RAÄ Fornsök  -  Södra Härene 6:1


En söndag i maj 2012 gjorde jag mig en utflykt till Lundskullen, 4 km norr om Vårgårda. En del av nöjet är att faktiskt hitta fram till utflyktsmålen. Då jag spanade åt höger när jag började närma mig såg jag tydligt från E20, gravfältet.


Här fanns parkering samt en blek informationstavla, vilket jag blev glad för. Sedan följde en fantastisk stund då jag tillsammans med en flock får vandrade runt bland stenarna. Alltid samma hisnande känsla att gå omkring och röra vid stenarna som rests till gravminnen någon gång på järnåldern för minst 1000 år sedan. Kanske var det en klan Vikingar som här gravlade sina anhöriga.


Gravfältet omfattar 40 resta stenar, 18 stensättningar samt en treudd. Vid gravfältets västra kant finns också en hällkista. Hällkistan är från senare delen av yngre stenåldern och därmed c:a 4000 år gammal.

Gravfältet ligger 4 km norr om Vårgårda, håll ögonen mot öster, då ser du gravfältet, sväng höger.

Fåren är, förutom att de är trevliga djur, viktiga för att se till att inte undervegitationen får en chans.

Lundskullen höjer sig över Nossans dalgång, en tydlig och vacker plats för gravar, samtidigt helt synlig för de resenärer som färdades på Nossan. 

Namnet Lundskullen ,  en ”lund” syftar kanske på en plats där man vid högtider offrade till gudarna. Vid en gravplats som denna bör det funnits en offerlund. Men namnet kan mycket väl uppkommit i historisk tid, vad vet jag.


Nossan var vid tiden, då denna gravplats var i bruk, en kommunikationsled mellan Skagerrak och Vänern. Förmodligen var det tät trafik här nedanför gravfältet, man var på inget sätt isolerad i dessa trakter.

Under större delen av järnåldern kremerades de döda  på bål. Ofta var den döde klädd i påkostade kläder och smyckad enligt gängse mode. Med den döde följde föremål, både till nytta som till nöje, som man ansåg kunde komma den döde till glädje på färden. Offer förekom säkert i samband med kremeringen.

Under järnålderns sista århundrade började de döda gravläggas obrända, oftast helt utan gravgåvor. Kristendomen var på frammarch...

Just Lundskullen kan vara en unik gravplats. Det kan vara så att de resta stenarna inte i första hand är gravar, utan istället en kalender som visar vinter- och sommarsolstånd, vår- och höstdagjämning samt de fyra årstidernas blot och kvartalsskiften. Stenarna står i parvis förhållande så att skuggan av en högre rör sig över en lägre sten och när rätt kalenderdag infaller rör sig skuggan strax under toppen av stenen precis så att en tunn strimma av sol förblir solbelyst ovanför skuggan. Se exempel på hur det kan se ut på filmklippet för vårblotet nedan.

Mannen som funnit detta unika förhållande heter Rolf Otterberg, läs mer på hans avancerade hemsida!