RAÄ Fornsök   -   Källby 23:2


Redan under en av mina resor till Kinnekulle som gick av stapeln 27 maj 2018 gjorde jag ett besök vid Källby hallar.




Den 31 maj 2020 gjorde jag så ett återbesök vid gravarna för att göra en överflygning men drönare.


Stillbilderna här nedan är från mitt besök anno 2018 emedan flygfilmen gjordes 2020.




Källby hallar ligger vid Kinnekulles södra fot och tros vara ett gårds-gravfält från yngre järnålder (450 - 1050 e.Kr).  Vid tiden kremerades de döda innan de begravdes. 


Här begravdes gårdens döda i närheten av gården.  Genom att anlägga gravfältet intill gården ville man hävda rätten till marken i området. Det var därför också viktigt att gravarna syntes väl.


Gravfältet i Källby låg vid tiden väl exponerat i landskapet, på en höjdrygg och längs en väg som säkert använts under hela järnåldern.


Var gården en gång låg vet man ej, men sannolikt låg den här i närheten.  En föregångare till dagens Källby kan vara den by som idag ligger en kilometer österut vid Källby kyrka.

Tag sikte mot Lidköping och mot Kinnekulles södra fot.  Där ligger samhället Källby och invid dess sydvästra hörn skall du finna skyltning mot gravfältet.

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.


Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

Källby  hallar  anno  2018

KÄLLOR

______________________________________________

Anträder här gravfältet mot nordost.    Tre högar ser jag, varpå två av dessa står resta stenar uppå.

Mot väster.     Kanske gick den urgamla vägen just precis här, rakt igenom gravfältet.

KÄLLBY HALLAR


GAMLA KÄLLBY

DAGENS KÄLLBY SAMHÄLLE

VÄNERN

NORR

Steffe - 2020

Källby  hallar  anno  2020

Kärlek samt förtröstan å mina förfäder !

Gravfältet har ursprungligen varit mycket större än de få gravar som idag återstår att uppleva för oss efterkommande.


Idag finns endast sju grava kvar, fyra runda stensättningar och tre högar.  På två av de tre högarna står två stora runstenar.


Stensättningarna kunde jag inte finna vid mitt besök emedan de tre högarna är tydliga.  Mest framträdande på gravfältet är de två höga runstenarna.

Redan Olaus Magnus (1490 - 1557) har besökt Källby hallar och noterat :  ”Ibi [Källby] enim in quodam triuio tria ingentissima saxa characteribus Gothicis pulcherrime sculpta uidentur”.


Stenarnas antal ska sålunda, enligt Olaus Magnus, vid 1500 talets mitt varit tre.  Numera omfattar Källby hallar endast två, och av dessa är det endast den södra, VG 55,  som kan anses stå på sin ursprunglig plats.


Den norra stenen, VG 56, fördes till sin nuvarande plats år 1669 från Skälvums by.  Att den ursprungligen haft sin plats bredvid invid VG 55 ovisst.


Vart den tredje stenen tagit vägen är lika ovisst.

Här kan vi på modern svenska läsa vad Olaus Magnus skrev om Källby hällar efter sitt besök vid platsen någon gång under 1500 talets mitt.


Ovan är ett utdrag från ett svenskt eftertryck av Olaus Magnus verk ”Historia om de nordiska folken”   (Historia de gentibus septentrionalibus)  som utgavs första gången år 1555  -   översättning av Kurt Johannesson 2010.

Tre  stenar  ?

Johan Peringskiöld  1654 - 1720.


Peringskiöld fick ämbetet som riksantikvarie vid Hadorps död.


Redan som student hade Peringskiöld tyvärr kommit under inflytande av Rudbeck, och han har i litteraturen karakteriserats som en "i huvudsak ... troende rudbeckian" (Lindroth).  I det avseendet skilde han sig avsevärt från den kritiskt inställda föregångaren Johan Hadorph.


Denna rudbeckianska syn gör undertecknad besviken och tveksam till Peringskiölds arbeten.


Samtidigt måste man vara tacksam över att han publicerade bl.a. den ännu alltjämt brukbara Monumenta Sveo-Gothorum ety där kan man studera många av våra medeltida kyrkor som idag endast är ruiner.


Bilden här ovan är beskuren av undertecknad, originalet finns hos Nationalmuseum i Stockholm.

Johan Hadorph  1630 - 1693.


Hadorph utsågs till riksantikvarie år 1666 och innehade tjänsten till sin död.


