RAÄ Fornsök  -  Valleberga 20:1


På väg hem från en semestervecka i Danmark 2012, lyckades jag övertyga övriga familjemedlemmar (som inte är särskilt intresserade av historia) att vi borde passa på att besöka Ales Stenar som ju är en monumental fornlämning.

Jag hade hoppats på att få vara hyfsat i fred på platsen, men det visade sig att jag blev långt ifrån ensam om stenarna. Det var fullt av turister med stojande barn, samt styv kuling. Detta gjorde det svårt att fullt ut njuta av stenarna, samt svårt att få till fina foton.


Så här i efterhand har jag lärt mig att bästa tid att göra ett besök torde vara en bit in på hösten, gärna en tidig morgon med lite dimma, för att få bästa upplevelsen.

Ales Stenar ligger ovan fiskelägret Kåseberga, 18km öster om Ystad.

På åsen ovanför hamnen i fiskeläget Kåseberga finns Sveriges största skeppssättning, Ales stenar. Den omfattar idag totalt 59 stenblock, är 67 meter lång och 19 meter bred, stenarna väger c:a 5 ton vardera.

Man tror att skeppssättningen uppfördes under vendeltiden (550-800 eKr), men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern.

Vid Ales Stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte varit föremål för en total utgrävning.

Arkeologen Nils G Bruzelius besökte platsen runt 1870 och avritade skeppet, hans skiss syns här till höger. Bruzelius berättar att han talat med en bonde från trakten som mindes att i sin barndomen fanns ett ytterligare skepp bredvid det nuvarande.


Vid en undersökning 2006 utförd med georadar av Riksantikvarieämbetet, hittades spår efter den mindre skeppssättning som Bruzelius omtalade. Längre bort fann man ett ringformat dike som förmodligen är rester av en gravhög, kanske en hög som täckt en dös.


Under hösten 2012 gjordes en mindre undersökning på platsen för den eventuella dös som tidigare identifierats med georadar. Resultaten stärkte förmodan att det har stått en långdös strax utanför skeppssättningen.

Man menar vidare att det kan finnas en koppling mellan den förmodade dösen och skeppssättningen. På en del av stenarna i skeppssättningen finns nämligen skålgropar. Dessa är vanligt förekommande på dösar varför man tror att en del av stenarna i skeppssättningen återanvänts från ett äldre monument.

Nils G Bruzelius skiss från 1870-talet. Notera det lilla skeppet i förgrunden.

Ales Stenar av C.G.G. Hilfeling, 1777.

Ett foto taget 2012 på väg upp till stenarna, fotot har ingen möjlighet i världen att beskriva hur storslagen upplevelsen är att närma sig dessa stenar.

Ale Stenar var under 1970 talet föremål för flera alternativa tolkningar som orsakade mycket debatt. Bland andra framförde Curt Roslund (astronom) teorin att skeppssättningens båda långsidor är konstruerade som två motställda parabler, och att man med hjälp av olika riktmärken i terrängen kan ha beräknat hur många dagar som återstod till de båda solstånden. Curt Roslund har senare tagit avstånd från sin egen hypotes om en solkalender.

Nils-Axel Mörner, docent i geologi, ansåg att Ales stenar är en solkalender som är betydligt äldre än vendeltiden. Denna uppfattning betraktas emellertid som spekulativ bland etablerade forskare, som menar att tolkningsmodellen förutsätter välvillighet när man mäter på stenarna för att få kalendern att fungera, samt att många av stenarna inte längre står på sina ursprungliga platser efter restaureringen på 1950 talet.

En mycket fin känsla att lägga handen på en av stenarna, precis här har någon stått för många många år sedan och precis här kommer någon annan att stå om många många år.


Notera den flata stenen som ligger innanför skeppssidorna på bilden här nedan.

Kan detta vara en sten avsedd för riter, kanske en offersten? 


En annan teori är att denna sten (M2) kan vara flyttad från sin ursprungliga plats som markör för en styråra (roder) motsvarande den sten (M4) i den andra spetsen på skeppet. Själv är jag tveksam, jag menar båtar brukar ju ha roder endast i en ända av båten, för övrigt oftast i aktern, men vad vet jag...

Diagram av Märta Strömberg, professor arkeologi, död 2012