Hökesjön, 3,5 km nordväst om Habo kyrka, använd karta och kompass eller GPS .

RAÄ Fornsök   -   Habo 286:1


Tänk att mina förfäder under yngre bronsåldern levde här vid gårdarna i Holmen. I Holmen kan jag med säkerhet räkna på direkt släktskap med de som brukade en av gårdarna under tidigt 1900 tal. Jag gissar på att mina släktingar från bronsåldern, via järnåldern och medeltiden, i stort sett brukat samma åkrar i Holmen som brukas än idag.


Under en kväll i juni 2016 med slentrianmässigt sökande på RAÄ Fornsök noterade jag ett fynd av en bronsyxa i Hökesjön. Jag började genast forska kring yxan. Jag lyckades till slut finna yxan, på bild till och med, i Statens Historiska Museums samlingar som finns tillgängliga för allmänheten via hemsidan: http://historiska.se/upptack-historien-start/sok-i-samlingarna/. Denna sida är en guldgruva för alla som insett att kunskap om våra förfäders liv och leverne ger insikt och förståelse av sammanhang i det samhälle vi lever i idag, samt respekt för de som gick före.

Föremål 417166. SHM 5677 hos Statens Historiska Museum i Stockholm. (Yxan från Hökesjön)

BRONSET

Under bronsåldern i norden ( 1800 - 500 f Kr) började stenyxorna trängas undan av yxor med huvuden tillverkade av koppar och brons. Till att börja med var dessa ofta rena avbildningar av stenyxor. Yxhuvuden i brons göts i formar och en yxmodell kunde därför kopieras och massproduceras vilket måste varit en enormt viktig innovation för bronsåldersmänniskan.


När Sverige befann sig i slutet av yngre stenåldern hade delar av Europa och Främre Orienten redan hamnat i vad som kallas kopparstenåldern och vid cirka 3200 f Kr hade man där börjat experimentera med att legera koppar med tenn. Denna innovation tros ha skett i trakterna av Anatolien, dagens Turkiet.


Under bronsåldern i våra trakter hade man inte kunskap att utvinna varken koppar eller tenn vilket ger att tillverkning av bronsföremål i vår del av världen var beroende av import av råvara.


Jag gissar att till en början importerades färdiga föremål och att man snart importerade tekniken att gjuta föremål själva. Och troligen dröjde det inte länge förrän de nordiska hantverkarna hade lärt sig tekniken att gjuta brons, också de mest avancerade föremålen lärde man sig att framställa. Men man var som sagt beroende av importerat råmaterial.


Många olika föremål tillverkades av brons, allt ifrån små fina smycken, via vapen till verktyg. 

Smycken förekom i mängder av typer, spännen, armringar, halsringar och fingerringar.


Vapen av brons var vanligen korta svärd, dolkar, spjutspetsar och pilspetsar. 


Verktyg för många ändamål tillverkades, så som mejslar, rakknivar, pincetter, sylar och yxor.




YXAN

Yxan under bronsåldern tycks i första hand vara ett arbetsverktyg och förekommer i olika modeller, Holkyxa, Skafthålsyxa och Avsatsyxa.


Holkyxan har ett kilformigt yxhuvud utan skafthål, där skaftet fästes bak i huvudet i en så kallad “holk”. De äldre holkyxorna var ganska långa, och de kom efter hand att ersättas av kortare typer.


Skafthålsyxan är utformad så som namnet antyder med ett hål i yxhuvudet varigenom skaftet monteras.


Avsatsyxan förekom under en kort period under äldre bronsåldern, karakteristiskt för yxtypen är den avtunnade nacken vilken ska fästas i ett delat träskaft.

Exempel på gjutform för en holkyxa tillverkad av skiffer, funnen i Skåne.

Exempel på en holkyxa monterad på sitt skaft.

Holkyxan  från  Hökesjön
Allmänt  om  bronset  och  yxan

Då jag anlände Historiska museets personalingång och släpptes in av vakten följde några minuters väntan.  Sedan kom Inga Ullén ner för trappan, ett handslag och vi fann varandra direkt.  När jag satt mig på en stol i Ingas tjänsterum tog det bara 15 sekunder så hade hon tagit fram en liten vit ask och ställt på bordet mellan oss.  I asken låg yxan, känslan var svindlande att se den lilla yxan som tillhört en bronsåldersmänniska, kanske rent av en avlägsen släkting till mig!

