RAÄ Fornsök   -   Gösslunda 68


Onsdagen den 10 juli anno 2019, min tredje dag av sommarsemestern detta år gjorde jag min första semester-utflykt till vår gemensamma historia. 


Resan gick mot ett av mina favorit-områden, Kålland.  Bl.a. omfattades ett planerat återbesök å Gösslunda.  Var på plats här å Gösslund redan den 22 april i i år.


Vid april-besöket var kyrkan såklart låst.  Tänkte mig då att göra ett återbesök under den svenska industrisemestern då jag av erfarenhet noterat att många kyrkor då har öppna dörrar.


Och nu var jag då på plats vid Gösslunda kyrka, 10 juli anno 2019.  Solen sken från klarblå himmel, jag vandrade raskt fram till dörren å tornet......låst..?! 


Jag tar mig då minst lika raskt till den södra entrén, .....låst !?!?! 


Mycket besviken inser jag att församlingen i Gösslunda inte är intresserade av att sprida kunskap kring sin egen så fina kyrka och trakt,  jag blir i sinnet djupt ledsen.


Beslutar mig trots allt att ändå göra ett litet reportage och en studie av kyrkan varpå jag aktiverar min drönare.

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.


Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Från Lidköping centrum, kör norrut mot Kålland och Läckö, efter 5 km tag vänster ... äsch i dessa moderna tider, mata in Gösslunda på din GPS så hamnar du säkerligen rätt.

SVERIGES  KYRKOR

VÄSTERGÖTLAND

BAND I

KÅLLANDS  HÄRAD  AV  ERNST  FISCHER  1922

http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1244004/FULLTEXT01.pdf

... var det så att kyrkan började uppföras vid koret och med det då gängse små-skiftiga materialet, men under arbetets gång ändrades planen eller skedde kanske ett avbrott i arbetet.  Man hade då hunnit uppföra koret.  När arbetet ej långt efteråt återupptogs,  fick de ny-huggna stenarna det större formatet enligt tidens modell och även sockeln fick ett större språng.


Detta ger att den i dag enda kvarstående byggnadsdelen från den absolut ursprungliga stenkyrkan är den smala delen av östra korväggen.


Gösslunda kyrkas ursprungliga utseende kan vi rekonstruera med hjälp av Perningskiölds avbildning från 1671 som grund, samt med kunskapen att sakristian i norr och vapenhuset i söder är uppförda i ett senare skede, troligen uppfördes de under medeltidens slut, först sakristian senare vapenhuset.


Alltså såg den ursprungliga kyrkan ut så som på nedanstående avbildning, minus sakristia och vapenhus.

Gösslunda kyrka ur riksantikvarien Johan Peringskiöld d.ä:s Monumenta Sveo-Gothorum som publicerades c:a 1700. 

Gösslunda kyrkas ursprungliga del (del av korväggen i öster) är mycket gammal.  Den dateras till sent 1000 tal. Senare delar, bl.a långhuset dateras till tidigt 1100 tal. Detta ger att Gösslunda kyrka är en av de tidigaste kristna byggnaderna i vår region. 


Den uppfördes i romansk stil av sandsten, och har sannolikt ersatt en tidigare träkyrka.  Likt den närbelägna Skalunda kyrka tyder arkitektur och utsmyckningar på att Gösslunda uppfördes under engelskt inflytande.


Tornets murar ligger i förband med långhuset vilket visar att de uppförts vid samma tillfälle som långhuset, vilket är ovanligt.  Tornets massiva murar och stora dimensioner tyder på att tornet var tänkt som försvarsverk vid krigiska angrepp.


Koret som ursprungligen var ett smalare rak-avslutat dito är byggt av finhuggen sandsten i jämna, omkring 20 centimeter höga skift som vilar på en skråkantad sockel.


Långhuset är däremot uppfört på ett helt annat sätt och med ett material av långt större mått än korets.  Stenarna ligger här i jämna skift med en höjd av 30 - 50 centimeter, även här vilande på en skråkantad sockel som dock är av större proportioner.


