RAÄ Fornsök   -   Kungälv 9:1


Bohus fästning byggdes 1308 av Norges kung Håkon Magnusson för att försvara det som då var Norges sydligaste gräns. Fästningen ansågs länge vara ett av Nordens största och starkaste fästen vilket visat sig stämma, trots 14 belägringar har fästningen aldrig blivit intagen.


Medeltiden igenom är Bohus fästning en viktig mötesplats för Nordens styrande män och kvinnor. Från Bohus utkrävdes tull av fartygstrafiken på älven, varigenom staden Lödöse till slut tvangs flytta närmare älvmynningen.


Under Nordiska sjuårskriget 1563-1567 utsatte svenskarna Bohus fästning för sex hårda belägringar, men utan framgång. Den sista belägringen slutande med en katastrof för svenskarna som fått namnet ”Bohusiska smällen”, mer om smällen finns längre ned på sidan.


Bohus fästning kom att vara ömsom norskt, danskt och svenskt om vart annat i närmare 400 år. I mitten av 1700 talet hade fästningen tjänat ut sin roll som gränsfäste och borgen lämnades åt sitt förfall.


Svårt att missa om man har vägarna förbi Kungälv.

Under Nordiska Sjuårskriget 1566 gjorde svenska armen ett försök att inta Bohus fästning. Den 5 mars bröt den svenska huvudstyrkan upp från Alingsås och marscherade mot Göta älv och Bohus. Den 20 mars var även belägringsartilleriet framme vid Bohus och den 23:e började man beskjuta murarna från Fontinberget norr om fästningen. Efter att ha avfyrat nästan 3000 kulor beordrads klockan 6 på morgonen tre dagar senare stormning.  Med 10 fänikor anföll svenskarna den bräsch som skjutits i muren, men tre gånger kastades de tillbaka av de danska och norska försvararna. Vid fjärde anfallet intogs huvudtornet "Röde Torn" och en svensk flagga placerades på toppen.


Två försvarande landsknektar anmälde sig då frivilligt till att göra ett försök att spränga tornet, och erbjudandet antogs av försvarsledningen, och man lovade att sörja för deras familjer, då detta var ett säkert självmordsuppdrag. Genom att rulla ner en fullpackad krutkärra till krutförrådet i tornets källare och antända med en kort stubin sprängdes tornet i luften. En krönikör skrev senare att "Svenskarna blev som kråkor och andra fåglar förda upp under himmelen och icke en kom därifrån med livet”. Cirka 250 svenska soldater beräknas ha funnits i tornet vid smällen.


De svenska anfallen fortsatte men hade förlorat sin kraft. Dansk förstärkning under härföraren Daniel Rantzau marscherade från Halland och nådde Göta älv den 30 april, och svenskarna drog sig tillbaka in mot Västergötland. Totalt hade svenskarna förlorat ca 2300 man under belägringen, enligt dansk källa. Den danska styrkan hade minskat till ca 150 man och både proviant och ammunition höll på att ta slut

Yttre ingången mot förborgen.

Förborgen, huvudporten anas till höger i bilden.

Norra borgområdet.

Borggården i söder.

FÄSTNINGEN
BOHUSISKA   SMÄLLEN   1566
KRABBEFEJDEN   1657

Den 5 juni 1657 förklarade Danmark Sverige krig, kriget kom att i Västsverige kallas Krabbefejden efter den danske befälhavaren Iver Krabbe. Den dansk-norska taktiken var att attackera in på svenskt område och att använda Bohus som bas mellan attackerna. Några dagar in i juli skickade Krabbe en flottilj med flera jakter bemannademed flera kompanier soldater och några lätta kanoner, från fästningen uppför Göta älv till ön Tjurholmen och trakten däromkring. Därefter följde diverse stridshandlingar i Götaälvdalen under sommaren och hösten 1657. 


Trots att Krabbe hade initiativet i kriget kom beskedet den 5 mars: På grund av freden i Roskilde skulle Krabbe överlämna Bohus fästning och län till "hans kierlighed kongen af Sveriges fuldmegtige".  Den 18 mars 1658 tågade den danska garnisonen ut från Bohus, och dagen efter tågade "hans grevliga excellens" general Erik Stenbock i spetsen för fem kompanier till häst (dragoner), och nio fanor ryttare in på Kungälvs marknadsplats alldeles under fästningen General Iver Krabbe överlämnade slottsnycklarna till Stenbock vid ingången till försvarsverken, och därefter avlägsnade sig Krabbe och svenskarna red in i fästningen.

