RAÄ Fornsök - Eriksberg 36:1 (Kyrkan)

                        Eriksberg 71  (Liljestenen)

                               Eriksberg 15:1 (Gate)

                               Eriksberg 22:1 (Kungsstenen)

                            Eriksberg 4:1 (St.Brigidas källa)


Denna lördag, 5 augusti 2017, visade sig bli en ovanligt välmatad historisk upptäcksfärd. Inte mindre än åtta historiska nedslags varav fyra kyrkor hann jag med denna dag. 


Förutsättningarna för en lyckad dag fanns, vädret var perfekt, soligt med några vita molntussar på en annars klarblå himmel.  Att det dessutom var lördag och drygt en vecka kvar av semestern bidrog till succén.


Utflykten var ganska väl planerad och samtlig nedslag låg som på ett pärlband i trakterna söder om Herrljunga.


Här nedan redovisas mitt besök vid Eriksbergs gamla kyrka, Gäsene härad. Här redovisas ytterligare fyra närliggande lämningar som har koppling till Eriksberg.



Väl framme vid kyrkan möts jag av ett gäng polska stenarbetare som arbetar med att reparera stenmuren runt kyrkan.


Då jag skrider genom den västra stigluckan erfar jag historiens vingslag.  Här har flera kungar ur Erikska ätten passerat, och givetvis många andra människor på orten.


Erikska  ätten

En och en halv mil öster om Herrljunga längs småvägar ligger Eriksbergs kyrka.  Studera kartan innan avfärd sedan är det svårt att missa.

Den Erikska ätten var en av de två ätter som slogs om makten över Sverige under en period mellan c:a 1130 och 1250.  Striderna stod mot den Sverkerska ätten och de båda ätterna kom att växelvis regera Sverige under denna period.  Sverkerska ätten hörde hemma i Östergötland emedan den Erikska dito hade sin hemvist i Västergötland.


Ätt-namnet kommer av den första kungen ur ätten, Erik den helige (Jedvardsson), född omkring 1125, död 18 maj 1160 och han räknas som kung av Sverige  mellan c:a 1156 - 1160.   


Det finns dock de som vågar sig på att spåra Erikska ätten än längre tillbaks i tiden.  Enligt Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister ska en av de gårdar som ätten tros ha stammat från vara Gate kungsgård i Eriksbergs socken, Gäsene härad.  Gate kungsgård sägs ha fått namn efter en vikingahövding vid namn Gaute.  Gaute sägs ha varit farmors far till Erik den helige.  Erik förmodas vara född i socknen som bär hans namn.


En annan uppfattning menar att den Erikska ätten stammar från engelska missionärer som anlände till Västergötland runt år 1000, vilket man grundar på det faktum att Jedvard anses vara ett engelskt namn.


Säkert är dock att den Erikska ätten har varit starkt knuten till Eriksbergs socken, Gäsene härad från och med Erik den helige (Jedvardsson).

Det troliga platsen för Gate kungsgård.

Tidsenlig musik:  Je Muir, Je Muir, D'Amourete  av  Adam De La Halle (1237-1388) 

Man tror att bygget av Eriksbergs kyrka påbörjades av kung Erik den helige troligen kring 1150.  Således ska kyrkan vara en s.k. patronatkyrka för den Erikska ätten och varit belägen i närheten av ättens storgods vilken sannolikt är kungsgården Gate.  Efter att Erik dött år 1160 slutfördes kyrkobygget av sonen Knut Eriksson.


Kyrkan har kvar sin ursprungliga plan med ett långhus med smalare kor som avslutas av en absid. Sakristian är ett senare tillägg och kom troligen till under medeltiden (före 1520). Vapenhusen i väst och syd är förmodligen byggda efter reformationen (efter 1572).

En liljesten, alltså en gravhäll, påträffades 2002 som utfyllnad i den gamla trappan till södra vapenhuset.  Stenen förvaras idag just i nämnda vapenhus. Liljestenar förekommer företrädelsevis i Västergötland och är troligen huggna under 1100 - 1200 talen.

Endast 50 meter norr om kyrkan ligger Sankta Brigidas källa som är en känd offerkälla.  Vattnet i denna källan sades kunde bota sjukdomar, det sägs också att en kyrkklocka ska ha blivit döpt vid denna källa. 


Sankta Brigida, född omkring 452, död 525, är Irland skyddshelgon.  Enligt legenden var Brigidas far av kunglig börd medan hennes mor var en slavinna.  Därför är hon också de utomäktenskapliga barnens skyddshelgon. Brigida blev nunna vid 14 års ålder och senare abbedissa för klostret Kildare.


Sankta Brigida har även givit sitt namn åt bl.a. Sankta Birgittas kapell, Klippan i Göteborg. 

