RAÄ Fornsök   -  Hornborga 31:1


Mitt upplägg för den här hemsidan, vad gäller de lämningar jag besöker, var tänkt att delas in efter lämningstyper i kronologisk ordning. Jag har beslutat att bibehålla denna inledning även om den, som i det här fallet, inte kommer att hålla riktigt då vissa, framför allt gravfält, många gånger är mycket gamla och har använts så länge att flera typer av gravsättningar förekommer samtidigt. Jag väljer i dessa fall, helt efter mitt eget huvud, under vilken rubrik lämningen/utflykten kommer att redovisas.


Då jag anlände Ekornavallen insåg jag genast att mitt upplägg inte skulle kunna följas framgångsrikt, med avseende på den enligt mig önskade kronologin, då detta gravfält har nyttjats under ovanligt lång tid, vilket medför att här finns lämningar att studera från flera olika epoker.


På Ekornavallen finns som sagt flera sorters gravar, fem stenkammargravar från bondestenåldern, fyra gånggrifter och en förmodad hällkista. Två gravrösen från äldre bronsåldern alt. yngre stenåldern, samt sjutton stensättningar, en treudd, två domarringar och åtta resta stenar, alla sannolikt från järnåldern.


Med anledning av ovanstående beskrivning av det stora tidsspannet vi här har att göra med har jag, som ni märker, bestämt att redovisa detta gravfält här under rubriken ”Gånggrifter” då ju detta gravskick är det dominerande på Ekornavallen. Även den hänvisning till RAÅ jag gör i rubriken ovan pekar endast på den största och mest kända lämningen på gravfältet (Girommen), men här finns många fler spännande lämningar att läsa om på RAÄ:s sidan ”Fornsök” vilket jag varmt rekommenderar.


Gravfältet är magnifikt, stort, mäktigt, och framkallar den där känslan av stor respekt för de som gått före oss. Här har man i tusentals år begravt och sörjt sina anförvanter och här  givit dem fantastiska gravmonument.


Ekornavallen tycks, under bronsåldern, ha varit utmarker till Hornborga by ett par kilometer härifrån och så var det sannolikt även under järnåldern. Det skulle innebära att , i varje fall, järnålderns gravar inte har placerats nära någon bebyggelse, vilket är mycket ovanligt.


Det unika är inte i första hand att så många olika typer av forntida gravar förekommer nära varandra, utan det mest förvånande är just det faktum att det inte har förekommit någon bebyggelse i närheten av gravfältet under historisk tid, inte förrän på 1700 talet förekommer bebyggelse i närområdet.

Från Falköping, kör norrut mot Varnhem, c:a 12 km, var uppmärksam, helt plötsligtdyker parkerings-platsen upp på höger sida om vägen.

Gravfältet har troligen ursprungligen varit ännu större än idag. Med stor sannolikhet har ytterligare delar av gravfältet under åren blivit bortodlade. Av gamla kartor och beskrivningar  kan man se att fornminnena på platsen har minskat i antal.


En avbildning (nedan) från 1860 visar hur Ekornavallen såg ut då. Jag saknar vid mitt besök 2016 flera resta stenar som syns på avbildningen.


Första gången Ekornavallen omnämns torde vara i Västgötalagen som skrevs någon gång under 1200 talet. Prästen och hävdatecknaren Arvid Afzelius bodde på 1800 talet i Sätuna. Han menar att Ekornavallen är samma plats   som i Västgötalagen kallas Lintorna-Vallen, där lagmannen skulle ”kväda lag” för den församlade menigheten.


Vidare står att läsa i Västgötalagen att lagman Alli, som skall ha verkat under Erik Segersälls tid, ”taldi Lagh a Lintornå vallu”, som översätts: ”han skipade lag på Ekornavallen”.




Ekornavallen måste man helt enkelt besöka, det är en helt fantastisk plats !

______________________________________________

_____________________________________________________________________________________________________

Denna vy möttes jag av då jag steg in i gravfältet, mäktigt, notera det enorma röset till vänster!

Röset

Gånggrift   3350-3200 f.Kr.

Jag närmar mig den största och äldsta lämningen på Ekornavallen, Girommen från norr, jag blir så exalterad att jag nästan tappar kameran/telefonen!

Girommen är en gigantisk gånggrift. Namnet Girommen har av de i Sverige helt accepterade språkforskarna givits en förklaring som hävdar  att detta namn är ett faktum baserat på kunskaper i fornnordiskt språk, och att det skulle betyda ”Jättekvinnans ugn”.  Jag måste här då ändå ge en av Västgötaskolans företrädare, Mac Key, en hel del förtroende gentemot den svenska akademiska språkforskningen. Mac Key hade otroligt många intressanta inlägg kring den tidiga svenska historien som inte alls stämde överens med den officiella historieskrivningen.  En av hans många teorier handlar om hur vårt tidiga språk ska ha omfattas av den s.k vokalglidningen vilken än idag kan studeras i vårt nuvarande språk. Han menade också att boplatser så som en självklarhet namngavs av den bosättande klanens eget namn. Han menar således att en gren av klanen Ger från östra Gerum var de som först bröt bygd på Ekornavallen och gav sitt namn till gravvården för sina anförvanter.