Denna skillnad i mått på byggnadsmaterialet kommer sig troligtvis av att Gösslunda kyrka uppfördes under brytningstiden mellan användandet av byggnadsmaterial av mindre och större format.

Gösslunda kyrka mot nordost anno 2019.

Således ...

Gösslunda  kyrka  är  mycket  gammal ...

Gösslunda  kyrka  anno  2019

Portalen som anses vara ursprunglig och är mycket omtalad bl.a. på grund av dess spännande relief-prydda tympanon.


Portalen är rundbågig och försedd med tympanon som visar den helige Mikaels kamp mot draken.  Till bundsförvanter i striden har han två fyrfotade djur, som tillsammans med Mikael angriper draken.  Detta egendomliga förhållande kan kanske vara en sammanblandning av den kristna legenden och nordisk saga ?


Då ju kyrkan var låst vid mitt besök fick jag inte se denna intressanta portal då den finns i långhusets södra vägg och innanför vapenhuset.


Vi få här helt enkelt hålla till godo med ett fotografi från (gissningsvis) tidigt 1900 tal.

Sydportalen

Foto:  Digitalt museum (Västergötlands museum).                   Fotograf och datering okänd.

Mot nordost.

Kort flygtur med DJI Mavic Air.   (hade även en fin film i närkontakt med spiran, men jag lyckades slarva bort den)

I tornets västmur finns en troligen ursprunglig portöppning, som sannolikt haft samma utseende som i Skalunda och i flera av traktens äldsta kyrkor,  d.v.s.  med en rundbågig form med tympanon.   Numer är portalen delvis ombyggd.


Västerportalen ska enligt traditionen ha kallats för ”Dalbodörren”, så som ett minne från den tid då Dalboarna på andra sidan Vänern, i brist av egna kyrkor, här firade sin gudstjänst.   En ”Dalbodörr” finns även i Skalunda kyrka.

Invid västra porten och sannolikt på sin ursprungliga plats

är insatt en sten på vilken konturerna av en Centaur  är inhuggen.  


Centaurer förekommer ofta i västgötsk stenkonst, och är för den delen generellt vanlig i den romanska konsten.

Särskilt vanliga är de på dopfuntar i trakten omkring Kinne kulle.


Placeringen här vid Gösslundas västerportal torde symbolisera den onda makten utanför kyrkans dörr.

Foto:   A. Roland 1911.  

På bilden ses östra gavelns nedre parti, visande skarvarna kring det ursprungliga, smalare och lägre korets östgavel.  

(undertecknad missade att okulärt besiktiga gaveln vid besöket å Gösslunda kyrka, klantigt.

Omkring vid pass 1760 var Gösslunda kyrka så förfallen, att kyrkans nedrivande tillstyrktes av landshövdingen.  Men genom ett Kungligt brev daterat 26 februari 1761 tilläts församlingen lyckligtvis att behålla sin kyrka.  År 1818 beslutades om en betydande reparation som troligen även kom att utföras.


En åsk-eld 1851 som svårt eldhärjade kyrkan kom att bli den händelse som slutligen bestämde Gösslunda kyrkas utseende så som vi känner henne idag.  Det var då vid återuppbyggandet av kyrkan som man beslöt att bredda det smala koret till samma bredd som långhuset ursprungligen hade.  I samband med detta arbete revs det ursprungliga koret, dock sparades lyckligtvis dess östra vägg.  Det är just den del av dagens östra korvägg som än idag visar oss stenkyrkans absolut första byggnadsdel.


Vidare kom vid 1851 års renovering kyrkans torn att krönas av en trubbig tornhuv, i stället för den ursprungliga höga spira som syns på Perningskiölds 1600 tals teckning.  Denna huv var enligt undertecknad en mycket sorglig del av 1851 års restaureringen.

Gösslunda kyrka från sydväst anno 1909.

Foto.  A. Roland 1909.

Här ses den tråkigs tornhuv som tornet fick efter renoveringen 1851.

Hot om rivning  -  renoveringar ...

