RAÄ Fornsök   -   Bergstena 15:1


Hade just läst något om ätten Lilliehöök i samband med en ytlig studie kring Bergstena kyrkoruin. Ruinen  finns att besöka någon mil väster om Vårgårda. 


Ätten Lilliehöök har jag flera gånger stött på vid studier kring lämningar jag besökt i Västergötland och i Halland och jag har blivit litet nyfiken på dessa människor.


Det visar sig att i Bergstena gamla kyrka, nu en ruin, sägs ligga begravda medlemmar ur denna adliga ätt.


Lördag den 20 oktober i nådens år 2018 var jag på väg längs väg 42 mellan Alingsås och Sollebrunn.  Ruinen ligger alldeles bredvid väg 42 och det var enkelt att parkera intill ruinen. 


Som så ofta då jag nalkas en historisk plats, undrar jag hur platsen har sett ut under dess aktiva tid.  I Bergstenas gamla kyrkas fall handlar det om en plats i Västergötland för c:a 600 år sedan.  Man tror att kyrkan byggdes i från början av 1200 talet.


Idag, i nådens år 2018 är kyrkans närmaste granne, förutom några privata villor, Perssons Träteknik där man tillverkar och säljer trävaror av allehanda slag.

Bergstena   kyrka  anno  2018

NOTERBARA KÄLLOR FÖR DENNA ARTIKEL

Mina källor är många och av olika karaktär.  Mycken information hämtar jag från diverse artiklar på internet, allt från artiklar på Wikipedia till publicerade avhandlingar.  Information hämtar jag även ur facklitteratur, studentlitteratur, arkeologiska rapporter, skrifter av amatörforskare, Riksantikvarieämbetets Fornsök samt från nytryck av t.ex lagböcker,  jordeböcker och krönikor.


Mina egna teorier och beskrivningar kommer således ur en mix av olika källor, därav kommer källhänvisningar förekomma mycket sparsamt i mina texter.  Endast i de fall jag uteslutande använt en eller ett fåtal källor för samma artikel anges dessa endast  summariskt, alltså utan noter i mina texter.

KÄLLOR

Cirka 15 km nordost om Alingsås, utmed vägen mot Sollebrunn, väg 42, tag vänster vid skylten ”ruin”, parkera omgående bilen, du är nu framme.

En kort vandring i Bergstena gamla kyrka till tidstypisk musik av (Magnus) Pérotin* som var en kompositör med sin aktiva tid under 1200 talet.  Han verkade också under epitetet ”Pérotin den Store” och han framlevde sitt liv i Frankrike.

Står här med näsan riktad mot öster med Bergstena gamla kyrkas västergavel i förgrunden, känns fint att stå här.  Notera den moderna industrin, Perssons Träteknik i bakgrunden.

Här står jag med näsan riktad mot norr, således står jag framför kyrkans entré (som ju så som oftast återfinns i södra väggen.

Här i kyrkans södra vägg finner jag denna minnes-platta som berättar om ätten Lilliehöök och dess koppling till den närliggande gården Kolbäck.  Spännande !

Med denna handpåläggning på ruinens västra kortvägg går mina tankar här till alla de som vandrat före mig i detta jordeliv, särskilt till de som långt före min tid framlevt sina liv här i dessa trakter mellan Vårgårda och Sollebrunn.

Pérotin ses här spelande på små kyrkklockor. Del av en målning som tror jag finns i Notre Dame.

*

Pérotin ska ha varit den mest berömda eleven vid ”Notre Dame école de polyphonie” som var en musikskola i Paris med sin aktiva period mellan 1160 till 1250. 


Man studerade här sång och komposition och man hade som student en nära relation till katedralen i Notre Dame, därav skolans namn.


Pérotin är en av mycket få kompositörer från denna tid vars namn har blivit bevarat och med säkerhet kunnat kopplas till specifika kompositioner. 


Denna kunskap har vi att tacka för genom en anonym engelsk student vid samma skola och dennes vittnesbörd i form av skrifter där Pérotin beskrivs som person och där även kompositioner med säkerhet kan kopplas till just Pérotin.