Efter kontakt med Historiska museet vet jag nu att yxan hittades 1876 av en man vid namn Anders Jonasson från Slättbråten (jag återkommer om Anders hemvist nedan). Fyndplatsen går ej att exakt identifiera, men troligtvis hittades den i kanten av sjöns nordvästra del, möjligen en bit ut i från strandlinjen. Det finns en ganska exakt plats angiven i RAÄ Fornsök, denna plats visas på kartan här ovan och jag har bestämt mig för att den är korrekt.


Då jag hade fler frågor kring yxan hänvisades jag till Inga Ullén (1:e antikvarie å Statens historiska museum Enheten för kulturhistoria och samlingar).


Inför min och familjens korta semesterresa till Stockholm i juli 2016 tog jag mod till mig och mailade Inga fredagen 29 juli med en förfrågan om jag kunde få komma upp och känna på yxan med kort varsel, då jag skulle vara i Stockholm 31 juli - 2 augusti. 


Och jag blev överlycklig måndag 1 aug då jag, på väg till Riddarholmskyrkan,  fick ett mail från Inga som meddelade att om jag kunde så fick jag gärna komma till Historiska museet på tisdag 2 aug kl 10.00, hon hade redan hämtat upp yxan till sitt tjänsterum. Jag menar...HELT FANTASTISKT... och tillmötesgående från Historiska museet att ordna detta med så kort varsel. Jag kände mycket stor lycka i denna stund!


En del kunskap om yxan, bland annat så som att det är en s.k Holkyxa, hann jag skaffa mig på egen hand före mitt besök på Historiska museet.  Mer om vad jag lärde mig hos Inga finns att läsa under rubriken ”Holkyxan från Hökesjön” här nedan där jag sammanfattar vad jag fick med mig från Inga Ullén ackompanjerat av mina egna kunskaper.


Vidare blev jag nyfiken på den person som hittade yxan 1876. Jag kommer att, under rubriken ”Anders Jonasson”,  redovisa vad jag hittills vet om den person som en gång hittade yxan. Denna del kan komma att utökas efter hand som jag kommer över nya fakta.

Fyndplatsen
Anders Jonasson

Vidare får jag lära mig att under yngre bronsålder är efterfrågan på bruksföremål av brons, främst yxor mycket stor i Norden.  Eftersom brons var en dyr råvara så var Holkyxans konstruktion gynnsam ur materialåtgångsaspekt genom att yxan gjordes ihålig och skaftet istället stacks in i bladet/holken.

Holkyxan är gjuten i ett stycke och består av en egg på ett kort rör (holk) och oftast med en liten ögla.  Röret träs över det vinklade yxskaftet av trä eller ben, vilket smorts in med lim (björknävertjära), och surras sedan fast med remmar av läder eller senor.

Öglans funktion är att, med hjälp av remmarna, stabilisera yxan vid sidovridningar av bladet samt att, tillsammans med limmet, förankra bladet till skaftet.  Bilden till höger visar hur remmar träs genom öglan och förankras kring skaftet.

På många Mälardalsyxor finns, i höjd med öglan, rillor intill varandra som löper runt om holken.  Dessa rillor hjälper till att fixera remmarna som slogs runt holken.  Enligt mina egna studier härom verkar det som att antalet rillor alltid är fyra st (obekräftat dock).  Vidare är det vanligt att Mälardalsyxan har en tunn ”ås” på resp sida av bladet som löper i yxans längdriktning från bakkanten på holken till en bit ut på bladet mot eggen.  ”Åsarnas” funktion är svår att förklara, möjligen skulle åsarna kunna hjälpa till att styra yxan rakt vid t.ex ett hugg i trä.

Även yxan från Hökesjön har både rillor och åsar. På Hökesjön-yxan är åsarna lätt att se emedan rillorna är näst intill helt nedslitna om än skönjbara.

Under yngre bronsålder utvecklas regionala stildrag på holkyxorna och det uppträder en speciell s.k. västnordisk yxtyp, som är mindre/kortare och saknar ögla.

Inga berättar att yxan från Hökesjön är ett arbetsredskap, alltså i första hand, inget vapen.

Det verkar som att yxorna under bronsåldern företrädelsevis var arbetsredskap mer sällan användes de som vapen.  Detta faktum att yxan inte var ett vapen  har jag inte funnit något bra svar på och jag missade att utveckla frågan med Inga.   Vidare förekommer också ceremoniyxor av brons, dessa har ofta mycket tunna och breda blad som inte duger till varken arbetsredskap eller vapen.