Vid ytterligare ett tillfälle var Gösslunda kyrka starkt hotad av rivning.   Denna gång var det församlingen själv som ville göra sig av med den gamla kyrkan.   År 1907 ingick församlingen till Kunglig Majestät  med anhållan om att få riva sin gamla kyrka. 


Lyckligtvis kom anhållan om rivning att avstyrkas av Skara domkapitel samtidigt som Kungligt Majestät direkt avslog anhållan 1908.  Församlingen var dock envis och men ingick samma år till Kungligt Majestät med begäran om att få uppföra en ny kyrka åt sig.


Hade detta bifallits skulle följden blivit den att Gösslunda kyrka slutat som ödekyrka, precis samma öde som så många kyrkor av samma vördnadsvärda ålder redan mötts av under 1800 talet.


Genom Överintendentsämbetet    och särskilt genom arkitekten Ragnar Östbergs sunda avgöranden övergavs nybyggnadsplanerna.   


I stället för en rivning av kyrkan kom Östberg med ett förslag till restaurering av den gamla kyrkan. Förslaget godtogs och antogs av Kungligt Majestät anno 1912.  Restaureringen kom att utföras under 1913 och härigenom räddades Gösslunda kyrka ännu en gång undan förgängelsen.  Tack Ragnar !!

Överintendentsämbetet var ett svenskt statligt ämbetsverk som var verksamt inom administrationen av statens byggnader under Sveriges stormaktstid.   Ämbetets första överintendent var Nicodemus Tessin d.y.  


Ämbetet blev ett självständigt verk anno 1810 samt omorganiserades slutligen 1917 till Kungliga Byggnadsstyrelsen.


Byggnadsstyrelsen avvecklades 1993 och dess uppgifter övertogs av Statens fastighetsverk, Vasakronan, Akademiska hus och Lokalförsörjningsverket.

Bilden är utgiven i Konsthistoriskt inventarium år 1922 av Sigurd Curman och Johnny Roosval med stöd av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. 

Centaur (Kentaur) – är en mytologiska varelser med en hästs kropp, men med en människas överkropp.

Monumenta  Sveo-Gothorum

Kan inte låta bli att här ännu en gång belysa herrarna bakom detta fantastiska verk, Monumenta Sveo- Gothorum !


Monumenta Sveo-Gothorum var tänkt att vara en sammanställning av våra befintliga svenska kyrkor som funnos i landet tills dess att verket publicerades vid c:a 1700.


Uppdraget att sammanställa arbetet uppfattar undertecknad så som att de båda herrarna, Johan Peringskiöld och Johan Hadorph fått som ett gemensamt uppdrag, även om arbetet då det var klart kom att namnges just efter den av de båda som slutförde det samma (Peringskiöld).


Det ligger ett oskattbart värde i dessa beskrivningar i ord och bild om hur våra kyrkorna såg ut under senare delen av 1600 talet, eftersom många av dessa kyrkor idag endast är ruiner.   Verket publicerades c:a 1700.

Johan Hadorph  1630 - 1693.

Johan Peringskiöld  1654 - 1720.

Båda bilderna här ovan är beskärda av undertecknad, originalen förvaras i något magasin hos Nationalmuseum i Stockholm.

I den ursprungliga hörnkedjan på långhusets södra mur finns denna sandsten, prydd med figurer i relief,  föreställande två män på ömse sidor av ett nedhängande kors.  Motivet förekommer bl.a. på̊ de lådformade tälgstens-funtarna i Bohuslän t.ex. på funten i Kareby.

STEN - KONST

Här och var i kyrkans murar finns insatta stenar med inhuggna figurer.  Två av dem i sina ursprungliga lägen.   Centaur-stenen  här ovan är ett exempel,   den skulpterade sandstenen här nedan är ett annat.

ESKILSTUNA - KISTAN

På Gösslunda kyrkogård finns flera mycket tidiga gravvårdar, bland annat en så kallad Eskilstunakista.

Alldeles intill tornets norra vägg finns denna Eskilstunakista.  Dessa kistor torde i Västergötland debuterat så som gravvårdar under 1000 talet, kanske ännu tidigare.  Ett av de allra tidigaste kristna gravmonumenten i Sverige är den hur som.

