RAÄ Fornsök - Björlanda 281:1- 284:1 - 286:1 - 287:1 -285:1

                        34:1- 33:1 - 30:1 - 28:1 - 28:3 - 32:1 - 41:1


Åter igen en söndagsutflykt. Åter igen finner jag mig på väg ut till Hisingen. Helt klart är att Hisingen var en populär plats att leva på under bl.a bronsålder, här är det tätt mellan fornlämningar generellt och det gäller även bronsålders-lämningar.

Strax söder om Björlanda Kile ligger ett område med många lämningar från bronsåldern, Bronsålderssundet. Det är gott om boplatser och rösen och de ligger längs med bergskanterna alldeles invid det som var vattenlinjen under bronsåldern. Vattnet har sjunkit undan c:a 10 m sedan dess och således betas stora strandängar idag som har varit havsbotten en gång. Under bronsåldern skall ett sund ha löpt från Brånsålderssundet i väster till Göta älv i öster i ungefärlig sträckning lika Björlandavägen, kanske löpte sundet ut ungefär vid dagens Tingstadstunnel.


Denna utflykt blir den första som jag väljer att presentera som en grupp av lämningar.

C:a 2 km söder om Björlanda Kile. Tag av västerut från Kungahällavägen alldeles vid IK Zeniths klubbstuga. Följ sedan Gamla Lillebyvägen c:a 1 km sedan ser du en grusad parkeringsplats. Informationsskyltar finns.

DET HÄR LJUSBLÅA FÄLTET REPRESENTERAR HAVSNIVÅN UNDER BRONSÅLDERN SOM DÅ LÅG 10M ÖVER DAGENS NIVÅ.  IDAG BETAR KOR PÅ DEN GAMLA HAVSBOTTNEN.

1

5

3

2

6

4

7

RÖSE

BOPLATS

1

5

4

3

2

Stigen  i  Bronsålderssundet

Stigen i Brånsålderssundet är ett populärt rekreationsområde för hisingsborna och för övriga göteborgare också skulle jag tro. Området består av uppmärkta stigar med i informationsskyltar som upplyser om fornlämningar, skogsstyper och bergarter mm. Stigarna består av två slingor som delvis har gemensam sträckning, Västra stigen (4 km) och Östra stigen (1 km). Naturen är underskön, kanske skulle jag avvaktat några veckor då ju den skira vår-grönskan antagligen gör upplevelsen än mer njutbar.


Stigarna går genom både blötmarker och upp för branta berg och lämpar sig inte för barnvagnar eller artrospatienter. Tyvärr är uppmärkningen dåligt underhållen vilket gör det bitvis svårt att hitta rätt, själv missade jag en stigförgrening på östra slingan och fick på så sätt en extra km innan jag åter fann rätt stig.


Men området kan absolut rekommenderas, oerhört vacker natur och tätt med intressanta fornlämningar.

1

1

Just boplatser hör inte till det mest spännande att studera. Det är ju för det att inga synliga lämningar finns att se för oss vandrare. Det som gör det till en fornlämning är att man kunnat identifiera lämningar i marken vid arkeologiska undersökningar. Vid dessa undersökningar vid boplatser brukar man finna t.ex flintavslag, delar av kärl av bränd lera, ben eller horn mm. Platsens geografiska läge i terrängen är också avgörande för om platsen skall betraktas som en boplats.


Vid just den här boplatsen, som var i bruk för c:a 3000 år sedan, fann man just flintavslag och resterna av en härd med sot och skörbrända stenar. Platsen har valts med omsorg, den ligger i en skyddad sänka mellan bergen och bara kanske 100 meter från dåtidens vattenlinje.

2

Vid denna åker har man funnit slagen flinta, vilket tyder på att man här haft sin boplats och bl.a arbetat med att tillverka sina verktyg. Människorna som bodde här begravde sina döda i stensättningar och rösen på bergshöjderna här intill. De hade goda möjligheter till jakt och fiske här, boplatsen låg bara några hundra meter från dåtidens strand.

3

4

Åkrarna bortom stenmuren var under bronsåldern hav.

Även denna boplats låg alldeles invid vattenlinjen.

5

Ännu en boplats som valts med stor omsorg. Platsen ligger skyddad mellan två berg och samtidigt nära vattenlinjen.

Dagens första röse!  Röset byggdes antagligen som grav för en människa. Man kan ha lagt den döde obränd i en kista av hällar. Om den döde istället brändes på bål lades de brända benen i ett lerkärl som placerades i en mindre stenkista. Över kistan byggde man sedan det mäktiga röset.

Ofta placerades den dödes kista i en skreva eller försänkning i berget och sedan lade man röset uppå. Man ser tydligt att ett sådant förfarande har använts i denna grav.

2

3

4

Mycket ofta har rösen blivit utsatta för plundringsförsök. Jag funderar ofta på om dessa tjuvar fått något med sig av värde. Ofta tror jag att man har givit upp då det ju måste vara ett tungt arbete att ta sig ända ner till kistan, låt oss hoppas att de döda oftast får ligga i fred. I just detta röse har plundrarna kommit långt ner i röset, till och med så långt att en av kisthällarna ligger fritt. Här finns nog risk att den döde har störts i sin evighetssömn.

När detta röse byggdes stod vattnet 10 m högre jämfört med idag. Då låg röset bara några meter från stranden.

5

På detta berg finns ett antal mindre stensättningar. De består av en packning av jord och sten som täckt en uppstickande bergsklack. Flera av dessa gravar är skadade och berghällen kommer i dagen i mitten av stensättningen. I just denna stensättning kan en kantkedja anas.

6

7

Detta röse är ett av de största i Göteborgstrakten. Röset ligger med utsikt åt väster och söder över den dalgång som under bronsåldern utgjorde ett segelbart sund mellan Torslanda och det övriga Hisingen.

Övrigt  av  intresse

Nedanför ett av bergen med gravar finns alldeles vid vattnet ett intressant naturfenomen att beskåda. Berghällarna här har lyfts ur havet bara för några hundra år sedan. De har då inte ännu hunnit påverkas av regn, vind och temperaturväxlingar i särskilt stor omfattning. Detta gör att vi här tydligt kan se märken efter inlandsisen då den har rört sig över klipporna. Berghällen har slipats av isen då block och stenar som suttit fastfrusna i isen har repat hällen. Ränderna kallas för isräfflor och visar i vilken riktning isen har rört sig. I detta fall har isen kommit från nordöst och rört sig ut i havet.

Isräfflorna syns extra tydligt i de vita kvartsfyllda sprickorna.

HAVET I DAGENS LÄGE