Nordöstra hörnet.

Kort  beskrivning  å  Bergstena  kyrka

Här en bearbetad sten.  Svårt att säga var den haft sin plats i kyrkan, kanske är det en fönster- alt. dörr-omfattning.

1954 gjordes en utgrävning av ruinen under ledning av Landsantikvarien i Vänersborg, Sven-Axel Hallbäck. Utgrävningen som sådan kom till stånd genom stiftsjägmästare Malcolm Lilliehöök, Skara


Ätten Lilliehök har en stark anknytning till området och till Bergstena kyrka.  Ätten har varit ägare till den närliggande gården Kolbäck sedan 1400 talet och fram till en bit in i 1800 talet.  Vidare hade gällt, genom den muntlig traditionen, att i Bergstena kyrka skulle finnas ett gravkor för ättlingar av Lilliehöökska ätten.


Vid utgrävningen hittades inom stenkyrkans väggar bl.a. de förkolnade resterna av en träsyll.  80 cm av denna kunde friläggas och i densamma fanns ovala hål som sannolikt varit fästen för stående stolpar.  Sannolikt är dessa fynd rester av en stavkyrka i trä som har föregått stenkyrkan som så senare kom att byggas på samma plats under 1200 talet.


Under utgrävningarna hittades också det gravkor man eftersökte,  det Lilliehöökska gravkoret.  Gravkoret var placera under golvet i kyrkans sydöstra korparti (sydöstra hörnet av kyrkan).  Kammare mätte 2,5 x 2 meter och bestod av träväggar och hade ett golv av ek. 

Skiss från utgrävningarna 1954 (bearbetad av Steffe).  Ytterst gråstens-murarna från 1200 tals-kyrkan.  Innanför ses grundstenar från en äldre stavkyrka i trä. 

Inritad finns även den 80 cm långa syll-stocken från en tidigare stavkyrka som hittades ”in situ”.

Syll-stocken med tre ovala hål. I hålen har tapparna från de stående stolparna förankrats.  Detta är sannolikt syllen från en stavkyrka som stått på platsen innan stenkyrkan byggdes.

LILLIEHÖÖKSKA GRAVKORET

Inte mycket har jag funnit kring Bergstena kyrkas 600-åriga historia.  Vid ett besök vid ruinen idag kan man avgöra att det varit en liten kyrka,  yttermåtten var (och är) c:a 16 x 12 meter. 


Kyrkan är troligtvis uppförd under 1200 talet och klart är att den saknade utbyggnad för kor.  Byggtekniken som använts i murarna var för den tiden den vanliga skalmurs-tekniken, d.v.s. med gråstensblock på in- och utsidan och mellanrummet fyllt med kullersten.   Detta är i stort sett det lilla jag funnit kring kyrkans tidiga historia.

FULLESTAD

BERGSTENA

LENA NYA KYRKA

VÅRGÅRDA

Utgrävning

*

denna uppfattning, om rikt folk, är helt min egen högst privata dito.

*

Här en bild som visar plankor i taket å Kolbäcks mangårds-källare.  Sannolikt kommer just dessa plankor från Bergstena 1200 tals-kyrka i samband med renoveringen av Kolbäck som Carl-Fredrik von Mentzer genomförde någon gång under 1840 talet.


Foto: Gustaf Ewald, 1954.

Har inte kunnat finna något foto av Sven-Axel Hallbäck vid just utgrävningen av Bergstena kyrka.


Vi får här i stället hålla till godo men ett fotografi av, här till höger Sven-Axel, vid hällristningar i Evenstorp. 


”Hällristingarna imålas av landsantikvarie Sven-Axel Hallbäck under överinseende av markägaren och lantbrukaren Aron Andersson som åskådare”.


Foto:  Wille Ängermark  1965

De en gång tre små närliggande kyrkorna väster om Vårgårda, Bergstena, Lena och Fullestad kyrka befanns alla i början av 1800 talet vara i dåligt skick.  Samtidigt som socknarna växte i folkmängd så att det i alla tre kyrkor blev allt för trångt i kyrkbänkarna väcktes tanken på en ny och större gemensam kyrka. 