De vapen av brons som man vet användes som just vapen är bl.a svärd, dolkar, spjut och pilar med spets av brons.

Datering av yxan från Hökesjön kan inte på något vis göras exakt, utan man menar att Mälardalsyxan förekommit i Norden under hela bronsåldern ( 1800 - 500 f Kr).

Då Ingas specialområde är just bronsåldern så kom vi att prata en del allmänt om perioden och jag passade på att ställa ett antal frågor kring bl.a gravskick som jag fick tydliga svar på. I vissa fall var det ju kontrollfrågor från min sida endast för att bekräfta mina egna slutsatser.  Det var en mycket givande stund att, öga mot öga med en person som ägnat hela sitt yrkesliv åt historia, kunna få presentera mina egna teorier och få dem bemötta direkt, fantastiskt.


Angående den aktuella yxan från Hökesjön, berättade Inga att det är en holkyxa av s.k mälardalstyp.  Utmärkande för Mälardalsyxan är att den har en särkilt lång holk, senare holkyxor har kort holk och ofta bredare blad.  Namnet Mälardalsyxa kommer sig av att särskilt många yxor av denna typ hittats i Mälardalen.  Mälardalsyxan förekommer också i områden motsvarande dagens Ryssland, Finland, Baltikum samt Danmark.

Här är yxan framför mig på bordet!   Holken något skadad och den har fyra otydliga horisontella runtom löpande ränder vid mittpartiet och en vertikal rand på vardera eggsidan samt är försedd med ögla.

I trakterna kring Habo har endast få fynd från bronsåldern påträffats, vilket ju gör yxan från Hökesjön extra spännande. Kanske var det en fattig byggd och den person som en gång skaffade sig bronsyxan var den som hade det bäst ställt, kanske var det byns hövding. 


Då jag studerade ”Habo-boken” *, som jag fått i gåva av min far, och egentligen sökte efter bebyggelsenamn råkade jag på en bekant syn. Jag såg en bild i boken som visade två bronsåldersyxor varav den ena verkade kunna vara ”min” yxa.  Vid en närmare titt så visade det sig vara just så, bilden visade två bronsyxor funna i Habo-trakten varav den ena var just ”min” yxa.


* Den korrekta titeln på boken är ”Habo” med undertiteln ”En sockens historia” och är författad 1959 av Karl Ringqvist.

Bild ur Habo-boken, visar två st av få fynd från bronsåldern i Habo-trakten. Den längre är den yxa som hittades i Hökesjön och är av s.k Mälardalstyp.  Således var Karl Ringqvist före mig att fotografera yxan, han gjorde det redan under 1950 talet.

Ceremoniyxa av brons.

Svärd av brons.

Ganska omgående efter att vi satt oss ned i tjänsterummet på museet kom dom vita handskarna på och jag fick hålla yxan i min egen hand.  Det var en mycket fin känsla!!

Här poserar undertecknad och Inga Ullén med yxan.

Den man som av Riksantikvarieämbetet uppges varande den som hittade yxan i Hökesjön 1876 heter som sagt Anders Jonasson.  Jag blev genast nyfiken på den mannen och bestämde mig för att göra ett försök att skaffa mig någon kunskap om honom. 


Inför mina efterforskningar har jag gjort mig den enkla förutsatsen att den Anders Jonasson som hittade yxan 1876 bör ha haft anknytning till Hökesjön eller Holmen då ju fyndet gjordes just i Hökesjön.


Jag är ganska övertygad om att det är rätt Anders Jonasson jag funnit. Det visar sig att han bott på flera platser/torp, alla i närheten av Hökesjön.  Denna omständighet stärker min tro på att jag funnit rätt person.


Vidare har jag noterat en felaktighet i dokumentationen kring yxan från Hökesjön.   Nämligen i det brev utfärdat av landshövding Karl-Johan Malmsten, Landskansliet Marieholm*, ställt till Kungliga Vitterhets Historie och antikvitets-akademien*  som följde fyndet då det lämnades in.  Där står att läsa att fyndet avser en spjutspets, vilket ju inte stämmer alls.


Men alla kan vi ju göra fel, fred över landshövdingen. 


