RAÄ Fornsök   -   Skepplanda 112:1


I går den 19:e maj år 2018 hade jag tänkt fira min högtidsdag på toppen av Rapungaberget, strax nordost Skepplanda.


Men då jag gjorde denna utflykt nästan helt utan detaljerade förstudier slutade utflykten i ett fiasko.  Detta är egentligen inget sensationellt resultat, utan då och då inträffar dessa mindre lyckade utflykter.


Oftast kommer dessa mindre lyckade exkursioner av ett undermåligt förarbete. Man borde ju lära sig av misstagen...men eftersom det då och då fungerar alldeles utmärkt utan djupa förstudier, så tycks jag emellanåt chansa.


Gårdagens (19:e maj) utflykt fick jag ge upp då jag efter en lång fotmarsch nådde fram till berget och genast insåg att jag anträdde berget från fel sida. Jag möttes av helt obestigbara branter och jag beslöt genast att avbryta klättringen.


Dagen efter, alltså 20:e maj hade jag gjort min läxa.  Visste nu hur jag bäst skulle kunna nå toppen.


På min väg, strax innan själva ”klättringen” skulle börja, mötte jag en man med långt grått flätat skägg, grov vandringskäpp och med sina fyra hundar (varav två var stora Rottweiler).


Mannen visade sig vara en lokal medborgare, och vi hade mycket att diskutera kring forntiden i trakterna av Skepplanda.  Han kunde också ge mig en beskrivning av hur jag bäst skulle kunna bestiga Rapungaberget.

_______________________________________________

Här måste man först studera kartan.  Längs vägen genom Skepplanda tar man av mot Skår.  Efter c:a fem km finns en avtagsväg mot vänster och just där finns en större plats på höger sida vägen som lämpar sig för att parkera.  Sedan gäller GPS och fotgång c:a tre km.

I övrigt finns inget nytt att meddela vad gäller fornborgarnas historia och funktion än de beskrivningar som redan finns.


De nordiska fornborgarna antas ha varit i bruk från Kristi födelse till vikingatid, ett fåtal fornborgar tros även ha använts under medeltiden.


Kulmen för borg-byggandet i Norden stod under den oroliga folkvandringstiden, 400–550 e Kr.

Här kommer jag körandes längs en grusväg, mot nordost, då jag plötsligt överraskas av den första kontakten med Rapungaberget.  Jag visste sedan tidigare att det skulle vara ett mycket högt och svårforcerat berg, och vid denna anblick hoppades jag vid de gamla gudarna att jag hade valt rätt angreppsriktning mot berget idag (efter gårdagens misslyckade bestigning).


Då jag tills idag gjort min läxa så bedömde jag att bästa angreppsriktning var från östra sidan.  Jag hittade ingen bra parkeringsplats i bergets direkta närhet utan beslöt att i stället parkera någon km från berget och att sedan fotvandra fram emot bergets södra spets och där taga av mot öster för att runda sydspetsen.  Först när jag rundat sydspetsen skulle jag börja min klättring.

Här är jag vid foten av Rapungabergets östra sida.  Bara några minuter tidigare hade jag mött den gamle mannen med lång hår och lika långt skägg (flätat) samt hans fyra Rottweilers.  


Jag minns att så fort vi fått kännedom om varandras närvaro gav den gamle mannen en kraftfull order .... ”SITT” ..... ”SITT FÖR FAAN”... och jag tänkte nog att han talade med hundarna, men helt säker var jag inte ..... jag hade precis börjat böja mina knän emot en sittande position, när jag framför mig såg en gubbe med fyra hundar som alla (hundarna alltså)  snällt satt ned och strax låg de vid den gamle mannens fötter ... pust !!

Klättringen var mycket tuff, två eller tre höjd-vinnande steg och sedan tvangs jag vila i 30 sekunder innan nästa tre steg.   Men som bilden ovan visar tog jag mig sakta men säkert uppåt, jag vann höjd, just här är jag ungefär halvvägs upp mot toppen.


Samtidigt funderar jag här på om denna borg varit en varit en bevakningsborg eller en, som den gamle mannen berättade, en tillflyktsborg för bönderna i närområdet.   Jag har läst att fornborgar brukar indelas i bevakningsborgar och i tillflyktsborgar. 


Med tanke på Rapungabergets fornborgs läge, med den historiskt viktiga transportleden in i Västergötland, Grönån, på dess norra sida och den gamla landvägen från Göta älv och Skepplanda (Grönköps handelsplats) upp genom Risveden via Sollebrunn (och kanske även Gräfsnäs), Nossebro, Vara och sedan Skara,  på dess södra sida tyder på att borgen kan ha varit en del i försvaret / bevakningen av  denna viktig led.   Inte minst med tanke på att att c:a 1 km söder om Rapungabergets fornborg, på södra sidan av den gamla landvägen ligger ytterligare en fornborg, Angertuvans fornborg.  Dessa två fornborgar har ett ypperligt läge för att bevaka vattenvägen, respektive landvägen från Göta älv till Skara.

