RAÄ Fornsök   -   Eggvena 4:1 - Eggvena 2:1


Denna lördag, den 6 maj 2018 var siktet inställt på ett par runstenar i trakterna av Eggvena mellan Vårgårda och Herrljunga. Här längs Nossan, mellan Vårgårda och Herrljunga breder stora arealer av odlingsbar mark ut sig och har under årtusendena säkert erbjudit goda livsförutsättningar.


Dessa trakter verkar varit tätbefolkade under tusentals år av det stora antalet fornlämningar från olika perioder att döma.  Här finns hällkistor, resta stenar, högar och runstenar i stort antal.


Jag lät min GPS ta mig fram mot målet och helt plötsligt hörde ur bilens högtalare ”You have arrived” !  Jag saktade in, och se på maken, då jag svepte med blicken åt höger insåg jag att stenen stod alldeles bredvid vägen, alldeles intill bilen.


Och vilken vacker sten det var, stor och med helt komplett ristning!


Parkerade bilen några hundra meter norr ut, och gick för att känna på stenen.

Runstenen  på  Eggvena  åkergärde

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.


Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

FÖRSÖK TILL EN KORT BESKRIFNING OM SKARA STIFT

P.E. LINDSKOG 

Faksimil från 1812-1816 års utgåva

Tegnstenen  vid  Eggvena  kyrka

Runor

Runinskrifterna är de äldsta bevarade originaldokumenten på svenska.  Även om runor från början fanns inom hela det germanska språkområdet, var det i Skandinavien som de hade störst utbredning och användes under längst tid.


De äldsta runorna har flera likheter med de alfabet som var i bruk runt Medelhavet kring Kristi födelse. Man har tvistat om vilket skriftspråk som är den den direkta förebilden men numer är de flesta överens om att det sannolikt är det latinska alfabetet (romarnas skrift) som ligger till grund för runorna.


Runorna dyker upp i våra trakter under romersk järnålder (ca 0–400 e Kr), antagligen eftersom Norden då stod i tät kontakt med romarriket. Dessa tidiga runor omfattades av en runrad med 24 olika tecken.


Under perioden ca 500 - 700 förändrades språket i Skandinavien kraftigt. Detta medförde att man också nödgades  modifiera skriftsystemet. I början 700 talet skapades en ny runrad med endast 16 olika tecken som ersatte den äldre.


Den nya runraden togs i bruk ungefär samtidigt i hela Skandinavien. Detta faktum har bedömts vara resultatet av en medveten skriftreform i hela Skandinavien, kanske skapad av handelsmän.

Här närmar jag mig stenen till fots på vägen mellan Eggvena och Bråttensby.  Om stenen står på ursprunglig plats har jag inte kunnat fastställa.  Efter vad jag lärt har den genom århundradena varit nedfallen vid flera tillfällen och upprest lika många gånger.


Enligt Pehr Thams (fornforskare 1737-1820) berättelse om Carl Gustaf Gottfrid Hilfelings (tecknare 1740-1823) resa var stenen   ”nedfallen 29 Aug. 1791, men blef uprest af Hilfeling Antiquarius”.


Vid olika tillfällen under 1800 talet har besökare funnit stenen stå lutande (Djurklou, Torin).  Enligt en uppgift från 1899 var den  ”till marken nästan nedfallen”   men åter-upprestes den 30 juni samma år genom ortsbefolkningens försorg.


En ytterligare uppgift jag funnit, men som jag ej känner källan till, berättar att stenen någon gång stått vänd med höger kantsida mot vägen med ristningen vänd mot nordväst.  1993 flyttades stenen nordost 5m och placerades parallellt med vägen.  Idag står stenen som sagt längs med vägen och med ristningen vänd mot sydväst.


P.E. Lindskog skriver i sin bok ”Försök till en kort beskrifning om Skara Stift”  (1812-1816) om Eggvena  ”Gamla minnesmärken bestå dels uti några på särskildte ställen uppreste högre stenar, af hvilka somlige äro med runor försedde.. ”  och vidare  ”Af Runstenarne träffast 2:ne på Fölene kyrkogård, en på Eggvena åkergärde och en ligger till trappsten vid Remmene kyrkodörr”.


Runstenen på Eggvena åkergärde är daterad till omkring 1000 talet och är av bergarten grå granit.

Jag står nu äntligen mycket nära stenen.  Stenen är mycket vacker och med en välavvägd ristning där mästaren, säkert med noggranna förberedelser, lyckats rymma hela meddelandet inom stenens omkrets.  Många gånger, har jag noterat på andra stenar, att det avsedda meddelandet inte rymts i omkretsen av stenen utan man har fått göra tillägg innanför själva omkretsens runlinjer, med både en och två rader.


Mitt på stenen har mästaren ristat ett mycket vackert kors. Mästaren eller hans uppdragsgivare (eller kanske båda två) har sannolikt lämnat hedendomen för kristendomen. Detta kors ger att stenen kan dateras till cirka år 1000 då kristendomen började vinna mark i västra Sverige.


Själva meddelandes lydelse har tolkats och det har då visat sig att stenen är en s.k. ”tegn-sten”.   Tegn, thegn eller tägn var ett begrepp, en titel, som användes i Skandinavien och England.  Ordets betydelse i Skandinavien är något oklar. Enligt riksantikvarieämbetet är de två huvudalternativen ”fri bonde” respektive ”krigare, medlem av kungens hird”.