Hadorph och Olof Rudbeck d.ä. var länge osams på grund av deras olikartade förhållning i fråga om metod och fornforskningens syfte. Hadorph  ställde sig skeptisk till Rudbecks fantasifulla och dåligt underbyggda teorier.


Denna inställning gentemot Rudbecks grova historieförfalskning högaktas av undertecknad.  (mig själv alltså...Steffe)


Undertecknad vill mena att över huvud taget inga arbeten av Rudbeck har något som helst värde i den svenska historieskrivningen.  Rudbeck var en historieförfalskare av mycket hög rang och alla  hans arbeten borde märkas med ”DJUPT FÖRFALSKAD INFORMATION”  i samtliga arkiv.


Bilden här ovan är beskuren av undertecknad, originalet finns hos Nationalmuseum i Stockholm.

Hadorph   &   Peringskiöld

Den södra högen / stenen  -  den kristna stenen.


Den som för länge sedan meddelat sig via runorna på stenen säger enligt lydelse nedan :

   Vg 55.

Ulfr ok þæir Ragnarr ræistu stæin þannsi æftir Fara, faður sinn … [k]ristinn mann, sar hafði goða tro til Guðs.


Ulv och Ragnar, de båda reste denna sten efter Fare, sin fader … kristen man. Han hade god tro på Gud.

Den södra, kristna stenen (Vg 55) anses stå på sin ursprunglig plats.


Endast denna, den södra stenen, anses stå på sin ursprunglig plats. Folktraditionen har givit stenen namnet  ”Höghehaldh”. 


Den norra, Vg 56, som står norr om landsvägen, ska år 1669 genom Johan Hadorphs * tillskyndande ha förts till sin nuvarande plats från Skälvums by där den tjänat så som brosten över en bäck.


Om denna den norra hitflyttade stenen, Vg 56, ursprungligen skulle ha haft sin plats invid Vg 55 är helt ovisst.



Dokumenten kring hur många stenar som stått å Källby gravfält under 1600 talet ger dock en lätt osäker bild. 


Inblandade skribenter under 1600 talet, Johan Hadorph, Johannes Bureus (1568-1652) och den s.k ”Husabyprästen” Petrus Andreas (levde mot slutet av 1600 talet) ger en osäker summarisk beskrivning av situationen vid tiden.



Dock vet vi, som ovan omtalas, genom Olaus Magnus (1490 - 1557)  att under tidigt 1500 tal skall här stått tre stenar.

Vg 55  -  Källby sn  -  Källby å̊s.


Efter ett träsnitt ur Peringskiölds Monumenta. 

Johan Peringskiöld* blev Johan Hadorps efterträdare på posten som Riksantikvarie.

Två  stenar  står  kvar

*


KINNEKULLE

DEN KRISTNA STENEN

OLAUS  MAGNUS  -  HISTORIA  OM  NORDISKA  FOLKEN

Efterskrift :  Kurt  Johannesson  2010

ISBN  978 91 7844 795 4

Den norra högen / stenen  -  den hedniska stenen.   


Den som för länge sedan meddelat sig via runorna på stenen säger enligt lydelse nedan :

   Vg 56.

Styrlakr/Styrlaugr satti stæin þannsi æftir kaur (?), faður sinn.


Styrlak/Styrlög satte denna sten efter Kår (?) sin fader.

Den norra, hedniska stenen (Vg 56) flyttades till sin nuvarande plats anno 1669.


Stenen ska ha hittats i Skälvum där den tjänat som en bro över en bäck. 


Johan Hadorph * och Magnus Gabriel De la Gardie lär ha varit de som såg till att flytta stenen till sin nuvarande plats vid Källby hallar anno 1669.




Om denna den norra hitflyttade stenen, Vg 56, ursprungligen skulle ha haft sin plats invid Vg 55 är som redan sagts här ovan helt ovisst.




Stenens ristningar visar en horn- och fjäderprydd man som knyter ett bälte runt livet.  Det skulle kunna föreställa asaguden Tor som knyter sitt berömda styrkebälte "Megingjord".


Dock saknas Tors mest kända attribut, hammaren Mjölner. Mjölner kan emellertid ha funnits på en nu mer avbruten del av stenen. 


Denna sten är som sagt förmodligen inte ursprunglig på platsen, men den är oerhört vacker och den är min -undertecknad - favorit !


DEN HEDNISKA STENEN

Vg 56  -  Källby sn  -  Källby å̊s.


Efter ett träsnitt ur Peringskiölds Monumenta. 

Johan Peringskiöld* blev Johan Hadorps efterträdare på posten som Riksantikvarie.