ANGERTUVANS FORNBORG

RAPUNGABERGETS FORNBORG

GÖTA  ÄLV

Här syns de två fornborgar som enligt min egen gissning kontrollerade Grönåns dalgång från väster, och vidare via den redväg som sedan tog vid och ledde genom Risveden mot inlandet.  Den gamla redvägen följer sannolikt den nutida vägsträckningen mot sjön Vanderydsvattnet och Kobergs slott samt via en förgrening även mot Sollebrunn. Redvägen löper således mitt emellan de två borgarna. 


För en större bild av Grönköps (eventuella) norra kontrollanläggning av den historiska transportleden / härleden från Göteborg och Göta älv via Risveden in emot det centrala Västergötland klicka HÄR.


Även då läget för de båda borgarna tyder på att de kan ha haft en viktig funktion så som bevakningsborgar så är det troligt att de har också fungerat som tillflyktsborgar. Båda borgarna är stora........ och torde ha kunnat ge plats åt flera byar med både folk och fä.


Mannen med hundarna, som jag mötte strax innan min klättring uppför Rapungaberget skulle börja, hade den bestämda uppfattningen att dessa två borgar var byggda av folket i byarna.  Vid orostider tog man förnödenheter  och boskap med sig upp till borgarna och hoppades på att inkräktarna skulle fortsätta förbi deras ägor och hem.  Skulle man ändå bli angripen här så hade man i alla fall en hyfsad möjlighet att kunna freda sig bakom murar och vallar.

GRÖNÅ

DEN GAMLA VÄGEN MOT SKARA

Här kommer jag efter hårda strapatser fram till något som verkar vara en horisont !!  Jag inser här att jag ser mot norr, precis bortom åkrarna här nedan flyter Grönå, en mycket betydelsefull transportled vid tiden för borgens aktiva tid.

Här kommer jag fram till borgens sydspets med kameralinsen företrädelsevis riktad mot sydost med grannborgen på Angertuvan i fokus (inzoomning härpå).   Här i dalen emellan de båda borgarna löper den mycket gamla landvägen från Göta älv och Älvängen-Skepplanda-Grönköp mot Skara.   Filmen avslutas i riktning mot sydväst längs dalgången som här delas av Grönån och den gamla landvägen.

Efter att ha bevistat borgens södra del, den mer topografiskt dramatiska sidan av berget, gör jag nu ett försök att hitta de lämningar av murar / vallar som sägs finnas i borgens norra ände.  Jag är nu ganska trött, men har redan i tanken att göra ytterligare ett historiskt nedslag i närområdet, Kungsgraven (en hällkista som ska finnas vid bergets norra fot).  Jag har nu inte riktigt kraften att genomsöka den norra bergssluttningen efter mur-rester från fornborgen denna varma dag. 


Den enda möjliga lämningen efter murar jag finner under min descension från berget har jag förevigat på bilden här ovan. Ser faktiskt ut att vara en kallmur lagd på naturliga bergsavsatser.


Strax har jag kommit ned till foten av Rapungabergets norra fot, och tro det eller ej, helt plötsligt inser jag att jag ”spikat ”  Kungsgraven  (en hällkista) !!

NORR

Rapungabergets fornborg mäter till sin yta c:a 380 x 150 meter.  Borgen begränsas i söder och väster av c:a 50 - 70 meter höga stup, således helt ointagliga från dessa väderstreck. Mot norr och öster har man byggt vallar /murar som försvar för en angripare. Dessa murar är idag nästan omöjliga att finna, endast några mindre övertorvade rester finns kvar.  Själv lyckades jag vid denna exkursion endast finna en (möjlig) rest därav. 


Borgens totala område omfattas av två toppar som avskiljs genom en sänka. Troligtvis har den södra delen av borgen varit den del som haft bäst skydd genom dess naturliga höga stup.  Det är också i denna del som det sägs finnas en vattenkälla.  Denna källa lyckades jagdock  inte hitta vid mitt besök.


Gissningsvis har den södra delen av borgen varit själva huvudborgen, den del som haft de bästa förutsättningarna för försvar. Kanske har denna del av borgen varit dess innevånares sista utpost vid en utan ifrån kommande aggression.  Det är ju också här, på den södra delen av borgen, som vattenkällan finns. 

Mur-rester

Mur-rester

Utsiktsplats varifrån jag filmat idag

Skala c:a 1:5000

Steffe 2018
Steffe 2018
BORGOMRÅDE