DOKUMENT  FRÅN  RIKSANTIKVARIEÄMBETET  1876

Landskansliet i Marieholm var i drygt 360 år säte för landshövdingarna i Skaraborgs län.  Gustav Vasas yngste son Karl var    hertig av Södermanland, Närke och Värmland, till hans hertigdöme hörde också Vadsbo och Valle härader i Västergötland, och 1571 fick han dispositionsrätt till Tunaholms kungsgård i Vadsbo härad.  Vid Tunaholm grundade hertig Karl 1583 en ny stad, som fick namnet Mariestad efter hans gemål Maria av Pfalz. Samtidigt ändrades kungsgårdens namn till Marieholm.

*

*

Akademien instiftades av drottning Lovisa Ulrika den 20 mars 1753 och fick då namnet Kongl. Swenska Witterhets Academien. När Gustav III ombildade akademien 1786 fick den det namn som fortfarande gäller:  Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. I dagligt tal används oftast benämningen Kungl. Vitterhetsakademien.


Akademiens uppgifter är bl.a att främja forskning och annan verksamhet inom humanistiska, religionsvetenskapliga, rättsvetenskapliga och samhällsvetenskapliga discipliner samt kulturmiljövård.

Så sent som fram till 1975 levde Akademien i symbios med Riksantikvarieämbetet, men sedan dess är den ett fritt lärt samfund utan några fasta statsanslag.


Ovan givet förklarar varför fornfynd på 1800 talet lämnades in till Kungl. Vitterhetsakademien som ju då var knutet till Riksantikvarieämbetet.

Yxan från Hökesjön

Utdrag ur registreringsdokument, original.

Utdrag ur registreringsdokument, senare avskrift.

Utdrag ur registreringsdokument

Brevet som följde yxan vid inlämning till Kungliga Vitterhets Historie och antikvitets akademien, skrivet av landshövding Karl-Johan Malmsten.

Hålcelt är ett annat namn för Holkyxa

VAR  BODDE OCH  VERKADE  ANDERS  JONASSON ?

Inför mina efterforskningar har jag gjort mig den enkla förutsatsen att den Anders Jonasson som hittade yxan 1876 bör ha haft anknytning till Hökesjön eller Holmen då fyndet ju gjordes just i Hökesjön.  Det är ju ingen säker förutsats jag gjort mig men jag har inget annat att gå på så så får det bli i denna lilla utredning.


Jag har sökt och funnit information kring en Anders Jonasson via www.habotorp.se samt via ett abonnemang hos Arkiv Digital.


En torpare, Anders Jonasson föddes i Räfsebo (Mörkhult) 9 juli 1829. Jag är ganska säker på att det är just den Anders som hittade yxan. I Räfsebo levde Anders sina första fyra år med sina föräldrar och en bror. Räfsebo är ett torp under Eskhult och torpet ligger endast c:a 1 km norr om Hökesjön.

Bronsyxa eller hålcelt ska det vara, inte spjutspets.

1833 flyttade Anders med sina föräldrar och sin bror Johan från Räfsebo till backstugan Kvarbacken under Holmen.  Kvarnbacken ligger endast c:a 200 m väster om Hökesjöns nordvästra strand (Yxan hittades just i Hökesjöns nordvästra del).   Huset på bilden är inte den stuga som Anders med familj bebodde, då denna stuga flyttades till Ön i Hökesjön.  Men här, någonstans på denna plats, har den stugan stått till 1844 då den flyttades. Stugan som stod här kan beskådas än idag (2016) då den slutligen kom att hamna i trädgården till dagens Holmen Sörgården (se längre ner på sidan)  Just denna bild är tagen 2016 från  sydost.


Under tiden familjen Jonasson levde på Kvarnbacken får Anders ytterligare fyra syskon.

Endast en bild, och en suddig sådan, på platsen för torpet Hultet. Det blev den sista bilden innan min kamera slocknade då batteriet tog slut. Planerade att ta fler bilder och även film, men det bidde inte så denna gång.


1859 - 1867 bor Anders och Anna Stina med familj i torpet Hultet under Stora Hallebo Nolgården. Här får man ytterligare två barn, tillsammans har man då fyra barn.  Innan man flyttar från Hultet kommer två av barnen vara döda.


Familjen flyttar med sina två barn från Hultet 1867 till Rödjelyckan under Mellan Gölkult.


Torpet Hultet ligger endast c:a 1 km öster om Hökesjön.  Ett intressant faktum är att torpet Hultet står utmärkt som Gölan på häradskartan från 1877-82.

