Kör av E20 mot Ingared c:a 6 km söder om Alingsås. Vid första korsningen tag vänster och följ Kärrbogärdevägen, parkera bilen då du åter ser E20.

Kungsvägen löper alldeles längs sjökanten väster ut.

RAÄ Fornsök   -   Hemsjö 185:1


I mina studier kring en kommande artikel kring ett nästan bortglömt slag under Nordiska sjuårskriget (Slaget vid Brobacka 1566) har jag stött på en plats med ett spännande namn och blivit nyfiken på vart denna plats finns, och om den möjligen skulle kunna tänkas finnas kvar än idag.


Platsen jag söker efter kallas Hästabräckan och den kom att ha betydelse för den danska härens återtåg efter härjningarna i Västergötland 1566.


Efter långa timmar av studier fann jag till outsäglig lycka att just denna lilla del av en mycket gammal färdväg är oskadd och finns kvar i terrängen att upplevas än idag, otroligt!


Den 17:e juni i nådens år 2017 sätter jag mig i bilen och kör E20 mot Ingared där jag planerat en bra utgångspunkt för min promenad på Kungsvägen och vidare mot Hästabräckan.


Bilen är parkerad invid påfartsvägen till E20 söderut, jag ser Sävelångens vatten mellan träden och jag anar en antydan till en stig söderut längs dess södra strand.


Jag och solen är på ett strålande humör när jag anträder stigen som ska leda mig mot Hästabräckan.  Efter bara 100 meter inser jag att jag faktiskt går på Kungsvägen. 


Trots dess höga ålder, kanske 1500 år....eller mer, kan jag på vissa sträckor ana väg-förstärkningar och utfyllnader av sänkor i vägen som åtminstone jag bedömer vara mycket gamla.  Jag ryser av välbehag och av att känna att jag ingår i ett större sammanhang.


Efter ett par hundra meter möts jag av en (förväntad enligt mina förstudier) monumental parallell kallmur, säkert 5 meter hög...fantastiskt hantverk.  Muren är resterna efter den väg som byggdes under 1850 talet som en ersättning för den gamla Kungsvägen.


Hästabräckan är en kort liten del av den medeltida Kungsvägen som gick mellan Nya Lödöse (Göteborg) och Skara.   Just den lilla korta sträckan längs med Sävelången, mitt emellan Alingsås och Lerum, var den plats som först fångade min nyfikenhet kring Kungsvägen. Detta för att jag flera gånger i mina studier stött på just detta namn, Hästabräckan, varpå jag beslöt att försöka söka upp platsen. 


Och vilken tur jag hade, här längs Sävelångens södra sida finns en 584 meter lång sträcka av den gamla Kungsvägen bevarad.  Den är av varierande bredd och bevarandegrad.  Längst i nordost är den ca två meter bred, men smalnar av mer och mer ju längre västerut man kommer blir den allt smalare och är till slut inte större än en stig.


Där terrängen intill Sävelångens strand blir allt för brant och otillgänglig gör vägen en sväng mot söder och tar sikte mot östra sidan av berget Högalid för att på så sätt runda de högsta delarna av berget.  Här blir vägen mycket brant och den är här tre till fem meter bred och förstärkt med underbyggnad av sten på östra sidan. Då man står i denna backe, befinner man sig på krigshistorisk mark, man står i Hästabräckan.  Själva backen, Hästabräckan, är c:a 170 meter lång och dessa metrar lär ha känts i de stackars hästarnas ben (och i människornas dito) då det begav sig.


Namnet Hästabräckan kommer så klart av att denna branta backe många gånger ”bräckte/knäckte” de stackars hästarna som ofta drog på tunga lass.  Stackars hästar, men de har i alla fall fått hedra sin art med att ha namngivit en geografisk plats, så att vi kunna minnas dem i alla tider.


Kungsvägen är säkert belagd från slutet av medeltiden genom bl.a skrivna dokument från Nordiska Sjuårskriget genom ”Daniel Rantzaus dagbok”.   För min egen del är den absolut säkerställd i ett parti längs med Sävelångens södra strand alldeles söder om Ingared,  då jag alldeles nyss där gick Kungsvägen fram i nådens år 2017.

Ytterligare ett par hundra meter längre fram övergår vegetationen till en större öppen glänta och vägen viker av söderut upp mot berget.....Hästabräckan!!!


För ett ögonblick stannar tiden.......jag ser harnesk-försedda män, även många som ser ut som helt vanliga medeltida bönder i yllebyxor, grå linneskjortor och med hosor på benen.


