”medlem av kungens hird”.

futin  (Funnen)

þahn  (tegn)

futin är ursprungligen ett tillnamn med betydelsen ”den funne” eller ”hittebarnet”.  Namnet förekommer på runstenar i hela det fornnordiska området.


Det finns ytterligare en runsten i Västgötland varpå namnet ”futin” förekommer.  Denna sten (Vg 180) av mörk finkornig gnejs står vid Kölaby kyrka mellan Ulricehamn och Falköping.   Jag planerar att besöka även denna sten !

trk eller dreng är liksom tegn även den utan någon säker förklaring, men tros ha varit en person med lägre rang än tegnen. Andra förklaringar är att dreng var en hedersbenämning för en man som var ärlig, trogen och stod vid sitt ord, eller kanske att det var en yngre man som därmed hade lägre rang.

trk  (dreng)

.....     ok  æftiR  Æsbiorn, brodur sinn, dræng har da godan.

Þorðr  resti  sten  þennsi  æftÍR  Fundin,  faður  sinn,  þegn  harða  godan,  .....

RUNORNA  BERÄTTAR

Wid Frälsehemmanet St. Fröstorp i Håf ett litet stycke från landsvägen åt Stenunga, står en RUNSTEN, som har följande påskrift:  


Durdr. rithdi, stin, disi, iftr, Futin, Fadur, sin, dan, hrdhdudan, ig, iftr, isdun, brdur, sin. tsg, hrda.


— På sned å andra sidan vägen står en lång uprest sten utan skrift och omkring honom ellofva mindre stenar upreste, samt rundt omkring stenarne 24 st. kullar,  nedan omkring stensatte,  detta ställe lärer varit en ansenlig grifteplats i hedendomen. 

P.E  Lindskog skriver i sin bok ”Försök till en kort beskrifning om Skara Stift”  (1812-1816)  följande om runstenen:

_____________________________________________________

Vidare tror jag att Lindskog med ”lång uprest sten utan skrift och omkring honom ellofva mindre stenar upreste” avser den fina skeppssättningen strax väster om runstenen.

Jag tänker här på Tord som reste denna sten och på hans far Fundin samt hans bror Æsbiorn ...

RUN-

STENEN

Runstenen  i  Fröstorp  anno  2017

þurþr • risþi • stin • þesi • eftR • futin • faþur • sin • þahn • hrþa • kuþan    .....

Kort  och generellt  om  runstenar  i  Norden

Runstenarna ristades huvudsakligen mellan år 300 och år 1130 och förekommer i hela det nordiska kulturområdet – Sverige, Norge och Danmark.  De äldsta finner man i Norge emedan de yngre dito framförallt förekommer i Danmark och Sverige. 


Runor som skrivtecken användes även långt efter att man slutat att resa runstenar och runorna utgör de äldsta bevarade originaldokumenten på det svenska språket och är därför en viktig länk till vår historia.


Runstenarna var inga gravstenar, utan istället minnesmonument och de markerar således ingen gravplats.  När någon hade gått bort lät de efterlevande resa och rista en sten till hans eller hennes minne.  Ofta finner man dessa runstenar intill vägar och andra kommunikationsleder.


I Sverige finns totalt cirka 2500 runstenar helt eller delvis bevarade och de absolut flesta runstenarna finns i landskapen kring Mälardalen i Sverige.   Hur många de var från början vet ingen och hela tiden görs nya fynd.


Samtidigt är det viktigt att känna till att antalet äldre runstenar (före år 800) som restes i Danmark, Norge och Götaland är lika stort, eller kanske rent av större, än de som restes i Svealand och norrut.  Detta faktum är en av många indikationer som visar på att kulturell utveckling alltid rört sig från sydväst mot nordost i vårt område, oavsett vad man säger om detta faktum i Uppsala !

Kort  om  tegn-  och  drengstenar

Stenar som omnämner ”tegn” eller ”dreng” kallas följdaktligen ”TEGNSTENAR” resp. ”DRENGSTENAR”. 


Många gånger förekommer både ”tegn” och ”dreng” på samma sten (så som det t.ex. gör på runstenen i Fröstorp), själv skulle jag benämna en sådan sten ”TEGN / DRENG - STEN”.

Förekomsten av ”tegnstenar” i Sverige är absolut störst i Västergötland.  Här ska enligt uppgift 18 stenar finnas emedan endast 8 stenar i Södermanland, 1 i Östergötland, 5 i Skåne och 2 i Småland.


Antalet ”drengstenar” i Västergötland ska enligt uppgift vara samma antal som för ”tegnstenarna”, 18 stenar. 

I Närke finns 2 drängstenar, Uppland 11, Södermanland 6, Västmanland 4, Östergötland 9, Småland 2, Skåne 9 och Öland 1.  

Jag tror att Linskog med ”På sned å andra sidan vägen står en lång uprest sten.....” avser den mycket gamla byvägen som löper fram mellan runstenen och skeppssättningen.

Vg 157