Förekomsten av ”tegnstenar” i Sverige är absolut störst i Västergötland.  Här ska enligt uppgift 18 stenar finnas emedan endast 8 stenar i Södermanland, 1 i Östergötland, 5 i Skåne och 2 i Småland.



kunuar : resþi : stin : þani : eftÍR : kana : bunta : sin : þegn harþa kuþan

”Gunnvar reste denna sten efter Kane, sin make,en mycket god tägn”

Heder åt mina föregångare !


Och här nedan presenteras ytterligare en runsten, stenen vid Eggvena kyrka.  I samma ögonblick jag såg den kände jag att denna sten måste vara ristad av samma mästare som ristade den på Eggvena åkergärde.  Min känsla bekräftas av flera kännare av runstenens väsen !

Vid Eggvena kyrkas södra ingång till tornet står en runsten uppställd mot väggen.  Eggvena kyrka ligger endast c:a 600 meter norr om runstenen på Eggvena åkergärde.


Då man har sett båda dessa stenar, och dessutom betänker avståndet stenarna sinsemellan, finns det nästan ingen tveksamhet över att stenarna ristats av samma mästare.


Själva ristningarna har samma djup och grovlek, samma tecken-stil samt korsen i stenarnas mitt är näst intill identiska. 

Här är en bild tagen 1969 då stenen stod alldeles intill vägen samt vänd med höger kantsida mot vägen.  Stenen flyttades som sagt, 1993 5m åt nordost samt vändes så att den kom att stå parallellt med vägen.

Uppgifter om stenens ursprungliga placering saknas.  Enligt C. G. G. Hilfeling ligger stenen år 1791  ”i Äggvena Vapenhus vid dörren mycket skadad”.  Det låter som att Hilfeling menar att stenen låg i golvet på vapenhuset, vilket mina studier här med kan bekräfta. 


Stenens nuvarande uppställning, till vänster om Eggvena kyrkas södra ingång,  erhöll stenen 1938 genom Riksantikvarieämbetets försorg.


Den här ristningen är ett exempel av många där ristaren tycks ha slarvat något vad gäller förberedelser avseende runornas disposition.  De två siste runorna har hamnat för sig själva utanför övriga runors ramlinjer.


Runstenen vid Eggvena kyrka är daterad till omkring 1000 talet och stenen är av bergarten grå granit, precis som ”systerstenen” på Eggvena åkergärde.  Konstigt skulle det ju vara med en annan datering då jag ju själv med stor säkerhet menar att de båda stenarna är ristade av samma mästare.



: uifast : risþi:sti ... R : uifa : hrþa : kuþan : þegn :

Vifast reste denna sten efter Vive, en mycket god tägn

Heder igen, åt mina föregångare !

Även runstene vid Eggvena kyrka finns återgiven i ”Rannsakningar efter antikviteter” 1667 - 1684  (här finns korset med).  Faktum är, som ni ser, att de båda stenarna finns på samma sida.


Man förstår att stenen har skadats sedan denna teckning gjordes då stenens överdel redovisas här samtidigt som den ju saknas idag.


Faktum är att även rotändan av stenen är skadad, därför står stenen idag uppställd på den i markytan synliga grundstenen.  Vem vet, kanske fanns vid rotändan ytterligare en ”rad” av runor ?

YTTERLIGARE  RANNSAKNINGAR ...

Vg 151

Vg 152

Stenarna står i Eggvena mellan Vårgårda och Herrljunga.  Tag sikte mot Eggvena kyrka så finnur du direkt Eggvena  2:1.  


Med någon enkel förstudie ser du att Eggvena  4:1 står endast 600 meter söder om kyrkan, längs med vägen, svårt att missa.

RIKSANTIKVARIEÄMBETET - SÖK I ARKIVAN

https://sok.riksarkivet.se

Den tidigaste avbildningen av runstenen på Eggvena åkergärde har jag funnit hos  digitaltmuseum.se.


Bilden här ovan är en sida med en original-teckning ur ”Rannsakningar efter antikviteter” 1667 - 1684.  Stenen inringad i rött är en avbildning av Runstenen på Eggvena Åkergärde  (korset saknas dock men runorna stämmer).


”Rannsakningar efter antikviteter” var en omfattande inventering av främst fornminnen men även skyddsvärda objekt från historisk tid, som ägde rum i Sverige från 1667 och med ojämna mellanrum fram till 1693.


Jag blir varm i hjärtat då jag inser att det, i motsats till historieförfalskare så som t.ex. Olof Rudebäck,  fanns människor som redan under 1600 talet insåg vikten av att på ett sanningsenligt sätt söka bevara och beskriva vår historia.


Initiativtagare till projektet var riksantikvarien  Johan Hadorph (1630-1693) och projektet stöddes av rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie.

RANNSAKNINGAR EFTER ANTIKVITETER

Johan Hadorph.

Målning (beskuren), DK Ehrenstrahls skola 1670 Gripsholm

Magnus Gabriel de la Gardie.

Oljemålning av M. Mijtens d.ä.

Maltesholm.