Bönderna sågar i de grova granarnas stammar på sluttningen ovan vägen, träd faller över vägen.  Vissa träd genomsågas inte helt utan man fäster stöttor i dem för att senare enkelt kunna fälla dem.... man bråtar en av Västergötlands få vägar i detta läge  västerut.


Jag vaknar plötsligt till nutid (2017) då en långtradare växlar ned på E20 ovan mig för att klara av uppförsbacken mot Högelid (som fordom kallades

Portarna eller Portaliden).

Kungsvägen

Kungsvägen heter en mycket gammal väg vars sträckning var mellan Nya Lödöse och Skara. Vägen sägs ha anor så långt tillbaks i tiden som till järnåldern och kan med säkerhet beläggas ha existerat under medeltiden.  Enligt min uppfattning är det så att vägar många gånger utvecklas genom att t.ex gamla ridstigar förbättras och breddas, i huvudsak oftast längs befintlig sträckning. Därför ser jag det inte alls så som omöjligt att Kungsvägen skulle kunna ha än äldre anor i det vägfattigt forntida landet Sverige.  Vem vet, kanske vägen var en ridstig redan under bronsåldern. 


Såklart svårt, för att inte säga omöjligt, att antaga så som säkert men det är, som sagt, enligt min uppfattning troligt att vägar många gånger anlades längs de stigar som upptrampats i gynnsam terräng redan i forntiden.


Denna korta del av Kungsvägen som jag idag vandrar på, inkluderandes Hästabräckan sammansmälter med dagens E20 i höjd med Högelid som är en ås, vilken måste passeras för att komma vidare västerut.  Den högsta punkten på åsen, just där Kungsvägen passerade kallades Portaliden, men platsen  sprängdes tyvärr bort då E20 byggdes.


Under Kalmarkriget var de trånga passagerna mellan Alingsås och Lerum åter inblandad i krigiska händelser. Den 24 juni 1612 hade bönderna från orten på uppdrag av den svenska armen byggt en förskansning vid Portaliden. Bönderna retirerade dock efter en kort strid vilket öppnade vägen för Danskarna, ledda av Kristian IV, till Nääs slott vars kringliggande gårdar plundrades.

Den långa och branta backen, Hästabräckan, var en idealisk plats för att försvåra fientlig passage. Vägen löper på skrå upp i en brant sänka vilket ger att att området vid ena sidan av vägen lutar brant ned och omöjliggör passage med häst och vagn.  Motsatta sidan är en brant slänt upp vilken också omöjliggör passage med häst och vagn.  Från denna ”höga” slänt är det dessutom mycket lämpligt att fälla träd över vägen samt även att placera ett försvar högt ovan fienden.    


Hästabräckan kom att spelade en roll i Slaget vid Brobacka 1566. Rantzaus här var på väg från Löckö slott mot sydväst med ett stort krigsbyte då man slog läger i Alingsås 3 augusti 1566.


Erik XIV hade givit order om att försvåra danskarnas reträtt, bl.a genom att ”uppkasta bråtar” över vägar som ledde mot Danmark för att på så sätt sinka reträtten.  Bl.a bråtades Kungsvägen vid Hästabräckan genom kungens befälhavare Charles de Mornay. Hästabräckan var sedan långa tider en känd och lämplig plats för ett dylikt förfarande. Hästabräckan löper upp i en brant sänka som måste passeras för att komma vidare mot Nya Lödöse.


Rantzaus rekognosörer meddelade det svåra läget vid Hästabräckan varpå den danska hären tvingades välja en nordlig väg.  Man tog då sikte på sundet mellan Mjörn och Anten för att komma vidare mot väster och Gullbergs ängar, vilket var målet för Rantzau.  De kom då att hamna i Brobacka där en konfrontation mellan väntande svenskar och danskar kom att stå.  Konfrontationen resulterade i att svenskarna under ledning av Charles de Mornay kom över nästan hela det danska krigsbytet och att den danska hären flydde oordnat för att tillslut ta sig till Gullbergs ängar utanför Nya Lödöse. Om just denna konfrontation i Brobacka menar jag att senare återkomma till i en egen artikel, en mycket spännande händelse !!


Således, bråtningen i Hästabräckan kom att spela en tydlig roll i utgången av Nordiska Sjuårskriget.  Platsen har flera gånger varit inblandad i krigiska aktiviteter. T.ex bråtades en plats alldeles intill, år 1612, för att stoppa en dansk här under Kalmarkriget,  på väg mot samma mål som Rantzau haft nästan 50 år tidigare.