Hällkista   2400–1500 f Kr.

I ett försök att rädda gånggriften från att falla samman försökte man i modern tid motverka detta genom att fylla graven med sten som stöd för takhällarna. Trots dessa ansträngningar har den enda kvarvarande takhällen brustit och fallit in.

Här tar jag mig in i själva kammaren från baksidan.

Framför oss ser vi en förmodad hällkista.  Hällkistan är den enda på gravfältet men den är viktig då den visar på kontinuitet vid detta fantastiska gravfält. Hällkistorna tar vid så som gravskick efter gånggrifterna för att senare övergå i rösen.

Röse  1800 f Kr - 0.

Här är ett av de två rösen som finns kvar på Ekornavallen.  Röset har en väl bevarad kantkedja och dessutom är röset lagt på en stenlagd underbyggnad, ett s.k brätte som även det är skönjbart än idag.

Bild ur  G.Brusewitz ”Westergötland” 1860-1862.

EKORNAVALLEN  2016

Röset är så som brukligt placerat väl synligt på en höjd. Rösen är ursprungligen lagda så som enmansgravar, säkert är det en hövding eller storman som fått denna magnifika gravvård.  Under samma period förekommer givetvis enklare gravar under flat mark (flatmarksgravar) ibland markerade med en rest sten. Även små låga rösen förkommer i stor omfattning, dessa är idag svåra att finna då de snabbt har blivit överväxta eller bortodlade.

Här syns både kantkedjan och brättet

Kantkedja

Brätte

Studie av den fina kantkedjan.

Domarringar  &  resta stenar  500 f.Kr  -  1000 e.Kr.

En av två domarringar på Ekornavallen.

De resta stenarna kallas ibland för bautastenar. Ordet ”bautarsteinn” förekommer i diktsamlingen Havamal * och är ett isländskt inlåningsord som upptogs i svenskan under 1600 talet. Bautarsteinn betyder troligen minnessten.

Samma stenar som på bilden ovan från annan vinkel.

Dessa stenar står båda mitt i en ursprungligen kvadratisk stenkrets, c:a 3 x 4 m.

En flatmansgrav markerad med en rest sten. Dessa gravar är nästan uteslutande kremeringar. Vid stenen finns då en grop med de brända benen i ett lerkärl eller någon annan behållare.

Heder åt de sedan länge hädangångna.

Två stenar efter varandra, kanske ligger här två nära anförvanter begravda.

Nej men ser man på....en rest sten och en historiker fångade på samma bild!

Här står flera stenar i en nästan spikrak linje.  Den sista stenen mot söder står ställd i 90 grader mot den raka linjen. Man tror att dessa stenar stått utmed en mycket gammal väg.  I den muntliga traditionen berättas om bautastenarna, de anses ha blivit resta till minne av 19 riddare som stupade i slaget vid Falköping år 1389.  Vem vet??

Den vanligaste uppfattningen är att domarringar är en grav, oftast är den gravlagde kremerad.  En annan uppfattning är att domarringar skulle vara tingsplatser. Domarringar är alltid byggda med udda antal stenar. Man menar härvid att en rådman satt vid var sin sten då de utdömde domar och tog beslut i allehanda frågor. Det udda antalet stenar/rådmän skulle borga för att inga oavgjorda domar/beslut kunde tas.  Själv gissar jag på att båda dessa uppfattningar skulle kunna vara riktiga, antingen var och en för sig eller båda funktionerna samtidigt.

På flera av de resta stenarna kan man se skålgropar / älvkvarnar på de flata ytorna. Man tror att stenarna tagits från äldre gravar, gånggrifter eller hällkistor för att ”återanvändast” till senare tiders  gravmonument.

Skålgrop

Kammaren är byggd av sandsten med undantag av nyckelstenen som är av granit, sannolikt kommit hit som flyttblock under istiden.

Nyckelsten

Nyckelsten

* Havamal , ”den höges (Odens) sång”, är en eddadikt vari flera dikter och diktfragment som innehållit tänkespråk blivit sammanfattade.   Havamal är troligen diktad i Norge omkring 900. Det enda överlevande källmaterialet är Codex Regius  från cirka 1270.

Ett av de viktigaste inslagen vid mina historiska utflykter är den avslutande fikan i det gröna, gärna kaffe, äggmackor samt ett knippe mariekex.