Torpet Räfsebo under Eskhult står kvar på sin plats än idag och används som sommarbostad. Här föddes Anders den 9 juli 1829. Torpet finns redovisat på Häradsekonomiska kartan från 1877-82.  Här tronar torpet Räfsebo anno 2016 från sydväst. Jag är inte på något sätt säker men jag gissar på att torpet, av 2016, i alla fall är i några delar original.


Familjen Jonasson bestod, under tiden på Räfsebo, av mor, far, en bror (Johan) och Anders själv. En intressant notering är att i Husförhörslängden 1839-1847 står att läsa att Johan Jonasson skulle vara född på Myrtuven under Lilla Slätthult. Detta tror jag är en felaktighet då jag sökt efter Johan på Myrtuven under aktuell tid och inte funnit honom men väl en namne som dock har ett helt annat födelsedatum.

Backstugans olika placeringar, först på Kvarnbacken, sedan på Ön och sist på sin nuvarande plats på Holmen Sörgården där den stått sedan 1860 talet.  Såvitt jag kan se är dock stugan utmärkt på sin ursprungliga plats, Kvarnbacken, på ”Karta öfver hemmanet Holmen” 1841.

Backstugan Kvarnbacken på sina tre platser där hon stått.         Del av karta från laga skifte Holmen 1841.    


FÖRSTORING, KLICKA HÄR


ORIGINALKARTAN, KLICKA HÄR

Backstugan Kvarnbacken

HOLMENS  BY

innan något skifte

genomförts i Holmen.

HÖKESJÖN

Man ser här att Anders Jonasson, under hela sin levnad flyttat mellan olika torp som alla ligger i närheten av Hökesjön.  Även om han inte bodde på torpet Ön vid det tillfälle då yxan lämnades in till Historiska museet, 1876, så har han säkert haft anledning och möjlighet att röra sig i området för fyndet under hela sitt liv. 


Anders bodde på Slättebråten det år som han bestämde sig för att lämna yxan ifrån sig. Jag gissar på att han lämnade den till prästen i Habo kyrka som i sin tur såg till att den kom till Landkansliet i Marieholm i Mariestad. Det kan ju vara så att Anders hittade yxan långt innan han bestämde sig för att lämna in den till myndigheterna. Kanske hittade han den redan under tiden då han levde på Kvarnbacken eller på Ön, vem vet?


SE  STÖRRE  KARTA  HÄR.

YXANS

FYNDPLATS

Fyndplatsen enligt Riksantikvareämbetets fantastiska sida ”Fornsök”, utmärkt med orange ”R” i Hökesjöns nordvästra del.

Summering

_________________________________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________________________________

Från Tranemaden flyttar man till Vitahall (Lilla Fiskebäck).  Här får man ytterligare en son Erik Ferdinand 4/11 1887 och sedan en dotter Signe Maria Augusta 18/5 1892.

1901 kommer familjen till torpet Hålgropen (Prestebolet) under Habo prästgård. De har två söner med sig hit, Oskar Leonard och Anders Josef Natanel. För Anders Jonasson anges i Församlingsboken (1906-1911) ”utfattig, inhyses”. Äldste sonen Oskar Leonard flyttar ut 1903 och den ende kvarvarande sonen Anders Josef Natanael tar över ansvaret som torpare, Anders är nu drygt 70 år.


En rörande händelse i familjens liv är att man 1912 tar emot en femårig fosterson, Karl-Gustaf  Georg, född 1907.  Kanske var det en föräldralös pojke man förbarmade sig över, kanske en släkting. Karl-Gustaf Georg lämnar torpet 4/11 1914, vart han hamnar vet jag ej.


Anders sista boplats blir här på torpet Hålgropen under Habo Prästgård.  Anders dör 1 februari 1913.   Anders hustru Anna Karolina flyttar ut 12/11 1815, troligtvis till fattigstugan vid Habo kyrka, hon benämns i Församlingsboken (1912-1919) som ”utfattig, fattighjon”.


En ensam torpare blir kvar i torpet ytterligare ett år, Anders Josef Natanael flyttar ut 7/12 1916, jag har ej följt honom vidare på vägen.


Så var torpet Hålgropen ledigt för en ny torpare med familj.

Stugan som stått på Kvarnbacken, Ön och som idag står på Holmen Sörgården.    Så här ser stugan ut anno 2016.

Kändes vördnadsfullt att närma sig stugan. I stugan har flera torparfamiljer levt sina liv, säkert inte alltid så bekvämt och lättsamt som vi lever våra liv nu för tiden.

Kan det vara originaldörren från 1800 talet?

Baksidan.