Under en kyrkovisitation 1808 föreslogs, genom dåvarande ägaren av Kolbäcks gård, Carl-Fredrik von Mentzer, att bäst vore att sammanföra dessa tre kyrkor till en ny gemensam och större kyrka.


Beslut härom fattades 1817, och två år senare gav Kunglig Majestät (Karl XIV Johan) sitt tillstånd för de tre socknarna att sammanbygga sina gudstjänstlokaler  ”till en gemensam ljus och rymlig kyrka”.


På en kyrkostämma 1837 föreslog Mentzer att socknen skulle lösa in kyrkan och använda den till sockenmagasin eller skola.   Bönderna vägrade och föredrog enhälligt försäljning och rivning.  Tvisten slutade med att Mentzer själv köpte kyrkan den 6 mars 1843 mot en revers utan borgensförbindelser lydande på 200 Rdr.


Mentzer fann ingen nyttig användning av kyrkan och beslöt att riva densamma.  Så kom Bergstena kyrka att rivas någon gång senare under 1840 talet.   Mentzer behövde vid denna tid göra stora reparationer och ombyggnader på Kolbäck, och eftersom han var mycket rädd om sin skog (sannolikt en snål överklass-människa så som ju dessa plägar vara)    ,  passade det honom utmärkt att hämta sten och trävirke från den gamla kyrkan.


På Kolbäck byggdes vid tiden en ny ladugård, en ny ekonomibyggnad väster om mangårdsbyggnaden, och mangårdens  gamla källaren reparerades.  På dessa platser kan man än idag finna material från den gamla kyrkan,  se bild nedan


Det berättas, att då Kolbäcks dagsverkare rev kyrkan och bröt sönder predikstolen, kom en av dem ut med famnen full av granna bilder.  


Mentzer som då stod där,  ska då ha frågat:   - Hur tror du det går med dig nu då du behandlar änglar på så vis? 


Torparen svarade:   - Med mig går det nog bra, för jag gör detta på befallning.  Det blir värre för Hans Nåd !



År 1954 gjordes en utgrävning av kyrkan.  I koret (alltså invid långhusets östra kortvägg)  fann man då en gravkammare med kistor prydda med kopparbeslag och vapensköldar.  Kistornas namnplåtar visade att gravkoret tillhört ätten Lilliehöök.     Mer om utgrävningen här nedan.

LENA

När man efter en tids grävande påträffade gravkoret konstaterades att de översta kistorna var svårt skadade.


Då kyrkan revs hade byggnadsrester och sten vräkts ner i gravkoret, även märken efter tidigare grävningar kunde iakttagas.  Man kunde strax konstatera lämningar efter tre enkla träkistor sammanfogade med järnspik och järnbeslag.  Inga ornament eller namnplåtar hittades varför de som här gravlagts förblir för oss okända.

*

NORR
Steffe 2018
Bearbetad  av Steffe 2018

Ätten  Lilliehöök

Ätterna Lilliehöök har genealogiskt sett ursprungligen bestått av tre grenar, nämligen Fårdala (utdöd), Kolbäck och Gälared.


Alla tre ätterna är utgrenade ur en sedan 1462 känd västgötsk frälseätt med väpnaren och häradshövdingen i Kulings och Bjärke härad, Bertil Persson (Pedersson)  så som äldste stamfader.


Vid Riddarhusets grundande 1625 bestod släkten av ovan nämnda tre grenar.  Genom ett förbiseende vid sammanställningen av riddarhus-genealogernas första redaktion under 1760 talet kom Gälaredsgrenen att felaktigt införas på Fårdalagrenens stamtavla.  Då den ursprungliga Fårdalagrenen dog ut 1801 underlät man på Riddarhuskansliet att avföra ätten.  Således kom Gälaredsätten att kvarstå så som adlig ätt.


På Riddarhuset finns idag de adliga ätterna nr 1 Lilliehöök af Fårdala  (Gälaredsgrenen, som är den yngre av de båda levande grenarna) och nr 66 Lilliehöök av Gälared och Kolbäck  (Kolbäcksgrenen).