Den förste kungen ur ätten, Erik den helige (Jedvardsson) sägs vara den som påbörjade kyrkobygget någon gång vid 1100 talets mitt.


Vad som är särskilt fint (och unikt) med denna kyrka är att den är i princip oförändrad sedan den byggdes. 


Kyrkan har sin ursprungliga romanska plan med långhus och smalare kor med absid-avslutning.

Erikska och Sverkerska ätternas stridigheter 1130 - 1250

1130

1150

1140

1190

1180

1170

1160

Om tiden då maktstriden mellan Erikska och Sverkerska ätterna tog sin början vet man ganska lite om. Min egen känsla kring maktsituationen i Sverige vid den tiden säger att det antagligen fanns flera mäktiga ätter som samtidigt på var sitt håll i södra Sverige dominerade ”sitt eget” område.


Bland andra fanns den starka Sverkerska ätten med sin maktbas på slättlandet i Östergötland. Vidare fanns samtidigt den minst lika starka Erikska ätten hemmahörande i Eriksberg Västergötland.  Jag har känslan av att just dessa två ätter började intressera sig för expansion av sina respektive ”egna områden”, västerut respektive österut.  Detta skeende tolkar jag som ett (tidigt) led i den kommande riksbildningen i Sverige.


Samtidigt anar jag att det inte är helt säkert och tydligt vad gäller bl.a. de årtal för regeringstider som anges i historieböckerna. Något säger mig att ingen av de två ätterna någonsin helt lyckades konkurrera ut den andre. Troligtvis förekom perioder då både två, eller kanske tre, kungar samtidigt ansåg sig så som ensam regent över Sverige.

1200

1210

1220

1230

1240

1250

Kyrkan

ERIK DEN HELIGE  (JEDVARDSSON) - (1150)-1160


I och med sitt gifte med Kristina Järnsida kom Erik att äga ett flertal gods i Västergötland, bl.a. Gate i Eriksberg.

Några år efter ett korståg till dagens Finland 1160 dödades Erik enligt Erikskrönikan av den danske prinsen Magnus Henriksson som gjorde anspråk på kronan. Erik blev helgon utan att ha helgonförklarats.

KNUT ERIKSSON - 1167-1196


Knuts väg mot kungakronan började med jakten på kung Karl Sverkersson och hans bröder Kol och Burislev. 


Knut tog sig över Vätterns is till Karls borg Näs på Visingsö där han sedan lyckades döda Karl.


När nu Karl var död utropade sig hans båda bröder till kungar. Men även Knut menade att vara kung.


Bröderna och Knut möttes i strid utanför Bjälbo i ett slag någon gång runt 1170, varvid bägge bröderna kom att stupa, så var Karl Sveriges kung. 


Karls änka Ingegärd Birgersdotter flydde till Danmark med den tredje brodern Sverker.


Knut kom att sitta som kung i hela 29 år.  Han dog på sin gård Gate i Eriksberg i Västergötland och ligger begravd i Varnhems klosterkyrka.

ERIK KNUTSSON   -   1208-1216


Makten övertogs av Erik Knutsson efter slaget vid Lena. 

Erik dog i april 1216 i "hetsig feber" på det åter-uppbyggda Näs borg på Visingsö. Hans drottning var då havande och skulle senare få sonen Erik.  Erik begravdes i i Varnhems klosterkyrka.

ERIK läspe och halte ERIKSSON   -   1222-1229......


Erik var bara 6 år då han valdes till kung, kröntes till kung vid åtta års ålder men riket styrdes av jarlen Ulf Fase som senare efterträddes av kusinen Birger Jarl.  

SVERKER DEN ÄLDRE   -   1130-1156


År 1130 fördrev han den danske prinsen och tronpretendenten Magnus den starke Nilsson  (vald till Götars kung men accepterades inte av Svearna)  och Sverker blev därmed svensk kung.



Under Sverkers tid för sitt första gifte med Ulvhild grundades klostren i Alvastra, Nydala och Varnhem.



Traditionen menar att Sverker mördades av sin egen körsven på juldagen år 1156, på väg från sin kungsgård till julottan i Västra Tollstads kyrka, belägen 2 km söder om Alvastra kloster.

KARL SVERKERSSON   -   1161-1167

År 1167 dog kung Karl i sin borg Näs på Visingsö efter att ha blivit överfallen av den erikske rivalen Knut Eriksson. Hustrun Kristina Stigsdotter tog då den treårige Sverker (d.y.) och begav sig till släkten i Danmark.

SVERKER d.y KARLSSON   -   1196-1208


Efter Knut Erikssons död kom Sverker den äldres son, Sverker den yngre att bli kung.

Knut Erikssons söner gjorde nu anspråk på tronen och anföll Sverkrarna vid Älgarås 1205, varvid tre av Erikarna stupade, endast Erik Knutsson lyckades fly.
Erik återkom igen med norskt stöd till Lena 1208 och segrade då över Sverker som följde med de överlevande danskarna hem.

