Strax söder om Skepplanda samhälle, tag vägen mot Alingsås. Kör sedan c:a 1 km och du ser skylten med budskapet ”Hällristning”. 


Här finns parkeringsplats och vägvisning.  500 meters fotgång och sedan är du framme.

RAÄ Fornsök   -   Skepplanda 20:1


En varm söndag, 13 maj 2018, kände jag mig tvingad att fly en stekhet lägenhet.  Tog mig mot Skepplanda där jag visste att det skulle finnas en jättefin hällristning.


Samtidigt kändes det som en bekväm utflykt då kartan visade att det skulle erfodras en mycket liten kroppslig ansträngning att ta sig till denna lämning.


Bilväg nästan ända fram, bra parkering utmärkt med skylt.  Sedan endast ett par hundra meters flack promenad längs en gärdeskant så var man framme.


Ristningen är gjord vid foten av ett nästan lodrätt stup. Mina funderingar, emedan jag tog de sista stegen fram, kretsade kring platsen man valt för ristningen.  Gick möjligen vattnet vid tiden ända upp hit ?  Mina kunskaper kring fenomenet hällristningar är ringa, men min känsla säger mig att i dessa ristningar ofta förekommer skepp eller båtar.


Ofta förekommer givetvis även andra föremål och symboler, män nästan alltid finns dessa skepp eller båtar representerade.


Detta har fått mej att omedvetet tänka att ristningarna ofta är gjorda i närhet till vatten och sjöfart.

Om  hällristningar  i  korthet

Enligt mina studier kan sägas att hällristningar förekommer i stora delar av världen.  De största koncentrationerna finns i    Afrika, Sibirien, Nordamerika, Australien samt i Skandinavien.  De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till före 20 000 f Kr !!


I Skandinavien brukar hällristningarna dateras till (vår) bronsålder (1800  500 f Kr).  Det finns såklart mycket att berätta om vad forskningen säger om t.ex. de olika symboler som förekommer på våra skandinaviska hällristningar samt hur de är gjorda men jag väljer att lämna detta ämne här  (kanske blir det en egen sida dedicerad hällristningar i framtiden, det förtjänar hällristningarna).


I Skandinavien skiljer man mellan jägarfolkens ristningar och bondefolkens ristningar.  De tidigaste hällristningarna i vår region gjordes av stenåldersjägare, kanske redan så tidigt som 7000 år f Kr.  De flesta av dessa ristningar finns i mellersta och norra Skandinavien och motiven avspeglar tydligt de miljöer som dessa människor levde i, långt från kusten respektive nära kust och hav.  Jaktmotiven beskriver ofta olika jaktbyten som björn, ren, hjort och älg där människofigurer uppträder med olika jaktvapen som spjut och pilbågar.


I kustområdena avbildas ofta skepp eller båtar, havets djur och de fångstredskap man använde vid fiske.  Nyligen påvisade rön (2008) visar att upp till 70 procent av Bohusläns 10 000 skeppsmotiv finns vid eller nära den forntida stranden. 


Ovanstående fakta visar på att mina begränsade observationer av hällristningar genast kommer på skam.  Min känsla av att hällristningar nästan alltid omfattar skepp är självklart ett resultat av att de ristningar jag kommit i kontakt med är ristningar vid, och i närområdet av vår västra kust.


Hällristningarna har, såklart, hämtat sina motiv från ristarnas egna kulturer och levnadsförutsättningar, jag inser det nu.

Strandnivån  vid  Skepplanda

Karta över Skepplanda idag, i nådens år 2018.  Skepplanda samhälle syns i övre högra hörnet emedan Göta älv syns i vänster bildkant.

Karta över strandnivån vid Skepplanda i nådens år.....c:a 1500 f Kr.  Man kan här se att de som ristade denna häll inte hade lång till vatten. 


Platsen för ristningen nåddes av ett litet (troligtvis en mindre å) biflöde till det vatten som idag kallas Forsån.  Vid ristarnas tid var dagens Forså en mindre sjö förbunden med dagens Grönå som vid tiden var en seglingsbar vik av Göta älv.  Här vid Forsåns utflöde i Grönån fanns troligtvis deras hamn. 


Exakt var dessa ristare bodde och framlevde sina liv har man ej ännu kunnat konstatera, men sannolikt låg boplatserna någonstans här vid dagens åkrar som sluttar mot Forsån.

HÄLLRISTNINGEN

HÄLLRISTNINGEN

Forsån
Grönå
Forsån
Grönå

På min väg emot hällristningen.  Jag går längs gärdeskanten mot öster, jag har 150 meter kvar tills jag ska finna ristningen.  Gärdet jag går vid var vid ristarnas tid en sankmark med en liten bäck som rann väster ut mot Forsån som vid denna tid var en sjö.  Forsån mynnade sedan strax i Grönån som i sin tur rinner ut i Göta älv.

Kanske bodde hällristarna här ?
GÖTA  ÄLV
GÖTA  ÄLV

Hej hej mina kära förfäder !

Framme !  Nu ser jag ristningen, ett skepp ser jag, och stort är det !!  

Placeringen av denna ristning, på en nästan lodrät klippa är ganska ovanlig. Oftast är ristningar gjorda på mer plana hällar.  Det visar sig att detta skepp är Västra götalands läns största hällristnings-figur.  Skeppet är tre meter långt och innehåller flera intressanta symboler, bland annat en handsymbol.  Själva ristningarna är gjorda med ovanligt breda mått, de är c:a 40 - 50 mm breda !

Jag går andaktsfullt fram emot denna hällristning.

Strax under det stora skeppet finns denna fina ristning som visar en vagn.   Denna vagn menar vissa är en avbildning av en s.k. Solvagn.  Solvagnen tros ha varit ett faktiskt rituellt verktyg som användes vid religiösa riter av de människor som levde under hällristarnas tid.   Den sägs avbilda den vagn som man menade förde solen fram över himlavalvet.

I Danmark, i Trundholms mosse på nordvästa Själland, fann man 1902 en modell av en solvagn.  Modellen är daterad till 1350 f Kr.


Modellen beskriver en vagn dragen av en häst.  På vagnen finns en skiva/sköld som sannolikt beskriver sol-skivan, alltså solen.


Under tiden då hällristarna var aktiva förekom sannolikt en dyrkan av solen så som en central symbol i deras tankevärd.


I dag kan Solvagnen ses på Nationalmuseet i Köpenhamn.

Ristarnas hamn låg kanske här.
Kanske bodde hällristarna här ?

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.


Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

SGU

Sveriges Geologiska Undersökning

https://www.sgu.se