Bertil Persson (Pedersson)  omtalas i skriftliga dokument 1462-1494 och som stod som ägare till gården Kolbäck 1463.

Gården Kolbäck fick Bertil genom gifte med Gunilla Torbjörnsdotter som var dotter till Torbjörn Jonsson Slätt (Gumsehuvud) och Ingrid Björnsdotter (Ett sjöblad), som var den föregående ägaren.


Bertil Persson (Pedersson) är den förste med säkerhet kände stamfadern för ätterna Lilliehöök af Gälared och Kolbäck samt Lilliehöök af Fårdala.   Namnet Lilliehöök användes första gången 1633.

Kolbäcks mangårdsbyggnad anno 2018.  Byggnaden som stod på platsen under tiden för Beril Persson (Pedersson) (1463) kan möjligen delvis vara den samma som står där idag !  Fantastiskt om så vore fallet !


Mangårdsbyggnaden av idag på Kolbäck menar man vara byggd någon gång under 1500 talet.  Den var då en byggnad i endast ett plan, våning två är en senare påbyggnad.  Fantastiskt ändå att vi här står framför en byggnad med bottenvåningen stammande från 1500 talet !   Alltså dess grund och dess väggar har stått här under 500 år !

Den Lilliehöökska vapenskölden i Riddarhuset.  Så som jag uppfattar det så gäller denna sköld för samtliga tre (och senare de två kvarvarande) ätterna sprungna ur Bertil Persson (Pedersson) - ätten.


Skölden beskriver en hök i övre fältet o en halv lilja i nedre fältet.

Här sydväst om mangårdsbyggnaden ligger gårdens ekonomibyggnader.  Det lilla magasinet närmast kameran är byggt under 1500 talet, fantastiskt att det står kvar !

Dagens ägare av gården vårdar huset ömt.  Inte mycket har förändrats sedan 1500 talet, tre sidor har fått lockpanel emedan den nordöstra gaveln visar sin ursprungliga timmervägg.

Denna gamla timmervägg visar två spännande lämningar.  Notera här att de tre nedersta skiften utgörs av mycket grovt timmer av ek.  Över dessa tre ek-skift är det timmer av gran.  


Hela magasinet är byggt enligt denna princip och allt timmer är sannolikt original.  Att ek-timret är är från  senast tidigt 1600 tal vet man med säkerhet då timret har tydliga spår från dansk beskjutning som timade under 1600 talet.  Titta noga på gavelns mitt i ektimret, där syns ett dussintal tydliga hål efter danska kulor.


Idag ägs Kolbäck av bröderna Johansson. En av bröderna, Jerker, berättar för mig att även mangårdsbyggnaden är byggd enligt denna princip och är sannolikt samtida med magasinet.  I ett rum har man tagit fram timmerväggen och där ligger också tre skift av mycket grovt ek-timmer nederst.  Då huset byggdes var det dock ett enplanshus, våning två har tillkommit i senare tider.

Två danska minnen från 1600 talet i närbild.

Av infallsvinkeln i skotthålen kan man avgöra varifrån de kommit.  Jag finner att salvorna avlossats från två olika platser.  


Några salvor har kommit från mangårdsbyggnadens trädgård, från vänster om de höga träden.


Ytterligare salvor har avlossats vinkelrätt mot magasinets gavel ungefär från flygelbyggnaden på bilden ovan.

Sällan har endast ena sidan i krig rätt,  jag väljer här att hedra både de svenska och de danska soldater som hade en träff här vid Kolbäck för c:a 400 år sedan.


Givetvis går mina tankar också, om inte mer, till de arma civila människor som  kom att drabbas.

Den Lilliehöök som i tidigare studier kring andra objekt har fångat mitt intresse är Bengt Christoffersson Lilliehöök (1612-1665).  Han var barnbarns-barnbarns-barn till Lilliehöökska ättens stamfader Bertil Persson (Pedersson).    Något om Bengts liv och gärning finns att läsa på sidan som behandlar Halmstads slott.

