RAÄ Fornsök   -  Partille 22:1


Klockan är 13:20, det är lördag den 14:e maj 2016, och jag står högst upp på ett berg strax söder om E20 i höjd med Jonsered. Jag har lyckats klämma in en historisk utflykt mellan ungarnas ridpass i Råda. Siktet idag var inställt på ett bronsåldersröse strax söder om Jonsered.


Noggranna förberedelser hade jag gjort innan avfärd då jag visste att tiden för denna utflykt skulle vara knapp.

Den planerade parkering fann jag direkt, sedan till fots efter en mycket brant grusväg uppför berget och fram till en telemast. Fann mig, precis som vanligt när jag besöker gravar från denna epok, genomsvett då jag var halvvägs uppe. De hade ju en strävan på den tiden att ofta gravlägga sina hövdingar på mycket höga platser.

Hittade sedan avtagsstigen från grusvägen som ledde ända fram till graven.


Själva röset var som så ofta mycket urplockat och mycket sten måste ha transporterats bort för att kanske användas till moderna markägares stengärdsgårdar mm.

Röset visade sig vara unikt, det var byggt kring ett stort flyttblock som blivit liggande när inlandsisen en gång i tiden smälte. Röset har en diameter på c:a 12m och är placerat högst upp på ett berg med vidunderlig utsikt över Säveåns dalgång som under bronsåldern var en grund havsvik (havet stod 10-15 m högre då).

I röset kan man se ett antal större hällar som är delvis frilagda vilket tyder på att röset haft en kista av hällar i vilken den döde placerades. De som en gång plundrade graven har troligtvis tyvärr varit framgångsrika då det ju verkar som att de nått fram till kistan.

E20, motet vid Jonsered, södra sidan av E20 finns en parkering (som ofta är stängd med bom). Här följer man grusvägen några branta 100 meter upp till telemasten. Alldeles innan första ”teknik-kiosken” finns en stig åt vänster, följ den ett 100 tal meter och sedan är du framme vid röset.

Jag tyckte mig kunna identifiera en bit av den ursprungliga kantkedjad bestående av 8-10 stenar. Man blir knäsvag vid tanken på att dessa stenar troligtvis ligger i sina ursprungliga lägen, exakt där de lades för kanske 3000 år sedan.

_____________________________________________

Genomsvett och lätt irriterad går jag rakt på röset. All irritation skingras och jag fylls åter av den välbekanta känslan av historiskt sammanhang då jag ser graven som mina förfäder hava byggt.  Jag kom från öster och gick mot väster.

Röset från norr.   Jag gissar på att röset i sin ursprungliga höjd helt täckte det stora flyttblocket, mycket sten saknas idag.

Röset från väster mot öster.

En av flera blottlagda hällar som tyder på att den döde legat i en kista.

Har låter jag kameran följa en förmodad del av den ursprungliga kantkedjan.

De valde de finaste platserna till sina anhörigas gravplatser. Viktigt var antagligen också att gravarna kunde ses från farlederna av passerande.  Jag gissar på att hela Säveåns dalgång under bronsåldern var en bred havsvik.