RAÄ Fornsök   -   Göteborg 132:1


Härlanda kyrkoruin ligger alldeles intill den moderna Härlanda kyrka, ritad av Peter Celsing och invigd 1958, och endast ett par hundra meter från min bostad. Jag har gjort många besök vid ruinen men just idag, sista dagen på året 2015, tog jag med mig kameran för att göra ett litet reportage.


Kyrkan har namn efter den gamla kyrkbyn som nämns år 1474 ”Herlandæ by” och kyrkan dateras till 1100 talets förra hälft.


Det som finns i skriftliga källor kring kyrkan är mycket magert. Det viktigaste dokumentet är ett brev från Gustav Vasa den 28 augusti 1528, vari han stadgar att Härlanda kyrka "må nedbrytes".


Motiveringen gällde två ting, dels behövdes byggnads-material till byggandet av kyrka i det av kungen prioriterade Nya Lödöse, dels kunde höjden, på vilken kyrkan låg, bli användbar för en potentiell angripare (dansken). Han skriver "om feyd påkomme, som gudht förbjudhe, komme thå samma kyrke och capell fijenderne til måtto stadhen under ögonen".


Nedbrytning genomfördes och med undantag av ett par omnämnanden i skrift de kommande seklerna så föll ruinen i glömska.


Av kringboende kallades dock området för "Kyrkbacken", vilket inte hindrade att man lät området beväxas med sly och buskar och delvis fungera som avstjälpningsplats mellan potatislanden. I början av 1920 talet började man bygga villor på Bagargårdsbergens östsida i närheten av Stora Härlanda gård (som låg ungefär där den nya kyrkan ligger i dag). Kanske togs vid dessa byggen en del sten från den gamla ruinen. Till slut kom det till myndigheternas kännedom att den skräpiga kullen kunde gömma ett fornminne och på hösten 1925 kom en utgrävning till stånd.


Utgrävningen skedde i stor hast inför den stundande vintern och arbetet leddes av museiintendenten Carl R. af Ugglas, som "icke utan en viss förtjusning" berättade om det "synnerligen sällsynta fyndet". Efter utgrävningens avslutande iordningsställdes kyrkplatsen med ruinen till en park. En stenmur byggdes runt området och ett högt träkors restes i det tidigare koret.


Den framgrävda ruinen bestod av murrester i höjd varierande mellan 0.5 och 1.5 m. Kyrkan var inte stor, den mätte knappt 20 x 10 m och bestod av ett mot öster något avsmalnande rektangulärt långhus och ett kor med rak östvägg. Murarna var kraftiga, drygt metertjocka, och materialet är granit och det ansågs påfallande väl hugget. Inga spår av tegel kunde finnas, vilket gör att man gissar på att taktäckningen var av trä. Kyrkan hade två portar, båda i långhuset, en på västra gaveln och en i sydgaveln, ett par meter från sydvästra hörnet. Koret var i sämre skick än ruinen i övrigt, man kunde egentligen inte sluta sig till några detaljer därifrån.

Precis norr om Härlanda kyrka i Kålltorp, Göteborg.


Av särskilt intresse ansågs vara resterna av en s.k triumfbåge, öppningen mellan långhus och kor. Öppningen var smal, endast 1.3 meter, så församlingen kan inte ha sett särskilt mycket av prästernas agerande i koret. Ett par av stenarna till rundbågen hittades. På vardera sidan av rundbågen fanns sedan en uttagen halvrund nisch med måtten 0.4 x 1.2 m, omfattad med kraftiga stenlister. Nischerna har omslutit och bildat bakgrund för var sitt sidoaltare.


Hur kyrkan sett ut i sin krafts dagar kan man inte säkerställa. Man kan förmoda att fönstren var få och små som på övriga medeltida kyrkor, några minimala glasfragment med spår av färg skall ha påträffats vid utgrävningen.  I Stadsmuseets samlingar finns en (icke daterad eller signerad) skiss som visar ett möjligt utseende på kyrkan.

Bild är från ett vykort daterat 1945, idag är träden uppvuxna och platsen lummig till sin karaktär.

1925 kom en utgrävning till stånd. Området såg då ut som på denna bild, Härlanda gård i bakgrunden, låg där nya Härlanda kyrka ligger idag.

Sammanfattningsvis kan konstateras att murresterna från gamla Härlanda kyrka är det äldsta byggnadsverket inom Göteborgs gränser, förmodligen tillkommet i senare halvan av 1100 talet.

Härlanda kyrkoruin anno 2015.

Först en skymt av Celsings Härlanda kyrka, sedan går jag in i Härlanda gamla kyrka/ruin.

Västra gaveln med huvudingången.

Huvudingången, man ser tydligt var karm och tröskel varit monterade.

Östra väggen mot koret, här syns de båda nischerna som bildat bakgrund för var sitt sidoaltare kring triumfbågen.

Mot västra gaveln med huvudingången.

Ingången på södra väggen.

Känner på muren och önskar att stenen kunde tala till mig.