RAÄ Fornsök   -   Asklanda 39:1


Söndagen 10 januari 2016 var en riktigt tråkig söndag. Den fina snön som hade kommit för två dagar sedan höll på att förvandlas till en tjock matta av blöt gröt och en gråtung himmel, detta i kombination med att det var just söndag gjorde mig en smula deprimerad.

Kände då att jag hade behov av att återkoppla till vår historia genom att göra ett studiebesök till ett par gamla kyrkor.


Jag inledde med ett besök vid Asklanda kyrka utanför Vårgårda. Asklanda kyrka har stått på sin plats sedan snart 900 år. Kyrkan byggdes på 1100 talet och är märklig för att den är byggd av ett i dessa trakter synnerligen främmande byggmaterial, kvaderhuggen sandsten, vilket skänker den en unik karaktär. Närmaste förekomst av sandsten är i Falköpings-trakten, och således tror man att stenarna forslats till Asklanda av fromma munkar.


Kvadersten är en fyrkantigt tillhuggen byggnadssten. Kvadrar används som byggblock i murverk, på ungefär samma sätt som murtegel dock vanligen betydligt större än tegelstenar.


Liksom de allra flesta medeltidskyrkor saknade kyrkan torn, men försågs ändå med ett sådant under åren 1897-1898. Kyrkans dopfunt är huggen under 1200-talet.

Tornets byggnadsmaterial är kvaderhuggen röd granit som brutits i bygden.

Väg 42 söderut från Vårgårda, tag sedan vänster, väg 182, kör 6 km, tag höger mot Asklanda kyrka, följ skyltar.

Vid renoveringen av kyrkan i slutet av 1800 talet tog man bort de gravhällar som fanns i kyrkan golv. Man fann då ett antal bysantinska mynt, varav ett var från år 1030. Kanske har det bott vikingar i Asklanda som varit i  Miklagård och tjänstgjort. Miklagård var huvudstad i det Bysantinska riket och i dag heter staden Istanbul och ligger i Turkiet.

Exteriör från 1861, innan tornet byggdes. Själv tycker jag att alla våra medeltida kyrkor skulle varit mycket vackrare utan sina sent påtvingade torn.

Asklanda kyrka anno 2016

Asklanda kyrka anno 1861