Hällkistan är en rektangulär stenkammare eller gravbyggnad från den senare delen av yngre stenåldern, men förekommer även i viss mån under bronsåldern. Hällkistan var således gällande gravskick mellan c:a 2400–1800 f Kr.


Hällkistor förekommer även under brons- och järnålder som gravkammare i rösen, högar och stensättningar, men är då oftast i mindre format jämfört med de från stenåldern. Hällkistan är byggd av kantställda släta och tunna stenhällar och täckta av en eller flera takhällar. Hällkistorna har ursprungligen varit täckta av jord och torv som bildat en hög där endast takhällen varit synlig.

HÄLLKISTOR

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Steffes   utflykter

Hällkistorna har alltid ingången, när detta förekommer, vid ena kortsidan och kan ha två eller flera rum som är placerade på rad efter varandra. Ibland är de nedsänkta i marken och täckta av en hög eller ett röse.

Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten. Till Sverige kom gravtypen troligen via England och förekommer i Sverige främst i Götalandskapen, södra Småland,  Värmland och Närke. Hällkistan föregicks av gånggriften, som har flera likheter med hällkistan, dock med skillnaden att gånggriften har en t-formad plan, med ingången i en (ofta något mindre arm) vinkelrätt mot kammaren, därav namnet ”gång”grift.

- 4000

- 1800

0

2000

- 500

1050

BRONSÅLDER

J Ä R N Å L D E R

MEDELTID

S  T  E  N  Å  L  D  E  R