JOHAN SVERKERSSON   -   1216-1222

Johan blev kung efter Erik Knutsson 1216, men han kröntes ej förrän 1219, i Linköpings domkyrka.

Johan dog sotdöden på Näs, Visingsö 1222 endast 21 år gammal, och med honom dog den Sverkerska kungaätten ut på svärdsidan.

MAGNUS HENRIKSSON   1160-1161

Tillfällig regent, av Stenkilska ätten.

KNUT långe HOLMGERSSON   -   1229-1234

Knut Långe (Erik heliges sonson) var förmyndare till Erik Läspe.  1229 gjorde han och en grupp stormän (folkungarna) gemensamt en kupp mot kung Erik varpå Erik läspe tvingades fly till Danmark.

ERIK läspe och halte ERIKSSON   -   .....1234-1250


När Knut Långe dog 1234 fick Erik Läspe tillbaka kronan.


1250 dog Erik Eriksson utan arvingar och därmed dog den Erikska ätten ut.

ERIKARNA

SVERKRARNA

Kyrkan hade under medeltiden två dopfuntar som långt senare kom att säljas till säteriet Ladås troligen under 1700 talet. År 1898 skänktes den ena till Nordiska museet som deponerade den till Statens historiska museum, varifrån den hämtades tillbaka till kyrkan 1948. Den andra funtens öde är okänt. Dopfunten som nu finns i koret är från andra hälften av 1100 talet och tillverkad av sandsten.


Vid tiden för Sveriges kristnades genomfördes dopceremonin genom s.k. nedsänkningsdop (submersion). Man sänkte ned barnen stående till brösthöjd. Denna dopmetod förekom i viss mån fram till 1600 talet men kom sedan att ersättas av vår nutida metod då man endast begjuter barnets panna med dopvatten (affusion). 


Att denna funt har använts vid nedsänkningsdop kan man bestämma då funten är djup och att den har urtappningshål i botten.

Längst fram i koret, i absidens yttervägg, kan man idag skåda en vacker himlatrappa, en s.k. Jacobs stege.  Himlatrappan blev någon gång i tiden igenmurad men trappan togs fram och återställdes under en restaurering av kyrkan under 1930 talet.


Jakobs stege är enligt bibeln den trappa som gick mellan himmel och jord och där Guds änglar steg upp och ned. Trappan är en ordlös predikan om den väg som bär till himlen och om evighetens närhet, alldeles bortom korets östvägg.

På kyrkans väggar och tak i koret och kring triumfbågen finns unika väggmålningar som är bland de äldsta målningar vi har i Sverige. Så vitt jag förstår är dessa målningar ursprungliga, alltså från tiden då kyrkan stod färdig någon gång kring 1170 .... förunderlig upplevelse ! 

I Eriksbergs gamla kyrka finns en kopia av ett äldre relikskrin som ursprungligen stod i kyrkan. Skrinet sägs ha skänkts till kyrkan av biskop Bengt den gode.  Originalet såldes 1875 för 600 kr till Statens historiska museum i Stockholm, där det förvaras än idag.

Två stora kalkstenshällar framför södra vapenhuset markerar gravar för söner till kyrkoherde Brynolf Petri d. 1648.

Enligt inskriften på skrinet skulle skrinet ha innehållit blod av den Helige Vincentus och biskoparna Melanus och Bebinus. Vidare skulle det ha innehållit en bit av Jesu svettduk från hans grav, kvarlevor från helige Sabina och aposteln Andreas samt delar av det heliga korset men även naglar från 11 000 jungfrur.

Skrinet är gjort av ek, överdraget med förgylld koppar. Fötter och drakhuvuden är av massiv mässing.

Kyrkans södra ingång med en vacker järnskodd dörr med överlappande, horisontella järnband, kraftig dragring och en närmast rombisk nyckelskylt. Vapenhuset av trä framför dörren tillkom troligen efter 1572.

Södra ingången sedd från långhuset. Notera det fina blocklåset.  Jag är egentligen inte man att avgöra dörrens ålder men jag gissar att dörren och låset är samtida med vapenhuset utanför.

Stocklåset.

En närmast hisnande känsla att lägga handen vid denna Jakobs stege.  Tänk hur många människor som haft denna stege på sina näthinnor genom århundradena då de satt i kyrkbänkarna och fick sin andliga spis. Det är inte omöjligt att självaste Erik den helige suttit framför stegen, och om inte Erik hann med, så är det nästan säkert att hans avkomlingar gjort det ... hisnande !

Eriksbergs gamla kyrka mot öster.

Den igenmurade norra ingången.

Mot söder, sakristian i förgrunden, troligen byggd sent under medeltiden, före 1520.