RUNSTENAR  I, VID  OCH  OMKRING  KYRKAN

Göslunda kyrka har två runstenar i sitt hägn.  Den ena finns som överliggare i smygen i sydportalen (Vg19).


Har inga egna bilder på stenen eftersom kyrkan voro låst vid mitt besök. 

Eftersom Gösslunda kyrka till sina äldsta delar daterar sig från tiden omkring år 1100 torde,  såväl denna sten liksom Vg19 med våld tagits från sina ursprungliga platser och sedan murats in i kyrkans murar då hon byggdes.  


Ett rov på vår gemensamma historia gjordes således den gången.  Detta rov skedde då endast ett halvsekel efter det att stenarna ursprungligen ristats och rests!! 


Detta korta tidspann mellan tiden för runristningar och att kristna monument anlades  visar på hur snabbt kristnandet genomfördes i detta område.

VG19, fotot här ovan (RAÄ) är således taget med linsen riktad rakt upp.  Okänt datum, okänd fotograf.    Inskriften på denna sten har aldrig kunnat tydas.

Den andra stenen är denna här nedan och den står rest invid tornets södra vägg.


Runstenen (Vg18) hittades inmurad i nedre delen av kyrkans norra innervägg vid 1913 års restaurering varpå den uttogs och restes i frihet utanför kyrkan.

Så här såg stenen ut då den hittades i väggen anno 1913.


Kvinnan som bekostade ristningen av stenen ville ge oss följande meddelande:


”Vifrid reste denna sten efter Visäte, (sin) man”

DOPFUNTEN

Dopfunten av sandsten är av utförande och typ som visar på engelska förebilder, dock saknar den de för de  engelska funtars typiskt rika ornering.   Den gamla funten finns att beskåda och avnjuta inne i kyrkan ..... när den inte är låst !!


Gösslundas dopfunt består av en cylindrisk skål, vilande på en fotplatta med skråkant. Längs skåkanten  finns på fyra ställen anbragta i grupper om tre sammanställda små ”rundstavar”.  På en av dessa grupper  har den mellersta ”rundstaven”  en urholkning.   Denna urholkningen skulle kunna vara ett s.k. ”saltkar”


”Saltkar”  på dopfuntar kommer sig av en mycket gammal dop-tradition.  De tidigaste dopen som genomfördes i kristna dopfuntar i vår del av världen var närmast att betraktas som en exorcistisk ceremoni där barnet kristnades genom att ges salt i munnen samt på-strykning av helig olja. 


Själva dopet genomfördes i vår del av världen under 1100 talet genom att man sänkte ned barnets hela kropp i funten.  Denna ceremoni med helkopps-dop fortsatte sedan ganska långa tider efter det att man lämnat traditionen med dop i salt och olja.


Bilden här ovan är tagen 1911 av en ”Roland, Anders” vilket ju är strax före den stora restaureringen av kyrkan som skedd 1913.  Undertecknad har ingen säker information vad gäller dopfuntens skick och placering vid denna tid.   Dock synes det mig som att bilden visar funten ståendes utanför kyrkans murar. 


Kanske har man funnit funten i utanför kyrkan, eller kanske man lyfte ut densamma vid arbeten inom kyrkans murar...?

Runstenen (Vg18) i nådens år 2019.

Någon km sydväst om Gösslunda kyrka, utmed vägen mot gården Västanåker, mitt ute i Kållands vida åkerland står denna vackra sten (Vg21).


Runstenen påträffades år 1870 liggande med den runristade sidan uppåt i en bro på vägen mellan Gösslunda kyrka och Västanåkers by.


Stenens tidigare placering i bron ha gjort att vissa delar av ristningsytan blivit starkt nötta, särskilt partiet längst ned till vänster där inskriften börjar.



De av runorna som idag kan läsas lyder: 


... reste stenen efter sin son Gudmar. Han blev dräpt i England.



Kyrkan ligger på en betydande höjd i omgivningen. Sannolikt byggdes kyrkan på en hednisk kultplats så som så många andra av våra tidiga kristna kyrkor kom att göra.