_________________________________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________________________________

1

3

2

Backstugans nuvarande placering på Holmen Sörgården.

Här har Anders Jonasson många gånger kommit gående på väg hem, troligtvis oftast tillsammans med mamma eller pappa, Anders var fyra år gammal när familjen flyttade till torpet Kvarnbacken under Holmen.

Ladugården.  Även denna byggnad,  gissar jag på,  är till stora delar original sedan Anders med familj brukade torpet.

Jag är allt för okunnig för att bestämma vad dessa stenar har haft för funktion. Men någon typ av kvarnstenar bör de väl ändå vara, fast dessa två skiljer sig från de jag är van att se genom att de är klart ”tjockare”.  Dessa har även en ”rillad behandling” på ”kantytorna” som om de skulle ha haft en ”malande” funktion via kanterna, vilket ju skiljer sig från ”vanliga” kvarnstenar som ju malde via de plana ytorna.  Mystiskt tycker jag med min begränsade kunskap om tiderna före min egen tid på jorden.....

1

2

3

4

5

6

7

8

9

HÄR  BODDE  OCH  LEVDE  ANDERS  JONASSON

Stugan flyttas år 1844 till Ön under Holmen, mitt i Hökesjön. Jag är lite osäker på om familjen Jonasson flyttar med ut till Ön i samband med att stugan flyttas.


Anders yngste bror Gustaf ska vara enligt Husförhörslängden 1839-1847 vara född 1843 på Nybygget under Holmen.


Jag kan dock ej finna familjen Jonasson då jag söker på Nybygget. Möjligen var de inhysta där under en kort tid då man arbetade med att flytta huset från Kvarnbacken till Ön.


Kvarnbacken från nordost.

Kvarnbacken, ett svep.

Ett svep mot Ön från väster.

( STUGAN  SOM  STOD  PÅ  KVARNBACKEN  OCH  ÖN  STÅR IDAG  I  TRÄDGÅRDEN  TILL  HOLMEN  SÖRGÅRDEN )

Backstugan på Ön

RÄFSEBO

KVARNBACKEN

ÖN

HULTET

4

RÖDJELYCKORNA

5

Rödjelyckorna under Mellan Gölhult bor familjen Anders Jonasson mellan 1867-1873, man får ytterligare ett barn här, de har då tre barn. Från och med nu, Husförhörslängden 1867-1876, skrivs Anders efternamn ”Johansson” i Husförhörsböckerna. Man undrar om namnbytet är självvalt av Anders eller om en felskrivning från 1867-1876 felaktigt upprepats i böcker som omfattar resten av Anders liv.   Familjen flyttar till Slättebråten 1873. 

Här nalkas jag Rödjelyckorna från nordväst.

Slättebråten bor familjen mellan 1873-1879.  Som jag uppfattar Slättebråten så är det en gård. Det finns två eller tre torp under Slättebråten (Björklund, Hagalund och Sörtorp, endast Björklund vet jag var det har legat) och i inget av dessa har Anders med familj bott under aktuell tid. Det verkar helt enkelt som att familjen bebodde en gård.


Som jag vidare förstår av Husförhörslängder mm så bodde, förutom Anders med familj, ytterligare tre familjer på Slättebråtens gård samtidigt.  Om man tittar på bilden ovan så kan man se att åtminstone två familjer kunde bo i huvudbyggnaden, kanske en till, man var antagligen trångbodda på 1800 talet.


Under tiden på Slättebråten lever familjens alla tre barn, men 22/4 1879 dör  Anders fru Anna-Stina.


Jag gissar på att Anders väljer att lämna Slättebråten efter Anna-Stinas död, kanske som ett led i sorgearbetet.  Snart kommer han att gifta om sig med Anna Karolina Karlsdotter från Härja. De gifter sig 31/12 1880, kanske de har träffats innan flyttlasset går mot Tranemaden eller kanske de träffades efter att Anders med barn redan satt bo i därstädes.

När man närmar sig boningshuset på dagens Rödjelyckorna får jag en känsla av att de som bor här idag helst vill vara ifred varför jag bara tar en bild utan att bli närgången.  Man undrar i vanlig ordning hur mycket som är ursprungligt sedan 1870 talet på dagens hus. Det kan vara så att det hus vi ser idag är ett helt annat hus än det som stod här 1870. Men när jag ser huset känner jag att åtminstone proportionerna är sådana att stommen skulle kunna vara delvis ursprunglig. Om jag får gissa helt fritt så kan det mycket väl vara så, möjligen har man byggt till en tredjedel. Tar man bort just en tredjedel skulle huset väldigt mycket likna ett 1800 tals-torp.