Mot nordväst, koret med absiden närmast kameran.

Bild från en skylt på plats vid kyrkan med texten:  

”Byggd av konung Knut Eriksson 1190 till minnet af sin fader Erik den Helige”
Upphovsman / konstnär okänd.

Jag går in i västra ingången, genom långhuset och fram till altaret i koret, min blick är hela tiden fäst vid Jakobs stegen.


 

Kalkmålningen i absiden föreställer en karaktäristisk ”Majestas Domini”  (Herrens majestät, Kristus framställd som världsdomare) i en ”mandorla” (en upprättstående mandelformad ljusgloria som omger Kristusgestalten, vanlig i medeltida konst) omgiven av evangelist-symboler.


Bildens utformning har troligen samband med utvecklingen av helgonkulten kring Erik den helige.


Kalmålningen rekonstruerad av Viola Hernfjäll.

Från läktaren.

Från predikstolen, som för övrigt är ett arbete gjort år 1574 och är signerad J.A.J.  Predikstolen anses vara den äldsta bevarade i Sverige.

500 meter sydväst om Eriksbergs gamla kyrka, på Kungsbotten, finns Kungsstenen där enligt traditionen kung Knut Eriksson ska ha tagit skydd i samband med ett slag mot Sverkrarna.  Stenen ska i modern tid ha sprängts och delar av den sägs ha använts i byggandet av nya Eriksbergs kyrka.

Här tar den Bjälboska ätten över styret av Sverige genom Birger Jarl och hans son Valdemar Birgersson.

Västgötar

Östgötar

DEN HELIGE VINCENTUS

Vincentus var en diakon av Saragoza (en stad i norra Spanien) som blev utsatt för grym tortyr under kyrkoförföljersen år 304 då han vägrade att ta avstånd från Kristus.


BISKOP MELANUS

Biskop under 500 talet.


HELIGA SABINA

Sabina var en förmögen romersk hednisk änka som omvändes till kristendomen av sin syriska slavinna. Sabina halshöggs den 29 augusti år 120.


APOSTELN ANDREAS

Andreas var lärjunge till Johannes döparen och blev senare Jesus första apostel, han var bror till aposteln Petrus.

Vid mina studier inför mitt besök vid Eriksbergs gamla kyrka denna augustidag år 2017 hade jag noterat denna sten och samtidigt bestämt mig för att hitta densamma.  Då jag började min promenad mot stenen med iPhonen/GPS:en i handen, endast iförd kortbyxor och t-shirt verkade företaget vara enkelt.   En bit längre fram märkte jag att undervegetationen blev högre samtidigt som jag noterade en flock ungtjurar med stora horn onödigt nära mig.


Hade svårt att avgöra om jag gick i samma hägnad som tjurarna samtidigt som vegitationen, hallonsnår och brännässlor nådde mig till halsen samtidigt som jag erfor att marken jag gick på var kraftigt ojämn, tuvor och diken överallt.


I situationer som denna brukar jag alltid agera på samma sätt ... har jag gått så här långt kan jag lika väl fullfölja ... även om omständigheterna blivit på gränsen till outhärdliga.


Jag kämpade på i terrängen, hela tiden med ett öga på tjurarna, tills GPS:en och jag bestämde att vi var på rätt plats.  Jag stod nu vid en samling stenar som jag bedömde mycket väl kunna ha varit en stor sten (innan den sprängdes).


Platsen kändes rätt, i kanten mellan öppen mark och skogsbeväxt dito, jag tror att jag stod vid Kungsstenen och jag hoppades att historien om Knut och Sverkrarna var sann och att jag så fort som möjligt skulle få lämna densamma. 


Horderna av flugor samt risken för fästingar och tjurar gjorde mig irriterad och jag bestämde mig för att ta några snabba bilder och sedan ta mig snabbaste vägen mot bilen.


Intressant och lärorikt är att jag efter denna utflykt ej kunde se att jag hade några fästingar på kroppen vilket stämmer med mina erfarenheter att dessa kryp inte gillar min doft.  Dock, några veckor efter äventyret kunde jag notera stora röda fläckar på min lekamen, på låren, magen och ryggen, Dessa växte i snabb takt och fick formen av ringar.


Efter egna studier, givetvis utan läkarkontakt, kunde jag ställa diagnosen ... Ringorm.   Denna åkomma är en svampsjukdom och människa får den oftast från djur.   Jag insåg att jag hade gått i tjurarnas ”stigar” i hög vegetation och rivit mig på vassa hallonsnår.


Ringorm behandlas med fotsvamps-salva, jag inhandlade tre sorter (receptfritt) och behandlade mig med dessa i fyra veckor sedan friskförklarade jag mig själv.

Från västra vapenhuset, ser man här genom fönstret den södra stigluckan.