NORR
Steffe 2018

MANGÅRDSBYGGNADEN

MAGASINET

Syll-stocken ”in situ”,   just innanför kyrkans entré i söder.

Foto från utgrävningen 1954.

Här gräver man i kyrkans sydöstra hörn och snart ska man finna det Lilliehöökska gravkoret.  Tycker mig själv kunna ana stavkyrkans östra grundmur mitt i bilden.  Strax höger om denna ska man strax finna gravkoret.


Foto från utgrävningen 1954.

När man efter en tids grävande påträffade gravkoret konstaterades att de översta kistorna var mycket svårt skadade.


Då kyrkan under 1840 talet revs hade byggnadsrester och sten vräkts ner i gravkammaren, även märken efter tidigare grävningar kunde iakttagas.  Man kunde konstatera lämningar efter tre enkla träkistor sammanfogade med järnspik och järnbeslag.  Inga ornament eller namnplåtar hittades varför dessa tre gravlagda människor förblir för oss okända.


Då man nådde bottenskiftet i gravkammaren kunde konstateras att alla lämningar här var så gott som helt oskadda.   Även här fann man, tätt intill varandra, tre kistor av trä vilandes på tre ekstockar.  De två yttersta var s.k. praktkistor,  kistan i söder var försedd med kopparbeslag, tre på varje långsida och ett i respektive kortsida.  Dessa beslag torde vara infästningar för bär-handtag.  Någon namnplåt på kistan kunde inte hittas varför även den som gravsattes här blir för oss okänd.


Kistan mot norr har varit klädd med tyg eller läder samt varit försedd med rika utsirningar av silver.  På kistan var fästat bokstäverna ”I.H.S”, ett kors, samt årtalet ”1627” allt i silver.  Vidare var fästat vid kistan bokstäverna ”M.H.D” samt två vapensköldar, även dessa utav silver.

Efter det att utgrävningarna av Bergstena gamla kyrka var avslutade 1955 hölls en begravnings-gudstjänst där de lämningar man fann efter medlemmar ur den Lilliehöökska ätten återbegrovs uti en nytillverkad kopparkista.


Här till vänster i vidstående bild ses utgrävningens initiativtagare, ur den Lilliehökska ätten, Malcolm Wilhelmsson-Lilliehöök, vid återbegtravningen av hans ättlingar som sedan länge vilat i jorden under Bergstena gamla kyrkas golv.


Bredvid Malcolm står denna Allahelgons-dag år 1955, Sven-Axel Hallbäck .


Foto 1955, fotograf okänd.

Kolbäcks  gård

Vapensköldarna har konstaterats vara nr.138 Gyllensparre och nr. 72 Store.   Av initialerna ”M.H.D” kunde bestämmas att den som gravsatts i denna kista var en Märta Henriksdotter Gyllensparre, död 1627.  


Far till Märta var Henrik Jönsson Gyllensparre och hennes mor var Margareta Carlsdotter Store.


Märta var gift med Hans Månsson Lilliehöök till Kolbäck.

Det visar sig i och med ovanstående kunskaper kring det Lilliehöökska gravkoret i Bergstena kyrkoruin att den Lilliehöök som tidigare väckt mitt intresse för ätten, Bengt Christoffersson Lilliehöök (1612-1665) och här ovan beskriven Märta Henriksdotter Gyllensparre  (död 1627) har levat i samtid och säkert varit bekanta.


Bengts far (Christoffer Månsson) var bror till Mätras make (Hans Månsson).

Fotografiet här ovan, från utgrävningarna 1954, av Märta Henriksson Gyllensparres kista visar några av de bokstäver man fann samt de båda vapensköldarna.  Ur ett dokument från utgrävningarna visas här nedan den redovisade uppställningen av bokstäverna och vapensköldarna.


Vi får hoppas att denna uppställning inte är riktig utan att den riktiga ordningsföljden har varit  M.H.D  mellan de båda vapensköldarna.    Undertecknad väljer att tro att den riktiga ordningsföljden ändå är just M.H.D som visar att här vilade   MÄRTA . HENRIKSSON . GYLLENSPARRE .

KOLBÄCK

S

Ö