SLAGET  VID  BROBACKA  1566

EN BESKRIVNING

PORTALIDEN

Ett stycke av den gamla Kungsvägen, som gick mellan Nya Lödöse och Skara, en junidag anno 2017. Här är jag på väg, till fots, mot väster och Nya Lödöse.  Känns mycket speciellt att vandra fram här med vetskapen om att just här har människor vandrat troligtvis redan i forntiden och fram till 1950 talet.

Mitt besöksområde

Sävelången

HÄSTABRÄCKAN

PORTALIDEN

Kungsvägen är som sagt en mycket gammal färdväg med anor från så långt tillbaks som till (senast) järnåldern.  Kungsvägens hela sträckning har jag i dessa studier förstås inte kunnat klargöra i detalj utan jag har fokuserat på just denna mycket korta del av Kungsvägen utmed sjön Sävelången.



Jag har dock även gjort ett grovt försök till identifiering av en något längre del av Kungsvägens sträckning som delvis bygger på uppgifter i Daniel Rantzaus krigsdagbok från Nordiska sjuårskriget.  Dock finns inga kartor från tiden för Nordiska sjuårskriget som exakt visar Kungsvägens sträckning.  Jag har som underlag använt Häradsekonomiska kartan från 1890 talet. På denna karta finns de vägsträckor som bildat Kungsvägen markerade så som den sträckte sig efter att man restaurerade vägen på 1850 talet. 


Jag menar dock att de förbättringar av vägen som då gjordes mest handlade om breddning och förstärkning av den gamla vägen och att endast i undantagsfall fick vägen ny sträckning.  Vidare menar jag att i de fall vägen fick ny sträckning så drogs den nya alldeles intill den gamla. 


Således tror jag att min grova kartläggning av en mindre del av Kungsvägen stämmer väl med den ursprungliga sträckningen.  Kartor via länkar här nedan.

Kungsvägen

1850 tals vägen

E20

Den äldre Kungsvägen till vänster i bild, 1850 tals-vägens höga kallmurade vägbank till höger. Blev mycket imponerad över stenarbetet vid mitt besök vid vägen anno 2017, bilden är tagen mot öster.

Just denna del av vägen löper alldeles intill sjön Sävelången, mitt emellan Lerum och Alingsås.

Kungsvägen kom att användes, mer eller mindre oförändrad, som enda färdväg på sträckan Nya Lödöse - Skara ända fram till 1850 talet.  Vid denna tid hade trafiken på Kungsvägen börjat bli av sådan art att vägen måste breddas och förstärkas.  Längs vissa delar byggdes en kompletterande parallell väg, som kunde klara tyngre och fler transporter, samt så småningom även biltrafik men mestadels bedömer jag att man valde att helt följa den gamla Kungsvägens sträckning.


På den korta sträcka utmed Sävelången som jag besökte 2017 finns just en sådan parallell sträcka, 300 m lång, från 1850 talets renovering av vägen.  Bygget är en imponerande konstruktion utgörandes av en, vid vissa delar, närmre fem meter hög kallmur.  Här färdades man i bil fram till 1940-50 talet, varefter E20 byggdes som en modern ersättning.

Promenad mot Nya Lödöse längs Kungsvägen i nådens år 2017.

Här står jag vid en glänta där vägen viker av från sjön, söderut, här börjar Hästabräckans tunga motlut.

Det är svårt att förmedla terrängen på ett fotografi.  Jag befinner mig här mitt i Hästabräckan och backen är brant.  Vänster om vägen sluttar marken brant ned i en sänka emedan höger sida lutar brant upp.

Här har jag nästan tagit mig upp för hela Hästabräckan, E20 skymtar längre fram.

Vänder vid E20 och påbörjar återfärden.

Hästabräckan

Sävelången

Efter några fantastiska timmar på en liten del av den gamla Kungsvägen börjar jag återtåget till nutiden och min bil.  Tankarna går hela vägen tillbaks till alla de människor och djur som passerat här på vägen genom historien. Här har man färdats, till fots och till häst, i fredstid och i orostid under 1000 år, ja kanske har människan vandrat här redan för 3000 år sedan.....vem vet?

Kungsvägen i höjd med Sävelången, mot Skara.

Då jag startat bilen och börjat min återfärd mot E20 gissade jag att jag även här färdades på Kungsvägen, varför jag tog en filmsnutt av vägen.   Hemma igen på kammaren visade fördjupade studier att jag var rätt ute i denna gissning. Kungsvägen följer Sävelången runt bukten och sedan rakt igenom samhället Ingared, som för länge sedan endast var en gård.