Bohus fästning och Kungälvs stad i sitt gamla läge alldeles invid borgen.  Då Bohus blev svenskt 1658 beordrade kung Karl X Gustav att staden skulle ödeläggas och innevånarna beordrades att flytta till Göteborg eller Marstrand.

Sverige startade krig mot Danmark i december 1643, fejden kom att kallas Hannibalsfejden efter ståthållaren i Norge, Hannibal Sehestad . Ett norsk-danskt mål var att isolera och belägra Göteborg, och då användes Bohus fästning som stödjepunkt. Under 1644-45 förekom strider mellan svenska och dansk-norska trupper då svenskarna anföll skansar i Skårdals skate (landområdet på östra sodan av Göta älv i höjd med fästningen).


I början av augusti 1645 intensifierades striderna utefter östra älvstranden mellan Nödinge och Skårdal. Efter ytterligare strider på södra stranden av Nordre älv drog sig de danska trupperna tillbaka över älven på natten till 7 augusti, men försökte också med motanfall att hindra svenskarnas påbörjade artilleribeskjutning av fästningen. Natten till den 13 augusti intogs redutten (mindre fältskans) på Fiskarholmen av svenskarna, men återtogs morgonen därpå efter kraftig beskjutning från fartyg och kanonbestyckade pråmar i älven.


Mellan den 14 och 18 augusti besköts fästningen både från Hisingen och inlandssidan därefter avtalades 48-timmars vapenvila, sedan förbereddes stormning av fästningen. Innan denna vapenvila var slut kom beskedet: Fred hade slutits i Brömsebro den 13 augusti, samma dag som Ny-Kungälv brändes.

HANNIBALSFEJDEN   1645

Kartskiss över det yttre försvaret runt Bohus, sedd från den svenska östra stranden av Göta älv 1645.

Detalj från svensk situationskarta vid general Lars Kaggs belägring av Bohus fästning i augusti 1645. Bland annat syns (13) här, platsen för det dansk-norska sänkverket med försvars-redutt.

13

Den 2 september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige, kriget kom att i Västsverige kallas  Gyldenlövefejden efter ståthållaren i Norge Ulrik Fredrik Gyldenløve. 1678 råkade fästningen ut för en sista belägring, den svåraste av alla. Den ansattes då i nära två månader av en belägringsstyrka på ca 15 000 norrmän och danskar samt 43 kanoner och 12 mörsare

under Gyldenløve.


De från början drygt 800 svenska och finska försvararna under överkommendanten, överste  Fredrik von Börstell, skulle ha blivit tvungna att ge sig, om inte Gustav Otto Stenbock i sista stund ankommit med hjälp. Efter belägringen noterades cirka 400 överlevande i fästningen, cirka 300 döda och 120 sårade, "dem armar och ben avskjutne voro".


De svenske gick segrande ur striden men borgen blev näst intill totalförstörd. Borgen byggdes upp på nytt men nu utan prakt och utsmyckning, utan med mer fortifikatorisk prägel. Det är denna borg vi ser ruinen av idag, himla tur att den finns kvar och att den underhålls av Statens Fastighetsverk.

GYLDENLØVEFEJDEN    1678

Bohus fästning sedd från det norska lägret på Fontinberget, nordost om fästningen, under belägringen 1678.  Tecknat i efterhand av svenske Erik Dahlbergh.

De väggar som syns på bilden är vad som blev kvar av tornet ”Röde Torn” efter explosionen vid ”Bohusiska smällen” 1566.

Panorama över Skårdals skate, öster om Göta älv. Många gånger har svenskarna haft sitt artilleri här.

Skårdals skate i öster samt borgens östra sida visas i denna skakiga filmsnutt.

Bohus Fästning 1771.

År 1925 övertog dåvarande statliga Byggnadsstyrelsen Bohus fästningsruin. År 1934 inleddes ett omfattande renoveringsarbete, och renovering pågår än idag, tack och lov för det.