Ladugården, den kan mycket väl vara ursprunglig i stommen, säkerligen, i alla fall, stod den på denna plats 1870.

SLÄTTEBRÅTEN

6

TRANEMADEN  RYTTARTORP

Tranemadens Ryttartorp under Tranemaden är så vitt jag kan förstå ett soldattorp, korrekt benämning är Soldattorp No 26, Västgöta Regemente.  Hit flyttar Anders med sina tre barn 1879, hans nya fru Anna Karolina står angivet som hitflyttad 1881, antagligen direkt efter brölloppet som stod 31/12 1880.  På bilden anas grundstenar från något torpet eller möjligen ladugården.

7

Anders far hinner bo ett år på Ön, han dör 1845. Under tiden på Ön dör också Anders mor och alla syskon flyttar ut, en efter en. 

Anders gifter sig med Anna Stina Carlsdotter, född 1829 i Bankeryd, och de får tre barn på Ön, varav det äldsta, en dotter Emma Christina dör 1857.  Familjen Anders Jonasson flyttar från Ön 1859 till torpet Hultet.


(Stugan skulle få vara med om ytterligare en flytt, gissningsvis någon gång på 1860 talet, då den monteras ned och flyttas till Sörgården i Holmen och där står stugan än i dag.)

Nybygget under Holmen.

Ett svep över åkern och till grundstenarna av Tranemadens Ryttartorp.  Längst upp på åkern vid trädsamlingen låg tidigare torpet Nolhagen under Tranemaden.

Grundstenar till torpet eller möjligen ladugården.

VITAHALL

Under tiden man bebodde Ryttartorpet flyttar troligtvis den äldste sonen och dottern ut, man har då endast ett barn i familjen. Men redan 18/10 1881 föds parets första gemensamma barn, en son, Oskar Leonard. Den 29/7 1883 föds parets andra barn, ytterligare en son, Anders Josef Natanael.  Familjen har nu tre barn boendes hemma, och 1884 flyttar familjen till Vitahall.

Vitahall är en gård med tre torp. Då jag sökt efter Familjen Jonasson i torpen har jag funnit att de ej bebott dessa under aktuell tid. Det verkar som att de bott på gården. Jag har ingen aning om hur detta hänger ihop, kanske ägdes gården av en annan gård och att Vitahall isåfall skulle kunna ses som ett ”torp” under denna gård.  Hur som helst, i Husförhörslängden (1892-1899) och (1900-1905) står familjen Jonasson som boende på 1/16 mantal, Hvitahall skatte, mellan 1884 - 1901. 


I den förra av mantalslängden står också en anteckning som jag tyder till ”eges av Härhult skatte” och i den senare står ”eges under Härhult ell. Nygård. Båda dessa gårdar ligger intill varandra och Vitahall ligger bara c:a 4 km västerut.  Kanske dessa anteckningar bekräftar min misstanke om att Vitahall ägdes av någon av Härhult eller Nygård så att dessa tre gårdar bildade en enhet.  I så fall får man tänka sig Vitahall som ett ”torp” under annan gård, och att Vitahall brukades av familjen Anders Jonasson.


Just nu har jag dessutom lärt mig att Vitahalls ägor idag tillhör Nygård och att alla byggnader på Vitahall brann ned på 1920 talet.

Vitahalls gårdsplan mot väster anno 2016.

Här, på södra delen av gårdsplanen, låg troligen mangårdsbyggnaden, en grävd källare finns kvar att beskåda.

Ett svep över gårdsplanen från öster och avslutande vid mangårdsbyggnaden och källaren.

Till Vitahall hade man med sig de tre barnen.  Äldsta sonen Johan Algot från första äktenskapet flyttar ut 1894.  Man får under tiden på Vitahall ytterligare två barn, en son Erik Ferdinand född 1887 och en dotter Signe Maria Augusta född 1892.  Båda dessa barn dör efter bara några få år i livet.  När familjen lämnar Vitahall 1901 finns två barn kvar hemma.

HÅLGROPEN

Här är platsen för torpet Hålgropen. I dagens byggnad finns antagligen inga rester från det ursprungliga torpet, möjligen står det på ursprunglig plats.

Ett svep över åkrarna norr om Hålgropen och in över bostället, anno 2016.

Ur Död- och begravningsboken.  Anders dör 1 februari och begravs den 9:e samma månad. Jag vet ej ännu var hans gravplats finns men jag söker.

Här står jag nu i nådens år 2016 vid platsen där yxan hittades av Anders Jonasson 1876.  Jag står på en av sommarstuge-tomterna och funderar kring hur yxan en gång för kanske 3500 år sedan hamnade på denna plats.  Jag funderar på om yxan lämnats/förlorats på torra land eller ute i vattnet, kanske i samband med något arbete på isen eller kanske tappades den från en båt.


De stubbar man idag ser ute i vattnet är resultatet av reglering av vattnet i modern tid. T.ex höjdes vattnet vid en vattendom 1938 för att förse Habo Ullspinneri med stabil vattenkraft. Så dessa stubbar ger ingen ledtråd kring om yxan försvann på land eller i sjön då en gång under bronsålder.  Jag har haft svårt att hitta fakta kring hur vattennivån i insjöar generellt såg ut under bronsåldern.  Själv gissar jag dock på att insjöars vattennivå varit avsevärt högre, liksom vattendrag bredare under bronsåldern vilket isåfall skulle tala för att yxan försvann ute i sjön, kanske på isen en vinter för 3500 år sedan.


I Habotrakten har endast få fynd från bronsåldern hittats, även lämningar så som gravhögar mm är sällsynta.  Trots detta gissar jag ändå på att åkrarna kring Holmens gårdar har brukats av bofasta bönder under bronsåldern.  Den enda närliggande lämning som daterats specifikt till bronsåldern hittade jag i närheten av Bränninge, en kokgrop som undersöktes 2008.   Självklart finns det fler i området, dock saknas helt de större typiska gravmonument från bronsåldern i Habotrakten.


Lämningar med mindre precisa dateringar ”Bronsålder-Järnålder”, t.ex stenkretsar och domarringar finns det gott om. Likaså finns många fynd av stenyxor, vilket visar att området var befolkat även innan bronsåldern (och under bronsåldern då stenverktyg fortsatte att vara vanliga under större delen av bronsåldern.

Ett svep över den förmodade fyndplatsen.

Anledningen till att Anders hemadress anges till Slättebråten är helt enkelt den att han bodde på Slättebråten då yxan lämnades in till Kungliga Vitterhets Historie och antikvitets akademien, vilket jag visar i nedanstående avdelning kring Anders boplatser genom livet.

Denna genealogiska utredning kom till genom att jag en afton i juni 2016 slentrianmässigt sökte efter fornlämningar i allmänhet kring Holmens by.  Då ramlade jag över ett fynd av en bronsyxa som gjorts i Hökesjön 1876. Av någon anledning kände jag starkt för detta fynd.  Rent teoretiskt skulle ju yxans ägare, som levde vid Hökesjön för kanske 3500 år sedan, kunna vara en avlägsen släkting till mig.  Jag vet att jag har haft släkt i Holmen, dock i modern tid, så samtidigt får jag nog inse att detta faktum är högst teoretiskt då det ju lär ha förekommit en hel del om-, in- och utflyttningar av släkten genom åren, det handlar ju trots allt om 3500 år sedan bronsåldersmänniskan bebodde Holmen.  Men hur som helst, yxan har anknytning till en plats där min släkt levt och det är spännande nog.


Samtidigt som jag jobbade på att få möjlighet att kunna hålla yxan i mina egna händer, väcktes funderingar kring vem det var som hittade yxan en gång på 1800 talet.  Denna nyfikenheten gjorde att jag via kontakt med Historiska museet i Stockholm fick veta namnet på mannen som hittade yxan samt året för fyndet.    För att komma vidare skaffade jag mig ett abonnemang hos ArkivDigital för att kunna idka släktforskning.


Jag bestämde mig för att om jag hittar en person i arkiven med rätt namn, rätt ålder och som levde i trakterna av Hökesjön vid aktuell tid så är det den personen jag bestämt mig för att finna.  Som står att läsa i ovanstående utredning lyckades jag finna honom också, torparen Anders Jonasson, född i Räfsebo 9 juli 1829.


Jag hade så genomfört min första aktivitet så som släktforskare och jag erfor hur spännande detta område är. Jag kommer säkert att göra fler djupdykningar kring människor jag snubblar över i mitt huvudsakliga uppdrag, sökandet efter vår svenska historia.

Förstoring av ovan uppslag i Död- och begravningsboken, klicka här.